Författare: kerstinochpeppe

Tisdag: hinner inte med…

Hon: men nu har jag i alla fall rensat och gödslat de flesta pallkragarna så de står redo. Bara jag kan bestämma mig för vad som ska stå var. Det här med växtföljd… och är plantorna redo, kan jag lita på att det inte kommer fler frostnätter.

Grönkålen klarar sig i alla fall, och har avhärdats ordentligt. Dessutom har de fått ett eget litet växthus. Mot kålflugorna. Slipper jag kämpa med att bygga ett (för litet) av fiberduk. Men frågan är om det står pall på en blåsig udde…

Han hjälpte till med att såga till brädor som jag la stora stenar på. Mmm, han får ju inte bära tungt på flera veckor. (Eller städa…pust!)

Nu ska jag bara fundera ut hur jag ska möblera resten. Betor, gul lök, majs och fänkål ska få plats på två och en halv lång pallkrage. Den längst bort är fullmöblerad. Vitlök och vintersådd sallad.

Purjolöken sätter jag nog intill landen med tomater. Och när ska jag våga börja plantera ut dem? Tomaterna alltså. Det börjar bli trångt i växthusen och många är i akut behov av större krukor, alternativt komma ut på friland.

Tomatplantorna är verkligen fina och kraftiga i år. Det är roligt. Gläds åt det i allt elände med chiliplantorna.

Kommit på vad som är felet med chiliplantorna i år, de har pyralidskador. Blir nog bara halv skörd i år. Räddade en del genom att tidigt plantera om och ta bort så mycket gammal jord som möjligt i tron att det var angrepp av larver från sorgmyggor. Ändå använde jag i början en speciell (dyrare) jord för tomater och chili.

Men jag har plantor som klarar sig helt också. Som Aji Amarillo. de har redan stora chilis…

…och är höga och fina. Inget fel på växtkraften där:

Tyvärr är mitt fina citronträd också ledset i år. Vet inte om jag gick för hårt åt det med såpavatten i våras. De hade fått spinn. Eller så behöver det bara en paus eftee förra årets rekordskörd. Får snåla med sista flaskan limoncello…

Han: Hon kämpar på i jordbruket och även världen i övrigt är sig lik. Putin fortsätter slingra sig i ”fredsprocessen” som den orm han är. Kineserna har synat Trumps kort och än gång avslöjat en narcissistisk bluffmakare. Presidentens kompis Netanyahu fortsätter sitt folkfördrivningskrig i Gaza, men Musk har dessbättre återvänt till den bilhandlarbransch han aldrig borde ha lämnat.
– Men du undrar förstås hur Vilda mår?

Glada besked: Inget ormbett, möjligen har hon fastnat med tassen i något. I värsta fall är det minken som bitit henne en bit upp på benet, ”armbågsbenet” som det heter på kattdjur.
Linkar gör hon och lite matt i pälsen känner hon sig. I natt sov hon till och med länge i husses säng.
– Han fick till och med klia henne under vänster öra, vilket är ett mycket ovanligt tecken på tillgivenhet för honom.
Jag tror det ordnar sig.

Nog om sjukdomar. Kanske hinner jag med ännu ett sommartecken? Jag har utsett en favorit bland säsongens roséviner.
And the winner is:
 – Cotê Mas Organic Rose 2024!

Motivering: För att det är gott och för att jag tänker som den gamle finansmannen Warren Buffet: ”Investera aldrig i en bransch du inte förstår.”
– Köp därför bara akti … jag menar vin som du har råd att leva med även om Systemet håller stängt hela sommaren.

Viktigast: ”Pris är vad du betalar, värde är vad du får.” I stället för att springa efter de mediala vinexperternas köpråd tillämpar jag Buffets enkla värderingsfilosofi.
– Jag köper ”när det underliggande värdet är högre än vad marknaden för tillfället är beredd att betala”.
Det vill säga: Jag gör tvärtom emot vad de trendkänsliga vinsnobbarna gör.

