Lördag: Så firar vi kungens död på udden, och i Göteborg kollar vi in fiskar…

(Uppdaterad 13:20)

Guldfisk, karp, och vad är det mer…?

Hon: tränger mig in före Honom för att visa att vi också klurar på arter här i Göteborg! Fast vi är på fisksafari, Alice och mormor.

Och fick vi lite fiskmat av en snäll förbipasserande tant! Det var kul. Glupska rackare. Nu ska vi fika. Återkommer med en mer utförlig rapport från Göteborg lite senare.

Ja det blev en liten film till härifrån…

Han: Tänkte inte på det, men idag är det Gustav Adolfsdagen när fint folk, särskilt i Göteborg, äter Gustav Adolfsbakelser.

Bäst i test på uddden.

Det gjorde inte jag här hemma på udden. Jag njöt istället av hennes kardemummakaka till en i övrigt spartansk frukost (tycker om att äta frukost ensam).
– Å andra sidan har jag länge tvivlat på kungen verkligen dog just den 6 november nådens år 1632.
Jag har nämligen läst PC Jersilds trovärdiga novell om detta den svenska ideologiproduktionens mest kända död på slagfältet.

Numera mest känd som bakelse.

Enligt Jersilds källor dog kungen egentligen redan ett år innan han officiellt dog. Men eftersom dödsfallet skedde vid en olämplig tidpunkt i kriget lät generalerna i hemlig stoppa upp kungen. Ja, man gjorde som fina människor i alla tider gjort när det gäller fåglar, vildsvin, lejon och hästar – man fyllde kungen med träull och sydde ihop igen.
– Sedan surrade man fast honom i sadeln på djärva stridshäst Streiff, en brun Oldenburgare som han köpt av överste Johan Streiff von Lauenstein för 1000 riksdaler.

Under kungens andliga ledning fortsatte det 30-åriga kriget där de svenske blev allt mer framgångsrika. Men till ett högt pris:
– Vid slaget i Lützen hade den uppblåste kungen perforerats så många gånger av kulor och värjslag att han helt enkelt inte gick att sy ihop längre. Generalerna blev helt enkelt tvungna att låta kungen dö i dimman.
Men det gjorde inte så mycket i ett historiskt perspektiv.
– På den tiden höll gud på protestanterna vs. den katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalk Albrecht von Wallenstein och när kungen äntligen dog var kriget redan vunnet.

PS: Ludwig, Kasper och ni andra Läslovslediga barnbarn: Slaget vid Lûtzen är inte ett dataspel. Det hände I.R.L. som det heter nu för tiden. På riktigt. Slaget innebar slutet på början till Sveriges stormaktstid, som det stod i morfars och farfars skolböcker förr-i-förr-i-tiden.
För vanligt folk innebar 30-åriga kriget ett enormt mänskligt lidande för civilbefolkningen. ”I stora områden försvann över 60 procent av befolkningen pga kriget. I krigets värst drabbade områden kunde en ryttare rida i timmar utan att stöta något mänskligt liv”, som det heter i era moderna historieböcker.

I väntan på högvattnet.

Åter till udden. Här firar vi Allahelgonsdag med arbete. Andras arbete. För egen del har jag stått i blåsten och tittat på när andra arbetat. I väntan på de första vinterstormarna har Höjdhopparn förstärkt den nya träbryggans fästen i den gamla betongen.

Att se andra arbeta är också ett arbete.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s