Han: Bettinglistorna visade sig än en gång ha mer rätt än alla proffstyckare:
– Putin förlorade ännu ett slag!
Ukraina lever, Ukrainas kultur lever och Europa vill att den ska leva vidare! Kanske
inte den bästa låten, men den viktigaste.
Och det våras även på udden. Dagens tecken tillhör de första turisterna (på fackspråk = ”spontan invandring”), trivdes och är nu bofast. Spridd över nästan hela Sverige, reproducerande och har löst det senare på ett praktiskt sätt (= den är tvåkönad).
– Och som så många andra fanns hon här långt före oss.
Enligt fossila pollensamlingar var hennes sort en av de första som invandrade efter den stora istiden för 10 000 år sedan.
– Tillhör urbefolkningen alltså.
Inte bara här på udden.
Carl von Linné skrev redan år 1755: ”Växer allmänt på tak, vid häckar, särskilt bland enbuskar, på kärrängar … i diken och uttorkade bäckar.” Hos oss kommer den först i den misslyckade rabatten framför sjöboden där jag planterat en förmögenhet – men där nästan ingenting överlever.
– Utom då den anspråkslösa, trofasta och alltid lika vitklädda grässtjärnblomman, Stellaria graminea som aldrig stått på någons VIP-lista men som den här tiden varje år tar över utomhusscenen.
Den torra versionen: Grässtjärnblomma är en skir flerårig ört som kan bli upp till 70 centimeter hög. Blommorna är vita och ståndarna är oftast tio med orangeröda knappar. Blomställning gles, 2-grenig, vars stödblad är hinnlika, vanligen håriga vid basen.
Kronbladen ser ut att vara tio, men består av fem vita, djupt kluvna blad (detta till skillnad från t ex våtarven). Foderblad med tydliga nerver, håriga i kanten. 8-10 ståndare, ståndarknappar 0,5-0,7 mm. Ett annat kännetecken är att den smala stammen är fyrkantig och glatt och slät till skillnad från kusinen skogsstjärnblomman som har sträv och rund stjälk.
I ett mer vilt blommande blomsterspråk skulle (en) man kunna jämföra henne med Marilyn Monroe i den där vita klänningen du vet. Grässtjärnblomman blommar dock varje år från juni in i september, detta enligt litteraturen.
– Men här på udden vajer alla de vita blommorna i vinden sedan en vecka tillbaka.
Hon: tänker inte precis så, men de är såååå fina!
Lite trött på den evinnerliga hårda blåsten är jag allt, men idag var det skönt på baksidan bland pallkragarna och några till tomater fick flytta ut. Alldeles för få, och vindskydd behövs. Dessutom står det på SMHI att det bara ska bli +1 grad imorgon natt. Risky business, så gurkorna får stanna inne ett tag till. Resterande lökplantor också. Men bara för att det blåser oskönt där jag ska stå och plantera ut dem…
peppekerstin.blog 
Publicerat av