Onsdag: Sådärja! Klart!

Hon: 46 burkar av den Ganska heta Chiliblandningen blev det i år. Eller lite drygt femtio burkar egentligen, några malde jag tidigt men de försvann snabbt!

Och så ska etiketterna på, ganska tråkigt och pilligt jobb…

Men nu är det gjort. Alla burkarna är klara.

Bara Espelette Pepparn och den Gula och heta Chili(fisk)blandningen kvar då. Espeletten blev det dessvärre inte så många burkar av i år.

Han: Det är 30 år sedan Sverige gick med i EU. För att fira detta har det idag varit EU-debatt i riksdagen.
Det kändes som en vanlig dag på det jobbet.
– Politikens livsrum är oenighet och motsättningar och eftersom partierna numera är överens i stort, blott oeniga i smått när det EU, så handlade debatten mest om inrikespolitik.
– Till exempel om inte de obyggda vindkraftverken till havs är ett större hot mot svensk säkerhetspolitik än ryssen.

Och vad har jag gjort för nytta? Kort svar utan polemiska undertoner:
– Jag har bytt toalock.

Det känns helt okej, bra faktiskt. Till skillnad från partiledarna vet jag att uddens hela befolkning står bakom mig som en man.
– Kvinna, menar jag.

Jag glömde, nästan! Jag fått fyra gamla nummer av 91:an Karlssons Julmagasin som Höjdhopparn tänkte slänga.
Att ha såna vänner känns bra en dag som denna, när det är fler JAS-plan i luftrummet över havet än vitkindade gäss på väg söderut.  

Och mer? Hmmm, tja vid eftermiddagsdrinken pratade vi allt viktigt som hänt under dagen. Och då dyker plötsligt sälen upp därute och det händer minsann inte var dag i dessa tider.

Måndag: Helena Bergström, lycka till!

Han: ”Man inser att man är gammal när ljusen på tårtan kostar mer än tårtan” är en käck kommentar som tillskrivs skådespelaren Bob Hope.
Hope blev 100 år, vilket inte hindrar att det numera bara är gamla gubbar som kommer ihåg honom.
– För egen del inser jag att många månvarv passerat när gamla kompisar dyker upp som tv-serier.

”The Pirate Bay” heter en ny dramaserie på SVT som drar igång i kväll. Serien har regisserats av Jens Sjögren. Simon Gregor Carlsson spelar Peter Sunde, dåtidens digitala version av Jack Sparrow för unga nätsurfare.
– En simpel tjuv för andra.
Helena Bergström spelar advokaten Monique Wadsted, ombud för den amerikanska filmbranschen. Hon som satte dit piraterna för stöld av filmer, musik och andra kreativa människors arbete.
– Det sägs att Bergström för första gången på 30 år tvingades provfilma för att få rollen – eftersom ”ämnet kändes så viktigt”.

Historien om nätpiraterna går tillbaka till år 2003 – samma år som Bob Hope gick ur tiden. Enligt textreklamen startade The Pirate Bay som ” en skolåda med en dator i”, men det skulle inte dröja länge innan fildelningssajten skulle förändra ”hela världens förhållande till internet”.
Enligt min mening är det en av många legender.
–Jag vet, för när det begav sig var jag en av ideologibyggarna i den så kallade Nya ekonomin.
Om detta har jag skrivit och pratat.

När det gäller SVT:s dramaserie intresserar jag mig mest för den lilla historien i den stora:
– Helena Bergströms rollfigur.
Detta av personliga skäl.

Jag har i princip skrivit dagliga krönikor på nätet sedan år 1998. Det mesta har försvunnit ut i cyberrymden, ty det är inte sant att allt blir kvar på internet.
– Det räcker att någon stor medieägare släcker ner en server så försvinner historien.
Ironiskt nog blir det kvar som skrivits ut på papper.

Därför vet jag att den 20 februari år 2009 gör jag en dagsnotering :
”Skickar ett SMS till Monique Wadsted: ’Lycka till i morgon!’.
– Tack gullet! svarar Sveriges just nu mest omtalade advokat. Jag förstår varför småkillarna kallar henne ’Monique Milf’…”

Jag medger, somliga anteckningar förblir obegripliga. Bläddrar jag vidare bland kopierade gamla dagsnoteringar får det där med ’Monique Milf’ sin förklaring. År 2004 företrädde advokat Monique Wadsted Robert Gustafsson, Johan Rheborg, Henrik Schyffert och de andra pojkarna i Killinggänget i rätten efter att begravningstjänsten Fonus stämt dem för parodin i Spermaharen.
– Vad juridiken handlade om har jag glömt, men grabbgänget vann.
En sak minns jag; under en uppsluppen segerskål på Sturehof avslöjade en mycket säker källa att var det de fnittrande killingarna som med beundran tilldelat sin försvarare detta inte helt rumsrena epitet.

