Fredag: Tillbaka till rutinerna … utan guds hjälp

Hon: kom igen matte, två gånger i veckan var det, och nu kan du inte skylla på barnbarn-baciller längre! Jag är redo…

Mmm, detta var igår, idag har jag träningsvärk. Körde ett nytt pass, kändes inte som om det hade något bra flow, nästa gång blir det ett av Lulu Lemons pass. Men kanske inte det jobbigaste än:

Idag blev det en långpromenad, men inte genom skogen. Blåser sjukt hård vind, typ 18 sekundmeter i byarna. Ville inte få en gren i huvudet. Eller ett helt träd för den delen. Ganska varmt dock, 17-18 grader.

Om man nu väljer sig en gud – varför väljer man en småaktig gud som inte gillar kvinnor som sjunger?

Han: Haha, Vilda är rolig. Hon lever ett fritt liv här på udden. De flesta i vår värld har det sämre. Inte sällan beror det på gudarna.
– Det är mycket jag inte förstår.
Men en sak förstår jag inte alls: Om nu människor skapat sig en gud, varför gör man honom så småaktig och ogin?

Ta det här med talibanerna i Afghanistan, landet vi glömde när USA gav upp försöken att rädda det till västvärlden. Trots löften till omvärlden om att föra en mindre kvinnofientlig politik är läget nu värre än någonsin.
– Nu räcker det inte med att kvinnor måste täcka sina kroppar och ansikten, de ska inte höras!
Talibanstyret har klubbat en lång rad moraliska regler som ligger i linje med sharialagar. Bland annat klassas kvinnliga röster klassificeras som ”intima”, vilket gör att de får inte längre höras offentligt i landet.
– De får inte sjunga eller ens läsa högt ur böcker om de riskerar att höras ut på gatan genom öppna fönster.

I måndags höll skådespelerskan Meryl Streep ett uppmärksammat tal i FN:s generalförsamling. Hon sa:
“A cat may feel the sun on her face. She may chase a squirrel into the park… A bird may sing in Kabul, but a girl may not, and a woman may not in public.
This is extraordinary. This is a suppression of the natural law. This is odd …”

Ja, det är knäppt, knasigt. Konstigt. Om nu människor vill tro på gudar, varför väljer man att tro på gudar som är så småaktiga?
– Griniga, arga, ogina, härsklystna, självgoda och framför allt så förbannat kvinnofientliga!
Jag fattar inte det.
I alla de stora religionerna hävdar man trots allt att gud har skapat människan till sin avbild.
– Inklusive kvinnorna. 
Så varför i herrans namn uppträder han som en skitstövel när det gäller hälften av sina avbilder?
– Om det nu är han.

Kan det vara så enkelt att det är män som skriver historien, inklusive historien om vad deras manliga gud tycker och tänker om män.
– Och kvinnor.
Det börjar redan med Abraham. Denne stamfader till alla de tre abrahamitiska religionerna – islam, kristendom och judendom har gått till historien som en fin människa.
Visserligen gjorde han både sin fru och sin unga slavinna Hagar på smällen, hoppsan! Det slutade med att han fördrev både Hagar och deras gemensamma son Ismail ut i öknen.
– Detta på sin frus uppmaning, för övrigt en av få gånger som en kvinna tar ton i Gamla testamentet.
Kanske den enda gången.

Lite dåligt samvete hade Abraham visserligen, men han hade sin gud och Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.” (1 Mosebok 21).

Sagt och gjort, bort med frillan och hennes grabb. Men denne djupt troende hedersman nöjde sig inte med det. När familjen flydde till Egypten i början av Abrahams karriär förnekade han även sin fru Sara.
Detta för att skydda sig själv: ”När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj /gammal stavning/: ”Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig.Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna, och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats” (1 Mosebok 12).

Vilken hedersknyffel, eller hur? Som tack för att han lämnade sin fru i kungens harem blev Abraham rikligt belönad (”Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.”) Lite missundsam var Abraham kanske, för hans gud ”lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull.”
– Det tycker nu farao var orättvist gjort, för det var ju han som hade blivit förd bakom ljuset av Abraham: ”Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? Varför sade du: ‘Hon är min syster’, så att jag tog henne till hustru?
Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!” Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde …”

Intressant liten historia ur religionernas värld, eller hur. Men vad lär vi oss egentligen av den?
– Ligg runt, men skit sedan i eventuella barn?
– Skyll på andra när du ligger risigt till, ljug och låna i värsta fall ut din fru mot pengar och gentjänster så kommer även Gud att göra tummen upp för dig?
Alla vettiga människor ställer sig naturligtvis frågan:
– Varför blev Gud inte förbannad på Abraham istället?
Det är ju han som av feghet och med lögner ställer till det både för sig själv och sin fru.

