Hon: fy tusan vilket väder!!! Vaknade redan 5.30 utav stormen ute. Eller nästan storm, rak pålandsvind hursomhelst. Och så spöregn på det, fram till kanske två i eftermiddags. Då gick jag ut och tog in så mycket av de gröna tomaterna som möjligt, plus hällde ut allt vatten som samlats i de som låg i lådor under markisen på baksidan. Ja markisen fick vi dra upp igår kväll eftersom det blåste för hårt redan då, trots att det är lä på den sidan…

Men först idag ett yogapass, det andra denna veckan, kors i taket. Fast bara det tredje efter sommaruppehållet… Men jag gick ut hårt och körde det svettiga power yogapasset med Ally Maz, helt slut!!! Men det kändes väldigt bra. Nu ska jag fortsätta i samma anda, två pass i veckan, basta!

Har också malt ner lite mer chili, både till blandningen och till det heta paprikapulvret. Det kommer jag inte ha lika mycket av, helt klart. Jag har i och för sig många gröna på gång ute i landet, men som väderprognosen ser ut de närmaste dagarna blir jag lite orolig över att de ska ruttna innan de hinner mogna… det är ganska varmt, 17 grader, men så blött och fuktigt. Behövs sol!!!

… men somliga skulle kalla det kattväder

Han: ”Hon: husse saknas förstås, men dagen börjar ändå väldigt bra med morgon-kel inne och sol ute.”
Så inledde hon bloggen idag för ett år sedan och så började även denna regniga och blåsiga dag redan medan husse sover. Och kelande pågår fortfarande. För idag har det verkligen varit innesittarväder. Jag hämtade för ovanlighetens skull tidningarna i morse (med bil). Sedan dess har jag hållit mig inne. Läst, lagat gulasch och funderat över våra katter som även de håller sig inomhus.

De upphör aldrig att roa och förvåna oss.
– Inte vetenskapen heller.
Och vetenskapen upphör inte heller att förvåna. Årets internationella ”Ig Nobelpris” belönar forskning som först får oss att skratta – sedan att tänka efter.

Prissumman uppgår till tio tusen miljarder zimbabwiska dollar. En hiskelig summa pengar, värd några futtiga kronor (en ZWD = 0.0237136 SEK).Men äran är stor, för Ig Nobel är en blinkning både till Nobelpriset och det engelska ordet ”ignobel”, som översatt ungefär betyder ”inte så ädel”.
Kort sagt:
– Ju knasigare, desto bättre är idén bakom priset.

Årets biologipris gick till lundaforskaren Susanne Schötz för hennes studier av katters olika läten. Schötz och hennes forskarkollegor har gjort flera studier av de olika språk tamkatter använder – inte minst när de kommunicerar med människor. Juryns motivering lyder i översättning: ”För att man analyserat variationer i spinnandet, jamandet, tjattrandet, kvittrandet, pratandet, drillandet, fräsandet, mumlandet, pipandet, stönandet, gnisslandet, väsandet, ylandet, morrandet och andra former av kommunikation mellan katt och människa.”

Egentligen slår forskarna (som vanligt) in öppna dörrar. Det gäller inte minst för oss som lever med katter. När katter pratar med varandra använder de kroppsspråk och doftsignaler. Men när de kommunicerar med oss människor lär de sig snart att det är säkrast att använda ljud.
– De märker hur vi sitter upptagna framför våra datorer eller tomater och då ser vi ju inte katternas kroppsspråk och vi har inte samma luktsinne som dem. Men när de jamar, så hör vi och då reagerar vi direkt, konstaterar Schötz.
Därför har katterna utvecklat ett ”människospråk” under de tre tusen år som de levt med oss.

Vi hör det varje dag. Ludde piper som ett människobarn när han vill att matte ska ligga kvar i sängen och kela med honom.
– Vilket matte naturligtvis inte kan motstå.
Vilda, som är född vild, pratar mindre men har utpräglat kroppsspråk. När hon får spaning på ett byte klapprar hon tänder. När hon vill fjäska kloar hon på min fotpall.  Svansen står rakt upp när hon inser att vi ska gå på vår korta kvällspromenad till Bertils brygga. Spinner gör hon bara när matte kliar henne bakom örat.

Redan år 2017 prisades kattforskningen av IgNobel: Fysikikern Marc-Antoine Fardin vid École Normale Supérieure i Lyon i Frankrike fick pris för att han gick till botten med påståenden som då spreds på nätet om att katter egentligen är vätskor (”Can a Cat Be Both a Solid and a Liquid?”).
Låter galet men tanken är att katter – precis som vätskor – har en förmåga att fylla upp byrålådor, kartonger, burkar och annat de lägger sig i. De liksom rinner ut och den prisade forskaren fann att det så kallade ”Deborahtalet” är mycket lågt för katter, vilket betyder att de verkligen är flytande.
– Han liknar dem vid studslera (silly putty på engelska), en leksak som ibland fungerar som en studsboll och ibland är flytande. Dessutom undersökte han om virvlar kan uppstå när en katt i en burk eller ett glas snurrar runt.

Snurrigt är ordet. För säkerhets skull betonade forskaren att inga katter kom till skada under studien.

PS: Om du undrar vad kattväder syftar på så finns det underbart Youtube-klipp om den tyske tv-meteorologen Jörg Kachelmann som hade hunnit en bit in på sin prognos för det närmaste dygnets kyla, när tittarna kunde se en svans sticka upp i nedre delen av rutan. Kachelmann försökte först inte låtsas om att en katt strök sig mot hans ben, men till sist fann han för gott att avsluta snörapporten med katten i famnen. Han förklarade att det var redaktionskatten Lupin som olovandes hade tagit sig in i studion. Den improviserade väderrapporten blev naturligtvis en favorit på Youtube.

Nu något annat. Igår handlade den politiska dagordningen om att korven är politikens gemensamma nämnare. Numera handlar medierna politikbevakning allt mindre om politik, allt mer om personjournalistik och skandaler.
– Politikrapporteringen härmar dokusåpan. Alltmer handlar om skandaler och avgångsutröstningar, skrev förre publicisten, landshövdingen med mera Mats Svegfors redan år 2007. Och politikbevakningen har inte blivit seriösare sen dess.
Idag tar det mindre en minut att få upp 3 390 000 artikelträffar på kombinationen skandal+politiker.

Dagens namn är förstås Hanis Bali, som ingen vet vad han står för i politiken men nu får lika stort utrymme som ”Powerkvinnan” som av någon anledning är arg på en före detta politiker som vi inte längre minns att vi glömt.

• 

• 

Hon: måste bara säga att det där med att Vilda inte pratar så mycket stämmer inte, hon var den som pratade först och mest faktiskt. Sedan har väl Ludde tagit över allt mer. Han kom ju igång lite sent, kanske det är därför han fortfarande inte har kommit i målbrottet. Men han låter definitivt högre och högre, med uppfodrande ton! Manligt karaktärsdrag kanske. Vilda däremot är lite mer nyanserad i sitt språk 😉