Cotê Mas kostar bara 99 kr på Systemet i Torsås. Därför är det med viss oro jag ser att det glättiga stockholmsmagasinets vinexpert Alf Tumble guidar sina läsare genom rosévinsdjungeln – fram till mina favoritflaskor!
– Högsta poäng dessutom.
Jag medger att jag är girig. Mest oroande är att även Stureplanscentern ska ställa sig frågan i sommar:
– Varför köper vi Tenuta delle Terre Nere Etna Rosato för 279 kr när vi får tre flaskor Côte Mas för samma pengar?

(Och du som läser det här; behåll mitt tips för dig själv)

Lördag: En oskriven rapport från sjukhussängen

Han: Om du undrar var alla vänliga och omtänksamma människor tagit vägen? Jag vet: De finns i svensk sjukvård, en särskild anhopning finns på Hjärtavdelningen Kalmar lasarett, Hus 48, plan 4.
– Tack för allt!
Min insats var som vanligt blygsam och långt ifrån det bidrag ni andra skattebetalare hostat upp å mina vägnar.

Barn och vänner undrar hur jag mår? Hade tänkt skriva en direktrapport från fronten i den korthuggna staccato-stil vi journalister härmat sedan Hemingway som krigskorrespondent under första världskriget med geväret i hand sårades vid den italienska fronten; uppdaterad med en scen ur Rambo när hjälten häller krut i såret och tuttar på för att döda bakterierna.
– Jag tänkte faktiskt på den scenen när David, kirurgen som även han bott i Västerås, knivskar mig i bröstet innan bedövningen tagit.
Som sagt, jag hade tänkt skriva om doften av bränt kött och kirurgens kommentarer i direktsändning; de vänliga frågorna och mitt kärva ”det är okej”.
Om tankarna under det gröna operationstältet. Insikten att någon just nu placerar en liten digital ask i mitt kött som kommer att hålla mig ständigt uppkopplad i resten av mitt liv.
– Det trodde vi inte när Uggla, Pontus och jag i slutet av förra seklet skrev (och hånades!) att internet kommer att förändra allt. (För att nu nämna att Uggla uppenbarligen räddade mitt liv genom att nästa krossa mina revben i början av den här historien).

Och 1,5 timme senare: Det gemytliga välkomnandet när jag rullas tillbaka in på salen.
– Vi var tre gubbar som delade öde och rum och mina kamraters V-tecken besvarades med ett matt leende och en grimas som antydde ännu en seger.

Kanske några ord om kamratskapet under belägringen av ständigt uppvaktande sköterskor. Om min kamrat Dalmasen som legat nedsövt en och halv månad efter en infarkt och som blev förvirrad när blodsockret sjönk under 3,5 och vars historier på något sätt liksom förhöjde även mitt lidandet efter denna rutinmässiga pacemakeroperation; den fjärde som kirurgteamat genomförde den dagen.
Nåja.

Uppriktigt sagt hade jag dikterat hela rapporten i huvudet under en sömnlös natt mot morgonen efter.
– Jävlar vad vi gubbar snarkar! Och dessa ständiga nattvandringar mot Toa …
Vi skildes som veteraner med en förhoppning om att aldrig mer ses här igen.
Etc etc.

Kort sagt: En habil historia om tre uppkopplade män i var sin säng. Men när jag kom hem till udden har vår lilla vilda katt skadat en tass – kanske ormbiten? – så husses ömkliga historia liksom dunsade bort i oron för den förfärande närvaron av ett djur som i tysthet lider innan hon drar sig undan för att slicka sina sår.
Jag tar en Alvedon i smyg; två.

Torsdag: tidig morgon

Hon: vid sextiden imorse körde jag in honom till Kalmar lasarett för att få en pacemaker inopererad. Det känns bra! Och vid halv fyratiden i eftermiddags var han opererad och allt hade gått bra. Känns ännu bättre!

Så frukost intog jag mol allena med morgontidningarna och sjöfåglarna på Fimpan som enda sällskap. Fin morgon, men tomt i stolen intill. Imorgon kommer han hem igen, hurra!