Det sexistiska begreppet introducerades i internetkulturen (och i filmen The American Pie) vid slutet av förra seklet. Möjligen användes därför beteckningen även av pojkarna i The Pirate Bay.
– Om än med en bitchigare underton.
Åren 2007–2009 skapade nämligen advokat Wadsted krigsrubriker när hon företrädde amerikanska filmbolag i rättsprocesser mot den svenska fildelarsajten.
Det är inför den förhandlingen jag skickar mitt glada tillrop ovan. Två månader senare döms de ansvariga bakom Pirate Bay till ett års fängelse vardera samt ett skadestånd på 30 miljoner kronor.
– Det är den fajten SVT:s dramaserie handlar om.

Att jag håller på Helena Bergströms rollfigur torde ha framgått. Det är både personligt och privat. Till skillnad från nyhetsjournlister ska försvarsadvokater vara partiska; de ska ta ställning och Monique är förvarsvarsadvokaten personifierad.
Monique Wadsted har företrätt Swedish Match i ett mål i Högsta domstolen om gränsen mellan yttrandefrihet och reklam. Därutöver har hon företrätt Duracell mot Philips, KF mot Gillette, Canal+ mot TV1000, Duka mot Bodum 
– Hon har aldrig backat undan från de svåra målen.

Därför valde hon att företräda de impopulära Scientologerna i den uppmärksammade rättstvisten kring de s.k. NOT- dokumenten. Hon har försvarat skribenten Alex Schulman för upphovsrättsintrång.
 – Det vill säga som i Pirate Baymålet, fast tvärtom.
Efter häxjakten under #metoo-kampanjen hösten 2017 företrädde hon framgångsrikt den anklagade journalisten Fredrik Virtanen mot de medier som bröt mot sina egna namnpubliceringsregler.
– Hennes egen princip:
”Mitt uppdrag är att hitta min klients sanning och få domaren att omfamna den”, konstaterade Monique i en av många intervjuer.

Och visst är även jag partisk. Jag har känt Monique sedan hon en dag i början av 1990-talet satt i mitt redaktörsrum och sa att hon tyckte att min tidning borde ha en stående spalt om Juridik & Media.
– Och att hon visste vem som borde skriva den.

Så blev det och ur det samarbetet växte vänskapen. Monique deltog bland en mycket liten krets på vårt bröllop i Palma. Men kanske mest personligt av allt:
– Jag har målat hennes porträtt.

Helt enkelt var det inte. Jag gjorde sju olika försök. Problemet: Hur förena min egen privata bild av Monique med den offentliga version av en framgångsrik advokat, ledamot av Advokatsamfundets rättssäkerhetsråd, IT-kommissionens Rättsobservatorium, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt med mera, med mera.
Och dessutom:
– Hur förhålla mig till myten om ”Monique Milf”?
Mitt svar:
– Man försöker få korn på något och bara måla.

Återstår att se om Helena Bergströms rolltolkning komplicerar bilden ytterligare

Hon: Ja hon är ju en superduktig skådespelerska, men inte är de lika till utseendet…

Malt sista omgången av Chiliblandningen idag, de chilis som nu är kvar passar bäst till chili(fisk)blandningen. Den ska jag mala mer av. Men frågan är om det inte blev för mycket av dem och för lite av ”bestsellerns” chilisorter. Förra året var det tvärtom. Gör om gör rätt!

Stora skinkgrytan blev i alla fall nästan full, nu ska de bara fyllas på burk och och få etiketter.

Han igen, som man ropar får (en) man ibland svar:

Fredag: Ung och fräsch!

Hon: Och så har udden fått en ny ung och fräsch en. Den gamla blåste sönder förra hösten, och den nya vi planterade då har ett rådjur demolerat.

Nu håller vi tummarna för årets nyplantering!

De sista tomaterna i växthuset har fått komma in, vågar inte ha dem ute längre även om de har mognat på i lagom takt därute, och varit lika goda som i somras. Nu får de mogna inne.

Och nej, jag har inte slutat att baka. Inget köpebröd kommer innanför dessa dörrar utom när jag är i Stockholm. Då passar han på att köpa tekakor och liknande intetsägande bröd som han trånar efter dessemellan ;).

…. och frågan som nu bör ställas

Han: Enarna har en lång historia på udden och att plantera en ny liten planta ger perspektiv på livet.
Den nu äldsta enen lever i Katrineholm och är 600 år gammal.
Det äldsta kända svenska exemplaret fanns Sareks nationalpark.
– Hen blev 850 år innan den blåste sönder i en storm.
Detta på grund av den mänskliga faktorn.

Och i övrigt? Baksmällan: ”Dagen före dagen efter började jag dricka tequila vid elvatiden på förmiddagen”, skriver författarinnan Jamaica Kincaid i Dagens Nyheter Kultur. ”Jag har inte tittat på tv-nyheterna eller läst en tidning sedan klockan 11 kvällen den 5 november. Jag vet inte när jag kommer att kunna göra det igen. Jag har stängt av internet. En känsla av djup förtvivlan har tagit ett grepp om nedre delen av mina tarmar. Jag känner det.”

Jag känner detsamma, men gjorde tvärtom De senaste dagarna har jag läst 1000 upphetsade artiklar om vilken dålig president Donald Trump kommer att bli.
– Förmodligen är det mesta sant.
Trots det: Idag fastnar jag bara för en stillsam kommentar av brittiska The Economists USA-krönikör Lexington:
”If you think Donald Trump is too crass or cruel or incompetent to be president — if you are disappointed or even astonished that, having tried and failed to subvert the will of the people in the last election, he has come back to win fair and square — you should be asking yourself this question: why, to so many Americans, does the Democratic Party seem worse?…”

Onsdag: Efter en lång natts färd mot dag

Han: ”Den stora frågan är så klart vad som händer nu. Finns det muskler och kraft att ta sig tillbaka? Jag är övertygad att det finns det.”
Efter en lång natts färd mot dag trodde jag att Barometerns ledarskribent tagit över tidningens etta. Men det var inte Barrens alltid lika sympatiskt eftertänksamme chefredaktör Martin Tunström som tog till orda utan sportsidans Jörgen Ström.
– Dagens toppnyhet handlar om Kalmar FF:s fiasko.
Och det känns ganska skönt.

Trumps seger rubbar inte alla cirklar. Det finns trots allt en normalitet. Jag skrattar för mig själv när jag zappar över från eftervalsskvalpet i TV4 till SVT2 som sänder direkt från den svenska riksdagen, där vanliga svenska politiker i sansad ton diskuterar vad det betyder att EU klassat ett antal svenska kommuner som lantbruk (!) och att Skatteverket därför stoppar el-bidragen.
– Det låter tokigt i mina öron, men det är trots allt ett tokigt problem som går att förstå och som våra politiker verkar kunna lösa i något slags samförstånd.

Ut

Än en gång kommer Trumps seger som en överraskning för de stora medierna. ”Trumps seger är en osannolik comeback”, skriver Expressens Mats Larsson. ”Donald Trump har lyckats med den kanske största comebacken i USA:s politiska historia.”
Förmodligen är det sant.

Tur att man har kompisar som förstår att gubben på udden behöver:
– Jag skulle säga att Trumps comeback är den största sedan Napoleons återkomst från ön Elba, säger min polare Mathias.
Långsökt javisst. Men han har en poäng.
För alla som kan sin historia vet att Napoleon Bonaparte också vann två gånger.

Första gången erövrade han nästan hela Europa innan starkare krafter satte p för hans erövringståg. Han landsförvisades till Elba, men återkom”helt osannolikt” med det franska folkets stöd – innan han 100 dagar senare mötte sitt Waterloo och försvann ur historien.
– Trumps seger är varken början eller slutet på historien.

Jag vet att jag skriver i vattnet. Just idag är historien ingen tröst för tigerhjärtan.
– Men i morgon kanske.
Jag tycker att Sveriges statsminister höll ett bra tal till oss som inte delar en majoritet av amerikanarnas syn av Donald Trump.
Lyssna här.

I övrigt kommer jag bara att minnas två tänkvärda kommentarer i dagens mediala efterbörd. Författaren Göran Rosenberg och högerdebattören Henrik Jönsson har olika ståndpunkter om vad Trumps seger betyder.

Men tillsammans sammanfattar de på ett bra sätt vad många av oss andra kommer att prata om i övermorgon.
– Jag känner genuint medlidande med alla dessa svenska mediekonsumenter som på inget sätt förberetts av SVT och etablerad press på att det finns många helt normala människor som röstar republikanskt, skriver Henrik Jönsson i Expressen. 

Göran Rosenberg å sin sida varnar för att ”läsa mellan raderna” och försöka normalisera Trumps grova och rasistiska budskap.
– Ta Trump på orden för han menar vad han säger, sa Rosenberg i TV4:s morgonsändning.
Han varnade för att ”läsa mellan raderna” och försöka normalisera Trumps grova och rasistiska budskap.
– USA 47:e president kommer att genomföra det han lovat sina väljare att göra.

PS: För egen del tänker jag inte tänka en enda tanke till om nattens val idag. Alla åsikter löstes upp under de 10 308 allt lättare steg som min personliga assistent tvingade mig att gå förbi den andra udden till den gamla eken.
– Hur gammal den är?
Förmodligen stod den där redan när Napoleon vann två gånger och sedan försvann ur historien.

Söndag: Gravar med utsikt…

Hon: Jodå, vi var också på gravarna och pyntade samt tände ljus i helgen. I Borgholm har jag mina föräldrar, min mormor och morfar, morbror Jocke och moster Stina. Och några till. Och kyrkogården ligger fantastiskt fint ute i yttre hamnen bredvid St Elavi Kapell.

I maj var vi där också, och då satte vi en liten solros som jag köpt hos Bomans på torget. Blev fint bredvid penséerna som kyrkorådet satt.

I juli var vi där igen och hade med oss lite snittblommor. Och till vår förvåning stod solrosen kvar och hade dessutom vuxit och bredde ut sig på alla håll. Så roligt!

Och den var fortfarande kvar, och blommade som aldrig förr. Båda på höjden och bredden…

Det lilla hjärtat som vi hade med fick vi sätta ovanpå stenen. Kyrkorådet hade redan lagt en krans och planterat Ljung. Ett litet ljus smög vi in bakom busken. Pyntat var det här!

Och sedan lunch på Himla Gott, förstås. Det är sedan gammalt. Och han fick rårakor och fläsk.

Han: Det var en trevlig resa på Alla Helgonsdag. Helt bortom USA-imperialismens kommersiella Hallowenjippo, som ingen längre vet har sitt ursprung i irländska och anglosaxiska ”All hallow’s eve”; en keltisk höstfest som markerade skördetiden då eldar tändes för att vägleda de döda och skrämma bort häxor.

Men nu är vi tillbaka hemma hos katterna. Därav dagens predikotext:
”AI är dummare än en katt”.
Det hävdar Yann LeCun, som anser vara en av tre av AI:s ”gudfäder”. Han är kritisk till hur medierna beskriver den nya tekniken.
– Att den konstgjorda intelligensen utgör ett existentiellt hot mot människan är bara tokerier, säger LeCun till Wall Street Journal.

Jag vet inte om det lugnar mig. Våra katter överlistar mig ständigt. Framförallt struntar de fullständigt i mina åsikter om hur vi ska ha det här på udden.
Kort sagt: Tillägnar sig våra AI-system samma integritet och egensinne som Vilda och Ludde, då säger jag bara:
– Houston, we have a problem!

I det antika Egypten dyrkades katter eftersom de ansågs vara gudarnas budbärare. Katterna begravdes med faraonerna för att skydda dem från ondska på vägen till livet efter detta.
Lagen var tydlig:
– Den som dödar en katt pliktar med sitt eget liv.
Enligt den fornnordiska mytologin drogs fruktbarhetsgudinnan Frejas vagn av två katter – båda hankatter som hon fått av Thor, den störste av vikingarnas gudar.
Freja var kärlekens beskyddare, men kunde också förutsäga framtiden.

Egenskaper som inte alla gillade då heller, särskilt inte maktens män.
– Under medeltidens häxprocesser kunde det räcka att du ägde en katt för att bli utpekad som häxa.
Fortfarande i vår tid väcker katten starka känslor.
I en intervju på Fox News sommaren 2021 hävdade Trumps vicepresidentkandidat JD Vance att demokraterna styrs av ”en grupp av barnlösa kattkvinnor”.

Vance fiskade i grumligt vatten. Enligt en studie från York-universitetet i Toronto finns en tendens att konservativa personer ogillar katter, vilket i sin tur anses hänga ihop med kattdjurens vägran att acceptera hierarkier och auktoriteter.

”Barnlös kattkvinna” var signaturen när Taylor Swift gav sitt stöd till Kamala Harris På bilden på Instagram poserade hon med Benjamin Button – samma katt som låg som en fjäderboa runt hennes axlar när hon korades till årets person 2023 av Time Magazine.

Men Vance uttalandet blev en bumerang. USA-valet handlar om de lila väljarna, mittenväljarna som inte bestämt sig. Förutom att ”Childless Catwoman” blev Taylor Swifts signatur när hon och hennes katt Benjamin Button gav sitt stöd till Kamala Harris retade Vance nedlåtande uttalandet även republikanska kattälskare.
– Vilket i sin tur har tvingat Trump att positionera sig som kattvän.

Att Trump uppenbara lögn om att haitiska invandrare grillar grannarnas katter och hundar till middag ska ses i det perspektivet.
– Utspelet handlade inte bara om ännu ett utfall mot invandrarna.
I 87 miljoner amerikanska hem finns minst ett husdjur. Däribland 46,5 miljoner kattälskare och 65 miljoner hundälskare.
Det betyder att i nästan sju av tio amerikanska hushåll (66%) finns väljare som betraktar sina ”pets” som familjemedlemmar.
– Det finns alltså minns lika många miljoner anledningar att människans fyrbenta vänner blivit ett slagträ i propagandakriget.

Det är förövrigt inte bara katterna som spökar i USA-valet.
– Jag har varit engagerad i djurskyddsfrågor I 25 år och har aldrig varit med om en valrörelse som denna, säger Sara Amundson som är ordförande i  djurskyddsföreningen Humane Society Legislative Fund (HSLF).till Washington Post.
– This election is in so many ways – a zoo.