Och såna gubbar vill de vi ska tro på!? Jag vet, jag bortser ovan från vad Sara tyckte om sin hallick till man. Men redan på den tiden tyckte guds uttolkare att kvinnan ska tiga i församlingen.
– Men du Vilda har tur att det varken i Bibeln eller i Koranen stipuleras vad honkatter får och inte får göra.
Hoppas och tror husse i alla fall.

Hon: nej i kattvärlden är det honorna som bestämmer. Äter först och håller koll på flocken. Samt ser till att det finns mat på bordet. Heja Ludde och hans manliga kompisar. Ni är en förebild som backar upp era honor och låter dem ta plats även om de bara väger hälften så mycket.

Onsdag: Har du tänkt på kvinnors röster var ljusare förr?

Han: Du har kanske inte lagt märkt till det, men veckans tema i mitt hörn av bloggen handlar om att bli arg över tidsandan men inte orka skriva om det. Detta apropå Alex Schulmans utveckling från testosteronstinn arg man till tant (fru Schulmans diagnos).

Dagens avsnitt: På udden ser vi numera bara nyheter på svensk tv. Det finns en anledning och det har jag tröttnat på att skriva om.
– Och varför skulle jag?
Det finns andra som skriver bättre:
”De skriker, gapar, flåsar och frustar på nivåer jag aldrig tidigare har upplevt”, skriver Johan Croneman i veckans krönika: ”Kändisar som leker, kändisar som käkar middag, kändisar som åker stor båt ihop – en bortre gräns saknas för dagens tv-underhållning. SVT måste sluta göra sig dummare än de är.”

Croneman är Sveriges argaste gubbe och denne oomkullrunkelige kämpe skriver det jag tänker: ”Jag har varit inne på det spåret i minst ett dussin krönikor de senaste åren. Skam den som ger sig – särskilt när de själva tycks ha gett sig helvete på att framför allt den breda underhållningen inte bara ska tävla med de kommersiella kanalernas utbud av kändis- och veckotidnings-tv.
De ska i jakt på de förlorade tittargenerationerna också slå dem på fingrarna i just den genren.Men de förlorade tv-generationerna står inte kvar och väntar på er. Ni har, tillsammans med hela tv-branschen, inte förstått: De bryr sig inte längre. Hur högt ni än ropar /…/ Kändisar leker med varandra i alla former, kändisar käkar middag ihop, åker stor båt ihop, blir backpackers, gör lumpen igen – bortre gräns saknas.”

De unga kreativa begåvningarna söker sig inte heller längre till tv-branschen. De vill inte slösa bort sina bästa år på att ge världen ännu mer infantilt tv-mos. ”Det är i stället den mer lydiga begåvningsreserven som kallats in. Här finns alla sorters a-, b- och c-kändisar, som betonar och bedyrar att de säljer ut sig till vad som helst. ’Jag har ingen integritet kvar! Hahaha!’
Kanske inte helt oväntat, men hur mycket integritet har SVT kvar? … ”

Rätt, förbannat rätt! Om det inte vore en skymf mot en hederlig man skulle ropen skalla över udden:
– Croneman for president!
Åtminstone kulturminister. Eller programchef på den skattefinansierade televisionen.

Men apropå arga röster: Har du också tänkt på att kvinnor hade ljusare röster förr? Det är inte jag som påstår att era röster blivit djupare, starkare – till med knarrigare.
Mer som oss män faktiskt.
Och orsaken är en överraskning, åtminstone för mig
– Det återspeglar att vi blivit mer jämställda, menar Viveka Lyber Åhlander som är professor i logopedi.

Hon brukar roa sig med att studera hur rösten förändras hos politiker som stiger i graderna.
– Ofta bli rösten lite lägre, knarrigare och starkare. Det signalerar makt och auktoritet.
Om du vaknar en morgon och upptäcker att din fru har värre basröst än du behöver det inte bero på att du vaknat i fel sovrum. Förmodligen har hon bara fått ett nytt jobb som är finare än ditt.
Går karriären upp, går rösten ner.

Kvinnor i allmänhet har kortare stämband som vibrerar snabbare och ger en högre tonhöjd. I allmänhet talar kvinnor på en högre tonhöjd – ungefär en oktav högre än män. ”En vuxen kvinnas genomsnittliga intervall är från 165 till 255 Hz, medan en mans är 85 till 155 Hz”, läser jag i mitt och ditt digitala bibliotek (se källa).
Att mäns röster i allmänhet är djupare beror på testosteron, vilket frigörs under puberteten och gör att våra stämband förlängs och tjocknar. ”Liksom strängarna på en cello ger tjockare, längre stämband ett djupare ljud.”
Men det finns alltså en annan faktor:
– Kvinnors självkänsla och självförtroende som kommer med jämställdheten.