Han hade dock lagt upp en blogg för mig att avsluta, eller påbörja, så inlägget nedan skrevs igår. Eftersom jag vet vad han börjar med så lägger jag upp en (ljud)film från premiärdagen. 6 maj. Tråkig att titta på men ljudet desto bättre:

Han: Somliga dagar står besöken som spön i backen. Obs! gammalt ordspråk som enligt etymologin härrör från upplevelsen av regn som faller ”så ymnigt att det ser ut som metspön eller ridspön som står upp ur marken”.
– Vilket leder tanken fel, eftersom solen skiner på udden, men som får duga i brist på soligare varianter.

Det engelska uttrycket ”raining cats and dogs” är knappast bättre. Därför till saken: Först kom näktergalen, sedan kom Bomme Bellander.
– Förra året kom han (för det är honom vi hör) 1 maj, 2023 först 13 maj. 2022 sjöng han i tallen 17-18 maj
och år 2021 dök han åter upp den 13 maj, 2020 tre dagar tidigare.
Så långt mina dagboksanteckningar här på bloggen.
– Men näktergalen var här långt före mig:

Även Bomme brukar komma den här tiden; hans fru sitter i Torsten Janssons styrelse i Kosta och de löser världsproblemen just nu,
Men även på udden samlas bekantas bekanta: För idag hittar den första hyresgästen till bihotellet, vilket tyvärr stått tomt hela våren.
– Och framåt eftermiddagsdrinken kom plötsligt en ensam rävunge förbi udden – det är fyra år sedan det hände senast (se kul film!).
– Och sedan kom näktergalen tillbaka och det gjorde även göken, nu mycket närmare och utan riktig finess på sången.

Förra året kom han (för det är honom vi hör) 1 maj, 2023 först 13 maj. 2022 sjöng han i tallen 17-18 maj
och 2021 dök han upp den 13 maj, 2020 tre dagar tidigare.
– I år hörde hon honom alltså strax före sju i morse.

Vet du förresten vad en ”sädesärlegök” är?
Det vet jag eftersom jag alltid läser Åke Ekdahls ”Pippiskola” i Dagens Nyheter. Göken lägger som alla vet sina ägg i andras bon.
– Och hon fiffig, gökhonan.

På tio sekunder har hon ofta hunnit peta bort ett av värdfågelns ägg och lagt sina ägg i korgen.
– Men för att bluffen ska funka är det viktigt att göken är i fas med värdfågelns äggläggning.
Därför är honorna specialiserad på sin värdfågel. Naturen är dessutom så fiffigt inrättad att gökens ägg under evolutions gång blivit snarlik värdfågelns ägg när det gäller mönster, färg och storlek.
Förmågan att imitera värdfågelns ägg går dessutom i arv från mor till dotter, skriver Ekdahl.
– Det är därför man talar om sädesärlagök, rörsångargök mm.
Nu vet du det också.

Nåväl, alla sommartecken är välkomna på udden. Särskilt Bommes besök. Förutom några timmars fredlig vila i var sin soffa fick jag sällskap att se den nya Netflixserien om Vietnamkriget (5 timmar!)
– Vad vi tyckte om filmen?
Johan Croneman har (som vanligt) rätt:

Liksom Croneman och Bomme och många av våra generationskamrater har jag levt med just den här konflikten sedan tonåren.
Det är därför vi känner igen lössen på gången när det gäller Putins krig i Ukraina:
– Ukrainarna är vår tids vietnameser!
Följer därför även Cronemans råd att se dokumentären ”Vietnamkriget och svenskarna” på SVT Play.
(Eftersom världen är liten vet jag redan att Bettan, min fru i första äktenskapet, figurerar i den).

Måndag: Det finns en anledning varför vi alltid pratar om vädret

Han: Måndag, ny vecka! Nytt väder. I förrgår varmast i landet, går regnbåge och stormbyar. Idag frukost ute på däck, solhatt på.

Sol, 5° kl 06:40, god bris från nordväst och marken full av hagel.
– Skojar, slånbären är på väg mot sommaren och har börjat släppa sina vita kronblad.
Det går fort nu. Talar med en syster i Sundsvall. Där har vitsipporna just börjat blomma.

