Lördag: dagen efter familjen Bridgerton…

Hon: och så hamnade vi där igen, precis som med säsong 1, med maraton in på småtimmarna. ”Bara ett avsnitt till, äsch vi ser ett till va…nä nu måste vi se det sista också!” Och så blev klockan 2:30! Fast det blev faktiskt ännu senare med första säsongen, då strecktittade vi till halv fem på morgonen. Så himla dumt, och vad ska vi nu se på…?

Inte fått mycket gjort idag med andra ord. Vaknade förstås tidigt ändå, 7:30, men har varit trött. Bakat en limpa, satt lite dill och planterat om löken. Det var i och för sig ganska många små taniga lökstjälkar som skulle få större krukor, men ändå. Blåst som tusan har det också, kalla nordliga vindar!

Han: Som vanligt underskattar hon sin insats. Om nån har Luther sittande på sina axlar så är det hon. Även om uttrycket, som bara finns i Sverige, är orättvist mot livsnjutaren Martin Luther och enligt religionsprofessor Martin Berntson härrör från proggbandet Bromans skriva Med Luther på axeln och fan i fötterna.
– Fan trot och om det kan det kanske bli en kulturdebatt.

För egen del har jag rökt en cigarr för freden. Eller snarare för respekt för frihet och oberoende. Även om det inte syns på bilden så är cigarren av märket ”Independence”.
– Med det sagt antar jag att somliga kommer att säga att man inte ska röka.

Simone de Beauvoir, som var en intressantare författare än sin älskare Jean-Paul Sartre (och dessutom hade fler kvinnoaffärer än han hade) skrev om en meningsmotståndare i den franska kulturdebatten att denne alltid gick in i en trädgård med famnen redan full av rosor.
– Det var ingen komplimang.
Hon menade att André Malraux (fransk kulturminister åren 1959-1969) hade en osviklig förmåga att i alla viktiga kulturdebatter diskutera någonting annat än det saken gällde.

Det är ett fenomen som dyker upp även i dagens svenska kulturdebatt. När Calle Schulman, som jag känner som en ärlig och sympatisk man, i en diskussion om den ryska invasionen av Ukraina sa att hellre skulle fly än göra motstånd om Sverige ockuperades blir det förstås en kulturdebatt.
Men inte en debatt om rätten och nödvändigheten att försvara vårt land utan om att Schulmans uttalande var ett modigt avståndstagande från ”toxisk maskulinitet”.
Samma sak händer när skådespelaren Will Smith under Oscarsgalan slår konferencieren på käften för att denne gjort sig lustig över Smiths fru för att hon tappat håret på grund av sjukdom.

Det var förstås inte politiskt korrekt och Smith ber naturligtvis om ursäkt. Men ingen diskuterar om det inte är Chris Rock som borde ha bett om ursäkt för att han hånat en sjuk kvinna, som dessutom sitter i publiken.
– Även här rasar kulturdebattörerna över att det stora hotet mot världsfreden är Will Smiths ”toxiska maskulinitet” och ”skadliga manlighetsnorm”.

Och så finns det människor som undrar varför en man bosätter sig på en blåsig udde där han kan dricka ett glas rosé och röka en hygglig cigarr bara för att det är gott att röka en cigarr.
– Jag tror att Martin Luther skulle ha hållit med mig. Trots var det den gubben som konstaterade att ”vin dödar, vatten levandegör. Men detta gäller bara fiskar…”