Forskningen visar till exempel att amerikanska kvinnor talar med ljusare röst än nordeuropeiska och svenska kvinnor, något som kopplas till ideal i det stora landet i väster.
– Det finns tydliga kulturella skillnader med ljusare tonläge hos kvinnor i länder med mer traditionell kvinnoroll, konstaterar professor Lyber Åhlander (Barometern 24 sept).
Hon berättar att vi är mycket trendkänsliga när det gäller röster. På senare tid har hon noterat att en del unga kvinnor återigen talar med ljusare röster.
– Det skulle vara vara väldigt intressant att titta närmare på hur soft girl-trenden avspeglar sig i just röstläge.

Jag ska inte påstå att jag minns att fruar hade ljusare röster förr, men nu förstår jag mer. Plötsligt säger hon som läser den stora tidningen på andra sidan frukostbordet:
– Visste du att en man kan bli vräkt för att han har många böcker.
Det är något med hennes röst.
Ämnet är nämligen en smula känsligt i vår relation. Detta eftersom jag fortfarande har 35 ouppackade boklådor i torpet i Gökalund.
– Vad är det för dumheter, piper jag och läser sedan notisen om en annan utsatt boksamlare.

Boktvisten mellan mannen (som är i 70-årsåldern) och hyresvärden har pågått under en längre tid. Nu har konflikten dragits till sin spets. Efter att mannen i somras fick sitt kontrakt uppsagt har saken hamnat i hyresnämnden, som ska avgöra om han får bo kvar.
Värden hävdar att ”böckerna utgör en brandrisk och därtill utgör en fara genom sin vikt. Som bevis mot hyresgästen använder värden bilder tagna vid en inspektion. Bilderna visar fullproppade bokhyllor och travar med böcker.”

Tur i oturen att vi äger vårt torp, tänker jag. Jag fick det till och med i present på min födelsedag för något år sedan.
– Visserligen mot löfte att jag skulle tömma mina lådor, men ändå.
Jag minns att hennes röst var len och ljus.

PS: Man behöver inte vara arg för att säga som det är. Peter Bodén tycker att fallet i Lund är konstigt. Peter äger Antikvariatet Hundörat, med två butiker i Stockholm och en i skånska Borrby.
– Den enda gången som jag hört att böckers vikt utgjort en fara ­berodde det på att grannen under hade tagit bort en bärande vägg, ­vilket fick golvet att svikta, säger han i dagens DN (25 sept).

Att böcker skulle utgöra en särskild brandrisk är trams:
– Böcker är kompakta saker och har tvärtom väldigt svårt att börja brinna. Det är inte som med tidningar, säger bokhandlaren, säger bokkunskapen.
Bildad som han är exemplifierar han med stadsbranden i Strängnäs på 1800-talet, om du minns den. I princip hela stan ner, liksom domkyrkobiblioteket.
– Men böckerna från 1600- och 1700-talet klarade sig! De brann helt enkelt inte.

Behöver jag säga att ett antal av mina boklådor kommer från Hundörat på Östgötagatan, i backen ner från Mosebacke mot Folkungagatan till.

Tisdag: Man måste inte vara arg

Han: Tisdag 24 september. Dimman har dragit in under morgontimmarna. Är det sommar eller höst?
Oklart, men igår bestämde jag mig för att börja med strumpor.
Sedan gick jag 10 396 steg i skogen mot Järnsida till.
– Det var 6 966 mer än genomsnittet för de senaste fem månaderna.

Hon tyckte att jag var duktig som höll hennes takt. Uggla undrade varför då. För egen del undrar jag om det är sant att resan är allt, målet intet.
Såna tankar talar för att det börjar bli höst:
– Vart vi är på väg?

Alex Schulman, denna de goda krafternas offentliga gråterska har slutat vara arg. Tro’t den som vill, men det ger i alla fall lite syre till en gnällig gubbe som fortfarande minns inte bara en trevlig kväll på Pressklubben med pappa Schulman, legenden Allan Schulman.
– Okej, jag har höjt ett glas även i Alex Schulmans sällskap.
Men original är original.
Nu är det sagt och kanske retar det någon.