Varför vi alltid pratar om vädret? Antropologer som studerat väder som kulturellt fenomen menar att människan reagerar på väder genom prat. Många av oss gillar att prata om väder, medan andra uppfattar det som ett andefattigt samtalsämne. Väder är alltså en ingrediens i vårt sätt att umgås med andra människor. 

Det finns en enklare förklaring. På udden bestämmer vädret hur vår dag börjar.
Behöver hon regnkappa när hon cyklar och hämtar morgontidningarna?
– Frukost inne eller ute?
Har hennes nyutsatta blommor klarat nattens frost?
– Viktigast: Hur mår hennes älskade citronträd?

Apropå sånt vi pratar om har jag börjat bojkotta allt som har med Trump att göra. Till skillnad från vädret använder han medierna för att domptera oss, få oss att alltid se hans äckliga flin även när han inte är närvarande.
– Trumps svärson visste inte hur rätt han hade när ha sa att katten Cheshire i Alice i Underlandet är Trumps alter ego.

Tröttsamt är tyvärr även Trumpkritikers viskningslek på Facebook. Just nu snurrar ett mem omkring på sociala medier som är dråpligt – Men tyvärr i sant. Trump har (tyvärr?) aldrig sagt att republikanerna är de korkaste av alla väljargrupp och att det var därför han valde att kandidera för det röda partiet.
CNN visade redan 2016 att det var fake news.

Däremot verkar Donald Trumps mamma har varit en klok kvinna:

Söndag: lugnet före och efter stormen…

Hon: ägnade morgonen åt att vänta på regnet som aldrig verkade komma, fick därför inget gjort och bestämde mig strax före elva för att åka iväg och träna. Få något vettigt gjort!

På väg till bilen såg jag (äntligen;) att ovädret var på väg mot oss.

Hemma igen, en dryg timme senare, och jag var mitt i det:

Tillbringade resten av eftermiddagen i soffan med en bok, därefter streamade vi två avsnitt av ”Jack Wrights Testamente” som jag läste tips om i dagens DN:

Klart sevärd! Men nu fortsätter jag kvällen med:

Läsvärd, men första delen var mycket bättre, så lite besviken.

1 maj: Även i år flaggar vi mot Putin

Han: ”Idag hissade vi flaggan, min enda insats för att fira 1 maj i en orolig värld. Min enkla tes är att om det är nåt som får Putin att må illa så är det andras symboler för nationellt oberoende.
– För att inte tala om svenska putinister som föredrar den ryska dubbelörnen framför den svenska fanan.”

Så skrev jag här på bloggen förra året. Eftersom allt har hänt men ingenting förändrats så upprepar jag det idag.
– Det som hänt är att de svenska putinisterna har dragits sig tillbaka in i sina hålor.
Det blev inget blitzkrieg mot Ukraina och om det är nåt quislingar är känsliga för så är det führens motgångar.
– Det som har förändrats är att Putin har fått en kompis som tänker som han.
Världsläget är jävligare än för ett år sedan.
Å andra sidan har Trumps återkomst att fler fått upp ögonen för Putins hot mot Europa. Aldrig någonsin har en president i Vita huset lyckats förstöra förtroendet för Amerika på bara 100 dagar.

Blygsam insats för världsfreden. Men inte en oviktig motståndshandling i vid.år t

I grunden förändrar inte skitstövlarnas axelmakt något i vår egen position: ”Gässen gnölar och man kan få lust att falla in i olåten. Inte för att vyn är anstötlig, men för att tiden är det. Dels den ojämna årstiden, dels den värld vi lever i. Fast när man är på ön lever man inte i samma verklighet”, skrev Dan Sjögren i Dagens Nyheter igår.
Dan bor på en ö och är en sorts naturnära tankelyriker. Men han sätter fingret på en öm punkt i vår människoby.
– Förhoppningen om att allt ska förändras utan vår egen insats
”Det är väl en sorts flykt”, skriver han. ”Alla borde ha en ö som de kunde fly till emellanåt, då kanske världen skulle bli en bättre plats.”

Det är en förhoppning. Om man inte är lika naiv kan man kanske säga att på udden bidar vi vår tid. Redan när jag var barn byggde jag ett runt skyddsvärn genom att rita en cirkel runt mig i sanden.
Eftersom det runda kastellet inte heller fanns på riktigt var även jag oåtkomlig.

