Han: Eftersom hon har fullt upp med julstöket fortsätter jag gårdagens betraktelser om kattlivet på udden. I dag håller sig nästan vart femte hushåll i Sverige med katt – totalt är de över 1,4 miljoner.
Det är alltså inte konstigt att det regelbundet dyker det upp artiklar om människans bästa vän – katten. Nu har det hänt igen.
Igår skålade vi med alla andra gäster på Nobelfesten. Visserligen i sofforna på udden, men ändå.
– Mest skålade vi för Svante Pääbo, mannen som gett svensk vetenskap ett glatt bisexuellt ansikte och fått oss alla att skryta över att vi faktiskt är släkt med neandertalarna. Dessa tidigare så grovt baktalade halvapor, nu uppgraderade till finare människor.
– Snällare, inte så giriga, äregiriga och maktgalna som homo sapiens och därför inte kolonialiserade hela världen.
DNA är det nya nya och har fått även våra vilda katter att framstå som finare varelser. Redan 2007 publicerades den sekvensbestämda arvsmassan för katt. Nu har DNA från mycket gamla katter (så kallat ancient DNA eller aDNA) isolerats och sekvensbestämts.
Prover från 352 individer från Europa, Asien och Afrika analyserades. Proverna kom från bland annat 9 000 år gamla skelett och kattmumier från Egypten. Dessutom sekvensbestämdes arvsmassan från vildkatter från dagens Afrika och en av slutsatserna från studien är att tamkatten spreds från Mellanöstern.
Dagens tamkatter har sitt ursprung i två olika linjer. En genetisk linje leder tillbaka till dagens Turkiet-Irak och spreds in till Europa för cirka 6 400 år sedan. Den andra linjen har sitt ursprung i Egypten, där katten ansågs gudomlig. Denna linje spreds till Europa för kanske 4 000 år sedan. Troligtvis via handelsrutter över Medelhavet.
Hos de gamla egyptierna, i det antika Grekland och i den muslimska världen är katten helig, så även i den svenska bondekulturen. Det är först med kristendomen som katten reducerades till ”nåt katten släpat in”.
Fina anor, alltså. Därför känns det som ett påhopp när vetenskapsjournalisten Karin Bojs i dagens tidning påminner oss om att dessa våra svenska katter även jagar småfåglar: ”Ofta bringar katterna stor glädje för sina ägare. Men det finns också en baksida. Tamkatter dödar miljontals småfåglar i Sverige varje år.”
Alltså, till och med ”miljontals småfåglar” i Sverige varje år.
– Arter som rödhake och pilfink hör till de utsatta om det finns katter i närheten, säger Sören Svensson i Bojs artikel.
Så är det förstås. Svensson, som är professor emeritus i ekologi och miljövård vid Lunds universitet och mångårig ordförande i Sveriges ornitologiska förening, kom i mitten av 1990-talet med stöd av några utländska och en svensk undersökning fram till att de cirka en miljon katter som fanns i Sverige då årligen tog kål på runt tio miljoner småfåglar. Hans rapport publicerades i den vetenskapliga tidskriften Ornis Svecia nr 6/1996.
Sedan dess har det svenska kattbeståndet vuxit och uppgår i dag till minst 1,6 miljoner djur vilket innebär att tamkatterna årligen fångar och dödar cirka 16 miljoner småfåglar!
Låter ju inte så fint. Låter nästan som om katterna är lika brutala som vi människor. Men så illa är det inte.
Antalet kattdödade fåglar utgör bara ungefär tre (3) procent av alla fåglar som dör i Sverige under ett år.
I Montreal, Kanada pågår FN:s konferens för biologisk mångfald, COP15, har börjat.
I sitt inledningsanförande till konferensen underströks av FN:s generalsekreterare António Guterres att en miljon växt- och djurarter hotas av utrotning på grund av homo sapiens girighet.
Guterres riktade sig till multinationella företag som enligt honom ”fyller sina bankkonton samtidigt som de tömmer vår värld på dess naturliga gåvor” och gör ekosystemen till ”troféer för vinst”.
Guterres beskrev mänskligheten som ”ett massutrotningsvapen” som ”behandlar naturen som en toalett” och ”begår självmord med fullmakt”, en hänvisning till de mänskliga kostnader som förknippas med naturens förluster och biologisk mångfald.
Det finns ingen anledning att förneka att Vilda och Ludde tar en och annan pilfink och till och med rödhake. Oftast handlar det om fågelungar som flyger in i våra fönster och bryter nacken.
– Naturen är inte så fin som djuraktivisterna försöker framställa den som.
Men jämfört med människans pågående rovdrift på naturen har till och med 1,6 miljoner katter en försumbar betydelse.
PS: Det finns en anledning till varför man inom politisk PR talar om ”The dead cat strategy”. För att avleda uppmärksamheten från verkliga problem och sina egna lögner tillämpar politiker som Boris Johnson och Trump medvetet taktiken ”att slänga upp en död katt på bordet” för att allmänhet och media att titta åt ett annat håll.
PS2: Egentligen var det inte för Svante Pääbos skull vi ägnade vi hela lördagskvällen åt Nobelfesten (med fotbollen i örsnäcken). Inte heller åt alla klänningar. Vi tittade mest för att se om kunde se vår kompis Jenny, som för sjätte året tillhört den hjältemodiga serveringspersonalen.
Jag tog 100 bilder, men jag lyckades inte få något kort på vår kompis. På den punkten var resultatet lika nedslående som min försök att fånga uddens alla småfåglar med kameran.
Som tur är finns Facebook som man kan stjäla selfies ifrån.
Hon: jag tror jag såg dig Jenny, men du var så snabb att du inte hann fastna på bild. Proffsig som tusan helt enkelt! Och det var himla kul att ha en så bra anledning att sträcktitta på Nobel i åtta timmar. Tack!
Annars fortsätter julbaket. Idag är sista och viktigaste kakan gjord. Nu ska jag bara skära upp den i bitar också, där den inte redan är delad då… (Mmm, gick sönder lite när jag skulle flytta den från ugnsformen.) Den brukar vara ganska kladdig inuti så lite knepigt få till fina kakbitar som inte går sönder. Men man vill ju inte ha en torr kaka, hellre ”döbakt” och lite osnygg.
Ps. Vilda och Ludde tar inte alls några fåglar, de bryr sig inte alls om dem. Okej, det har hänt. Men ytterst sällan. Tyvärr verkar de inte ta några möss heller, den snordyra tonfisken från Applaws är väl godare. Och bekvämare…
peppekerstin.blog 
Publicerat av