Söndag: bör jar nästan bli lite pinsamt…

(Uppdaterad 18:06, 17:51, 17:38, 17:22)

Hon: ja, att vara såhär mamma-stolt ideligen kan ju vara lite skämmigt, men Meli och hennes kollega Michael Verdicchio på GP har snart vunnit allt man kan vinna för reportaget Systrar i GP (podden kan alla lyssna på, även ej prenumeranter, tror jag…). Så jag tycker nog att jag har lite rätt till det.

Och idag tog de emot Wendelapriset ur Amelia Adamos hand i Södertälje (och fick framföra hälsningar från oss, förstås ;).

Lite orolig var jag för deras tidiga bilfärd från Borås imorse eftersom de glatt festat (välförtjänt iof…) halva natten. Och nu är de dessutom redan på väg tillbaka till Göteborg igen. Att vara mamma är inte bara glädje, det är att ständigt vara orolig också…

Han: Man inser att man är passé när ens barn vinner priser i journalistik. Överhör den stolta moderns samtal med dottern. Tänker osökt på min kompis Björn Rosengren som en natt ringde mig kring midnatt:
– Kan du komma, jag sitter på Sturehofs uteservering.
– Varför viskar du?
– Jag är deprimerad. Snälla Peppe, kan du komma.
Naturligtvis sätter jag mig i en taxi. Och han är verkligen bekymrad. Men inte deprimerad som hemmafruar blir i förorten. Helena har inte ens hotat att lämna honom om han köper ännu en Aston Martin.
Han säger ynkligt:
– Jag har gjort en så jävla bra affär idag och jag tror att jag har drabbats av framgångsdepression.

Framgångsdepression alltså. Grattis Meli! Det finns även annat att fira. Idag söndag är det ”Mor- och Farföräldrarnas Dag”.
Detta enligt ett glatt mejl från Interflora.
Det hade jag ingen aning om.
Först blir jag glad. Sen inser jag att det är ännu ett kommersiellt jippo där någon smart person vill tjäna pengar på människors eviga behov av uppskattning.
– Därför kära Alexander, Ludwig, Kasper, Cassandra, Emil, Alice och Iggy – skippa blommorna!
Skicka mormor och farmor och farfar och morfar, Don Peppe och alla bonusavatarer som tillhör det moderna familjeträdet en snäll tanke idag.
Eller i morgon
Det är så mycket mer värt.
– Fett mycket mer.

I övrigt har vi varit på konst- och matrunda i bygden. Kreativiteten tar sig många uttryck.
I Magdegärde håller Magnus Bondesson med fru Katarina och sonen Oscar på att bygga upp en gårdsbutik som vi kommer att återvända till många gånger.

Annars var det konsten som lockade idag. 46 konstnärer i trakten öppnade sina ateljéer och det blev trångt i portarna.
Ingen nämnd, ingen glömd. Roligt att återse Jan Olsson, som vi båda känt från Stockholms tidnings- och reklamvärld, men som tidigt flyttade ner till Bergkvara.
Mest inspirerande: Stina Lindskogs ateljé i Getnabo.

Du kanske tror att Stina är en lokal förmåga från provinsen. Icke! Hon gick på konsthögskolan Valand med Helen och Ernst Billgren och har studerat konst i Paris.
– Och det märks.
Hade vi haft en fri vägg hade vi köpt upp hennes bästa
– Mamma Andersson och Linn Fernström, släng er i väggen! Om inte Stina Lindskog snart ställer ut hos Lars Bohman i Stockholm kommer jag att äta upp mina strumpor.
Eller förresten:
– Hoppas det dröjer tills vi hunnit köpa Stinas bästa.
(Tack Kåre på Kulturmagasinet i Bergkvara som tipsade oss!)

• 

• 

Hon: ja så himla himla fina grejer! Habegär, får väl vara glada för att vi inte har några väggar att hänga tavlor på härnere annars hade jag tagit mina sista korvören och köpt den här:

Ps. Hennes man Mats Kläpp hade också väldigt färgstarka och fina tavlor, men mest föll jag nog för hans arbetsbord :