Nåt är det med somliga politiker och husdjur. Den oberoende kandidaten Robert F. Kennedy Jr skapade rubriker när han anklagades för att ha ätit hund på en barberque under en semesterresa i Patagonien.
Kennedy Jr figurerar även i en bisarr video där han erkänner att han och några kompisar för ett tiotal år sedan dumpade ett äkta björnhuvud i Central Park i New York.
– Arrangerat så att det skulle se ut som om en cyklist kört över björnen.

Upprörda känslor skapades också när det avslöjades att South Dakotas guvernör Kristi L. Noem (R) skröt över att hon skjutit sin familjs 14 månader gamla valp Cricket för att hon hatade den.
I sina memoarer stoltserar hon också av samma anledning skjutit en get som hon lämnade döende i markerna.
En annan gammal historia som flutit upp i valdebatten handlar om Arkansas tidigare guvernör Mike Huckabees son David, som sparkades från sitt jobb som scoutledare (när han var 17 år!) för att ha dödat en herrelös hund genom att hänga den från ett träd.

Vicepresidentkandidaten JD Vance figurerar för övrigt inte bara i historien om de demokratiska kattkvinnorna. Tidningen Rolling Stone avslöjade 2022 att Vances riskkapitalfond finansierade ett djurforskningslabb som anklagades för att bränna aptestiklar.
– Om det avgör valet återstår att se.

PS: Om du undrar: Ovanstående publicerat för att du så här valrörelsens skälvande timmar ska slippa spekulationer om hur valet går. Mest väcker exemplen ovan frågan vem som är dummare än en katt?
– Vilket AI- gurun Yann LeCun för övrigt inte alls menar. 
Han sa: "En katt kan komma ihåg saker, kan förstå den fysiska världen, kan planera komplexa handlingar, kan föra resonemang på en viss nivå - faktiskt mycket bättre än de största LLM:erna. Det säger oss att vi saknar något konceptuellt mycket större för att få AI att bli lika intelligent som djur och människor."

Inte för att våra katter bryr sig om det heller. Men så här sa LeCun: “The brain of a house cat has about 800 million neurons. You have to multiply that by 2,000 to get to the number of synapses, or the connections between neurons, which is the equivalent of the number of parameters in an LLM,”
LeCun said, noting that the largest LLMs have about the same number of parameters as the number of synapses in a cat’s brain. 
For example, OpenAI’s GPT-3.5 model, which powers the free version of ChatGPT, has 175 billion parameters. The more advanced GPT-4, is said to be run on eight language models, each with 220 billion parameters.
“So maybe we are at the size of a cat. But why aren’t those systems as smart as a cat?” LeCun asked. “A cat can remember, can understand the physical world, can plan complex actions, can do some level of reasoning—actually much better than the biggest LLMs. That tells you we are missing something conceptually big to get machines to be as intelligent as animals and humans.”

Fredag: Nej, så här intresserade av USA-valet är vi inte

”Och våre svenske berg monotona, runda, släta,
likna stussar, och folket likna sine trakter.”

Han: Så diktade CA Ehrensvärd (1745 – 1800) under sin resa genom Småland. Han var en sann upplysningsman, kemist, militär, konstteoretiker, arkitekt, tecknare, resenär och skribent. Vass och skarp och som många skribenter efter honom, såg han mycket utan att begripa vad han såg.

Ehrensvärds teckning flyter upp i mitt huvud när jag får följa med henne ut i svampskogen.
– Var vi hittar all svamp?
– Glöm det!
Det finns äktenskapliga hemligheter man inte ens berättar ens för sina bästa vänner.
Svampställen är förmodligen den bäst bevarade.

Slutsats: Greve Ehrensvärd såg vad han såg i de småländska skogarna. Men han begrep inte varför smålänningarna vände rumpan till.
– Det är i alla fall min tes, vilket osökt för oss till dagens ämne.

För naturligtvis måste även uddens enda rikstäckande kanal kommentera USA-valet. Åtminstone om allt prat om matchen Harris vs Trump.
– Är vi verkligen SÅ HÄR intresserade av USA-valet?
Det undrar Christian Gustafsson i Barometern. Om du inte visste det, så är Christian Smålands svar på stockholmspressens skarpaste krönikör Johan Croneman. Håll koll på den grabben, hans tangentbord är en stalinorgel.

Frågan Christian ställer är alltså: ”Ett hav av poddar, halva redaktionerna på plats i USA, liveflöden, dokumentärer, opinionsundersökningar, AI-rapportering, specialsändningar och 37-timmars direktsändningar. Tv, radio och tidningar går upp i brygga och trumfar varandra i vem som kan rapportera mest.
Men – är folk verkligen så här intresserade av USA–valet?”

Mitt svar är kort: Nej, inte alls! Hysterien bekräftar bara en sak: I den svenska medievärlden har Sverige länge varit USA:s 51 delstat. Det är uppenbart att i år går alla redaktioner på ecstacy. Och det handlar inte bara om kvantiteten.
Det finns också ett annat skäl att ifrågasätta denna överdos:
­– Det mesta som svenska medier rapporterar om valet är mer eller mindre dubbade versioner av det som de amerikanska tidningarna och tv-kanaler producerar. Framför allt New York Times och Washington Post som alla hyfsat skolade journalister i Sverige läst som en bibel sedan Watergateskandalen 1972.
– Numera dock mest smittade av den vinklade åsiktsjournalistik som redan är hopplöst ointressant redan i originalversionen – detta oavsett om vi följer Fox News eller CCN.

