Författare: kerstinochpeppe

Tisdag: Mellan dikt och verklig kamp om territorium

Han: Riksdagens talman har publicerat sina favoritdikter. Han brukar prata på vers. Under ett besök i Helsingfors reciterade Andreas Norlén alla 28 verserna i Johan Ludvig Runebergs dikt ”Sven Dufva” – utantill.
Han har även läst Harry Martinsons ”Aniara” under ett tal om Förintelsen och Försvarsmakten har fått höra Esaias Tegnérs ”Det eviga”.
Nu har förlaget Max Ström bett honom välja ut sina 100 bästa dikter under 500 år, vilket har resulterat i antologin ”Talmannens guide till svensk poesi”.
– Det är väldigt spännande, livet går väl ut på att utvecklas på olika sätt, säger talmannen och poängterar att han inte har en litteraturvetares kunskaper.
– Jag har närmat mig det här med stor ödmjukhet.

Jag vill inte verka ogin (som de poeter som inte heller kom med i antologin). Men, hade riksdagens högste ämbetsman valt dikter som citerats i riksdagen så hade han tagit med en dikt av … ja, av mig.
– Jo, det är faktiskt sant.
”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit”, säger Pilatus till judarna i min pappas bibel. Inte heller jag kan sudda i historien. I januari år 1979 presenterar dåvarande ordförande CH Hermansson och andra fyra ledande partimedlemmar i det som då hette Vänsterpartiet Kommunisterna en riksdagsmotion där argumenteringen delvis baseras på en dikt.

Nerikes Allehanda berättade om bakgrunden (13 jan 1979): ”Det är dock inte Röde Herman, Lasse Werner, Eivor Marklund, Nils Berndtson eller Jörn Svensson som tagit fram skaldegåvan. Motionen, som kräver omedelbara åtgärder för att förhindra att konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet, bygger på ett poem av örebroaren Peppe Engberg.
Denne, som tidigare varit klubbordförande i ett företag, som uppenbarligen använt konkursinstitutet på ett mindre snyggt sätt, ger igen med bl.a. följande rader”, som även i tidningen återges med den konstiga radbrytning som bara poeter uppskattar:

Genom konkursen försätts du i det himmelska tillståndet
att du befrias från alla dina utgifter. Vad gäller
dom där satans pengarna som
du redan lagt i företaget, kan du ta det kallt; konkursförvaltaren (som är vald med omsorg och delar advokatkontor med din styrelseordförande
och som fortsätter att driva ditt företag under konkurstiden)
kommer att se till att du får ut minst 1,5 miljoner i s k prioriterade fordringar.

Kanske inte Martinsson eller Runeberg eller ens Tegnér och jag blev heller aldrig poet. Att ovanstående dikt användes av ett parti som jag betraktade som en politisk motståndare (sovjetvänner) gjorde inte saken bättre. Men kanske är det kul för barnbarnen att veta att någonstans i riksdagens arkiv finns en dikt av deras ödmjuke morfar och farfar?
– Eller hur, ungjävlar!

Tillbaka till Havsträdgården (se söndagens blogg). Jag anade att Sokrates död skulle fånga hennes uppmärksamhet. Tyvärr är det inte Sokrates filosofi som upprör (”Det enda jag vet är att jag ingenting vet – och det gör mig till den klokaste mannen vid liv”) utan odörten som tog livet av honom.
– Ordern var kort: Den måste bort!

Därmed var kriget igång. I ett blixtanfall utplånas mattan av den giftiga örten. Som alla ockupanter motiverar jag det med att anfallet är ”en nödvändig försvarsinsats” för att säkra Havsträdgårdens gränser (alt. barnbarnen).
De gängliga och ihåliga stänglarna kapades vid fötterna.
Tyvärr blev det nödvändigt att även massakrera de unga ljusgröna skott av vresdros som nu frilagts på slagfältet.
Kort kommuniké, typ: Även de vilda vresrosorna hotar att återta den mark jag har förklarat som min.
Dessutom har Naturvårdsverket stämplat den som terrorris … jag menar invasiv!

