Onsdag: Den vårdag de svaga kallar höst

(Uppdaterad med en eftermiddagsdrink 17:09)

Han: ”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst. Nu blommar heden röd av ljungen och hvitt av liljor älvens bröst.”
Så diktar Erik Axel Karlfeldt i ”Höstens vår” och så känns det i mitt bleka bröst. Jo faktiskt, hon behövde bara komma hem för att gubben på udden skulle känna sig frisk.
– Den höst de friska kallar vår!

Visst är det så. Onsdag 5 januari 2022, det är 3° varmt, 4-5 s/m vind från sydost och det regnar på udden.
– Är det slutet på hösten eller början på våren?
Att jag frågar beror inte bara på att jag vaknat med laddade batterier.
Kvinnan i mitt liv har dessutom på allvar börjat bekymra sig för vårsådden.

Och som ett tredje vårtecken: Till frukost upptäcker vi en oinbjuden – men välkommen – gäst.
Årets första geting!
Möjligen fjolårets sista. Men varför backa in i framtiden?
– Alltså bestämmer vi oss för att betrakta henne som ett tidigt vårtecken.

Att det är en hon är givet. Även bland getingar utgör hannarna det svaga könet. I Vespidae-land existerar inget #metoo – folk med snopp har bara en funktion. De dansar en sommar och sedan tack och ajö.
– Endast de befruktade honorna överlever vintern.

Kanske tänker du: Getingar, usch. Du har fel. Getingar är synnerligen nyttiga djur, särskilt om du bor på en udde och odlar tomater och chili. Getingar fångar mängder av insektslarver som annars ställer till med problem i hennes odlingar.
De vuxna getingarna älskar dessutom nektar och denna diet gör getingarna till viktigare pollinerare än många enfaldiga människor tror.
– Särskilt du som samtidigt säger att du ääälskar goda äpplen, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon och björnbär.
Du tänker kortare än din snabel räcker!
Och rosor.
– Även flock- och korgblommiga växter (typ astrar, blåklint,tusenskönor) hör till dem som behöver sina getingar för att blomma.

Visst, de kan stickas. Men bara om du bär dig dumt åt i deras sällskap. Och jag är inte rädd. Därifrån jag kommer fanns en hemlig ”getingbön” som skyddade oss:

Geiting, geiting, etterspik
ta satan e du kommen
å hanom e du lik.
Stick i stein, men int i bein
stick i mull, men int i hull,
i trefaldighets namn.

Hittills i vår har den besvärjelsen, som finns i flera versioner, funkat bra.

Hon: alltså getingen kan jag väl fördra, men bladlössen…grrrrrrr!!!! På mina övervintrande chilis förstås. I mängd!!! Så himla dumt att låta dem stå härinne tillsammans med allt nyplanterat. Men nu fick de flytta ut i friggeboden, utan växtbelysning. Kraftigt besprutade med såpa och neemolja. Och ut från badrummet, och den varma golvvärmen, fick de nysådda chilisarna flytta. De tittade upp ur jorden medan jag var i Stockholm. Kul! Men nu får jag hålla koll, bladlössen kanske ligger och avvaktar för att hugga in på de små ”bebisarna”….

Han, igen: Och som ännu ett vårtecken serverar vi i kväll en Old Cuban på finrom (tack grannar!),lime, champagne och med årets första myntablad från rabatten vid sjöboden.
Ses nog först i morgon här i hörnet. Råkade nämligen blanda ovanstående ingredienser för 6 personer.
– ¡Salud, querida esposa!