Han: Är jag glad eller jag är glad över att bo på en udde? Jag ställer inte frågan efter ha lyssnat på partiledardebatten. Lyssnar som vanligt även på pratprogrammet Nordegren & Epstein. Härom dan fick jag veta att det finns nåt som heter ”Regel 3-30-300”.
Vad det handlar om?
– Jo, ett antal landskapsarkitekter har kommit fram till att vi människor behöver träd och grönska för vårt psykiska välbefinnande.
Eftersom alla inte verkar fatta detta behövs det regler och en amerikansk (vad annars?) professor, Cecil Konijnendijk vid Urban Forestry i British Columbia samt docent på Nature Based Solutions Institute i Barcelona, har blivit världsberömd på en regel som alltså heter ”3-30-300”.
En medialt perfekt regel uttydd på ren svenska:
> 3 träd. Alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, skola och arbetsplats.
> 30 procent. Varje bostadsområde ska ha minst 30 procents ”krontäckningsgrad”. Begreppet anger hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor.
> 300 meter. Alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde.
Som sagt, är jag glad är jag glad över att vi har våra sjöängar och våra tallar och enar här ute på udden? I dagens program återberättar Thomas Nordegren och Louise Epstein den häpnadsväckande historien om att det härjar ”attackkråkor” i våra gamla kvarter på Södermalm i Stockholm som angriper ”intet ont anande människor”, för att tala kvällstidningssvenska.
Inslaget påannonseras som en trailer för Hitchcocks ”Fåglarna”. Dessbättre låter programledarna en docent i etologi vid Stockholms universitet punktera skräckskildringen genom att påpeka att kråkor gör som alla andra nyblivna föräldrar – vid minsta hot går de reflexmässigt i stridsställning för att skydda sina nyfödda ungar med näbbar och klor.
– Ungefär som mamma och pappa kråka gjorde idag när jag blev alltför närgången mot deras bo under taket i torpet i Gökalund.
Sensmoral? Hade jag haft något mer dramatiskt att berätta om idag hade jag nog inte ens skrivit denna blogg.
peppekerstin.blog 
Publicerat av