För att förstärka gränsen har jag dessutom rest en mur, en palissad i trä.
– Som jag är beredd att bygga på för att avskräcka utomstående.
Som en extra varning mot inkräktare har jag befäst ingången med en staty.
En Väktare.
– Min väktare har en egen historia, hemfraktad från Provence i ett tidigare liv för över 30 år sedan.
Skulpturen för tankarna till ett längre europeiskt (mänskligt) kulturarv och knyter an till både myten om S:t Göran och Draken och ”Svärdet i stenen”, en av legenderna om kung Arthur och riddarna av runda bordet.

Hade inte Blomman och Melvin ringt (vi simmar en gång i veckan) hade jag förmodligen utropat min trädgård till Mitt land, med en egen flagga, historieskrivning och bidrag till Eurovision.
Nåja, vid närmare eftertanke kunde det missförstås av bröderna Johansson i Lafsekulla.
– Trots allt är det de som äger marken här på udden.
Om sanningen ska fram var de här till och med före vresrosen.

Hon: Själv håller jag på med det ätbara på udden… kollade in och vattnade vitkålen idag. De står ju lite trångt, men en av dem håller i alla fall på att knyta sig till ett huvud. Första året jag planterar vitkål, är lite av ett experiment. Bara kålmasken håller sig borta så blir det nog fler gånger.

Purjolök är också första året, satte ut de första i en pallkrage idag. Hoppas jag gjort rätt!

Okej, jag har lite blommor på gång också, föll ju för trenden och köpte två Dahlia-lökar för ett par veckor sedan. Lite osäker på om jag planterade dem rätt, men det verkar som om en håller på att komma upp. De står i det kalla växthuset. Kul!

Måndag: Allt händer nu…

Hon: Mandelträden blommar som aldrig förr och slånen har slagit ut!

Och när jag tog en promenad efter att ha packat inför resan till Aten i helgen, och före tandläkarbesök för att laga om en tillfällig lagning, upptäckte jag att även rapsen håller på slå ut! Vad händer medan vi är borta…?

Han: Vi fortsätter i naturen. Eller snarare i den kultiverade naturen: I morse stod han där i dimman och harklade sig. Vi har sett honom skymta längre inåt viken, men det är första gången sedan förra hösten som fasantuppen visar sig här ute på udden.
Och nu intog han sin sten.

Jag har berättat om min Havsträdgård. Framför allt: Varför.
– Inget märkvärdigt. Ungefär det där Gud enligt de tre ökenreligionerna ägnade sig åt efteråt. När han tog ledigt efter att på sex dagar skapat människan och den livsviktiga världen.

Det har hänt en del. Vid sidan av de 3 havtornen, Tomat-Hasses Jostabuske, 2 möjligen döda buskar med gula hallon (Rubus idaeus) kämpar nu ett antal nyplanteringar mot blåsten:

3 olika sorters lavendel
1 liten planta blåviol

1 planta marockansk mynta till drinken
1 stånd med jätteverbena från Nätraby (som man lovat ska ge 50 sticklingar)
2  av hennes uppdrivna vitkålsplantor (under duk för att inte kålmasken ska hitta dem)
2  sticklingar av kronärtskockor som vi fått av Kinna på Östermalm och

1 planta av arten Perovskia. Henne har valt enbart för hennes utseendes skull.Hon doftar gott och ger långa och blåvioletta blomax i augusti-september.

Vi får se hur det går. Den onödiga trädgården ligger nämligen på ockuperad mark. Här växte så sent som förra sommaren ett vildvuxet snår av vildrosor som yngste sonen gav sig på:

Understödd av en livskraftig matta av rödplister kämpar vildrosen för att ta sitt land tillbaka.
– Som på så många andra platser även bortom udden är det oklart vem som kommer att gå segrande ur den striden.
Om det är nåt naturen avskyr så är det tomrummet.
I vårt fall slåss vi inte bara inbördes, dessutom tillsammans mot en mycket snabbväxande Odört (Conium maculatum L.).

Om du inte visste det, så är odört en tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter. Den påminner om hundkex men är giftig för människor. Koniin, som giftet heter, är en så kallad alkaloid som i höga doser förlamar andningsmuskulaturen med kvävning som följd. I äldre tider ska man ha använt örten som plåster för att lokalbedöva huden. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt ligger en dödlig dos för hästar på drygt två kilo gröna växtdelar.

