Söndag: Oansvarigt kräva 22 ministrars avgång i ett sånt här känsligt läge!

Han: Det ligger nåt i påståendet att om det på grund av vår känsliga NATO-ansökan var oansvarigt av oppositionen att kräva Morgans avgång.
– Av samma skäl bör valet om några få sommarveckor ställas in.
Detta eftersom oppositionen då kräver att Magdalena Anderssons alla 22 ministrar avgår.

Å andra sidan ids jag inte ens vara sarkastisk. Det ska bli skönt med ett rejält val när allt står på spel. Förhoppningsvis åker MP och L ur riksdagen på det att partipolitiken kan få en nystart.
Expressens krönikör Viktor Barth-Kron, enligt min mening en av Sveriges bästa pennor, sammanfattar varför jag tycker så: ”Regeringen har i praktiken kommit att bli något slags hybrid mellan ceremoniellt kungahus och reklambyrå för socialdemokratisk politik som inte genomförs.
Den anderssonska ministären kan inte regera, men oppositionen kan heller inte opponera på normalt sätt. Då blir det nämligen ”kaos”, eftersom oppositionen är onormalt stark i förhållande till regeringen … Nu står hoppet till att höstens val löser ut de knutar som kunde och borde ha lösts ut under sensommaren i fjol. Blir det inte så får vi hoppas att den omotiverade rädslan för att låta väljarna komma till tals igen försvinner.
Sverige borde, åter med facit i hand, haft extraval både när Decemberöverenskommelsen föll 2015 och när januariavtalet kollapsade 2021. I stället har vi fått två mandatperioder i rad som slutat med år av politisk frustration och allt kärvare låsningar.
Inte en tredje gång, tack.”

Jag har fått pippi på fåglar. Upptäcker att vi till och med har näktergalen på tapeten i katternas rum.

Och så till dagens kvitter:
Bofink kontra lövsångare: Båda är vanliga i likartad miljö, men bofinken sjunger i dur med en knorr uppåt i slutet på trudelutten, lövsångarens mollsång låter som om inandningsluften är på väg att ta slut.
Koltrast kontra taltrast: Också dessa i samma biotop och sjunger från trädtopparna. Koltrasten korades som Sveriges nationalfågel för sin välklingande melodiösa sång, medan taltrasten tjatar på samma slinga två-tre gånger, tar en ny och återvänder till den första.
Gröngöling kontra spillkråka: Släktingar som drar högljudda skrattramsor, gröngölingens brukar beskrivas kri-kri-kri och spillkråkans kry-kry-kry. Hjälper inte det så vänta en sekund, det kan komma ett gällt ”koiiii” från spillkråkan när den landar på en trädstam.

Gamla kompisar hör av sig och undrar om det hänt nåt med mina testosteronvärden.
– Du verkar ha fått pippi på fåglar sen du flyttade till udden, säger de och nåt det ligger nåt i det.
Jag kan sitta länge och titta på alla fåglar som också bor på udden, permanent som vi eller som sommargäster. Dessutom läser jag allt jag kommer över, typ Åke Ekdahls ”Pippiskola” på Namn och Nytt-sidan i Dagens Nyheter, där ovanstående citat är hämtat ifrån.

Inte för att jag blir så mycket klokare. Till exempel får jag tips om hur jag skiljer en trädgårdssångare – som jag faktiskt hörde häromdagen med Axel Kiellands hjälp – kontra svarthätta: ”Förvillande svårt att utskilja vem som sjunger, men som regel joddlar trädgårdssångaren oavbrutet på både utandning och inandning, medan svarthättan gör ett litet uppehåll mellan tonkaskaderna.”

Det blir inte lättare av att jag lärt mig att även om en art har en typisk revirsång, så har alla fåglar ”mängder av andra läten för att varna, tigga och markera missnöje”.
– Och så dessa märkliga onomatopoetiska beskrivningar!
Typ grönsångaren, vars sång låter som ”ett snurrande mynt på plåtbricka” – när lekte du den leken senast???? Och det till skillnad från rörsångaren som sjunger ”sävligt” i vassen och sävsångare som bara sjunger ”rörigt”.

Nåja. För egen del försöker vi hitta på ett eget chiffer här på udden. Det är inte heller lätt.
– Prego! Prego! Prego!
Sjunger till exempel näktergalen, enligt henne. För min del tycker jag att den som muttrar ”problem, problem, problem”.