PS: Under min livstid har 1 maj alltid varit en röd dag. Men visste du att 1 maj var en röd dag även i det gamla Sverige? Jag blev påmind om det i gårdagens Barometern. Liksom julafton förebådade Juldagen och påskafton Påskdagen var valborgsmässoafton dagen före Valborgsmässodagen.
– Detta fram till år 1772 när Gustav III tog makten genom en oblodig statskupp. Förenings- och säkerhetsakten gjorde honom till enväldig härskare. Han avskaffade delar av adelns privilegier, förbjöd böndernas hembränning och gjorde 1 maj till en vanlig arbetsdag. 
Det var först 1890 som 1 maj blev den internationella arbetarrörelsens dag.

Tål att tänka på idag när delar av borgerligheten – de som annars värnar om ”de fina gamla svenska traditionerna” – försöker göra som Gustav III och vitmåla 1 maj.
– Men också när socialdemokratiska röster anklagar borgerligheten (som Blå Union i Nybro Småland) för att försöka ”stjäla” 1 maj genom att göra den till en allmän familjefest.

Välj själv, men skyll inte på oss om du hade tråkigt denna valborgshelg!

Hon: och efter en magiskt vacker morgon åkte vi och hämtade magiska ägg på Karlströms Gård, kolla in färgerna:

Men någon tjuvaktig skata hade hunnit före, bara ett trasigt ägg fanns kvar…:

Då fick jag plocka ihop nya själv, tack för det Skatan!

Tisdag: ”Idag kom sommaren till udden”

Han: ”Idag kom sommaren direkt, utan att passera våren”, skrev hon för ett år sedan här på bloggen. ”Känns det som i alla fall. Har gått i flip-flop och t-shirt hela dagen, och det stora citronträdet fick till och med flytta ut.”
– Idag kom sommaren, säger Calle Bojfors när han på dagen ett år senare sätter sig ner och tittar ut över havet.
Bojfors byggde om vår stuga när vi fick kommunalt vatten och avlopp 2013 och hälsar ibland på på udden. Ironiskt nog sitter han på exakt samma ställa på verandan som när han och Thomas Eriksson rev väggen.
– Jobba? Nej tack!

Nu är han pensionär och hinner bara spela padel, hugga ved, dricka lite whisky och cykla längs vandringsleden från Bergkvara via Skeppevik till Södra Kärr och Brömsebro.
– Och njuta av att sommaren redan är här.

Även om allt i naturen är förutbestämt blir jag alltid lika glatt överraskad. I söndagskväll (27 april) hörde jag göken för första gången. Och i går morse (28 april) gick jag barfota ut på däcket redan 06:30.
– Swish sa det över huvudet och se där!
Den första ladusvalan gjorde sin första dödsföraktande looping för att kolla in sitt gamla bo under taket.

Även idag äter vi frukost ute i lä mot sjön. Vilket vi inte hade tänkt eftersom jag vid den tiden skulle få en pacemaker installerad. Någon annan behövde den mer och som kompensation för måttligt lidande dansade hela Buskaget i vita som klänningar.
– Kolla vad som hänt på bara tre dagar!

Om sommaren redan är här så har våren gått för fort, tycker jag.
– Det är förstås en illusion.
Einstein må ha räknat ut att tiden är töjbar och relativ, men naturens gång över tid är överraskande stabil.
Ladusvalan är en typisk datumflyttare. Förra året dök den första upp hos Ismans den 20 april, fem dagar senare kom våra första sommargäster.

Ladusvalan är nästan lika domesticerad som katterna och återvänder år efter år. Fåglarna letar upp sitt gamla bo och fjolårets ungar kan ofta häcka granne med föräldrarna.
Trots att vi byggt om verandan har vi haft inneboende på samma ställe lika länge som jag varit gäst här (2002–).
– Hon kommer (med rätta) att säga att svalorna häckat här sedan Anna-Britta och Bertil Petersson hittade ut till udden, nån gång under året 1946.
Så varför skulle inte dagens ladusvala hitta vägen tillbaka när sommaren redan kommit?