Mest känd är örten för att ha tagit livet av Sokrates. Filosofen dömdes till döden i en skenrättegång år 399 f.Kr. Frivilligt tömde han en giftbägare som förutom extrakt från odört även lär ha innehållit opium. Dog gjorde han.

Återstår att se vem som får bita i gräset när det gäller striden om Havsträdgården – kort sagt: To be continued …

Lördag: 3,4 miljoner skäl att byta udden mot Bryssel

(Uppdaterad 16:10)

Han: Äntligen har kampen om en plats i EU-parlamentet börjat på allvar! Arvodet för en parlamentariker är 10 075 euro per månad. En lön som ger närmare 91 000 kronor i månaden netto.
Som ledamöter får du även rätt till traktamente. Dagtraktamentet ska täcka sitt boende, måltider m.m. för varje dag som en ledamot utför ”officiell verksamhet” vid Europaparlamentet.
Traktamentet är skattefritt och motsvarar 4 000 kr per dag.

Dessutom får du som parlamentariker 4 950 euro (57 000 kronor) i månaden i ”kontorspengar”. Pengarna ska täcka kostnader för din mobil, dator och ev. kontor här hemma i Sverige.
– Liksom till att anordna konferenser och seminarier som du förväntas ordna.
Dessa pengar behöver du dock inte redovisas.
– När ditt femåriga mandat tar slut kommer du och de andra 20 svenska EU-parlamentarikerna att ha fått omkring 3,4 miljoner kronor i ersättning för dessa ”allmänna utgifter”.
Sugen?

Man förstår att Skyttedal och Jan Emanuel gör helikoptern för att få sitta i EU-parlamentet, eller hur?
För egen del känner jag avund och girig ilska. Men handen på hjärtat:
– Skulle jag vilja byta mitt liv som flanör på en udde mot jobbet i Bryssel?
Mitt svar:
– Nej, aldrig i livet!
Hur tänker du?
– Erkänn åtminstone att det är du tycker att det är bekvämare att sitta hemm i tv-soffan och prata skit om de jävla politikerna.

I går öppnade Ebba Busch KD:s kommundagar i min gamla hemstad Västerås. Jag utgår att det var en tillfällighet att det skedde på ”Asociala Dagen”, en dag för alla som vill avskärma sig från andra.
– Enligt alla elaka opinionsmätningar kommer KD inte in i EU-parlamentet trots att man köpt en mediemoderat kändis som toppkandidat.

Inför EU-valet är annars Miljöpartiet det parti som flest svenskar tycker illa om, berättar Svenska Dagbladet.
– Det bådar gott för miljöpartisterna, menar Johan ”Hacke” Hakelius i Fokus. Och han har tänkt inte bara runt ett hörn: ”Sverigedemokraternas raketartade tillväxt skedde under en period då de samtidigt var det mest impopulära partiet i Sverige. Efter många år av ökenvandring har Miljöpartiet nu åtminstone den ena halvan av Sverigedemokraternas framgångsrecept på plats.”
Tål att tänka på om du fortfarande vill jobba för en plats i EU-parlamentet.

PS: Bara så du vet vad du slåss emot: 353 svenska kandidater ställer i valet. De slåss om Sveriges 21 platser i Europaparlamentet. Totalt ställer 102 svenska partier upp, däribland mindre kända partier som Piratpartiet, Nyans och Alternativ för Sverige. Men även partierna ”Nu får det fan vara nog”, Naturistpartiet och ”Ond Kyckling Partiet”.
Fortfarande sugen på jobbet?

Nu till något mindre svårt. Det sägs att om man en gång har lärt sig att cykla är jäkligt svårt att lära sig att inte kunna cykla.
– Jag har aldrig riktigt förstått det där.
Åtminstone inte i överförd mening, särskilt så här på våren.
– Det finns massor av företeelser jag vet att jag lärt mig – men som jag inser att jag inte alls kan.
Det gäller särskilt fåglar.

Det spelar ingen roll att Axel Kielland, Isman och mina andra PT varje år lär mig skilja på våra vanligaste sjöfåglar; nästa vår är kunskapen borta med vinden.
– Det gäller till exempel att se skillnaden mellan fisktärnan och silvertärnan.
Ett skäl är att de båda kusinerna envisas med att flyga omkring över udden och skälla på allt levande.

