Tisdag: Det finns en poäng att tänderna faller ur munnen innan tungan gör det

Han: Stillsam dag på udden. Lågvatten. Inga fåglar. Duggregn. En fru som tappat rösten. Det är bara i medierna som den pratande klassen orkar fortsätta att tvärsäkert gissa vad som nu kommer att hända med vårt Sverige.  

Ett antal partier gjorde sitt sämsta val på länge. Det hindrade inte att alla (!) partiledarna på valnatten uttalade sig som vinnare i valrörelsen. Där någonstans stängde jag av tv:n.
I morse skrattade jag skadeglatt när jag läser den obotlige Johan Croneman håna förlorarna.

Några citat: ”Johan Pehrson var närmast gråtfärdig av lycka. Liberalerna hade just gjort sitt sämsta val sedan 1910.”
Nooshi Dadgostar sade strax därpå att högerkrafterna, och särskilt Sverigedemokraterna, ”kommer aldrig att vinna”, vilket ju var minst sagt märkligt eftersom Sverigedemokraterna just hade vunnit, vunnit stort – medan Nooshi och vänstern däremot gjort rätt uselt ifrån sig.”
Annie Lööf tyckte att centerpartisterna skulle vara extremt stolta för att de rakryggat hade stått upp för vad de tror på. ”Menade Annie Lööf att detta verkligen var något extra anmärkningsvärt inom politiken, och centern? Hennes parti hade förlorat, tappat röster och mandat, i talande stund hade hon och partiet 6,7 procent av rösterna. 93,3 procent av väljarna föredrog annan politik. Men vem bryr sig? Inte Annie iallafall.”

 Hade valet varit Mello hade varenda löpsedel och varenda nyhetssändning dagen efter skrikit ut: ”Alla låtar vann”!
Sant, dag 2 efter valet vet vi att bara en låt vann. Alla utom ett parti torskade.
– Å andra sidan är det en bra grund för ett vettig eftervalsdebatt?

Om jag sväljer min egen galla och hyvlar osten från ett annat håll hamnar jag här: ”Det mjuka övervinner det hårda. Tänderna faller ur munnen innan tungan gör det”, skriver den gamle Lao Zi i den kinesiska visdomsboken Dao De Jing. Efter valdebattens alla blottade huggtänder hoppas jag att eftervalsdebatten blir mer eftertänksam.
En läsvärd eftervalskommentar gör även Bo Rothstein i dagens tidning:
– Det är inte enkelt att förstå varför väljare i många demokratier numera i så stor utsträckning stödjer politiker med en tveksam inställning till den liberala demokratin. En förklaring kan vara att demokratin såsom den praktiseras faktiskt inte levererat vad som utlovats i form av samarbete och tolerans, skriver Rothstein som är professor i statsvetenskap.

Demokrati borde göra oss mera samarbetsinriktade, toleranta, allmänintresserade, förstående och inkännande. Men istället ser vi en alltmer destruktiv polarisering och ett i långa stycken av hat, hot och förolämpningar förgiftat samtalsklimat som dessvärre också resulterar i rena våldsdåd.
Språket är ett av problemen, menar Rothstein. Politiker och opinionsbildare ”tar kamp” och ”tar strid för” olika saker när man i själva verket bara argumenterar och förhandlar.
– Man beskyller sina motståndare för att ”slakta” olika saker (a-kassan, försvaret) när de faktiskt bara har minskat anslagen något.

Varför har det blivit så, frågar sig Rothstein och säger vad många av oss tänker: När hörde vi senast en politiker i en debatt säga till sin motståndare något i stil med: ”Det var en intressant idé du nu lägger fram, jag har faktiskt inte tänkt i de banorna, vi borde sätta oss ner och prata igenom detta ordentligt.”
Rotsteins recept vinner inga skrattare. Men han får min skadeglädje att erodera: ”Nu måste det politiska samtalet återfinna gemenskapen”.

Möjligen skäms jag också över saker jag tänkt och skrivit. Lättviktigt snömos! Detta efter att ha läst en artikel av Francis Fukuyama.
Den
amerikanske författaren och nyliberale nationsalekonomen är mest känd för sin bok The End of History and the Last Man (i svensk översättning Historiens slut och den sista människan) som gavs ut 1992.
Den skapade ett medial rabalder och frågan om inte hans nya analys kommer att röra om debatten också. Artikeln, som Uggla på förekommen anledning skickade på valdagen, publicerades i El Pais engelskspråkiga edition med rubriken ‘The neoliberals went too far. Now, we need more social democratic policies’

Låter det tråkigt? Pretto? Glöm det. Inte minst finns här ett tänkvärt svar på Rotsteins fråga om varför väljare i många demokratier numera i så stor utsträckning stödjer politiker med en tveksam inställning till den liberala demokratin.
Läs den även om du är trött på valet.
– Eller just därför!
För egen del ska jag ta ett varv runt udden. Det är höst men solen är här och hon är vacker även när hon är tyst.

Hon: fast det där är en sanning med modifikation, jag hade lite kraxig röst imorse, men efter en animerad politisk argumentation över frukostkaffet försvann den igen. Lika bra, trött på politik nu. Det är som det är, svenskarnas prio är inte medmänsklighet längre. Imorgon hoppas jag även han har något annat att komma med här på bloggen…

Som fikon till exempel. Fick ett nytt superfint träd (mitt lilla relativt nyköpta dog…) i födelsedagspresent av bästisen i grannhuset. Har verkligen försökt att vårda det bättre, och se, det har gett frukt. Stora sådana dessutom!

Kände att jag behövde röra mig lite och få luft, trots förkylningen, så varför inte sätta igång med bortforsling av tång när nu vattennivån är så låg!

Jag vet, det är helt onödigt, speciellt eftersom badsäsongen snart är över och höststormarna ändå tar in ny direkt. Men det är ändå lite terapeutiskt. Vilket i dessa dagar kan behövas…

Men vad händer, jo det börjar spöregna. Skit också!

Publicerat av

En reaktion till “Tisdag: Det finns en poäng att tänderna faller ur munnen innan tungan gör det

  1. Efter att ha hackat på budbäraren istället för att göra något åt problemet. Så har de som drabbats röstat på budbäraren i förhoppning om förändring.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s