Hon: ja nu är han äntligen här, och farmor hinner inte med så mycket mer…
Han hämtade älsklingarna på Kalmar flygplats medan jag förberedde middagen och plockade undan så mycket jag trodde behövdes. Det var inte tillräckligt kan jag säga. Och Vilda förstod inte vad som väntade…
Tur det är varmt ute… kissarna har vi inte sett röken av sedan den lilla faran intog udden 😉
Han: Fullt ös, var ordet.Underbart! Och apropå barnbarn i huset. Har du tänkt på att det mesta i vår tid tenderar att kidnappas av en mediecirkus där representanter för den pratande klassen turnerar runt i medievärlden med ett och samma tema tills man tjatat sönder även angelägna ämnen.
Alltså lyssnar jag på ännu ett program om att ”70 är det nya 50”. Talföra och välmenande människor som Amelia Adamo försäkrar att vi 70-åringar minsann inte alls känner oss som 70-åringar.
Och visst, det har gjorts i en stor ”longitudinell studie” om äldres hälsa (H-70 studien) vid Göteborgs universitet inom ramen för Centrum för åldrande och hälsa. Resultaten visade att en 70-åring på 2000-talet i genomsnitt är lika fysiskt och intellektuellt kapabel som en genomsnittlig 50-åring var 30 år tidigare.
Jaha. Men betyder det att vi 70-åringar vill vara 50? Inte jag! Tvärtom. Jag längtar inte en sekund tillbaka till den tiden.
Uppriktigt sagt längtar jag inte tillbaka till någon ålder alls.
– Varför skulle jag det?
Jag lever i den bästa av världar. Särskilt en dag som denna, tänker jag när jag går ut och hugger en famn ved. ”Sjuttio är inte det nya femtio utan i stället något mer”, säger psykologiprofessorn Mikael Rennemark i en artikel.
Jag tror att han är nåt viktigare på spåret.
peppekerstin.blog 
Publicerat av