Onsdag: Grått, grått, grått…

Hon: Igår var det sol och varmt ute, idag kallt och grått. Vad göra, drömma sig bort till Italien kanske?

Går in och inspekterar mitt citronträd i växthus 2, grenarna är tunga av citroner, så kul!

Sen sätter jag en pastadeg och gör egen tagliatelle. Börjar bli riktigt haj på det, går i ett nafs! Serveras med salsiccia fräst i vitlök, oregano och en skvätt vitt vin. Mums!

Han: Mums! Och i förlängningen måste jag börja med att be om ursäkt för att jag igår berättade om att jag åt en speciell tisdagsbulle.
Även jag har naturligtvis tagit intryck av dagens kulturdebatt. Erkänn att du också välkomnar åsiktspolisens beslut att Roald Dahls barnböcker ska tvättas från onämnbara ord.
Författaren fattade inte att när han skrev ”ful” och ”tjock” så menade han egentligen ”otäck” och ”enorm”.

Den enormt feta gossen August Glups i Kalle och chokladfabriken är alltså i fortsättningen inte enormt tjock utan bara ”enorm”. (I enlighet med av avköningen av människor är Oompa-loompierna inte längre ”små män” utan ”små personer”. Begreppet ”homohetropolyhbtqrstvu” ansågs möjligen bestå av för många konsonanter, vilket kan stigmatisera somliga hen som föredrar vokaler?).

Nåväl, jag tänkte mig inte för igår. Självklart bör vi i fortsättningen säga Enormtisdagsbulle – eller kanske Tisdagsenormbulle?
– Å andra sidan påminner bullar mig ofta om tjocka människor (min mamma var en liten rund bullmamma), så bäst är väl att vi slutar marknadsföra enorma hmmhmm-saker på den gamla fastans tredje dag.

För övrigt undrar jag varför vi accepterar denna enormt ojusta diskriminering, marginalisering och stigmatisering av måndagar och onsdagar, för att inte tala om torsdagar.
– Och förresten; hur tror åsiktspolisen att Fredag känner sig när Robinson Crusoe sitter där och drömmer om förbjudna bullar?
Visserligen heter de här bullarna shrovetide bun på engelska och det är ovisst om Crusoe överhuvudtaget drömde om just dessa bullar. Men med godtycket upphöjd till norm förväntar vi oss att språkpolisen har fantasi nog att tänka längre än näsan räcker. Förresten undrar jag om det verkligen är rättvist och politiskt korrekt att Robinson Crusoe och Roald Dahls barnböcker ges ut i nya utgåvor.
– Jag menar, det finns ju trots allt människor som inte kan läsa. Ska de behövs må dåååligt för att andra vill läsa?

Annars kan man ju tycka så här: ”Roald Dahl var ingen ängel men det här är absurd censur. Puffin books och Dahls dödsbo borde skämmas”, skriver författaren Salman Rushdie i en kommentar.

Även Amerikanska Pen menar att förändringarna är oroväckande: ”Om vi slår in på den här banan av att försöka korrigera upplevda felaktigheter i stället för att låta läsaren motta och reagera på böckerna som de är skrivna riskerar vi att förvränga stora författares verk samt att skymma den viktiga lins litteratur vänder mot samhället”, skriver organisationens vd Suzanne Nossel på Twitter.

Andra kritiker har påpekat är det knappast känns bättre att kallas för ”enorm” än ”tjock” eller att de förbannade mobbarna kallar dig ”otäck” i stället för ”ful”. Men vem är jag att ifrågasätta åsiktspolisen? Om du som känner dig enorm men inte fet så säger jag naturligtvis grattis.

Till sist: Visserligen tillägnas denna blogg det ljuva livet på en udde. Vill därför på förekommen anledning klargöra att vi självklart inte exkluderar min storasyster Kajsas svärson Magnus och andra läsare i Norrlands inland.
– Inte heller alla som ogillar att livet ibland ljuvligt om än obegripligt.

Han, igen: Innan vi vänder blad vill jag bara berätta att min personliga assistent i sin godhet just nu (19:05) påmint mig om att jag faktiskt köpte två fettisdagsbullar igår.
Nu är även den andra gått till de sälla bullarnas land.