Torsdag: Hon känner sig stark … och han?

Hon: han får inte tjuvkika när jag gör yoga utan är förpassad till sovrummet, men uppenbarligen gjorde han det ändå idag… som tur var i slutet så det störde inte så mycket. Och jag fick ett bildbevis:

Det var alldeles för längesedan senast, men kände mig förvånansvärt stark, måste vara tack vare allt barnvagnskörande i uppförsbackar förra veckan, mycket annat kroppsarbete kan jag inte skryta med på senaste tiden. Regn, regn, bara regn, fortfarande!!!

Han: Hihi, det bor en voyeur i alla män, åtminstone en paparazzi. Men nu ska vi prata om män som vet att de är män. Jeff Beck har ställt undan gitarren för alltid, 78 år ung och gammal. I P1 uttrycker vår egen Janne Schaffer sin saknad av den fenomenale gitarristen (”större än Clapton”). Jag fäste mig vid att han tyckte att det var konstigt för Beck var ju ”en sån renlevnadsmänniska”.
– Han levde ju inte alls upp till rockmyten utan var både vegetarian och nykterist.

Efter att ha sett Keith Richards i SVT:s programserie om Rollings Stones tycker jag att det är Janne Schaffers kommentar som är konstig.
– Möjligt tar jag det för personligt.
Härom veckan konstaterade min läkare att jag mådde bra. I princip alla mina värden var bra för en gubbe i min ålder.
– Detta trots att min alkoholkonsumtion inte var det, enligt hennes excelark.

Och det är klart att jag lyssnar på Doktor Julia. Den här veckan har jag haft två vita dagar. Ingen eftermiddagsdrink, inget vin till maten. Jag mår därefter. Skojar, men kanske skulle en psykdoktor se ett samband mellan min diet och mitt ovanligt håglösa bloggande den här veckan.
Som vanligt finner jag tröst i Ordet (min far skulle gilla det uttrycket om än inte ovanstående; han var nykterist, född i ett frireligiöst hem). Inte för att jag tror att lyckan bor i alkoholen, men jag tror att det finns ett samband mellan välbefinnande och ett långt liv.

Människan har alltid strävat efter välbefinnande och lycka. Frågan är hur man uppnår detta. Så länge vi skrivit böcker har striden stått mellan de som menar att vägen till välbefinnande går via försakelse, att avstå saker – och de som menar att det handlar om att unna sig saker. Aristoteles menade att sökandet efter lycka är det viktigaste i en människas liv, till och med det som livet går ut på.
Det tyckte även Epikuros. Men till skillnad från Aristoteles kopplade Epikuros inte samman lyckan till ”dygden och det rättfärdiga levernet” – utan med njutningen.

Inte så att Epikuros var en festprisse.”Människan bör söka de ting som ger lust, men inte nöjesliv och tillfällig njutning, utan det livets goda som leder till varaktig lycka. Man bör alltså enligt epikurismen ha god kontroll över sina njutningar (‘njut – men med förnuft’).”
Epikuros var inte hedonist. Det är inte frosseriet han är ute efter. Snarare handlar välbefinnande om att göra oss oberoende av en massa onödiga saker. ”Att vara nöjd med de enkla sakerna i livet säkerställer att människor aldrig kommer att göra dig besviken”, menade den gamle greken.

Jag föredrar Epikuros sällskap även om Aristoteles var ett geni. Å andra sidan. Med tanke på att dem man gillar att umgås med oftast är de som man är oeniga med så skulle gärna sammanföra både Epikuros och Aristoteles med Tomat-Hasse, Blomman och alla andra vardagsfilosofer som jag har tur att umgås med här på udden.
– Gärna över ett järn.

PS: Tom Hanks får just nu massor av textreklam i svenska medier för att han ska spelar Ove i den amerikanska versionen ”My name is Otto”. Vid närmare eftertanke identifierar mig allt oftare om den gubben, tyvärr. Den där lusten att (inte) tycka om vad andra tycker.
– Inklusive människor som envisas att tycka om hur de vill jag ska leva.
För egen del mår jag bättre idag än igår (hostan). Och det klart att somliga regniga dagar tror jag till och med på horoskop.
Utom det där med tur i spel: