Söndag: Är whiskyprovning det svenskaste som finns?

Han: Lugn och vacker söndagsmorgon efter en trevlig lördagkväll. Kompisar undrar om jag inte längtar tillbaka till huvudstaden.
– Varför skulle jag?
Veckans höjdpunkt har varit Connys eleganta whiskyprovning hemma i stugan på den andra udden.
Irländsk, skotts finsk, fransk, indisk och svensk single malt.
– Egentligen var tillställningen lite för fin för mig. Vilken halvalkoholiserad redaktör har råd med flaskor a 600-1000 kronor?
Mer i hennes klass (och mängd), men gott var det.
En intressant slutsats:
– Vem hade trott att den indiska whiskyn från Paul John skulle smaka bäst, till och med bättre än tjäran från den gamla kolonialmakten.
Tack för lektionen Conny!

En sista fråga bara: Handen på hjärtat – har inte whiskyprovning blivit det svenskaste som finns?
(särskilt när man går vidare mellan stugorna och avslutar kvällen med en hemkörd G&T och inte minst en nygrillad korv med bröd).

– Fika och äta kakor är väl det svenskaste som finns.
Det säger allas vår talman Andreas Norlén i min radio. Han är förvånad över att hans kafferep med partiledarna väckt sån uppståndelse under de senaste mandatperioderna.

Annars är det väl korven som förenar oss – sex av nio (sic!) partiledare har käkat korv i det offentliga rummet de senaste sex månaderna.
– Falukorv är väl det svenskaste vi har, hävdade en partiledare i valrörelsens sista desperata pr-utspel.
– Och det var ingen liten prinskorv Ebba viftar med, noterade Expressens krönikör Cecilia Hagen som satte in falukorven i ett lång svensk tradition: ”Skojat och skaldat om korv har vi gjort sen tidernas begynnelse. Vem minns inte den otippade succélåten ”Fånt ja en körv så huppa ja i älva”? Eller ”Falukorvsvisan”, med text av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel från 1986? De oskuldsfulla små flickorna Anna och Lisa är på väg till affären för att handla och under tiden sjunger de: ”Nu vill jag hava falukorv på denna sköna dag/ och det ska vara falukorv av allra bästa slag/ ja den ska vara himla god och flera meter lång/ och föras hem till Bullerbyn med munter lek och sång. Hon var inte alltid alldeles rumsren, vår Astrid…”

Skriver en svensk krönikör som var typiskt svensk krönikör redan när jag var aktiv i spalterna förr-i-förr-i-tiden. ”Men nu är just jag en ytlig och lättroad person med dragning åt det ekivoka och därför kan jag inte släppa taget om den där korven”, flamsar Cecilia Hagen vidare.
Se där alltså något annat typiskt svenskt:
– Den folkliga snuskigheten.

Ja, hur ska vi ha det med svenskheten, frågar sig författaren och debattören Ola Larsmo (DN 17 sept 2022). Han syftar förstås på att Sverige näst största parti åter har gjort ”svenskheten” till ett buzzword i politiken (senast den lockade var i slutet av 30-talet när även socialdemokrater och bondeförbundare (C ) talade om att svenskheten hotades.
Så vad är den svenskhet som politiken bör utgå ifrån?
Larsmo är akademiker och hans definition är kanske lite högstämd: ”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i ­samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Lite pretto, eller hur? Inget om whiskyprovning, inget om ”somaliatowns” heller. Men så är ovanstående ett exakt citat ur Sveriges grundlagar, den svenska regeringsformens 2:a paragraf.
– Det är det svenskaste jag vet. Det är vad landet Sverige bokstavligen bygger på, konstaterar Ola Larsmo. Om det går att enas kring att vi alla fortsatt är överens om detta så skulle många av oss andas lugnare.
– Men då måste vi säga det högt och sluta agera som om det är något opassande att tala om.

Låter okej för mig. De kommande fyra åren får väl utvisa om det finns krafter som vill förändra detta det svenskaste av det svenska till något mindre svenskt.
– Är vi överens?

Hon: det fanns två katter bland hermelinerna igår, jag som enda kvinna (kände mig inte diskriminerad) och så bonusen på slutet, en svensk ”whisky wannabe” gjord på potatis.
– Och säg något mer svenskt än potatis.

För övrigt blir det korv till söndagsmiddag, med egenodlade rödbetor!