Nu blir alltså mer av samma sak. Särskilt i TV4. Jag blir trött bara av att läsa Christians redovisning: ”Deras USA-valsgäng skulle kunna vara invånarna i en mindre stad. Bland annat har man lanserat TV4 Talk, som både är ett tv-program och en podd. I Nyhetsmorgon matas vi med tiominutersinslag som ”Så påverkar USA-valet det svenska modet”. Sant.
Senaste tillskottet i bevakningen är att TV4 inlett ett samarbete med det amerikanska AI-bolaget Channel 1 för att lansera ”USA-rapporten”. Programmet sänds fem gånger i veckan, baseras på material från nyhetsbyrån Reuters.
Speakerröst och undertextning rattas av AI. ”För att nå en specialintresserad publik”, säger Martin Ekelund, onlinechef på TV4.
Ni vet dom som är liiite mer intresserade och tycker bevakningen är för spartansk. På valdagen (och dagen före valdagen) slår man knut på hela Tegeluddsvägen. 37 timmars oavbruten direktsändning i TV4. Trettiosju?!? ”Avancerad touchskärm och siffror ända ner på distriktsnivå” utlovas. Jippi!
Sex programledare turas om att prata med horder av experter, däribland Marcus Oscarsson från Virserum. På plats i USA finns Tomas Kvarnkullen (från Kalmar) i Washington DC, Jenny Strömstedt i Philadelphia, Lisa Grenfors i Florida, Filip Jakobsson i Phoenix och till och med Olof Lundh i Atlanta. Man blir alldeles matt. Jag träffar ju Kvarnkullen mer än jag träffar min fru …”.

Matt är bara förordet, Christian. För ingenting är så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.
Hade TV4 skickat 17 reportrar till Ukraina, då hade jag varit med. Eller om de skickats till Israel och Gaza för att ta reda på vad som sker under det som synes ske.
– Men att alla Sveriges journalister vallfärdar till USA för att bevaka världens mest välbevakade val?!

Det ska bli intressant att se hur många tittare TV4 tappar med den satsningen.
Mig har de redan tappat.
Jo, självklart kommer jag att följa valet i USA natten mot 6 november. Men mitt val är enkelt:
– Jag behöver inte all denna åsiktsjournalistik dubbad på svenska.
– Jag behöver inte svenska touchskärmar och svenska siffror.

Jag nöjer mig med det bästa: Kalla fakta på CNN:s Magic Wall med John King. Till dess föredrar jag att umgås med min fru.
– Till exempel att rensa all svamp vi plockat.

PS: CA Ehrensvärds teckning är hämtad från ”Röster i Småland” av Per Gustavsson och Karl Lindqvist (1996) som vi nyligen fick av Kinna & Bomme Bellander, som övrigt just nu befinner sig i Amerika som observatörer under valet.
Vem vinner? Jag utgår från att de ringer om det sker ett under.

Hon: svamp är livet, känns det som just nu. Rikt liv, ny känsla för en som aldrig hittat, men alltid letat, typ ;).

Dessutom upptäckte jag idag att vitkålen börjat bilda nya små huvuden på de skördade stockarna. Så kul, finare än de små och lite larvangripna jag klippte bort i somras.

Torsdag: Ensamma grabbens förtjänst att rosen har taggar

Han: Det fanns en tid när även jag undrade över varför naturen/evolutionen/gud eller vem som nu haft utslagsröst:
– Varför har rosor så djävulusiskt vassa taggar?
Numera har jag lärt mig att det beror på det är för att få vara ifred.
– Få egentid, som det heter i människobyn.
Missförstå mig rätt, jag talar inte i metaforer:
– Jag menar inte rosenkindade fruar, utan just rosor.

Jag begriper att kaktusar och tistlar har taggar. De växer i öknar och taggarna skyddar växten mot starkt solljus.
– Men våra rosor?
De växer på en stenig och karg udde.
Här längs kusten råder varmtempererat klimat, enligt Köppens klimatklassifikation vidareutvecklad i samarbete med den den tyske klimatologen Rudolf Geiger.
Väder kommer och går men temperaturen över tid är tämligen stabilt.

Allt tyder på att våra rosor trivs på udden. Trots att vår (= min) filosofi varit enkel:
– Om du ska lyckas med rosor – gör så lite som möjligt.
Absolut inte som det står i böckerna.

Eller förresten: Tänk barnuppfostran!
– Inte som du hade bestämt dig för att uppfostra dina barn – utan som det blev.
Ätandet är puddingens bevis. Även om min insats varit liten – eller kanske just därför – blev det folk av alla sex.
– Barnen alltså.
De har alla skinn på näsan.
– Men inga taggar.

