Fredag: En dag i Knausgårds anda

Han: Den norske författaren Karl Ove Knausgårds omtalade romansvit Min kamp är ett 3 600-sidigt långrandigt hemmahos-reportage utan softat selfiefilter.
– Självupptagen man, kanske du tänker.
Men poängen är inte, som filosofiprofessorn Magnus Hägglund påpekat, att du tvingas se Knausgårds liv med dina ögon – utan att de 3 600 sidorna ger dig en chans ”att se ditt liv med hans ögon” – det vill säga att vi läsare ska inspireras att betrakta vår egen vardag med samma grad av uppmärksamhet som han ägnar sitt liv.

”Det gjelder å feste blikket”, skriver Knausgård (vilket, slår det mig, är vad min mentor i naturkunskap här på udden, Axel Kielland brukar säga). Det gäller att fästa blicken, fokusera på det du tittar på så att du fattar vad du ser.
”Likgiltighet, det är en av de sju dödssynderna, egentligen den största av dem alla, eftersom det är den enda som är en kränkning av livet”, skriver Knaustgård. Han vill motverka ovanan, både sin egen och vår, att ta livet för givet. ”Syftet är att sakta ner upplevelsen av tidslighet, att utvidga ögonblicken och dröja kvar i deras kvaliteter”, som Hägglund formulerar det i sitt mastodontverk Vårt enda liv, sekulär tro och andlig frihet (Volante, 490 sidor).

Även Marcel Proust är långrandig (över 3 400 sidor i sju band!). I På spaning efter den tid som flytt ägnar han 30 sidor åt att beskriva hur han en kväll har svårt att somna men till slut somnar.
Dessutom är hans stil tålamodsprövande för rastlösa själar – den längsta meningen i Prousts roman börjar med orden ”En soffa som dykt upp ur drömmen mellan de nya, alldeles verkliga fåtöljerna, några små stolar klädda med rosafärgat siden…”.

Men det är bara introt – meningen fortsätter med ytterligare 380 (!) ord. Om sanningen ska fram består den av 21 bisatser, avdelade med 16 kommatecken, tre semikolon, två parenteser, minst två kolon och tre tankestreck.
Någonstans har jag läst att denna världslitteraturens längsta mening (som återfinns i Band 5) blir fyra meter lång på originalspråket, utsträckt på en tänkt linje i elva punkters Century Schoolbook Regular.
– Eller för att uttrycka det på lättläst svenska: Denna enda mening skulle kunna lindas 17 varv runt en flaska Mont Redon.

Vilket är intressantare än du kanske tror. Detta med tanke på att Knausgård inte gör någon hemlighet av att På spaning är hans stora inspirationskälla.
– Jag läste inte bara romanen, konstaterar Knausgård, ”utan närmast drack den”.

Nåja, det är en utvikning, om än en utvikning som illustrerar dagens ämne. Till saken hör att På spaning inte är en självbiografi utan en roman om en fiktiv person som heter Marcel. Han vill bli författare och efter 4 000 sidor kommer denna Marcel, med Marcel Prousts hjälp, fram till att han ska försöka skriva en roman som sitt liv.
– Vilket han faktiskt också bestämmer sig för att göra, men symtomatiskt nog först på den sista sidan i band 7.
Men poängen är densamma som hos Knausgård: Proust skrev sin roman i sängen under 14 år – men syftet är inte att vi läsare ska flytta in i författarens sovrum, utan att vi ska få upp ögonen för att verkligen uppleva detaljerna i det liv vi redan lever: ” …i själva verket är varje läsare, när han läser, sin egen läsare”, skriver Proust. ”Författarens verk är bara ett slags optiskt instrument som erbjuds läsaren för att hjälpa honom att urskilja det som han utan denna bok kanske inte skulle ha sett hos sig själv.”

Du undrar vart jag vill komma? Som du förstått händer det inte så mycket här udden när hon inte är utflugen. Efter att ha tänt hennes odlingslampor och stängt av värmen i hennes växthus, ätit frukost som vi brukar äta frukost, vattnat alla hennes plantor, gett katterna mat och läst om gårdagens tidningar ­– kort sagt ”saktat ner upplevelsen av tidslighet” – så känner jag mig nu beredd att gå ut och titta på havet.

Eller ta lite på den där altandörren jag skulle vilja sätta på plats. Om trädgårdsmästarüberstormführer inte förbjudit mig att göra det innan hon kommer hem (hon tror jag massakrera hennes citronträd).
– Grip timmen, grip dagen!

PS: När allt kommer omkring av livet rättvis. Bjöd mig själv på blodpudding i kväll. Noterar att jag fick dela den favoriträtten digitalt med farmors egen lille favorit: