Torsdag: Frukost ute – och kapillärkraften funkar

Hon: äntligen frukost ute, känns som om det var ett tag sedan. Drog ut på både frukost och läsning av morgontidningarna så länge som möjligt, innan jag gick in och skissade lite på ett omslag.

Och sen tog jag tag i moment 22, bara för att det var så härligt att stå i solen ute i vattnet, inte för att jag måste. Men man vet ju aldrig, är det lika fint väder imorgon kanske jag tar ett dopp. Det var drygt 15 grader i vattnet!

Och så en trädgårdsrunda för att se vad som har hänt, har kanske fler av mina åtråvärda Espelette mognat? Näe, tyvärr inte, men mina franska jordgubbar, som mer ser ut som smultron, tror visst det är vår…

Han: Somliga dar märks det verkligen att hon är yngre än jag. För egen del har jag gått 1 870 steg idag. Isman och jag gick ner till båtbryggan och tittade och sa att det här blev ju bra. Sedan gick vi hem och då förklarade han det här med kapillärkraften – ett märklig fenomen som får vattnet att stiga högt över havsnivån.
– Detta apropå att min granne gick i loafers och blev blöt om fötterna.

I övrigt kan jag berätta att ljudnivån i min öronsnäcka har legat på i genomsnitt 61 decibel idag (Nobelpriset i litteratur).
– Och mer?
Pratade med en gammal kompis som vi kan kalla Bo eftersom han heter Bo. Jag säger som det är. Detta till skillnad från mina gamla kollegor i våra vanligaste medier. När de pratar med någon som heter Bo så säger man allt oftare att ”vi kallar honom Bo men han heter egentligen något annat”.

Dessutom har de bytt ut Bos röst mot någon som vi tror är Bo men som alltså inte är Bo utan är en skådespelare som vi ska tro är Bo eller oftare någon på redaktionen eftersom det blir billigare.
– Dessutom: Hen som vi tror heter Bo men som egentligen heter nåt annat låter allt ofta som journalister vill att människor som Bo ska låta när de blir intervjuade. På så sätt passar intervjun med Bo liksom mer in i den allmänna mediedramaturgin där en nyhet är något vi känner igen som en nyhet.

Nåväl. Bo som heter Bo Löfgren och låter som Bo Löfgren ringde om nåt. Han är några år äldre och kanske är det därför han berättar historien om kvinnan som ringde in till ett frågeprogram på radion. Detta apropå att hennes gubbe hade passat på att gå ut för att köpa kvällstidningen medan hon städade men som sedan försvann.

Först efter 30 år kommer gubben hem och då sätter han sig i soffan och börjar läsa tidningen.
”Var har du varit”, säger frun förvånat och möjligen något förebrående. ”Jag har slösat bort så många år av mitt liv på att vänta på dig.”
”Sluta nu”, säger mannen. ”Du är faktiskt yngre än mig.”
Och det är det som är min fråga, säger kvinnan till programledaren.
– Visst heter det väl ‘yngre än jag?’.

Sedan ringer klockan plötsligt för eftermiddagsdrink (Horse’s Neck for me please). Och kvällens middag rundar av ännu en intressant dag: Hennes enkla och därför geniala pasta al aglio. Hemgjord pasta? Självklart!