Hon: gick ut på brygga för att kolla vattentemperaturen (16 grader, är det möjligt…) och såg ett vitt hav omringa vårt hus, vackert!

Han igen: Om vi går från vårtecken till sommartecken anmäler jag ett här.
– Uteduschen är på plats, fylld och välkomnande. Hon har hotat att bada trots att det bara är 10 grader i havet.

Söndag: Sååå nöjd, men barskrapad…

Hon: idag är foten är mycket bättre, men i fredags vågade jag inte jobba i trädgården alls, så då blev det en biltur till PlantRiket där jag hittade superbra plant-tråg vilket jag hela tiden lider brist på!

De var långa så jag får plats med fler plantor än med de mindre där mellanrummet mellan dem tar bort viktig yta. Plus att de är rostfria. Och så blir det dessutom mycket lättare att vattna underifrån. Dyra, men är så nöjd. De håller i tjugo år, minst. Enligt uppgift.

Och nu är alla plantor utburna, och årets första vlogg från växthus 1 är inspelad!

Underbar arbetsdag är till ända, men varmt när man måste gå i ordentliga skor. Så nu åkte mina flipflop äntligen på!!

Han: Tiden går fort när man är rolig. Visst har hon blivit lite sliten av allt sittande. Och visst kommer jag att sakna henne, men livet går vidare.
– Jag syftar förstås på den gröna solstolen som hon fick när hon fyllde 40.
Den är nu lika död som papegojan i Monty Pytons sketch. Hon däremot är lika vacker som hon var när hon fyllde 40.
– Även om hon just nu behöver stödförband om sin onda fot.

Hon tävlar med de andra vårtecknen som färglägger udden. Vitsipporna på vår bortglömda bakgård i motljus. Mandelträden som inte borde överleva på vår blåsiga udde, de första tulpanerna, det vanskötta körsbärsträdet som ändå blommar, påfågelsfjärilarna som förmodligen vaknat för tidigt.
– Eller för sent.

Lördag: Därför använder vi unga AI istället för Google

Han: Det är inte lätt att vara lokalreporter på udden. Särskilt inte på våren när (en) man måste lära om allt som jag lärde mig förra våren.  Bakom sjöboden har vi ett stort buskage mot nordanvinden som vi för enkelhets skull kallar för Buskaget.
Det består av hagtorn och slån och en gammal fläder som sjunger på sista versen (men som duger som Kråkans utkik).
– Samtliga arter ger vita blommar och/eller ätbara bär.
Fläderns blommor ger fläderblomssaft. Hagtornens bär är lite kärva men de gör man gelé av när man inte har rönnbär
– Och slånbären?

Ett svar: Slånbären har sedan Anna-Brittas regeringstid skänkt en smak av vår till kronvodkan. Efter regimskiftet på udden har slånbären blivit min uppgift.
Problemet:
– Har du sett att Buskaget börjar blomma, säger hon och pekar på den vita slöjan som dag för dag brer ut sig över sjöbodens tak.
Lokalreporterns fråga:  
– Hur skiljer man på slån och hagtorn?
– Lätt som en plätt, säger besserwissern. Slånbären är blåa, hagtornens bär är röda.

Visst, men bären kommer först på sensommaren. Nu handlar det om de vita blommorna.
– Slån eller hagtorn alltså?
Eftersom deadline närmar sig gör jag som alla gamlingar:
– Jag googlar.
– Resultat?
– Nada! Ordrikt om slån och hagtorn, men inget om den viktiga skillnaden.

Drar mig till minnes att jag läst att unga numera väljer AI framför Google (yngste sonen included) ställer jag min fråga till Deepseek.com.

Fråga: Hej, hur skiljer du på slånens vita blommor och hagtornens vita blommor (obs! inte bären)?
Efter 4 sekunder kommer svaret (pedagogiskt stilsatt): ”Att skilja på slån (Prunus spinosa) och hagtorn (Crataegus) när de blommar vit kan vara knepigt, men det finns några tydliga kännetecken att titta på:

1. Blomningstid
Slån (Prunus spinosa): Blommar tidigt på våren (oftast april), innan löven har kommit ut.
Hagtorn (Crataegus): Blommar senare på våren (vanligen maj–juni), efter eller samtidigt som löven kommer.

