(Uppdaterad 20:01)
Hon: när jag var liten var lyckan stor när jag äntligen såg slottet från bilfönstret, snart skulle vi vara framme hos min älskade morbror Jocke i Borgholm. Och där väntade en serietidning, en sockerdricka och en påse godis. Alltid!!!
Men vi borde åkt igår, inte idag! Då fyllde nämligen min mamma år, på Marie Bebådelsedag, och då borde jag ha varit där och satt blommor på graven. Inte idag, dagen efter den riktiga dagen. Det var viktigt för mamma. Förlåt!
Men jag försökte ändå få till en fin bukett, precis så som mamma gjorde. Hon la ut blommorna på marken framför graven (inte sin egen förstås, utan familjegraven där Jocke och mormor och morfar ligger) och arrangerade om dem.
Och så ett stopp hos ostbutiken, ett måste när vi åker över från fastlandet. De har lagrade och goda ostar. Förr låg den i mejeriet som numera är nerlagt. Sen hem till udden för att hinna få lite eftermiddagssol. Det ska bli sämre väder…
Han: Idag har jag stått och tittat när man river ett hus på udden. ”Här rivs för att få luft och ljus; Är kanske inte det tillräckligt”, frågade sig gubben i August Strindbergs dikt Esplanadsystemet.
Här rivs dock inte för att ge utrymme åt esplanader utan för att ägarna ska bygga ett större och bättre hus med rejäla golv och isolerade väggar utan musgångar.
Det är en viktig skillnad. För som Strindbergs strof lyder i sin kontext:
En gammal man går där förbi
Och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
När bland ruinerna han kliver.
” –Vad skall ni bygga här min vän?
Skall här bli nya Villastaden?”
” –Här skall ej byggas upp igen;
Här röjes blott för Esplanaden!”
” –Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? – Det är förskräckligt!”
” –Här rivs för att få luft och ljus;
Är kanske inte det tillräckligt?”
I Ukraina spränger man hus. Men inte för att ägarna vill bygga sig bättre hus utan för att någon tar sig rätten att invadera någon annans kvarter.
– Här förstörs för att Vladimir Putin ska få luft och ljus i sin vision!
Det tycker vi också en massa om. Hela Sverige visar att vi inte tycker om det alls, som idag i Borgholm där man flaggar mot övergreppet.
Men även på närmare håll tar sig maktens män rätten att riva andras hus. Man brukar säga att Sverige är USA:s 51:a stat där svenska medier följer amerikansk inrikespolitik mer detaljerat och hängivet än amerikanska tidningar gör.
– Vilket gör att vi svenskar vet om North Dakota än en genomsnittlig amerikan vet om hela världen utanför Amerika.
Men på en punkt är vi inte alls en del av den amerikanska drömmen:
– När det gäller behandlingen av urbefolkningen förblir vi lika ointresserade som 1800-talets kolonialister av den vilda västern.
Det vill säga: Vi bryr oss jättemycket om hur USA behandlar sin urbefolkning – till exempel om urbefolkningens protester mot oljeledningen i North Dakota som Trump försökte trumfa igenom.
Däremot bryr vi oss inte skit om vår egen urbefolkning – mer än att vi är noga med att inte längre kalla dem lappar för det är fult att säga så.
Därför har du förmodligen inte en aning om vad Gállok står för. Skriver jag ”Kallak” kanske någon nyhetspuff fladdrar förbi i din tv-hjärna.
– Det var visst nåt om att S-regeringen förra veckan sa ja till en gruva och det gillar inte samerna.
– Ja, men det brukar samerna ju inte göra och det hände ju så mycket i världen just nu, eller hur?
Undrar hur många samer det finns idag som gärna stått ut med att kallas för lappar om de hade behandlats som indianer i Sverige.
Hon: lämnade tv-soffan för att gå ut och sätta på värmen i växthuset. Det ska bli kallt inatt.
Tur det, för vilken otroligt vacker himmel och vy över viken jag annars hade missat!
peppekerstin.blog 
[…] Apropå gårdagens filosofiska bloggande om skillnaden mellan att riva för att få luft och ljus för egna eller andras bästa så finns […]
GillaGilla