Hon: vid sextiden imorse körde jag in honom till Kalmar lasarett för att få en pacemaker inopererad. Det känns bra! Och vid halv fyratiden i eftermiddags var han opererad och allt hade gått bra. Känns ännu bättre!
Så frukost intog jag mol allena med morgontidningarna och sjöfåglarna på Fimpan som enda sällskap. Fin morgon, men tomt i stolen intill. Imorgon kommer han hem igen, hurra!
Han hade dock lagt upp en blogg för mig att avsluta, eller påbörja, så inlägget nedan skrevs igår. Eftersom jag vet vad han börjar med så lägger jag upp en (ljud)film från premiärdagen. 6 maj. Tråkig att titta på men ljudet desto bättre:
Han: Somliga dagar står besöken som spön i backen. Obs! gammalt ordspråk som enligt etymologin härrör från upplevelsen av regn som faller ”så ymnigt att det ser ut som metspön eller ridspön som står upp ur marken”.
– Vilket leder tanken fel, eftersom solen skiner på udden, men som får duga i brist på soligare varianter.
Det engelska uttrycket ”raining cats and dogs” är knappast bättre. Därför till saken: Först kom näktergalen, sedan kom Bomme Bellander.
– Förra året kom han (för det är honom vi hör) 1 maj, 2023 först 13 maj. 2022 sjöng han i tallen 17-18 maj
och år 2021 dök han åter upp den 13 maj, 2020 tre dagar tidigare.
Så långt mina dagboksanteckningar här på bloggen.
– Men näktergalen var här långt före mig:
Även Bomme brukar komma den här tiden; hans fru sitter i Torsten Janssons styrelse i Kosta och de löser världsproblemen just nu,
Men även på udden samlas bekantas bekanta: För idag hittar den första hyresgästen till bihotellet, vilket tyvärr stått tomt hela våren.
– Och framåt eftermiddagsdrinken kom plötsligt en ensam rävunge förbi udden – det är fyra år sedan det hände senast (se kul film!).
– Och sedan kom näktergalen tillbaka och det gjorde även göken, nu mycket närmare och utan riktig finess på sången.
Förra året kom han (för det är honom vi hör) 1 maj, 2023 först 13 maj. 2022 sjöng han i tallen 17-18 maj
och 2021 dök han upp den 13 maj, 2020 tre dagar tidigare.
– I år hörde hon honom alltså strax före sju i morse.
Vet du förresten vad en ”sädesärlegök” är?
Det vet jag eftersom jag alltid läser Åke Ekdahls ”Pippiskola” i Dagens Nyheter. Göken lägger som alla vet sina ägg i andras bon.
– Och hon fiffig, gökhonan.
På tio sekunder har hon ofta hunnit peta bort ett av värdfågelns ägg och lagt sina ägg i korgen.
– Men för att bluffen ska funka är det viktigt att göken är i fas med värdfågelns äggläggning.
Därför är honorna specialiserad på sin värdfågel. Naturen är dessutom så fiffigt inrättad att gökens ägg under evolutions gång blivit snarlik värdfågelns ägg när det gäller mönster, färg och storlek.
Förmågan att imitera värdfågelns ägg går dessutom i arv från mor till dotter, skriver Ekdahl.
– Det är därför man talar om sädesärlagök, rörsångargök mm.
Nu vet du det också.
Nåväl, alla sommartecken är välkomna på udden. Särskilt Bommes besök. Förutom några timmars fredlig vila i var sin soffa fick jag sällskap att se den nya Netflixserien om Vietnamkriget (5 timmar!)
– Vad vi tyckte om filmen?
Johan Croneman har (som vanligt) rätt:
Liksom Croneman och Bomme och många av våra generationskamrater har jag levt med just den här konflikten sedan tonåren.
Det är därför vi känner igen lössen på gången när det gäller Putins krig i Ukraina:
– Ukrainarna är vår tids vietnameser!
Följer därför även Cronemans råd att se dokumentären ”Vietnamkriget och svenskarna” på SVT Play.
(Eftersom världen är liten vet jag redan att Bettan, min fru i första äktenskapet, figurerar i den).
peppekerstin.blog 
Publicerat av