Här kommer min fusklapp:
> Fisktärnan (Sterna hirundo) har en orangeröd näbb med markerad svart spets. Silvertärnan (Sterna paradisea) däremot har svart hjässa och röda ben och näbb.
Hur svårt kan vara?
> Enligt pippivoyeurerna är silvertärnan mer graciös och flyger med mjuka vingslag Hennes huvud är mer avrundat och vingarna är smalare och kroppen slankare än fisktärnans.
Halsen är gråaktig hos silvertärnan medan den är vit hos fisktärnan.

> Framför allt: Gör som du brukar – kolla in benen! Fisktärnan har långa ben. Silvertärnan däremot har mycket korta stumpar.
– Hon ser nästan ut att stå på magen, för att citera filosofie doktorn Lars-Åke Janzon på Naturhistoriska riksmuseet.
Ja, hur svårt kan det vara?
– Jo, magistern; det är svårt.
Inte minst för att tärnorna nästan aldrig sitter ner utan just flyger omkring över udden som gamla ryska MIG-plan, ständigt i attackposition mot allt och alla.
– Inte för inte påminner tärnorna litteraturintresserad ungdom i alla åldrar om Lilla My i Mumindalen.
”Hon är argsint och aggressiv och retar upp sig på småsaker”, som Tove Jansson själv beskriver henne.

Enligt fågelböckerna tjatar fisktärnan på alla med snabba ramsor av vassa ”kjerri-kjerri-kjerri” där betoningen ligger på första stavelsen till skillnad från sin kusin, silvertärnan, vars kjerri-kjerri-kjerri har betoningen på sista stavelsen.
– Om du nu hör den skillnaden?
För egen del tycker jag aldrig att de onomatopoetiska beskrivningarna stämmer i verkligheten, men tjatar gör hon.

Jag vet inte vad som är hönan eller ägget. Men med tanke på att tärnorna är de flyttfåglar som flyger längst av alla så här års. Särskilt silvertärnan – i snitt 5 000 mil fram och tillbaka mellan udden och Antarktis – så borde hon sitta ner på en sten och låta sig avbildas i stillhet.
Särskilt benen.

Hon: fortfarande stressad, och förutom få ordning på växthusen måste ju också badviken skötas. Badsäsongen är ju faktiskt här nu, förra året tog jag första doppet 12 maj!

Fredag: vlogg blir det idag…

Hon: såååå mycket att göra så det får bli några filmer från växthusen som jag försökt få någon slags ordning i idag!

Ps. Middag och frukostbröd behövdes också fixas!

1 maj: Idag flaggar vi mot Putin!

(Uppdaterad 16:33)

Han: Idag hissade vi flaggan, min enda insats för att fira 1 maj i en orolig värld. Min enkla tes är att om det är nåt som får Putin att må illa så är det andras symboler för nationellt oberoende.
– För att inte tala om svenska putinister som föredrar den ryska dubbelörnen framför den svenska fanan.

Att näktergalen plötsligt började sjunga i vårt snår tar jag som tecken i tiden.
– Det är ovanligt tidigt.
Förra året sjöng han upp först den 10 maj, 2022 natten mot 18 maj, 2021 satt han där i snåret den 13 maj, året innan tre dagar tidigare.

Vi stannar i fåglarnas värld: Just nu kopuleras det i lövverken. Igår skrev jag om att otrogna blåmeshonor föredrar äldre älskare utanför det egna boet.
Även talgoxen har sina egenheter. Det är en ljudlig fågel, och har upp till 40 sorters läten och sånger.
– Även det är motståndshandling.
På Wikipedia, mitt universitetsbibliotek, läser jag att förklaringen till talgoxens breda repertoar är den så kallade Beau Geste-teorin.

Teorin baseras på den brittiske författaren P. C. Wrens roman om tre bröder som ansluter sig till den franska Främlingslegionen. I ett taskigt läge ställde hjälten med samma namn som romanen upp sina döda kamrater mot murarna för att ge intrycket att hans fort var bättre försvarat än det verkligen var.
– På samma sätt använder talgoxen mångfalden av läten för att lura konkurrenter och fiender att hans revir är mer tätbefolkat än det faktiskt är.

Jag medger att det är oklart om vår talgoxe läser äventyrsböcker (även om han stannade länge i vår bokhylla). Sant är att fåglar med stora uppsättningar läten är ”socialt dominanta och har större häckningsframgång”.
Talgoxen tillhör vinnarna i den leken.
Nu vet du det också.