Blir arg över något blir jag varje dag. Ämnet varierar men det är inte var skottet tar som är avgörande utan rekylen i axeln, som Hemingway skulle ha formulerat det om han hade gjort just det, skjutit sig för att slippa ångesten över att inte kunna skriva.
Så illa är det inte på udden, men jag är arg över att det finns så mycket dumt som jag skulle vilja skriva om.
Men de senaste veckorna har det känts som jag skriver i vattnet.
Kanske beror det på krigen,
Kanske på regeringens försök att rulla tillbaka utbyggnaden av solceller för att rädda de stora elbolagens vinster?
Kanske beror skrivkrampen på de gula löven.
– Kanske borde jag skita i att försöka skriva om allt som gör mig arg.
Som Alex Schulman.

Det händer ju trevliga saker också. Till exempel blommar våra rosor igen och igen. Dessutom blev det en trevlig promenad. Vi passerade Gata udde och Järnsida, passerade Tomat-Hasse och köpte ägg hos Erica och Billy som har originella tuppar och höns.
– Inser att det fortfarande finns sagor med lyckligt slut.

Du kanske minns historien om tuppen som hittades i ett träd på Norra Tångvägen i vintras?

Bakom den lustiga bilden dolde sig ett brott. Tuppen hittades i själva verket övergiven i en papplåda i snön?
– Men sagan slutar lyckligt.
Tuppen hittade ett nytt hem och inte minst ett helt harem av unga blondiner och brunetter.
– Visserligen blev den gamle klanhövdingen Nelson arg, men även i goda historien är det nån som torskar.
Särskilt arga personligheter.

Tillbaka på udden. Skönt att ta av sig promenadskorna. Och våra katter uppskattar att matte och husse äntligen tar sig tid att inta eftermiddagsdrinken där vi brukar avsluta arbetsdagen när det börjar bli höst.

PS: Eftersom allt hänger ihop i vår lilla värld: Jag får ett långt sms från en gammal vän och medarbetare. Två sms; det andra förklarar att det första ”blev fel”. Brevet var till hennes pappa. Men det påminner mig osökt om hennes gamla motto som jag nästan glömt att jag gjort till mitt:
– Så här ska vi ha det när vi ha det som sämst!

Vilket i sig ger mig en anledning att även publicera en inbjudande bild från Eksträdgård.

Hon: Jag fortsätter i positiv anda med små glädjeämnen på udden:

Mandelträdet ger mer mandlar är någonsin, och det finns fler att skörda i toppen!

Och när uddens druvor har blivit fågelmat finns desto fler att plocka uppe vid torpet. De är dessutom större och godare.

Även citronträdet levererar i mängd, men det ska erkännas att det svider att plocka av dem. De är ju så fina där de hänger …

Lördag: Trevlig och solig helg!

Hon: sådärja, fredagens förrätt fixades lätt. Gulbetor med chèvre. Varmrätt blev köttfärslimpa späckad med gorgonzola. Hälften av färsen kom från Attanäs gård, hälften från Smaklökens. Går inte att laga mat på ICAs köttfärs efter att ha smakat ”närodlad”. Tror våra danska middagsgäster höll med…

Resterna blir kvällens middag, kompletterad med tre fina Stolt Fjällskivling som växte utanför Chateau Margareta. Godaste svampen!

Och sommaren bara fortsätter…

Dagens lunch intogs därför hos vännerna i grannhuset. De har en helt underbart solig altan. Och underbart god korv, mm mm. Tack!!!

Han: Förr kunde jag explodera för minsta småsak. Nu kan jag bli bortkopplad efter att ha väntat en timme i telefonkö utan att bli förbannad.
– Vad är det som händer? Har jag drabbats av testosteron-läckage?

De upprörda (?) frågorna ställer Alex Schulman i en krönika (DN 12.8.24). Han får svar direkt av sin fru: ”hon synar mig från topp till tå och säger: ”Jag tror att det är så. Jag ser det nu. Du håller långsamt på att bli en tant.”
Jag blev förvånad.
Jag kände Alex redan förr-i-tiden-tiden och den pojken har alltid varit känd för sina stora känslor.
”Schulmans trauman är de största i Sverige”, skrev Jonas Gardell för en tid sedan.
”Han skäms mest hela tiden. Han är sekundärskammens okrönte kung!
Eller också gråter han. (Han gråter VÄLDIGT ofta!)
Eller skakar. Av fasa. Darrar. Och vill slänga saker i väggen.
Det är lite Kalle Anka det där. Och oerhört kul.
Det kan vara stora saker som att mänskligheten går under. Det kan vara mindre saker, som att Stockholms tunnelbana byter modell på sina vagnar.
Eller att han hört en låt på radion. (Då gråter han så mycket att han måste stanna bilen när han kör.)
Det är liksom inte så noga. Hans känslor är stora och för det mesta lite all over the place. Alex Schulman är beredd att gråta, rasa, skämmas och känna kall fasa med samma intensitet vilket som.
Och jag älskar honom för det. Han är lite som Lotta Svärd, ni vet: ”… något tålte hon skrattas åt, men mera att hedras ändå.”

