Tisdag: Medan snön ligger vit på taken…

Hon: igår började till och med isen lägga sig inne i viken, idag smälter allt bort i snabb takt. Hoppas att våra solceller också snabbt tittar fram från takets snötäcke. Vi har missat tre dagar med högt spotpris nu, attans! Vad är väl några skridskoåk jämfört med sålda kilowattimmar…

Snöovädret hindrade inte kompisen, och nyblivne pensionären Bomme från att lämna sin konfererande fru på Kosta Art Hotel och köra ut till oss på udden genom ett snötäckt Småland. Det har liksom blivit en tradition. Glad för att ”gubbarna” stannade i soffan och inte rusade iväg och köpte ett torp till 😉

Och som vanligt öppnade vi en avdammad tidigare årgång av Châteauneuf–du–Pape från Mont–Redon, Bommes husvin… tack!
– Kom snart tillbaka!

Han: Inte mycket att tillägga, men vi pokulerade faktiskt inte hela dan. T ex gjorde vi en utflykt till torpet (som vi tillsammans köpte förra gången doktor Bellander landsteg på udden.
– Som ett yrväder en novemberafton även då med ett krus med whisky i handen, för att nu parafrasera Strindbergs Hemsöborna.

Dessutom bjöd jag förstås på det bästa våra trakter erbjuder, nämligen en bjudlunch hos Tåbbe och Fred i Torsås.
– 600 gram pyttipanna med rödbetor, två (!) vändstekta ägg, coleslowsallad och 3 glas äppledricka får man varken på Karolinska sjukhuset eller kring Stureplan.
Fint ska vara! Sen blev det nödvändigt att vila ut i soffan inför hennes goda korvstroganoff. Resten av tiden löste vi i princip alla stora världsfrågor – kriget, medvetandet och gravitationens betydelse för detta medvetandet och varför Mont Redon årgång 2016 är den bästa.
– Men en magnum från 2015 smakar inte så tokigt heller!

PS: Fint folk kommer sällan ensamma. Sedan snön kom har vi börjat lägga ut mat till småfåglarna, gästade fågelträdet gjorde även uddens bofasta sparvhök. Dessutom hovrade en stor havsörn över oss på spaning efter den tid som flytt.
Men mest intressant, denna lilla besökaren som uddens alltid uppkopplade underrättelsetjänst identifierade som en bergfink.

Nu vet du även detta: Bergfinken beskrevs vetenskapligt första gången 1758 av Carl von Linné som inkluderade arten i den tionde upplagan av sin Systema Naturae under sitt nuvarande vetenskapliga namn, Fringilla montifringilla.
Bergfinken håller egentligen till där jag kommer ifrån, i Norrlands skogs- och fjälltrakter. Men den är en flyttfågel med ett mycket stort häckningsområde som sträcker sig genom norra Europas och Asiens tajga, från Norge i väster till Kamtjatka i östra Ryssland. Den övervintrar främst i Europa, från södra Sverige och ibland södra Norge och söderut, i stora delar av Storbritannien, i nordvästra Afrika, i Mellanöstern och vidare i södra och mellersta Asien, inklusive norra Sydostasien och Japan.