Han: Andra må kalla det Trettondag – men idag firar vi troende Kroppkakans dag!
– Med riktiga öländska kroppkakor.

Det senare är en viktig markering. Hennes mormor Emilia var lotsdotter, hennes morfar var fyrmästare. Andreas Pettersson Krall kom till Långe Erik som Sveriges yngsta fyrmästare och skötte fyren på Ölands norra udde (som då var en ö) under 37 år.

Mormor Emilia födde sex barn och skötte hushållet på fyren.
Hon var ett präktigt småländskt fruntimmer. Han var uppvuxen i ett borgarhem i Uppsala.
Hon lagade självklart riktiga öländska kroppkakor.
Andreas älskade sin fru – fortfarande kan man följa Kärleksstigen som fyrmästarparet Pettersson Krall promenerade varje kväll runt ön:
– Men han älskade inte hennes kroppkakor.

Vad gör man när man ligger i samma säng, men drömmer olika drömmar?
­– Åtminstone när det gäller mat.
Svaret: Som varande inte bara ett präktigt utan även ett kärleksfullt fruntimmer, gjorde Emilia det bästa av situationen.
Hon serverade sin make kroppkakor.
– Falska kroppkakor, o-riktiga kroppkakor.
Kroppkakor i vilka hon bytt ut fläsket mot fisk!
– Det måste ha varit en tidig variant av stekt strömming med potatismos, konstaterar hennes dotterdotter.

Jag berättar detta på förekommen anledning.
– Jag har nämligen alltid gillat kroppkakor.
Detta till skillnad från norrländskt paltbröd som somliga påstår tillhör samma familj av kamsrätter.
– Jag mår illa vid tanken. Jag flyttade till Norrlands inland som barn när fascismen ännu levde kvar i skolvärlden. I Jorms skolor fick vi inte lämna skolmatsalen innan allt var uppätit på tallriken (som matsalstanterna slevat upp mat på). Som tur var hade jag en klasskamrat, Orvar. Han var från Stora Blåsjön och var ständigt.
Han fick mitt paltbröd.
– Eller för tala sanning på denna kristna högtidsdag: Han betalade till och med 25 öre för mitt paltbröd.

Nåja, det var en utvikning, om än en nödvändig utvikning som ger dagens blogg den tragikomiska kontext som ämnet kräver.
– Som sagt, jag har lärt mig tycka om kroppkakor.
Det vill säga kroppkakor inköpta i plastförpackning med innehållsförteckning som ingen vettig människa vill läsa. Små, vita bollar av kokt potatis med inbakade fläsktärningar, som man delar i två halvor och steker i smör och sedan serverar med mycket lingonsylt.
– Länge trodde jag att det var kroppkakor.

”Riktiga kroppkakor” köpte jag en gång för något år sedan, ”hemlagade” på Ica i Torsås.
– Trodde jag, i alla fall.
Jag var ensam på udden och såg fram emot en festmåltid för en man, två katter och några öl.
Det gick illa.
– Efter en tugga stannade filmen.
Vad är detta?!
Jag slängde alla de gråslemmiga jordklumparna i soporna.
Det var så de smakade.
– Kompost.

Där kunde denna blogg sluta. Men lugn, det här är en historia med lyckligt slut där de goda vinner.
– ­Jag hade nämligen mer tur än morfar Andreas på fyren.
Det började på Trettondagen förraåret. Då bjöd våra grannar Kristina & Höjdhopparn in oss på kroppkakor.
Jag medger att vi bävade båda två, även hon har lärt sig hur kroppkakor inte smakar.
Men vi hade fel!
– Höjdhopparn bjöd inte på kroppkakor utan på stora, hemlagade öländska kroppkakor serverade med grädde, smör, lingonsylt (för den som inte kan vara utan sylt) och vin från Öland.
Riktiga kroppkakor.

Den middagen förändrade mitt liv, åtminstone min inställning till kroppkakor.
Och tänk – denna nådens dag som andra kallar Trettondagen men vi gourméer kallar Kroppkakans Dag – bjöds vi in till samma exklusiva värdshus inåt viken!
Och nu, åter på udden, upprepar jag mätt och en smula däst, det jag skrev förra året:
– Tusen tack för en trevlig och en bokstavligt talat god lördagskväll!

… Som man ropar får (en) man svar. Publicerar ett läsarbrev apropå ovanstående predikan:

Hehehe Kroppkakor;
Skrattade gott åt din drapa om kroppkakor och paltbröd. Så jävla gott. Jag tog med mig morsans recept på kroppkakor, ingen märkvärdighet, fläsk med lite lök i mitten liksom, stekt i mkt flott…jussom.
Det käkar vi säkert nga gånger/månad här.

Paltbröd
Paltbröd med vitsås är också mumma. Det åt vi ganska ofta emedan jag behagade vara hemma. När syrran flyttade till Lit fanns en liten restaurang mellan Lit och Östersund, namnet glömt, där de var specialister på just paltbröd. Där bromsade vi in emedan farsan fortfarande levde. Då smackade han riktigt, så pass en gång att löständerna glappade. Numera anar jag att paltbröd är sällan förekommande. Finns inte längre att köpa uppihär.

Palt eller kams.
En annan favvo. I Jämtland kallades de för kams, annorstädes oftast palt. Piteborna är ju speciella och kallar den för pitepalt. Skillnaden mellan en äkta kams och palt lär vara att förr hade man enbart kornmjöl och potatis, förståeligt på självhushållets tid, då många bönder i ex; Jämtland odlade just dessa ingredienser. De var jävligt stora och jag orkade oftast bara en. Viktigt; Jag lärde mig att messmör till var kanoners, förr oftast hemtillverkad getmese. Snart nog började vi också med lingonsylt till. En sak till, en äkta kams hade fläsket i mitten av bollen, inte utanför. Stora så att till och med en kulstötare skulle imponeras.

I Tornedalen har de ngt som kallas pottopalti (potatispalt). Korn- och vetemjöl och potatis. Dessa gjordes –görs – mindre än kamsen och har fläsket på sidan, lika gott det också, bara det finns messmör, vilket mer sällan förekommer i Norrbotten.

Skandal.
Det finns folk idag som inte vet skillnaden på en palt/kams och en kroppkaka. Något har gått snett med skolundervisningen. Några gånger per år kommer en snubbe från Piteå till Konsum i Råneå och säljer pitepalt så det stor härliga till. Då brukar jag vara med och hjälpa till, dvs det blir en jävla massa snack om kams och palt. Mkt trevligt.

Nicke