Han: Jag erkänner, i morse var jag elak mot min fru. Solen sken och hon hade lagt ut dynorna på stolarna på däcket mot sjön. Det hade hon inte mycket för. Hon sa något och jag morrade något till svar.
Plötsligt frös det istappar mellan oss.

Det är bara att erkänna. Det värsta med Trump och hans anhang är att de förstör mitt vanligtvis glada och optimistiska humör.
– JÄVLA SKITSTÖVLAR!
Det som gör mig mest förbannad är att jag blir förbannad. Jag är dum, men jag är inte så dum att jag inte fattar att det är meningen.
– Syftet med alla utspel är att vi ska tappa fattningen.

Jag letar upp citatet: Det är i detta till synes hopplösa läge man än en gång ska dra sig till minnes AJ Muste. Det berättas att han under en av sina oupphörliga protestaktioner mot Vietnamkriget fick frågan av en tidningsjournalist: ”Tror du verkligen att du kommer att kunna förändra det här landet genom att stå här ensam utanför Vita huset med ett litet ljus mitt i natten?”
Hans svar kan fungera som ett slags manual för fortsatt mental hälsa i en allt mer vanvettig värld:
”Å, jag gör inte det här för att förändra landet. Jag gör det för att landet inte ska förändra mig.”

Det sägs att Martin Luther King inte tog ett enda betydelsefullt beslut utan att först ha rådfrågat AJ Muste, skriver Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman. Obildad som jag är har jag aldrig hört talas om AJ Muste. Eller troligare, hans röst försvann i bruset av mer alarmistiska skrän som präglat min tid som politisk varelse (han dog samma år som jag gick med i Vietnamrörelsen).
– Nu känns han ljus i mörkret som det bästa självhjälpsrådet i en tid när smogen från München 1938 svept in över Europa.

Inte för att det förändrar världen, men för att Putins & Trumps värld inte ska förändra mig:
– Idag gläds vi åt att rödhaken är tillbaka på udden!

Om du inte förstått det så är denna blogg i första hand en minnets dagbok, en del av det som de gamla grekerna kallade för minnespalats. Vi är inte lika storvulna:
– Det man inte har i huvet får man ha på nätet och därför är det en tröst för tigerhjärta att notera att alla cirklar inte har rubbats.
Våra dagsnoteringar visar att de senaste fem åren har rödhaken kommit till udden 11 december, 10 december, 11 februari, 5 december, 21 januari och nu ses vi alltså mitten i av februari. Om ankomstdatum beror på vädret eller klimatet får andra spekulera om.

Vi är glada att hon kom även i år. Eftersom vi inte vet vad som sker i det som synes ske i förhandlingarna om Ukraina bortser vi från myten. Myten om att denna vardagliga småfågel fick sitt röda bröst, när hon såg hur maktens män offrade Jesus för att behålla sin egen makt.
– Med näbben försökte hon dra ut de törnen som skar in i den korsfästes panna där han hängde på korset.
En droppe blod från den dömdes huvud skulle ha fallit på fågelns bröst och färgat fjädrarna röda.  

Lägg det på minnet: ”Jag gör inte det här för att förändra världen. Jag gör det för att Putin & Trump inte ska förändra mig”

PS: Eftersom hon tränar boxning (obs vi är vänner; hon är kärleksfull och inte långsur) zappar jag vidare om rödhaken.
Vid närmare eftertanke finns det andra myter. En är att rödhaken för lycka med sig. Om ett brudpar möter en rödhake när de lämnar vigseln får de ett lyckosamt äktenskap.

Å andra sidan (apropå nyhetssändningarna om att Trump kräver att få kontroll över Ukrainas sällsynta jordartsmetaller):
”Den som stjäl ett rödhakeägg riskerar råka ut för häxorna och den onde. Den hand som dödar en rödhake skall för alltid komma att darra”.
Låter rättvist i mina öron.