Torsdag: Ännu en underbar torsdag

(Uppdaterad 14:17)

Han: Länge nog har jag kunnat huka för kompisarna. Har skyllt på att jag måste bygga klart först. Renovera färdigt Margaretas korthus. Dessutom har kvinnan i mitt liv krävt ständigt nya sängar för sina odlingar. Dessutom har jag satt potatis.
– Klart jag inte hunnit måla också.

Måla har jag sagt att jag ska göra när jag slutar jobba. Sitta i min lilla ateljé och kludda hela dagarna med Van Morrison i speldosan och en flaska rosé under bordet.
Måla gör jag inte.
– Jag håller fortfarande på att börja, säger jag till polarna.

Det duger inte längre. Jag har byggt färdigt. Av potatisen blev det mycket. Och de som stod bakom mig och pushade, springer nu framför mig med nytryckta vernissagekort i händerna. Bo Löfgren, min mentor och ateljégranne på Hornsgatspuckeln, har redan ställt ut på Ekebyhovs slott i sommar.

Anders Post, som jag också ställt ut med, skyller inte ifrån sig. Han säljer sina målningar över hela världen. Och Richard Sexton, min engelske broder, ställer äntligen ut sina vackra ”spices” på Boo Trädgård nu i september.

Stolt över att känna er pojkar. Jag står bakom er som en man – ganska långt bakom. Men jag har i alla fall hämtat ner ett halvfärdigt självporträtt från förrådet.
Kanske är det en bra början.
Kanske är det ingen bra början:
– Det porträttet har förblivit ett halvfärdigt självporträtt i decennier.

Nåt är sig fortfarande likt. Melankolin, kanske. Den brukar komma så här års. Kanske är det därför jag inte målar?
Inte för inte är det torsdag och ironiskt nog läser jag om ett stycke i Steinbecks En underbar torsdag.
På den enkla frågan, ”vad är det ni vill?” svarar Doc:
– Jag har försökt komma underfund med det. Jag vill ta allt som jag sett och lärt mig och hyfsa det och sätta in det i sitt sammanhang och kartlägga det, tills jag får fram någonting dom har en mening, någonting av värde. Och det ser inte ut som om jag skulle i land med det.
Ungefär så.

Men apropå gårdagens evigt intressanta ämne om vad katten äter när katten får bestämma själv (typ mus) så får jag bistånd från en kompis som läser vår blogg via Facebook. Sakkunskap är ordet (hund och orm har också ätit, i Kina):

Hon: skyll inte på mig, inga nya pallkragar i år. Ta ett dopp, jätteskönt i vattnet, och man blir som sagt som en ny människa! Jag borde nog hoppa i en gång till, får just nu inte mycket gjort heller, men idag beror det framförallt på att vädret är så underbart. Ingen lust alls att gå in och göra chutney eller mala kryddor. Vill bara gå runt och skörda lite här och där, försöka blunda för senaste veckornas skador efter skyfall och regn, och bara njuta. Och faktiskt har min finaste körsbärsplanta repat sig, tror nog de kommer mogna fint utan att möglet tar dem. Men blir det kallt igen spricker de här förstås också…

…där rök mina bästa flip flops, ”ploppen” i mitten gick av!!! Tur jag har fem par till, men dessa var mina bästa trädgårds-flip flop!

Bara in och ta på kalas-flip flops. Sen ut och skörda den Stolta Fjällskivlingen. Såg att en till är på väg upp. Blir svampmacka som förrätt imorgon. Ikväll blir det bara rester till middag eftersom vi först ska in och hämta beställda matvaror på Reko–ringen i Kalmar, bland annat lammfärs. Längtat efter indiska köttbullar sedan vi flyttade ner, men på ICA har de inget lammkött överhuvudtaget. Heja Reko-ringen!!!

Men haft ett problem till, var är min indiska kokbok med världens bästa Kofta Korma-recept… jo jag vet att den finns i vårt förråd i Torsås, men det är minst 100 lådor med böcker där (ingen överdrift, lovar!), som att hitta en nål i en höstack alltså.

Men så kom jag på att jag motvilligt delat med mig av receptet någon enstaka gång. Började därför leta igenom alla bilderna i mobilen, också som att hitta en nål i en höstack, men skam den som ger sig! 25 oktober 2013 har någon enträgen ”tjat-Maja” fått mitt ”hemliga” recept (fast jag följer det inte slaviskt ;). Nu delar jag med mig det här också, fortfarande en aning motvilligt: