Söndag: En dag som gjord för solceller och glögg

(Uppdaterad 17:32, 17:03, 14:00, 13:46)

Han: Mulet, ihållande regn, +3° som enligt SMHI känns som -3. Detta på grund av vindarna. 8 – 12 sekundmeter från ost, hela havet ligger på mot udden.
– Risk för snö, skriver meteorolog Annika Hjelmsten.
En dag som gjord för att berätta om att vi fått en offert på att sätta upp solceller på båda stugorna.

Jo det är sant. Alexander från Nordpolen (företaget heter så) var här och mätte upp våra tak, vinklar och solsidor. Vi fick beröm för att vi redan investerat i bra tak (tack Markus och Goof!) och efter några minuter hade alla hårt arbetande chips i Alexanders dator räknat ut att udden är som gjord att bli självförsörjande på el.
– Detta för futtiga 200 000 kronor.
Drygt.

För bra för att vara sant? Jag tror inte i det. Eller rättare sagt:
– Om man som vi gör av med 30 000 kilowatt per år, inklusive växthusen, då är jag beredd att tro på tomten.
Just nu betalar vi 138,25 öre/kWh enligt Eon.
– Vad tror du?

Hon: Fy tusan vilket första advent-väder vi fick. Ösregn och hård pålandsvind. Mysigt faktiskt. Trött efter Stockholms-sejouren och glad för att slippa känna jag måste bort och pynta i Chateau Margareta eller nåt. Ingen kommer ändå gå förbi idag. Och Han satte i alla fall upp en stjärna i stora fönstret i förrgår!

Bestämmer snabbt att vi börjar smaka av årets glögginköp redan vid lunch, och intar sedan ryggläge i soffan med paddan och en bok. Men jag har faktiskt gjort lite nytta före dess, en saffranskaka! Lussebullar har jag dock inte hunnit baka än.

Han: Mysigt, är ordet. Skönt sitta inne i soffan när havet orerar där utanför och hon ligger i sin soffa och läser. Man hinner upplever så mycket!
– Åtminstone återuppleva sånt man glömt att man minns.

Minsta barnbarn vet att romaner och filmer hämtar inspiration av verkligheten. Att verkligheten kopierar dikten är mindre vanligt – även om Jorge Luis Borges beskrivit fenomenet i Berättelsen om förrädaren och hjälten (Borges I, sid 436, Tranan). Denna korta text är det mest fantasieggande jag läst i hela mitt liv. På bara fyra sidor skissar Borges en intrig som fortfarande väntar på att kopiera av någon begåvad deckarförfattare.

Men det är själva fenomenet jag häpnar över. För häromdagen hände det mig. Jag står vid vår strand in mot viken och betraktar en hund som betraktar de skummande havet och jag tänker att det här är en déjà vu, en scen jag sett förut.
– Och det har jag.  

När jag denna regniga dag slöbläddrar genom flödet på Facebook ser jag en bild jag känner igen. Anders Post, som för övrigt fyller år idag (grattis!), har jag känt i hundra år och vi har ställt ut flera gånger tillsammans. Den 21 oktober skriver han på sin sida: ”Vi firade nyår i Alicante för ett antal år sedan. Vi observerade en hund som i två dagar stod och tittade mot havet. Alltid på samma plats. Sedan var den försvunnen, men uppstod igen i min målning (tyvärr lite si och så med skärpan).”

Och så visar han bilden på den hund som jag häromdagen betraktar när den betraktar havet och sedan försvinner innan jag hinner ta en bild, men som idag återuppstår på en kompis målning som målades innan jag betraktar den in real life vid ett annat hav långt från Alicante.

Han, igen: Mer kultur. Som traditionen bjuder på 1:a advent på udden blir det litterär afton före söndagmiddan (= rester på gårdagens shoulder of lamb). Det innebär att jag läser högt ur ”To Have and Have Another”, en kulturbibel i vilken en typisk nörd ger en snabbguide till alla de drinkrecept som förekommer i Hemingways romaner.

Denna kväll passerar vi Över floden in bland träden (kap 7,9, 27), Farväl till vapnen (kap 34), Och solen har sin gång (kap 19) med flera storverk tillsammans med författarens hjältar och ett glas Dry Martini.
Som alla fullvuxna män föredrog Hemingway Gordons + några droppar Noel deprat.
– Nu kan du berätta vad du har för ursäkt att ta en drink en söndagskväll.