PS: Svenskar är ett välorganiserat folk. Vårkollen är en del av den miljöövervakning som kallas Naturens kalender, där frivilliga bidrar till att dokumentera växternas anpassning till årstiderna, från första vårtecknen till sista hösttecknen. Bakom ”Vårkollen” står det Svenska Fenologinätverket och under valborgshelgen rapporterar 1000-tal frivilliga och proffs in observationer om vårtecken.

Insatsen är liten och även du kan göra din. Uppdraget är att se dig omkring i naturen och spana in 6 arter (Tussilago, blåsippa, vitsippa, björk (lövsprickning) och om hägg och sälg blommar där du bor.
Rapporterar gör du till www.vårkollen.se

Vår rapport våren 2024 ser ut så här:

PS2: Som sagt, vi är ett välorganiserat folk. Idag kan skeppeviksborna konstatera att vårt lokala motstånd stoppat kolonialiseringen av vårt lilla hörn av världen.
– I sin reviderade ”Översiktsplan 20240” har Torsås kommuns Planavdelning avskrivit planerna att bygga ett helt nytt bostadsområde i vårt närområde (det 33 hektar gula området på kartan).
– Värt att fira!

Hon: och igårkväll firade vi Valborg hemma hos kompisarna i grannhuset…

Supergod mat och supergott vin skämde de bort oss med. Idag är jag lite trött. Men har ändå rensat två pallkragar från ogräs. Det känns bra!

Han igen: … och på Arbetets dag firar vi förstås henne som gjorde jobbet 💕.

Tisdag: Även blåmesen föredrar äldre älskare

Han: Det är mycket jag inte förstår. I en tid när politiker, skolor och socialtjänster kämpar mot arrangerade äktenskap, satsar skattefinansierade SVT på program som Gift vid första ögonkastet – som propagerar för … ööh ja, just det:
– Arrangerade äktenskap.

Nåja, dubbelmoral är också en form av moral. Att somliga politiker gör stor sak av att lagstifta mot kusinäktenskap handlar kanske mer om att sätta vissa invandrargrupper på plats än om att värna kärleken?
Vad gäller den tv-sända kärleken verkar den fungera ungefär lika bra eller dåligt som andra arrangerade äktenskap. Åtminstone om vi ska tro omgivningens skvaller, i tidningarna upphöjd till sportjournalistik
– Enligt Barometerns tv-tittande nöjesreporter ser säsongens tabell ut så här just nu

Till dagens ämne: Att leva i ett parförhållande är som vi vet inte alltid enkelt. Av världens cirka 10 000 fågelarter anses en majoritet vara monogama, en sådan art är blåmesen.
– Men även om blåmesarna som unga ingår livslånga äktenskap, så varar det är det där med ”i nöd och lust” inte lika länge.
Det menar Bart Kempenaers, professor och forskningsledare vid avdelningen för ornitologi på Max Planck Institut Für Biologische ­Intelligenz i Tyskland. 

Kempenaers dna-studie visar att vänsterprasslet så här års är utbrett. I ljuset av alla tv-sända matchmakingprogram där alla är unga, finns det intressanta skillnader i blåmesens värld.
Den kanske viktigaste:
– Unga honor föredrar att para sig med äldre hannar.
Så är det.
Och inte bara det.
Intresset för äldre gentlemen gäller även unga honor som lever i en fast relation med jämnåriga hannar.
– Vad det beror på vet man inte.
Och för att bena ut detta intressanta fenomen har professor Kempe­naers och hans kollegor studerat ett stort antal blåmesar i en ekskog i södra Tyskland. Metoden är ungefär densamma som i dejtingprogrammen.
– Genom att fästa små transpondrar på fåglarna och kameraövervakning dygnet runt följde man fåglarnas vardagsäventyr i detalj.

Vad man kom fram till? Studierna bekräftade att medan honornas benägenhet att bedra sin partner är lika utbredd i alla åldrar, så föredrar hon äldre hannar.
Faktum är att där det finns både äldre hannar och yngre mesar (one-year old “yearling” males) är det i princip bara äldre hanar som involveras med andra honor än den de lever ihop med. 
– Det här är något som vi har grubblat över länge inom forskar­världen, säger professor Kempenaers.