Så varför har våra rosor så jävelusiskt vassa taggar? Naturligtvis har forskarna en vetenskaplig förklaring:
– Det beror på en gen som kallas ”The Lonely Guy” (LOG).”

I naturen är rosen som bekant inte ensam om att ha vissa taggar. Här på udden finns det gått om törnen – björnbären, slåbärsbuskarna, hacktornet i stora snåret bakom sjöboden.
Men vad forskarna bakom LOG-genen visat är att i vilt tillstånd utvecklar tusentals växter taggar, inklusive aubergine till potatis, ris och korn.
– Till och med hennes tomater skulle i vilt tillstånd utveckla den ensamma grabbens vassa gen!

Det intressanta är att alla dessa taggar går att härleda till denna enskilda gen, ”The Lonely Guy” (LOG).
Under 400 miljoner år av evolution går det att hitta minst 28 avgörande paradigmskiften när växtarter, oberoende av varandra, har utvecklat taggar.
– Det är samma genetiska program som genom historien återanvänds för att åstadkomma samma sak, säger Jens Sundström som är docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU om studien som presenterats i den vetenskapliga tidskriften Science.
– Det är lite som att växterna använt samma ”app” för att skapa taggar.

Med hjälp av kollegor vid andra forskningsinstitut har gruppen bakom studien kartlagt ett antal arter och hittat ett tydligt mönster.
Hittills har de bekräftat att LOG-genen ligger bakom taggarna i ett 20-tal olika växtarter.
– Däribland rosor.
Nu vet vi alltså att det bor en ensam liten grabb i dem också.

Och forskarna tror sig också veta varför han vill att rosorna skaffar sig taggar.
– Det beror på att de är rädda för att bli uppätna!
Åtminstone är det vad LOG-genomet försöker få dem att tro.

Så vad gör vi med den kunskapen? Det är här vetenskapen och jag går skilda vägar. För forskarna vill inte bara veta varför och hur växer skaffar sig taggar. I Science beskriver forskarna hur de testat att odla fram taggfria varianter genom att blockera LOG-genen med hjälp av den Nobelprisbelönade gensaxen Crispr/Cas9.
– Det vill inte jag.

Åtminstone inte när det gäller rosorna på udden.
– Den idiot som försöker käka upp eller ens plocka våra rosor får skylla sig själv.
Det gäller både våra planterade rosor och våra vilda bonusrosor.
LOG-genen alltså.
– Nu kanske du också förstår varför man ska behandla sina rosor som man uppfostrar sina barn.

Måndag: Back in business…

Hon: Efter en lördag på stan (Mönsterås Bluesbands 50-års jubileum) och en söndag streamande alla tio avsnitten av Geek Girl i ett sträck (japp, även han gillar snälla askungesagor) så var det dags att ”jobba” heldag.

Först på tur var vitlökslandet. Nu är äntligen vitlöken i jorden. Kanske kunde väntat lite till, fortfarande över tio grader i jorden, men klyftorna har legat i lådan och gett mig dåligt samvete ett bra tag nu.

Efter att ha vattnat började det regna rejält… in och mala chili då. Det var också på tiden. Drygt 20 burkar blev det idag. Av Chiliblandningen. Espeletten har jag ganska många på gång av i växthuset så den kryddan får vänta lite till.

Kollade också in träden i växthus 2. Inget vatten behövdes. Fikonet har tappat alla blad nu och dricker nästan inget, men det har väldigt många fikon på gång. Inte lika stora som de jag skördat under sommaren, och de kommer förmodligen inte att hinna mogna, men det är ju synd att inte ta tillvara dem. Undrar om de kan eftermogna inne i värmen som till exempel tomater…?

I slutet av förra veckan plockade jag sjuuukt mycket trattkantareller, aldrig sett så många på samma ställe faktiskt. Ärligt talat hittar jag sällan så mycket att det räcker till en macka ens. Så när snällaste vännen visade sitt ställe (vem gör det 😉 blev jag fullständigt lyrisk. Och manisk …

Nu börjar de torka och behövde få nya torra tidningar under sig. Rensade gjorde jag direkt, tog timmar … trots att jag gav bort en del.
– Kunde ha varit mer generös!
Men det ska sägas att de krymper ihop väldigt när de torkar, blir liksom bara en ”fingertutt” kvar.

Han: Nu vet både du och jag vad hon har gjort idag. Som vanligt undrar man hur hon för inte så länge hann med ett arbete också. Och jag? Jag säger som jag brukar svara:
– Är det här allt du har gjort idag?
– Ja, allt det här har jag gjort idag.

Min äldsta kompis CA Carlson (94 vårar) brukar säga att som pensionär hinner man bara med en sak per dag. Men idag har jag faktiskt gjort flera saker:
– Jag har läst morgontidningarna.
Noterade att lokaltidningens reporter var på samma bluesfest som vi i helgen.
– Glöm inte var du läste om den först.

