Måndag: Nu är säsongen över – och Dackes män kräver sin spruta

Sista batchen är mald!

Hon: måste helt klart utöka chiliplanteringarna rejält till våren. Har jättemånga förfrågningar om köp av min chiliblandning, men bara 16 burkar kvar. Malde ner de sista chilisarna idag. Jag har mer chili, men inte utav alla sorter som behövs för att det ska bli en perfekt smak-kombo. Ska dock mala ner en del Aji Amarillo, de blir det en god fiskkrydda av. Men sen är det slutmalt. Hög tid att sätta nya fröer är det däremot.

Ur askan i elden: Nu är Torsås värst i länet – som är näst värst i landet.

Han: Häromdagen fick jag min tredje vaccinspruta mot vår tids pest. Det var bokstavligt talat en dag för sent. En liten klunga människor stod och frös utanför statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps mobila bod utanför vårdcentralen i Torsås.

Vi väntade alla på att bli uppropade och då och staicker någon av sköterskorna ut huvudet och ropar upp ett namn. De ligger lite efter tidsschemat och det finns inget som får tysta och lite frusna människor som inte känner varandra att börja prata.
– Typiskt landstinget, det här med planering är inte deras grej, muttrar Olsson som jag nu får veta är från Vissefjärda.
– De måste ju fatta att en annan ska tillbaka till jobbet, fortsätter Olsson med den auktoritet rejäla män äger som är vana att styra upp allt som är fel här i världen. Typ rätten att få sin spruta i tid.

Vissefjärda är som alla bör veta världsberömd i hela Sverige för en enda sak:
– Det var här bonden Nils Dacke inledde smålänningarnas uppror mot alla de nya pålagor, som kung Gustav Vasa, hans fogdar och alla andra jävlar som representerade centralmakten i Stockholm, ålade småfolket.
Det gick åt helvete, Dackeupproret slogs ner och Dacke stacks ihjäl på Ollatorpets äng nära Flaka i Torsås onådens år 1543.

Olsson från Vissefjärda blev också stucken. Det visade sig att vi låg sju minuter efter tidsschemat. Det vet jag med säkerhet. För när Olsson, som hade vittnat om att han hade tid klockan 12:50, ropades upp var exakt klockan 12:57.
– Det var på tiden, sa Olsson sturskt.
Vilket väckte även min revoltlusta.
– Men vänta nu, pep jag. Jag hade ju tid 12:45…?
– Vi får ta dig sen, sa sköterskan när Olsson smet in genom dörren med en axelryckning åt mitt håll.

Tre minuter senare blev det äntligen min tur. Äntligen? Det visade sig att jag hade tid klockan 12:45 – dagen innan.
– Men det var ju bra att du kom idag, sa syster Anna utan ironi i rösten och stack även mig.
Vänster arm.
Moderna.
Inga biverkningar.
– Inte undra på att vi lever i de inställda revolternas tid.

(Det hör till saken att allt detta hände sig den dagen när centralmakten i Stockholm var försvagad av interna maktstrider om vems nya pålagor som ska drabba oss i Dackeland.)

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s