Det kan man ju förstå.
– En förklaring skulle kunna vara att honorna inte attraheras av de yngre hannarna utanför boet.
Eller att de unga hanarna ”har så fullt upp med att försöka klara av sin första parning att de inte hinner ägna sig åt något annat”.
En tredje förklaring kan vara att det är de äldre hannarna som kör bort de yngre hannarna eller konkurrerar ut dem på andra sätt.
– Till exempel har vi sett hur de äldre hanarna ofta börjar sjunga ­tidigare på morgnarna, och att honor då passar på att flyga ut till dem i skydd av halvdunklet.

Det var först när forskargruppen flyttade alla äldre blåmeshanar till en annan skog tre mil bort, som de unga hanarna fick komma till på bortaplan.
Och det gjorde de.
– När forskarna senare tog blodprover på nykläckta ungar i den ursprungliga ekskogen såg man att andelen unga hanar som parat sig med en annan hona i smyg hade ökat från 13 till 33 procent. 
Nu vet du det också.

Men vad har blåmesarna som art egentligen att vinna på denna ordning?
– Att inte lägga alla ägg i samma korg, om uttrycket tillåts.
Det handlar förstås om genetik. Fler partners ger fler ägg och äldre hanar som redan bevisat sin potens ger ett stabilare genetiskt material till nästa generation.

Återstår att se om denna aspekt är nästa tv-trend efter Blind date-vurmen. Typ, ”Så får du fler och friskare ungar genom att blunda för ett och annat.”

Söndag: idag blev det sommar…

Hon: idag kom sommaren direkt, utan att passera våren. Känns det som i alla fall. Har gått i flip-flop och t-shirt hela dagen, och det stora citronträdet fick till och med flytta ut.

Han: Isman har rätt. Älgvandringen på tv är ingenting mot havet.
– Du kan sitta här hur länge som helst och bara titta.
Ingen händer, men allt förändras.
Möjligen är det tvärtom?
– Allt händer men ingenting förändras?

Nytt för idag är att vi hör ejdern hoa på Fimpan. Oklart är om vi hör hoandet för att hönorna nu ligger på ägg.
Eller om det beror på att det är pålandsbris och havet låter oss lyssna på musiken.

Knappast sommar men ett viktigt vårtecken: Redan 2 april 2024 ringmärkes en ladusvala på Ottenby fågelstation tvärs över sundet.
– Det var tre veckor tidigare än någonsin tidigare.
I helgen (20 – 21 april) dök den första ladusvalan upp hos Ismans 50 meter inåt viken, men först 25 april kom den första formationen inflygande över udden.

En svala gör ingen sommar diktade man redan på 500 f.Kr i det grekiska dramat Cratinus. En uppdaterad version i vår förkrigstid lyder:
– Fortfarande är det fler JAS-plan över Kalmarsund än svalor.

Även om våren 2024 är kylig på mer än ett sätt, så går det lite för fort nu. Mandelträden blommar i styv kuling och tulpanerna har gett sig sjutton på att det är dags nu.

Mandelträden har redan blommat i två veckor i blåsten och körsbärsträdet bestämde sig samtidigt för att det är vår.

Dessutom missade vi nästan att vårt enda japanska körsbärsträd gjort sig vacker för någon icke närvarande.
– Eller kanske bara för sig själv?
Även bland körsbären finns en självpollinerande minoritet och uppriktigt sagt vet vi inte riktigt var vårt exemplar står i den frågan.
Men steget ut ur vintergarderoben har hen definitivt taget.

Lördag: Ta en sväng förbi konsthallen i Bergkvara!

(Uppdaterad 12:55)

Han: Jag sa ju det, hon kommer, hon kommer! Och idag kom våren till udden igen!
Ett säkert vårtecken: Medan vi äter frukost på sjösidan är Pelle redan där ute och fiskar. Och med våren kommer mer arbete:

Nej, jag skapar inte konst. Jag sätter ihop de nya solstolorna, vilket betyder att jag i första hand måste ta mig igenom all jävla plast som producenterna numera tvingar på oss konsumenter.

Konst har däremot Mats Rundberg skapat. Jag skrev om hans vernissage härom veckan. Och sånt straffar sig!
Skojar, men sant är att idag sitter jag gallerivakt i Bergkvara Konsthall.
– Har du missat Mats stora glada tavlor kan du hälsa på idag mellan 13 och 15!

