Tisdag: Aldrig för sent att längta tillbaka till skolan

Han: ”När jag var barn lärde jag mig nästan ingenting – skolan tog all min tid”. Ofta har jag citerar Jan Myrdals sågning av den svenska skolan.
Många tycker att det är kul sagt.
Det var länge sen jag insåg att ”oraklet i Mariefred” inte satt inne med alla svar, men analysen om skolan har jag köpt rakt av.  
– Ända tills vi träffade Bodil Anjar, före detta rektor och vd på Capellagården i Vickleby på Öland.

”Den hösten gick jag i Olofsskolan”, skriver Myrdal i Min barndom. ”Det bör ha varit då jag började i första förberedande. Det hette så. Det var en privat försöksskola dit Stockholms radikala intelligentia skickade sina barn för att de i social gemenskap skulle självförverkliga sig under förtroendefullt samarbete mellan skola och hem. Det var förebådande…”

Olofskolan var en privat grundskola i Stockholm långt innan vi fick en friskoledebatt i Sverige. Grundad år 1927 av möbelformgivaren Carl Malmsten tillsammans med sin fru Siv (som naturligtvis var den som såg till att visionerna blev verklighet).
Skolan, som alltså Jan Myrdal föraktade men hans systrar älskade, var en förlaga till Capellagården, en kreativ hantverksskola där målet är att ”ge kunskap och utbyta erfarenheter om materialets inneboende egenskaper.”

Trodde aldrig jag skulle säga det här. Men Bodils berättelse om Malmstens pedagogiska grundbult väckte nåt som slumrat länge. Efter några timmar med Bodil Anjar i glada kamraters lag skuttar jag omkring som Rönnerdahl i Evert Taubes visa och säger till alla:
– Här skulle jag vilja gå i skola!
Teoretisk undervisning blandad med handfast praktik. Fri tillgång till ateljéer dygnet runt och däremellan inhyst på ett elevhem med unga människor som även de försöker uppfinna det kreativa hjulet.
– Och allt annat.

Okej, eftersom jag tillhör ett gäng i min egen ålder som är lite äldre, kom snacket snart att handla om att här borde man bygga seniorboende. Tänk dig en egen lya, en liten ateljé och en liten täppa! Och inom gångavstånd Capellagårdens trädgårdar, matsal och en pub mitt i naturen.
– Vad säger du älskling?

Okej, jag fattar. Sjön suger också gott på en udde på andra sidan sundet. Men tänk om…

Hon: jaaaa, Öland! Fast kanske inte ändå. Om vi inte vinner på EuroJackpot ikväll förstås…

… vilket verkligen skulle behövas för att täcka dagens inköp i Capellagårdens fina trädgårdsshop.

Trädgårdsförklädet var nog det bästa köpet jag gjort på länge. Önskar jag hade haft det redan i våras när säsongen började. Fast invigde faktiskt det direkt när jag kom hem idag och skulle ut i växthusen för att vattna. Stoppade ner mobilen, sekatören och lite uppbindningssnöre. Bara för att känna på hur det kändes. Blev inte besviken.

Hittade också ett par superbra skor med vattentät gummisula och flärpar där bak så de gick lätt att få på. Dessutom fyndade jag en ursnygg korg att lägga skörden i. Och det snygga jutesnöret som också slank med. Såååå nöjd!

Nu kommer jag säkert också att få upp sådana här fina kålhuvuden:

Utan tillstymmelse till kålmaskar 🙂

Men det allra bästa med senaste dygnet var förstås att få besöka Lena och Anders i Kalkstad igen, stanna över natten i deras nya fina hus och där få stifta nya bekantskaper över en supergod middag. Så roligt. Tack!