2. Blommornas utseende
Slån: Blommorna är små (1–1,5 cm) och sitter tätt längs grenarna.
De har 5 vita kronblad och en svag, söt doft.
Blomfärgen är renvit.

Hagtorn: Blommorna är större (1,5–2,5 cm) och sitter i klasar.
De har 5 kronblad, men kan ibland se ”fluffiga” ut eftersom ståndarna (de gula/gulvita delarna i mitten) är tydliga.
Vissa arter (t.ex. Crataegus laevigata) kan ha rosa nyanser i blommans mitt.

3. Bladens närvaro
Slån: Blommar utan löv – grenarna ser nakna ut med bara blommor.
Hagtorn: Blommar med eller strax efter löven – du ser både blad och blommor samtidigt.

4. Grenarnas utseende
Slån: Har mycket taggiga grenar med vassa, trindlika taggar.
Hagtorn: Taggarna är mindre och kortare, ofta med blad eller sidogrenar vid basen.

5. Doft
Slån: Doftar svagt sött.
Hagtorn: Vissa arter (t.ex. Crataegus monogyna) har en lite obehaglig, nästan ”fiskaktig” doft (speciellt om blommorna krossas).

Sammanfattning – Snabbkoll:

Kännetecken	Slån (Prunus spinosa)	Hagtorn (Crataegus)
Blomningstid	April (före löv)	Maj–juni (med löv)
Blomstorlek	Små (1–1,5 cm), tätt sittande	Större (1,5–2,5 cm), i klasar
Blad närvarande?	Nej, blommar på bart virke	Ja, blommar med löv
Taggighet	Mycket taggigt, långa taggar	Mindre taggigt, kortare taggar
Doft	Lätt söt	Neutral eller obehaglig

Exempel på bilder:
Slån: Länk till bild (renvita, täta blommor på nakna grenar)
Hagtorn: Länk till bild (större blommor med lövmassan synlig)

Om du ser en buske med vita blommor tidigt på våren utan löv, är det troligen slån. Blommar den senare med löv, är det hagtorn. 😊”

Min kommentar: Strålande!
Deep, jag kallar henne så eftersom vi ju nu känner varann, svarar direkt: ”Tack! 😊 Kul att du tyckte det var till hjälp! Om du någon gång stöter på en buske med vita blommor och tvekar – tänk bara:

🌼 ”Inga löv + tidigt + massor av taggar?” → Slån!
🍃 ”Löv + senare + mindre taggigt?” → Hagtorn!

Deeps avslutande kommentar: Lycka till med blomsterspejandet – och skrik till om du undrar något mer! 🌸”

Så var det med den saken. Visserligen gick det inte att öppna Deeps länkar. Men man kan ju veta allt på 4 sekunder, eller hur? Dessutom kan jag lägga till en personlig iakttagelse: Slånblomman har långa ståndare (se ovan).
– Eller är det pistillen??
Jag kastar ett öga på de vita blommorna som blev fler för varje timme och säger eftertänksamt (och möjligen lite överlägset) till kvinnan i mitt liv:
– Du menar att slånen redan börjat blomma. Och hagtornen börjar bli gröna, även om det dröjer innan den blommar.

Hon: ja ja, snart blommar nog den också. Och snart har vi bondbönor…

… och sockerärtor! Kul att de tittat upp.

Han, igen: Avslutar min arbetsvecka (haha!) med en rolig historia, Den skrattade vi redan när jag var barn, då med Bellman som hjälte. En uppdaterad version hämtad från sociala medier går så här:
Donald Trump, Putin, Netanyahu, påven Franciscus och en 10-årig skolpojke har hamnat i samma flygplan. Vädret är turbulent och planet håller på att krascha.
Problemet är det bara finns 4 fallskärmar.
Trump säger:
– Jag tar min. Jag är världens smartaste man och omgiven av rövslickare behövs jag för att göra Amerika great again.
Han snor åt sig en fallskärm och hoppar. Putin säger snabbt:
– Och jag behövs för att bygga upp det ryska imperiet igen.