– Värt att se! Och så får ju du och jag ses också.

Hon: och medan han sitter och vaktar fin konst fortsätter jag jobbet med att komma ikapp med trädgårdspysslorna. Sliter mig från sjösidan, morgontidningarna och solstolen…

Håller också på att baka en mörk surdegslimpa på närodlade mjölsorter jag inhandlat på Smaklöken i Jämjö.

Speciellt nyfiken på purpurmjölet. Säkert väldigt svårbakat så tar bara med en fjärdedel av det. Lite synd kanske för bröd bakat på det ska tydligen bli mörkt lila. Kanske jag ändå får till en svag nyans :).

Torsdag: En entusiastisk predikan om staden som försvann

Han: Det finns en poäng att hamna i periferin och inte längre stå kvar mitt i historiens upplysta centrum.
Det var budskapet när historieprofessorn Dick Harryson predikade från predikstolen i Kristianopels gamla kyrka.
– Som historiker är jag tacksam för att den danske kungen Kristian IV lät uppföra den här kyrkan. Men också att historien gick vidare och lät Kristianopol falla in i den törnrosasömn som fortfarande varar.
– Annars hade klåfingriga makthavare garanterat förstört denna vackra renässanskyrka som är unik i hela Sverige!  

Förmodligen vet du var Konstantinopel ligger. Men du har ingen aning om var Kristianopel finns på kartan. Inte heller att det under flera hundra år var en av Nordens viktigaste gränsstäder, uppförd av danskarna, nedbränd av svenskarna för att åter byggas av danskarna för att efter att Blekinge inlemmats i Stormaktssverige glömmas bort av makthavare, kyrkoledare, arkitekter, medier och historiker.
– Men inte av oss som lever i den gamla gränstrakterna.

I år fyller kyrkan i Konstantinopel 400 år och det var inte en enda plats ledig i kyrkbänkarna när historieprofessorn Dick Harryson la ut texten om varför vi ska vara glada över att historiens centrum och periferi då och då byter plats

Som vid så många föreläsningar runt om i landet funkade inte mikronerna, vilket slutade med att vår mest kände historieprofessor stegade upp i den vackra predikstolen för att hålla en lysande föreläsning som den agitator han är.
– Historieskrivarna har glömt den här platsen. Vi har samlats här för att ta tillbaka makten över historien!

Kristianopel ligger en halvtimmes bilresa från udden, men resan förflyttar oss till en annan historia. Kristianopel anlades av danskarna år 1599 som en befäst utpost mot Sverige.Idag är Kristianopel en liten håla som lever upp sommartid. Detta tack vare sina rosor och historien, hamnen och campingen – som flyttat in i ruinerna av kung Kristian IV:s imponerande befästningsanläggning.
Om detta har även jag skrivit.

Vill du veta vad du missat kan du börja med att beställa den lilla jubileumsskriften ”Konstatinopels kyrka 400 år” (utgiven av Svenska kyrkan, Jämjö pastorat. Du kommer försent för att uppleva Dick Harrysons predikan på plats, men hans förord ger en bra sammanfattning av historielektionen
Dessutom får du bl a en mycket intressant artikel om ”staden som försvann” av Michael Helgesson som knyter ihop även denna minnesanteckning.

PS: Behöver jag säga att jag som P1-beroende flanör alltid lyssnar på den entusiastiske historieprofessorn på Vetenskapsradion.
– Även du kan göra det här.

Hon: Och som grädde på moset bjöd udden på en vacker mångata när vi kom hem!

Och idag har solen skinit hela dagen, och efter en dag med fix i ”trädgården” kunde vi alla fyra avnjuta kvällsdrink och middag i solen på baksidan.
– Premiär faktiskt. Lite sen premiär i år, men den som väntar på något gott…

Tisdag: Till skillnad från Putin har Änkedrottningen vett att skämmas

Han: Det bor en skabbig gammal kråka på udden. Jag har berättat om henne förut, för hon är lite speciell.  
Jag kallar henne för Änkedrottningen och hon har bott här lika länge som jag.
– I mina ögon har hon blivit en symbol för att även till synes oövervinnerliga imperier går under.
Av det skälet får hon mig tyvärr dagligen tänka på Putin.
Orsaken är att även hon är bärare av den dubbelhövdade örnen.

