Onsdag: Höststädningen fortsätter … och nu hissar vi blågult igen

Hon: så himla mycket att fixa ute nu, det mesta döööödstråkigt. Men klippa buskar och häckar tycker jag är ganska kul. Och ännu roligare när man helt plötsligt ser saker över dem…

Annars har jag mest hållit på och rensat ut i växthusen. Inte kul! Otroligt mycket mögel i år. Förmodligen eftersom jag snålat på elen och inte haft på värmefläkten alls. Behövs ju inte för kylan, det är varmt, men fukten!!

Skördade också en rotselleri, de börjar få lite form och storlek nu, men så mycket större blir de nog inte. Morötter drog jag också upp några, mest pyttesmå, borde gallrat bättre och satt fröna tidigare. Nästa år, då…

På förmiddagen regnade det, då bakade jag några knäckebröd åt honom, vet inte precis om han var värd det… inte just då i alla fall. Nu ser han lite gladare ut, serverade honom just en bubbeldrink.

Han: I längden gick det inte. Argumenteringen var för skruvad. De nationalistiska krafterna på udden köpte helt enkelt inte pratet om den slitna vimpeln var en konstinstallation till stöd för Ukraina.
Det blev till att åka till affärn och köpa en ny vimpel.
– Hur lång är flaggstången?
– Förlåt?
– Vimpeln ska vara en tredjedel av stången.
– Jaha, vilket universitet gick du på, säger jag imponerad.
– Livets hårda skola.

Jag slås ofta att människor vet så mycket mer än jag om saker jag tror att jag vet något om. Det gäller särskilt på landet. Enligt Riksarkivet ska den svenska vimpelns längd vara en tredjedel av flaggstångens höjd.
– Behöver jag säga att min slitna vimpel inte höll måttet?

”Vimpeln är avsedd att pryda flaggstången då flaggning inte sker och får vara hissad dygnet runt,” skrivit Riksarkivet och på den punkten har jag varit en rättskaffens medborgare.
– Jag har flaggat varje dag sen jag flyttade ner med katterna. Eftersom det alltid blåser på udden har jag därför förbrukat sex vimplar på fyra år.

Däremot levde jag länge i den uppochnervända världen. Vimpeln är blå och gul – men vet du vilket fält som ska vara neråt?
Det var Målar-Johan som i förbigående påpekade att jag vänt världen upp och ner.
– Tänk att himlen är blå, sädesfälten gula.
På en punkt råder ingen tvekan. På allmänna flaggdagar bör vimpeln undvikas, då hissas den svenska flaggan. Och på denna punkt är vi nationalkonservativa:
– På udden accepteras inget postmodernt mellanting, här gäller Riksarkivets regel till hundra procent: ”En så kallad korsvimpel är inte godkänd och är även historiskt felaktig – avstå från användning.”

– Ner med korsvimplarna alltså!
Torsås kommun är en av de kommuner där de nationalkonservativa krafterna gick fram mest i landet. Ironiskt nog säljs nästan bara de historielöst nysvenska korsvimplarna här i trakten.
– Är det så att det svenskheten oftast reduceras till något som fladdrar i blåsten?