Onsdag: Grattis Margareta!

Hon: idag har Margareta namnsdag, och då tänker jag förstås på ”vår” Margareta som bodde i Chateau Margareta från 1950 (på somrarna) fram till hon gick bort den 12 juli 2019. Efter att ha tagit adjö på Kalmar Lasarett åkte vi till Thurgårdens Blomsterträdgård och köpte rosen Julia till hennes minne.
Den står på baksidan mot hennes hus. Och idag blommar den som finast!

Sen har jag börjat skörda tomater lite mer på allvar, snart kommer det bli fler än vi hinner äta upp, då åker de i frysen eller blir till inlagda soltorkade tomater. Eller ketchup. Eller…

Även chilin, som jag inte riktigt hunnit med i år, behöver också börja skördas och torkas för att bli kryddor. Än så länge torkar de bra i solen på köksbordet, det är inte så många mogna än, men snart får det bli en snabbare process i ugnen.

Han: Grattis Margareta, alltid saknad! Fina skördebilder! Men nu blir det en P3-övergång (= Vi byter ämne). Jag har sagt det förut: Små artiklar är ofta intressantare än långa (det är därför flertalet av er läser hennes korta notiser än mina långa predikningar).
Av dagens lilla morgontidning minns jag bara en enda rubrik:

”Vi var här före fåren”, klagar en stugägare i området bortom udden. Utan att ta ställning i sakfrågan väcker uttalandet en existentiell fråga hos mig:
– Om det visar sig att fårskallarna var där först – betyder det att stugägarna bör maka på sig?
Och mer generellt:
– Om blommor och bin var här först – betyder det att myndigheterna bör ta stugägare i örat som anlägger gräsmattor där pollinatörerna inte kan överleva?
Eller:
– Bör de fårskallar som sågar gamla enar för att de skuggar solverandan få pisk av riset?

Å andra sidan: Djurens rättigheter talas det mycket om. Så kallade djuraktivister terroriserar ofta våra hårt arbetande lantbrukare.
– Men ingen av aktivisterna talar om djurens skyldigheter.

Inte för att allt var bättre förr, men faktum är att under medeltiden – och på vissa håll i Europa ända fram till 1800-talet – kunde djur ställas inför rätta för att ha brutit mot lagar och människans moralregler.
Jo, det är sant.

”Hundar, råttor, kor, ja till och med tusenfotingar (!) fängslades och anklagades för allt från mord till förargelseväckande beteenden”, berättar den norske författaren Morten A Strøknnes  i sin faktaspäckade Havsboken. Försvarare utsågs, vittnen kallades och alla tidens procedurer följdes. Sparvar anklagades för att ha kvittrat för högt under gudstjänsten.
Grisar som attackerade småbarn dömdes till och med till döden. ”I Frankrike blev en gris uppklädd i kostym, förd till galgen och hängd, medan en åsna efter en olycksam episod 1750 blev frikänd tack vare att en präst vittnade om att djuret tidigare fört ett dygdigt leverne…”

Varför man sysslade med sånt är svårt för oss att första, konstaterar Strøknnes.
– Tja, eller inte.
Rätt ska väl ändå vara rätt, eller hur?

Nu till större vyer! Det är varmt i Europa. Människor dör av den hög temperaturen hemma och på tågstationer. Men det är inte värmen som är problemet. Läser i den stora morgontidningen: ”Brittiska myndigheter har samtidigt vidhållit att det inte är temperaturen i sig som är problemet. Det är att landet inte är byggt för att fungera i den här typen av värme.”

Lysande analys! Många byråkrater får här ett nya mantra att gömma sig bakom:
– Det är inte bristerna i sjukvården i sig som är problemet. Det är att svenskarnas vårdbehov inte är anpassat till den här typen av vårdorganisation.
Eller:
– Det är inte våldet och knarket i sig som är problemet. Det är att de kriminella vägrar anpassa sig till den typ av polisorganisation som vi har i Sverige.

Snömos kallade vi det förr i tiden på rak redaktörssvenska .
– Åtgärd?
– Stryk skitpratet innan tidningen går i tryck så att läsarna slipper reta sig på alla tomma ord.