Hon: det var första gången jag röstat i ett kyrkoval, vad jag kan minnas i alla fall. Han är inte med i svenska kyrkan men hade jäkligt mycket synpunkter på själva valet och mitt val och svenska kyrkan som sådan med mera med mera, i bilen på vägen dit. Gå med i kyrkan då kan man ju tycka, eller håll klaffen 😉

Jag hade i princip bestämt mig redan men höll på att ändra mig på grund av argumentationen i bilen. Men så fann jag ett namn på en nära och väldigt omtyckt vän på den ena listan, det avgjorde saken! (Inte hans synpunkter alltså, ha ha…)

… och vi andra undrar vad Gud gör en sån här dag

Han: För egen del lämnade jag svenska kyrkan redan när den var statskyrka. Orsakerna var två:
– Jag hade kommit fram till att jag hade ett bättre förhållande till gud än vad kyrkan verkade ha.
Dessutom insåg jag redan då att religion är en för viktig sak för att överlåtas till präster, politiker och andra mellanhänder.

Mitt avhopp skedde redan för 50 år sedan och ingenting har hänt sedan dess som fått mig att ompröva mitt beslut.
Tvärtom. Vi har haft ett bra förhållande, Gud och jag.
Avspänt och tolerant.
– Som i alla bra relationer beror det på att vi kan tjafsa om ditt och datt men i grunden bottna i att vi har samma grundvärderingar.
Tror jag.

Möjligen är vi lite för lika för att bo ihop under samma (kyrk)tak om man säger så. Det blir lätt så när någon i ett förhållande envisas med att försöka forma den andre till sin avbild.
– Och här skyller jag inte bara på honom.
Men som sagt, i grunden är vi ganska lika.
– Jag tror man kan säga att vi är lika självupptagna, lättrörda. Lättstötta.
Och omnipotenta – vi tror att solen går upp för att vi ska få leka.
– Det slår mig att vi båda varit chefer i hela våra aktiva liv. Jag sedan Roger Andersson (Lille-John) som var huvudet större än oss andra pojkar pekade och sa:
– Peppe ska vara Robin Hood.
Vem som pekade med sitt finger på Gud framgår inte.
Inte heller om han också var 9 år eller…?

Jag vet, den tröttsamma ironin. Och humörsvängningarna. Inte sällan framstår vi som koleriska.
– Även du Gud blev som bekant skogstokig på idioter. Särskilt under din gammaltestamentliga period i ungdomen.
Om du nu inte föddes lillgammal.
Eller som surgubbe.
Till vårt försvar måste man säga att vi också är snälla. Romantiska. Lättrörda.
– Kärleksfulla och därför, tyvärr, ibland svekfulla.
Men till vårt försvar:
– Ofta är förlåtande mot de svekfulla och jagsvaga.
Osv.

Även han verkar vara rastlös – i min världsbild är Gud ingen hon eller hen, övertygad som jag är om att ingen kvinna skulle behandla sina barn så illa.
I liten skala påminner min skapelseberättelse på udden om hans:
– Fort men fel, som man säger.
Det som inte är färdigt på sex dagar blir aldrig färdigt.
– Om det är något jag är avundsjuk på så är det hans lättjefulla inställning till arbete.

Åtminstone om vi ska tro hans egen biografi: ”Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort” (Första Moseboken 1:1).
– Snacka om att inte jobba ihjäl sig!
Inget stöd för arbetslinjen och uppskjutna pensionsåldrar där inte.
– Undrar om hon funderat på den aspekten innan hon röstar.

Jag följde med henne till pastorsexpeditionen i Torsås och hade där ett trevligt samtal med en av valförrättarna. Dock fattades det något i stämningen som gjorde att jag återigen undrar över meningen med föreningen:
– Gud skapade världen som ett skämt.
Det menade den helige Thomas av Aquino och allt talar för att den store kyrkoledaren har rätt, eller hur?
Jag har alltid trott att gud skrattar lika gott åt Monty Pytons ”Life of Brian” som jag.
Men märks det i kyrkovalet?

Sen finns det förstås skillnader. Det här med kvinnor till exempel. Som författaren Eduardo Galeano påpekar (Omfamningarnas bok) är den kristne guden lite eljest.
Han är den ende av gudarna som aldrig haft sex.
Så är det.
– Av alla gudar i alla religioner i mänsklighetens historia har han aldrig kommit ut ur en enda garderob.
”Varje gång jag tänker på det tycker jag synd om honom”, skriver Galeano. ”Och då förlåter jag honom för att han varit en sådan bestraffande överpappa …”.

Instämmer! Men det handlar inte bara det här med sex. Jag fattar att pr-folket har rensat hans cv (Bibeln) från distraherande bifigurer. Jag menar, tänk om fru Gud mitt i storyn om den intensiva skapelseveckan hade öppnat ett fönster och ropat genom universum:
– Är du klar snart med det där du håller på med? Maten står på spisen, vi andra har ätit.

Och ändå. Jag ser det först nu, när jag skriver detta, att Guds spökskrivare i Första Moseboken noterar att Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss.” 
Vi?
– Vilka var ”vi” innan Gud påstås ha skapat världen och alla oss andra (inklusive mannen och åsnan)?

Säg det. Men oavsett vem eller vilka som en gång i tiden fanns där någonstans i bakgrunden känns det som om vi även på den här punkten är mer lika än det verkat.
– Vi behöver ett ”vi” för att få ihop våra historier.
Som här på bloggen.
Men förlåt kära fru … nu kom min del i dagens notering kanske att handla om fel sak:
– Jag menar kyrkovalet har ju inget med Gud och religion att göra.
Överens?