Putin tar den andra fallskärmen och hoppar. Netanyahu har redan grabbat tag i den tredje fallskärmen och skriker:
– Jag behöver också en för att avsluta rivningen av Gaza så att Trump kan bygga sin golfbana.
Kvar är nu bara påven och den lille pojken. Påven ser stillsamt på gossen och mumlar:
– Du får den sista fallskärmen. Jag har levt mitt liv, ditt har bara börjat.
Pojken svarar:
– Oroa dig inte, det finns två fallskärmar kvar. Världens smartaste man tog min skolväska.

Trevlig helg. Idag har vi städdag i stugföreningen. Hon får inte vara med och leka för hon har en spricka i foten.

Torsdag: Inte riktigt som planerat…

Hon: med 80 liters jordsäck i famnen, trätofflor på fötterna, kottar på stigen och två katter springande runt fötterna kan hela dagens arbetsschema (fortsätta flytta ut plantor i växthuset) gå i stöpet!

Efter att först ha tänkt att det är nog brutet, gjorde fruktansvärt ont, kom jag efter ett tag upp på fötterna igen och fortsatte utflyttningen av plantor i växthuset. Skulle jag inte ha gjort…När jag satte mig i bilen för att köra till säsongsavslutningen på keramikkurser började det värka som tusan i foten igen. Fick ge upp och köra hem igen. Trist!
– Idag tar jag det lugnt. Ganska lugnt…

”Danskarna” är uppe och kommer på middag ikväll, trevligt, och efterrätt måste vi ju ha. Plockade av de första rabarberna, räckte precis till en kaka. Och så på med lite florsocker…

Han: Vi byter ämne. ”Om det är något som verkligen fångar allvaret i vår tids existentiella klimatkris, så är det väl att dra på sig lösögonfransar, åka 100 km rakt upp i luften och spela in ett tribute-klipp till sitt barn med en blomma i handen”, skrev Nora Adin Fares i Dagens ETC efter vårens mest hånade rymdresa.
”Detta är bortom parodi”, tycker modellen Emily Ratajkowski. ”Att du bryr dig om Moder Jord och att du går upp i ett rymdskepp som byggs och betalas av ett företag som på egen hand förstör planeten? För vad?”

”Elva minuter är faktiskt för lite”, konstaterade Greta Schüldt i Dagens Nyheter. Den elva minuter långa rymdsemester ”har mer gemensamt med en Instagrammodellernas bjudresa till Mexiko än med något för mänskligheten värdefullt utforskande av universum”.
Med sig i raketen hade Katy Perry en tusensköna.
– Som vanligt är det ingen som frågat blommans kusiner på udden vad de tycker om att vara världsberömd i elva minuter.

Enligt en gammal legend (på jorden) ska man äta upp de tre första tusenskönorna man ser på våren.
– Gör du det är du skyddad mot tandvärk resten av året.
Tusensköna (Bellis perennis) kallas även “Marie blomster”, vilket står för den heliga Jungfruns blygsamhet.
– Vilket möjligen förklarar varför kyrkans män på 1700-talet bannlyste och försökte utrota blomman då man trodde att den innehåller fosterfördrivande ämnen.
Inte ens den progressive påven Franciskus erkände som bekant kvinnors makt över sin egen fertilitet.

Nu till veckans stora debatt i Landet Lagom som aldrig varit särskilt lagom:

På förekommen anledning: Citerar ur Barometern 24 april år 1955: ”Från 1 juni 1955 blir alkoholförsäljning via Systembolaget tillåten i Sverige. Men Folkhälsomyndighetens detaljreglering får hård kritik. Till exempel föreslås att ett besök måste vara i 45 minuter, varav minst 30 minuter ska vara kunskapshöjande aktiviteter som exempelvis en föreläsning eller guidad tur i lokalen som exempelvis en föreläsning eller guidad rundtur. Varje besök ska dessutom inledas med muntlig och skriftlig information om alkoholens skadeverkningar” (TT).
(Obs! Ironi)