Tisdag: Dan före dan före dan före dan kommer julen

(Uppdaterad 20:14, 16:37)

Han: Ofta är jag stolt över att vara svensk, ibland till och med över att vara journalist. Som när jag läser min kollega Björn Wimans krönika (DN Kultur 19 dec) om vårt svenska julfirande.
– Det vill säga det julfirande som vi kallar svenskt och som vi tror är rotad i vår kristna tradition.
Inte helt sant, visar det sig.

Om motsägelser är historiens lunga, slår det mig att paradoxer måste vara den spegel som historien använder för att driva med oss.
Jag citerar författaren Eduardo Galeano igen.
– Passar bra så här i juletider.
Som en av många paradoxer, nämner han att den kristne gudens son valde att födas i en subtropisk ögon där det nästan aldrig snöar – vilket inte hindrade att just snö kom att bli kontexten för Jesus födelse när Europa bestämde sig för att europeisera Jesus (vit, blond och lång).

Och som om det inte räckte har dennes födelsedag blivit det kommersiella jippo som månglarna han drev ur templet numera tjänar mest pengar på under året.
– I Sverige förväntas vi i år handla julklappar för 21 miljarder kronor. Det motsvarar omkring 3 150 kronor per person som köper julklappar.
Ironiskt, men sant.
Men julens paradoxer är fler än så. Mycket har vi till exempel att tacka judar för vårt julfirande – det vill säga ”dom där andra” som i jultider brukar få utstå mest gliringar för att det var deras sort som såg till att ”vår” Jesus korsfästes.
– Fast han egentligen var en av dom.

I sin krönika nämner Wiman även den judiske affärsmannen Josef Simon Levin (1836 – 1922) som i sin butik vid Stortorget i Kalmar visade Sveriges första julskyltning, med nyinkomna varor som guttaperkagaloscher, äkta tebrickor och barnkrinoliner.

Världens genom tiderna bäst säljande julsång, ”White Christmas”, skrevs av den unge judiske flyktingen Israel Beilin, som kom till USA från Ryssland och senare tog sig namnet Irving Berlin, om namnet är bekant för någon under 40: ”Sången lanserades strax efter attacken mot flottbasen Pearl Harbor 1941 och blev ett nostalgiskt uttryck för ett gyllene förflutet i USA som aldrig funnits annat än i fantasin hos en rysk jude”, konstaterar Wiman.

Dokumentärfilmen ”Judarna som skrev julen” handlar om hur synen på julen förändrades i USA och västerlandet under första delen av 1900-talet och om hur de nya julsångerna – om slädfärder, rostade kastanjer och vit snö – hade en huvudroll i denna omvandling.

I ”Judarnas historia i Sverige” – nominerad till Augustpriset – berättar historikern Carl Henrik Carlsson om hur svenska judar legat bakom företeelser som numera ses som typiskt svenska – skolämnet slöjd, Göteborgsvitsen, Barnens dag, Gustav Adolfs-bakelsen och musiken till den svenskaste av svenska barnvisor, ”Idas sommarvisa” – skriven av den judiske invandraren Georg Riedel.

Poängen: De judiska bidragen till vårt julfirande skapade en mer inkluderande högtid. Ett exemplen är julsången ”Rudolf med röda mulen”, vars originaltext skrevs av reklammannen Robert May och återspeglar dennes känslor av utanförskap från sin egen judiska barndom.
Sången handlar, som du kanske inte tänkt på, om renen vars nos lyser så röd att de andra renarna retar honom och Wimans slutsats: Hela poängen med texten är att Rudolf inte behöver bli eller se ut som de andra renarna, utan att han vill bli uppskattad för den han är (vilket han till slut blir, när han med sin prominenta mule får lysa upp vägen för tomtens släde). Det är det som är poängen med mångfald.

Och om nån missat poängen i dagens predikan: Det är vi gammelsvenskar som är vinnarna på denna mångfald.
Vid närmare eftertanke skulle det inte bli mycket av julen på udden utan denna mix av traditioner:
Även våra adventsljusstakar lånar sina sju ljus från den judiska traditionen. Lucia, som vi firade förra helgen i Kristianopels gamla kyrka var ett italienskt helgon, inlånad från katolicismen som svenske kungen Gustav II Adolf bekämpade under 30-åriga kriget.

Lyser upp Sverige trots 30-åriga kriget.

Våra granar på udden (inklusive hennes mindre vackra) kommer från Patrik Karlssons hygge i Sloalycke – men traditionen med julträd är inlånad från Tyskland.
– Julmusten likaså, och julölen.
Jultomten har importerats från Turkiet, säger en del. Andra hävdar att han är tysk – Herr Weihnachtsmann (julmannen) som han kallades. Även om vår tids trinda gubbe i vitt skägg och röda kläder är made in USA (av judiska tecknare).
– Och Kalle Anka på julafton är som vi vet den främste symbol för USA-imperialismen!

Strunt samma – eller just därför! Utan Kalle blir det ingen svensk jul!
Inte utan barn och barnbarn heller. Och först på plats är den minste i klanen:

Hon: jajamän, det långväga efterskickade aktivitetstäcket föll Iggy i smaken. Redan avsmakat med mössan fortfarande på! Jag fick dock lämna den nyanlända barnfamiljen ganska omgående eftersom jag hade inbokad tid för tredje sprutan. Så skönt. Blev Modernas, halv dos, varför man nu inte får en hela av den som med Pfizers. Men hoppas skyddet är lika bra…