Han: Jag ska bli farfar igen. Min insats var visserligen liten, men visst är det roligt att klanen växer! Och det passar ju bra att tillkännagivandet sker just nu. I dagarna har vi firat Jungfru Marias bebådelse – det vill säga den dag när hon fick veta att hon nio månader senare skulle föda en son.
Riktigt hur det hela gått till lyckades ärkeängeln Gabriel väl inte riktigt förklara och sen dess har många kristna haft svårt att tala klartext om sex. Symtomatiskt ökar den självsuggererade lomhördheten med trons toxialitet. Läser i tidningen att en rektor i Florida fått sparken för att hon i undervisningen visat sina elever en bild på Michelangelos världskända skulptur ”David”.
Varför?
– För att några kristna föräldrar tycker att skulpturen är pornografisk.
Samma dom gäller över Boticellis målning ”Venus födelse” och ”Adams skapelse”, Michelangelos takfresk hemma hos påven i Sixtinska kapellet i Rom, målad av omkring 1508–1511 eller 1510.
Och härom veckan läste jag att i den amerikanska delstaten Tennessee vill en konservativ föräldragrupp förbjuda skildringar av sjöhästen. Det beror på att föräldrarna vill skydda sina barn från kunskap om hur den skamlösa fisken gör ”det”.
Inte minst att det är hannen som bär på och föder upp sina små bäbisar. ”Honorna tar alla initiativ. Det är hannarna som blir havande – kanske är det därför sjöhästens äktenskap varar livet ut”, som en fräck skribent formulerat det.
– Ett bejakande av flytande könsgränser, menar mammorna som kräver att den skamlöst förföriska faktaboken ”Sea horse: The shyest fish in the sea” blir bannlyst i skolbiblioteken.
I Sverige saknar vi (ännu?) denna fundamentalistiska puritanism. Däremot pendlar mediebilden över tid mellan skamlöshet och prydhet, påpekar Johan Hakelius i en artikel i Fokus. Vårt behov av nostalgi exploaterar ständigt av kommersiella och medialala kraft följer upp. Av någon anledning pratar därför ”alla” just nu om 80-talet och när Stockholms stadsmuseum samlar in människors minnen är det här vad media fastnar för:
Jag vet inte hur många talkshows (pratprogram) där kvinnliga programledare fnittrat åt att de solade och badade topless på 80-talet.
– Fniss, fniss.
Som Hakelius påpekar är den intressanta frågan varför vi fnittrar.
En sak är naturlig – de kvinnliga deltagarna i pratprogrammen är inte längre lika päronformade som de var på 80-talet.
– De fnittrar nostalgiskt om en tid som flytt för dem personligen.
Men att trenden dog ut beror framför allt på att i samhällsdebatten har frigjordheten alltid skuggats av puritanismen.
På 2000-talet har skuggorna tagit över och det är därför medierna frossar i vår snuskiga fantasi.
I dagarna håller Moderaterna ”Sverigemöte 2023” för att diskutera sin valanalys. Men du kanske också trodde att partiet samlats för att diskutera den hemskt intressanta nyheten att en M-riksdagsman åkt dit på både sexköp och utpressning?
– Det är nämligen det som medierna fokuserat på i sin rapportering från riksmötet.
Även KD har toppat nyhetssändningarna. Och det kan man ju förstå. Med tanke på el- och bensinpriserna är det begripligt att redaktionerna punktmarkerar Ebba Busch.
– Jaså, handlar inte rubrikerna om KD-politiken?
Jag låter Johan Hakelius sammanfatta: ”Kristdemokraternas lilla skandal är så fumligt genant att den inte ens går att kalla en sexskandal. Möjligen en sängskandal. Enligt offrets egen version: en full man tar en full kvinna på låret tre gånger och lommar sedan iväg, avvisad. För nio år sedan. Sverige är chockerat. Ett parti skakat i grunden. Glödande ledartexter i de största tidningarna.”
– Uppenbarligen intressantare än KD:s politik.
Medias politikbevakning har blivit en del av skvallerjournalistiken. Även i den tragiska bevakningen av ”polisskandalen” känner vi igen lössen på gången: Det var vårt fnissande över snusket som drev mediedrevet och dödade en hedervärd polisman.
Jag tror att Hakelius sätter fingret på den ömma punkten: ”När metoo varit som bäst har räfst- och rättartinget avslöjat systematiska övergrepp, ofta dolda under en hycklande yta av sexuell frigjordhet. När metoo varit som sämst handlar det mer om nypuritanism än om något annat. Plötsligt är vi tillbaka i en värld där kroppar och nakenhet är livsfarliga saker.”
Men allt det där är kanske en utvikning från dagens notering: Vi ska bli farfar och farmor igen (Nr 9).
– Fråga mig inte hur det gick till.
peppekerstin.blog 
Publicerat av