Måndag: Det var snusket som drev drevet

Han: Tänk dig skandalen: ”Polischef höjde lönen för en av sina medarbetare. Nu kan Expressen avslöja i 46 artiklar och 6 löpsedlar att de båda männen var bästa kompisar som brukar resa tillsammans på semester till Kanarieöarna med familjerna.
– Förmodligen var det polischefen som fixade toppjobbet åt sin kompis, säger en anonym källa.
Men sen hände nåt och nu är de båda polarna osams.
Tidningen tror att bråkat handlar om ett staket mellan de båda barndomsvännernas tomter.

Hade du kastat dig i bilen för att köra till Tempo i Gökalund för att få läsa den storyn?
Knappast. Och det skulle aldrig hända, för det hade aldrig blivit någon artikelserie, inga krigsrubriker, inga löpsedlar.
Möjligen två enspaltiga notiser och anledningen är enkel:
– Den historien är inte sexigt nog, som man säger nu för tiden.
– Man för fan! Ge mig lite snusk att hänga upp storyn på, skulle en reporter ha sagt på min tid.

Kort sagt: Det var knulleriet som drev journalistiken kring polismästare Mats Löfving och en ung, snygg kvinnlig medarbetare. Allt annat är bullshit, genant struntprat.

Det fanns en tid när journalister aldrig skrev om vad politiker, kungligheter, höga ämbetsmän och andra kändisar gjorde i sovrummet. Därför fick svenska folket aldrig läsa i tidningen att den hyllade statsministern Per Albin Hansson levde med två familjer samtidigt.
– Ingen reporter skickades ut till Per Albins radhus i Bromma för att ta bilder.
Ingen redaktör kom ens på tanken att låta sina djupast grävande journalister undersöka om statsministern möjligen hjälpt sin älskarinna att skaffa bostad eller kanske till och med fixat ett välbetalt jobb åt henne.  

Förändringen kom på allvar med internet och klickjournalistiken. Jag vet, för jag var med att vända perspektivet mot vad som hände i sovrummen. Det är inget jag stolt över, även om jag då tog en kostsam fällning i Granskningsnämnden (möjligen flera?) som en merit eftersom det genererade fler artiklar.
– Men en bra sak är att jag idag känner igen lössen på gången.
Det är därför jag är helt övertygad om att det var sexet som drev drevet kring Löfving.

Nu när polischefen tagit livet av sig inleds en självkritisk diskussion om journalistiken. Som väntat försvarar sig de ansvariga redaktörerna med det vanliga mantrat:”media måste bevaka makthavare”.
– Visst, men bevakning handlar inte bara vad man skriver, utan även om mängden artiklar och storleken på rubrikerna.
Därför tror jag att en bra utgångspunkt för en självkritisk granskning är att ansvariga utgivare ställer sig frågan:
– Hade vi satsat lika mycket tid och utrymme på Löfving om vi inte visste att det pikanta snusket skulle öka antalet klick?

Det händer andra konstiga saker där ute, bortom udden. Jag har alltid retat mig på att om man följer vägskyltar i en främmande stad lämnas man alltför ofta i sticket när skyltarna upphör där man bäst behöver dem.
– Men här är det åtminstone klara besked.
En granne inåt viken, Ekholm, skickar ovanstående bild från den stora världen.

I Amerikat händer det också konstiga saker. Åtminstone finns det konstiga djurvänner:

     
Sist men inte minst konstaterar vi att det brittiska förlaget Puffin backar för kritiken och låter den döde Roald Dahl behålla sina egna böcker som han skrev dem, inklusive ”fula” ord.
Däremot bör levande barnboksförfattare, förskollärare och inte minst alla föräldrar med småtjejer sluta lura sina barn. – Efter gårdagens hovrättsdom måste snippan omgående sorteras ut ur svenska språket eftersom varken pedofiler eller domare fattar vad ordet betyder.
Det finns ju ändå andra, ”fula” ord, för det kvinnliga könsorganet som den manliga domarkåren säkert förstår innebörden av.