Hon: tomaterna jag satte i söndags har redan tittat upp, i alla fall nästan alla, så kul! En enda sort har inte börjat visa sig ännu, och det är typiskt nog en av de godaste. Undrar om det är fel på fröerna från förra året…? Får kanske testa de sparade från 2021 istället.

Måste ändå sätta fler fast jag verkligen inte skulle det eftersom jag har så mycket chiliplantor. Men igår fick jag en beställning på 10 tomatplantor från lika många sorter av en granne. Och inte kan man ju säga nej till en beställning :).

Han: Ja, det går fort nu. ”På förekommen anledning vill jag påpeka att människan i genomsnitt känner sig 8.4 år yngre än sin egentliga ålder. Det är dessutom oklart vad standardavvikelsen är och därmed konfidensintervallet. Så det så! Trevlig helg”.
Jag citerar äldste sonen. Även han har nått en ålder när vi män inser att vi är dödliga och därför tillägnat oss en viss ironisk självdistans (hans nyhetsbrev i finansiell rådgivning heter ”I Diket”). Frågan är om han har rätt om vår känsla av ålder?

Härom dan fick jag en inbjudan till ”Återträff för dig som tog Studenten i Strömsund den 15 maj 1968”. Förutom att jag alltid förundras över att det finns människor som orkar organisera återträffar, så får den här sortens partyinbjudningar en äldre man att tänka på sin ålder.
”Sextioåtta” har blivit ett begrepp när allt hände, men ingenting förändrades. Allt det där vår generation inte kan sluta prata om. Men ändå, 1968 känns inte som igår (min fru i 3:e äktenskapet, som konstigt nog hunnit bli min äldsta fru, var sex år 1968). Framför allt känner jag inte igen namnen under inbjudan som några vi bjöd hem förra helgen och som nu därför tycker att de måste bjuda igen.
– Alltså tvekar jag.

Brevet hamnar så långt ner i inkorgen att det är först när Nicke (Gunnar Westrin) mejlar från Råneå och i förbigående nämner återträffen, som den flyter upp i mitt minne. Efter att ha pratat med Jarefors – min första sambo (1960-67) och därför en röst jag alltid lyssnar till – bestämmer jag mig.
Till Nicke skriver jag: ”Jag åker! Förmodligen sista chansen. Har en känsla av att våra gamla klasskompisar börjar bli jäkligt gamla.”

Till saken här att jag är decemberbarn. Det betyder att de flesta av mina studentkompisar just nu är betydligt äldre än jag. (Jarefors fyllde t ex 75 i förrgår). Tiden går som sagt fort: För några månader sedan var vi jämnåriga, nu är de mycket äldre än jag.
Inte för att jag är åldersfixerad men somliga dar undrar även en äldre man vem han är.
– Egentligen.
Idag fick jag ett besked: ”Pigg och vital pensionerad journalist”, skriver doktor Vedran Azinovic på Kirurgkliniken i Kalmar efter att han rört vid den manliga G-punkt där somliga män tycker om att bli rörda vid, dock inte jag.

Jag har skrivit om det mötet tidigare. Det här är bara en påminnelse riktad till mina pojkar och pojkar i alla åldrar:
– Glöm inte att kolla din prostata! Ring din vårdcentral redan idag om du inte tagit ditt PSA det senaste året.
Jag vet, du tror att allt är cancer.
Så är det inte.
Har du tur kommer din journal att låta som pornografi a la 1968 (Bengt Anderberg, Kärlek 1-6, Forsbergs förlag): ”Palperas för ålderförstorad prostata som är slät och jämn med bevarad mittfåra, oöm, benignt fynd … Visar prostata på 76,2 cc, ingen asymmetri och en fin gräns mellan adenomet och den perifera zonen och inga malignitetsmisstänkta områden.”
Eller inte.

Kanske nåt vi kan prata om på vår återträff? Knappast! Det finns ett skäl varför alla fortfarande pratar om att det var något speciellt med ”sextioåtta-generationen”.
Det lever vi länge på.