Torsdag: På udden hinner vi hem till House

Han: ”Jag har insett att jag vill leva nära fåglar, men det betyder inte att jag vill ha vingar.”
Citatet är hämtad från en döende patient i House, vår middagsunderhållning och det enda argumentet varför Kanal 7 finns på udden.
Efter åtta säsonger och 177 avsnitt pensionerades doktor House (Hugh Laurie) redan år 2012.
– Vilket alltså inte hindrar att vi fortfarande varje vardag njuter av hans elakheter som om det dagens nyheter.

Det är faktiskt ganska märkvärdigt. För det är först sedan vi flyttade ner till udden som vi hinner äta middag i tv-sofforna medan House fortfarande jobbar (17-18:00) – sedan är det Antigues Road Trip på åttan följt av Nyheterna på TV4 klockan sju.
– Så har vi det.
Det är som sagt ganska märkvärdigt för oss. Men som de mediedjur vi är är, följer vi fortfarande med även i storstadspressen. På senare tid har jag noterat att det allt oftare dyker upp åsikter om oss på landet.
”Det finns många fördomar om landsbygdsborna. En är att de skulle vara lite mer äkta än andra”.
Det hävdas i en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor.

Ledarskribenten, garanterat liberal storstadsbo, är märkbart irriterad. Hon retar sig på att det sprids myter om att vi som bor på har en helt annan livskvalitet. Denna tes drivs bl a i en ny studie från Malmö universitet. ”Vi ser hur dessa människor förhandlar med sig själva och gör en kalkyl över vad man förlorar om man flyttar och vad man får om man stannar kvar”, säger två av studiens författare – båda stadsbor – till DN (25/4). ”Det är inte alltid den bästa karriären man söker. Viktigare för dem är att ha ett gott liv. Kopplingen till en plats med jord, skog och vatten har ett högre värde än att flytta in till stan och jobba hårt.”

– Förlåt, men vem vill inte ha ett gott liv, utropar ledarskribenten och tillägger: ”att bunta ihop en fjärdedel av Sveriges befolkning och framhålla dem som ädla landsbygdsvildar som är ett med naturen och lite bättre på att leva? Det är en mycket fri tolkning som mest av allt liknar just en välvillig fördom – en som visserligen kompenserar för det dumma tjatet om att lantisarna är lurkiga losers. Men en fördom likväl, en som upprepas ofta. Om jag får gissa fungerar väl folk på landet precis som alla andra: Somt har de verkligen valt, annat har bara blivit. Staden har fördelar. Landsbygden har fördelar. Hamsterhjulet handlar om tempo, inte geografi. Och den plats på jorden man kallar hemma gör en inte till en mer äkta människa. Det goda livet finns överallt.”

Som före detta stadsbo kan jag bara instämma med stockholmstidningens ledarskribent.
– Gräv där du står! Stanna där ni är!
Oavsett om vi är ”lurkiga losers” eller ”ädla landsbygdsvildar” – orsaken till att många av oss som trivs på landet beror på att de flesta av er andra bor i stan.
Till exempel är det en förutsättning för att vi nästan varje dag kan hälsa nya fåglar välkomna till udden.

Dagens vårtecken låter så här. Även en tondöv gubbe vet vad det betyder: Gärdsmygen är tillbaka på udden. Den brukar framför allt hålla till bakom Margaretas stuga, men denna sitter i vårt körsbärsträd mot sjön.
Om ni inte har träffats så vet du när du möter en trind, storhuvad liten gynnare som kilar som en liten mus kring rishögar och rotvältor, alltid med den lilla stjärten stolt pekande rätt upp.

Kommer du tillräckligt nära och alltid bär omkring på ett måttband i fickan som jag gör, så kommer du att finna att gärdsmygen är 9-10.5 cm hög. Röd- eller kanelbrun på ovansidan och på undersidan brunvit med en mörk tvärvattring. Har en ganska lång och spetsig näbb, som är något krökt.

Gärdsmygen är vanligt förekommande i södra Sverige och upp till Värmland, Västmanland och norra Uppland samt i viss mån även längs Norrlandskusten. Men gärdsmygens utbredning beror mycket på hur kall vintern varit. I norra Svealand och i synnerhet i Norrland, kan arten efter några stränga vintrar vara helt försvunnen. Det beror bl.a. på dess dåliga förmåga att lagra fett.
– Man räknar med upp till 90 procent av beståndet försvann mellan 1975-1979, det vill säga de år som hon satt här på verandan och lekte med sitt marsvin Pelle.
Idag finns det mellan kanske 500.000 par i landet, varav alltså åtminstone ett par hittat hit ut till udden där det idag är bleke, åtminstone vid frukost.
– Inget märkvärdigt alltså, men ganska märkvärdigt för oss.

Denna lilla gäst heter på latin Troglodytes troglodytes – vilket betyder ”boende i håligheter”. Hanen bygger flera bon, varav några där han själv övernattar när honan ligger på ägg. Honan lägger 6-8 ägg i april-maj, som ruvas i 14-15 dygn. Två kullar per säsong förekommer.
På menyn står spindlar och insekter, men den accepterar även smulor från hennes nybakade bröd och ost.

Enligt gammal svensk folktro har gärdsmygen fått sitt namn av sin vana att smyga omkring bland risiga buskage och gärdsgårdar. Den kallas också Gärdsgårdsmesa här i i Småland. I Skåne kallas den för Tummeliten och Baskakung, i Norrbotten Thomas i gärdet och Tummetott i Dalarna. Om Gärdsmygen berättas samma saga som om Kungsfågeln att den flyger högre än någon annan småfågel (genom att gömma sig på havsörnens rygg).

Allt detta vet jag nu eftersom jag läser böcker, i detta fall Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck. Sånt har vi tid med här på landet. Liksom att blogga om nästan ingenting.
Förra året skrev hon om gärdsmygen redan den 8 mars.

Hon: kan direkt säga att mellan 1975 och 1979 var jag 13 och 17 år då satt jag inte och lekte med mitt marsvin Pelle (f. 1970 d. 1974), satt snarare på kioskens då undanskymda uteservering och tjuvrökte tillsammans med Git Palmer och övriga tonåringar härnere…

Dagens välkommen 2: Göken! Han hördes gala högt precis här utanför. Kul. Har väntat på det lätet. Nu väntar jag bara på att Näktergalen ska komma och sjunga för mig i buskaget bakom planteringsborden.

Dagens försent: klippa gräset! Nu blommar det så fint överallt på gräsmattan på havssidan. Till och med mina älskade maskrosor har tittat upp!