Dessutom har jag träffat andra kvinnor.
– Jag har nämligen varit på vårdcentralen i Torsås.
Doktor Aleksandra och jag har haft ett upphetsande samtal om mina öron. Eller ja, kanske inte så upphetsande för varken henne eller er andra.
Men det slutade som det brukar göra så här års.
– Jag befriades från mina vaxproppar så nu hör jag till och med vad jag tänker.
Till ett exempel hur glad jag är över att få betala skatt.
Uppriktigt sagt vet jag inte om ni andra skattebetalare har råd med mitt spring på vårdcentralen:

Och mer? Okej, jag har skrivit ett utkast till en inlaga om bidrag till ett intressant kulturprojekt nästa sommar. Mer om det en annan gång.
Och så har jag hjälp några sköna amigos att bygga en bastu till en kompis.
– Det förhållandet har också pågått en tid.
Och det börjar se bra ut.

Och nu har jag fått min välförtjänta eftermiddagsdrink (Horse’s Neck) och till och med berättat för dig om allt spännande jag varit med om idag.

PS: Glömde berätta att jag glömde att hänga tvätten som jag lovat henne. Liksom att åka till återvinningen och tömma våra överfyllda kärl med bidrag till konsumtionssamhällets baksida.
– Men det kommer en dag i morgon också.

Söndag: Blueståget rullar vidare efter 50 år

Han: Det finns de som tror att den svenska bluesen dog med Totta Näslund och Peps. Det gjorde den inte.
– Den stod livs levande på Kalmar Teater i lördagskväll.
Och vi fick vara där och fira Mönsterås Bluesbands 50 år på scen!

Fullsatt teater, omgiven av nya och gamla vänner.
– Glädje, värme, sväng, groove och energi. Nostalgi.
Somnade 02:00 med en lite sorgsen tanke 50 år senare:
– Varför är vår generations musik fortfarande bäst?

PS: Uddens utsända paparazzi jobbade in i det sista. Fångade därför nattens sista tack-för-allt mellan bandledaren Calle Engström och Maxe Axelsson, som producerar MMB:s födelsedagspresent till oss alla:
– Nya plattan ”Tåget går”.

PS2: Okej, det fanns andra fotografer på festen. Klart gubben från udden sträcker fram näven när en fullvuxen man vill föra mig åter till ursprunget och tillbaka igen till framtiden:

Onsdag: Klippt var det här!

Hon: idag tog jag äntligen tag i den nedre vildrosbusken också. Nu är båda nedklippta rejält, men de kommer garanterat bli minst lika höga igen nästa sommar. Ett vackert och väldoftande vindskydd.

Men den är även häng för våra småfåglar. Ett litet litet bo gömde sig i busken. Tror det är en Gärdsmygs rede. Det fick förstås vara kvar.

En av hennes ungar räddade jag ut ur Chateau Margaretas uterum för ett par veckor sedan. Den var helt utmattad och rörde sig inte ens när jag tog den i handen. Satte den på bordet utanför och doppade nosen i lite vatten. Och då…:

Han: Eftersom jag varken snaggat vildrosor eller upptäckt fågelbon, nöjer jag med att ringamärka hennes fältobservationer med lite värdelöst vetande:
T ex att gärdsmygen (Troglodytes troglodytes) beskrevs taxonomiskt av Carl von Linné som Motacilla Troglodytes redan år 1758.
– Vilket alla som läst latin (eller bara googlat) vet var ett misstag. Gärdsmygen är nämligen inte släkt med sädesärlan ((Motacilla alba) som även hon håller till på udden, utan är en liten brun tätting.

Gärdsmygen är Sveriges näst minsta fågel; en knubbig liten livlig rostbrun fågel med kort upprättstående stjärt, tunn näbb och en ljus strimma över ögat.
– Ibland kallas hen för ”den flygande köttbullen”, ett omnämnande som naturligtvis inte passar sig i rådande identitetspolitiska tid och som du därför bör glömma även om det är en ganska bra liknelse.

Till skillnad från många andra fåglar är det svårt att se skillnaden mellan könen, oavsett om det handlar om en unga eller vuxna fåglar.
– Men i ett avseende kan man skilja könen åt.
Ty, apropå hennes välbevarade bo så framstår herr Gärdsmyg som något av en toffel – alternativt den man alla kvinnor längtar efter.
– I början av häckningsperioden bygger hanen nämligen ett antal bon.
Faktiskt så många som sex eller sju stycken.

När han har snickrat färdigt, dyker fru Gärdsmyg upp från shoppingsnåret och väljer bland lägenheterna.
Det tar sin tid, men det får ta sin tid.
Det är först när hon bestämt sig som han tar itu med att fodra upp och inreda det bo som hon har bestämt sig för att hon vill föda i.

Nu vet du det också.