Enligt en kort men intensivt genomförd pr-kampanj i sociala medier hävdas att alla män tänker på Romarriket.    
Ingen pratar däremot längre om Huset Habsburg, trots att det under 700 år (1278 – 1918) var Europas dominerande dynasti.
Ett imperium som växte genom krig på slagfältet och fredsuppgörelser i kungliga sängkammare och som vid sitt zenit blev ”ett välde där solen aldrig gick”.
– Men som alla imperier som expanderar genom krig och förtryck gick det åt helvete även för det habsburgska väldet. Drömmen om Griff nach der Weltmacht (grepp om världsherravälde) blev till slut en mardröm även för den härskande klicken.
Det habsburgska väldets främsta symbol var dubbelörnen:

Dubbelörnen. En symbol för ett ett imperium som gått under och ett som kommer att gå under.

Även Putin bygger sitt ryska imperium under flagg med den dubbelhövdade örnen, en blodfläckad symbol som han hämtat upp från de gamla ryska tsarerna.
– Putins dubbelhövdade örn är nämligen ett arv från den förste tsaren Ivan III:s tid på 1400-talet. De ursprungliga färgerna vitt och guld byttes till svart i början av 1700-talet, enligt habsburgsk förebild.
Putinisternas förnyelse består i att flaggan nu röd och örnen vit eller gul.

Egentligen är det bara det jag ville berätta:
– Här på udden bor en gammal luggsliten kråka som vaggar omkring med en skabbig version av imperiebyggarnas symbol tecknad över bröstet.
Det finns de som undrar varför jag inte jagar bort henne.
I brist på ett bättre svar: Det finns en skillnad i kråksången som gör att jag accepterar hennes närvaro:
– Även Änkedrottningen försöker roffa åt sig av de frön och ostrester som vi varje morgon serverar uddens småfåglar.
Men.

Och det är ett viktigt men för mig: Till skillnad från Putin, skäms Änkedrottningen åtminstone för att hon är en gemen tjuv.
Så är det.
Kråkor är kloka*, de kan lära sig att skilja på mitt och ditt och Änkedrottningen har lärt sig att det finns gränser.
Hon bor här också, tallarna, snåret och strandremsan tillhör alla.
– Men hon vet att vårt verandadäck är befriat område. Därför räcker det att jag harklar mig för att hon ska lämna andras brödsmulor i fred.

Andra vill se henne död. Jag vill tro att historien har lärt henne att vår fredliga samexistens bygger på att vi respekterar varandras gränser.   
______
*Att kråkor anses vara ovanligt intelligenta beror på att de, liksom människan, har en veckad hjärnbark. Det anses ge båda arterna en förmåga att analysera, memorera och lösa problem.

Dagens väderrapport: Hyggligt uteväder. Frisk bris från söder, 3-4 grader och mulet, säger Sjöräddningens kustväder. Men just nu (14:15) tittar solen fram på blå himmel.

Hon: Snarare kuling, sydlig, värsta vinden enligt min mamma. Jag håller med. Inte lä någonstans, och solen har inte lyckats värma upp tillräckligt när den varit framme. Vilket den brukar så här års.
– Stod ändå ute och planterade om tomater, men de fick komma in i värmen när det var gjort.

Brukar annars flytta ut de omskolade i växthusen, fast det är tämligen fullt där också, men framförallt för att det varit så kalla nätter nu. De skulle få för stor chock.

Sover illa, vaknar om nätterna och undrar om fläkten och ljusen lyckas hålla värmen därinne. I förrgår natt var det knappt, den hårda nordliga vinden gjorde att fläkten inte hjälpte nästan alls. Var bara ett par grader därinne. Konstigt nog har den enda gurkan jag flyttat ut överlevt. Men inte mycket mer, växer inte alls till skillnad från de som står inne.
– Kom igen nu våren!!!

Blev soffan och senaste Vogue efter ett par timmar ute i kylan. Luther gillar det inte, men å andra sidan var det längesedan jag uppdaterade mig på senaste modet. Kan behövas på en blåsig udde också, och snart bär det av till Atens riviera.

Han igen: Ja vad säger man? Inte mig emot.