Nu vill Alex Schulman få oss  tro att han slutat vara arg. I så fall har det nog inte med testosteron att göra. För egen del blir jag argare och argare.
– Typ just nu, när min fru säger något som jag blir arg över (vilket är en utvikning men en plausibel sådan; för när jag berättar att jag skriver om Alex är hennes retoriska kommentar till och med vassare än fru Schulmans:
– Du kompenserar nog bara ditt testosteronfall.

Nåja. En sak som gör mig arg idag är regeringens nya budget. Eller snarare alla kommentarer kring den. Jag tror mig förstå vad som är bra och dåligt med den. Men ju mer jag läser och hör andras åsikter, desto mindre förstår jag vad som är bra och dåligt.
– Allt är bara en jävla massa ideologiskt tyckanden!
De regeringstroende är på nåt sätt förlåtna. De vet att de försvarar en orättvis budget som gynnar höginkomsttagare. Att skatten sänks är bra, eftersom det var länge sen.

Att den som tjänar mest får behålla mer när skatten sänks än den fattige är självklart. Men Alex, det som fortfarande gör mig förbannad är att den som har en månadsinkomst på 150 000 kronor får en skattesänkning med 3 procent (4 000 kr) medan den som tjänar 17 000 i månaden får sin skatt sänkt med bara 0,4 procent (60 kr)!
– Varför då?
Skatten sänks inte för att regeringen tycker synd om folk, utan för att skattesänkningar ”stimulerar konsumtionen” för konsumtion får hjulen att snurra (bara det är ett snurrigt resonemang som gör mig arg). Men de flesta ekonomer är överens om att det låginkomsttagarna som konsumerar en större andel av inkomsten, medan höginkomsttagare sparar mer.
– Så varför bara 0,4 procent till de som behöver konsumera mer?

En intressant kritik låter så här: ”Den moderatledda regeringen slår sig för bröstet med en ”tillväxtbudget” men levererar hittills tunt, även i den nyligen presenterade budget­propositionen för nästa år. Regeringen behöver nu gå från ord till handling genom betydande reformer under den kvarvarande halvan av mandatperioden… I år satsar man pengar på transportinfrastrukturen trots att det inte råder brist på pengar, utan på prioriteringar. Alla satsningar är inte missriktade, exempelvis avskaffandet av flygskatten, men hittills motsvarar tillväxtreformerna i ”tillväxtbudgeten” mindre än en sjättedel. 
Det är nu upp till bevis för regeringen. Om regeringen avser att fokusera på långsiktig tillväxt snarare än kortsiktig krishantering krävs betydande reformer i kommande budgetar…”

Det intressanta med den kritiken är den kommer från Moderata Ungdomsförbundet. Oppositionens kritik är däremot den förväntade: ”Det är en väldigt stor budget som gynnar väldigt få svenskar”, säger Mikael Damberg. ”Det är ett hån mot vanligt folk.”
– Enligt min mening är detta i sig ett hån mot vanligt folk, eftersom sossarna numera aldrig lyckas förklara vad som menas med vanligt folk.
Tillhör jag det vanliga folket?
Är du vanligt folk?

Det är inte lätt att svara på, vilket ovanstående sökning på Google visar. För att lindra min gnälliga gubbilska försjunkar jag i statistik istället för tyckandet.
– Visste du att 3,5 miljoner svenskar har ett investeringssparkonto?
I själva verket är ”vanligt folk” dessutom ofta miljonärer med hus, båtar och sommarstugor. 2023 fanns det 4 883 800 hushåll i Sverige, av dem ägde 60 procent sin bostad, villa eller bostadsrätt.
– Är de vanligt folk?

I den socialdemokratiska propagandan är som vi vet Danderydborna inte ”vanligt folk”. I Danderyd är medianlönen 530 800 kr enligt SCB. Men hur är det med Gällivare- och Kirunaborna?
De tillhör också de 10 rikaste i Sverige med drygt 430 000 kr i medianlön.
Och i så fall:
– Är de mer eller mindre ”vanligt folk” än väljare i Perstorp (312 700 kr) eller Ljusnarsberg (320 400) som tjänar hundratusen kronor mindre?
Vilket i mitt huvud blir ännu konstigare eftersom vanligt folk både i Perstorp (34,9%) och Ljusnarsberg röstade på SD (40,7%) och torde stå bakom regeringens budget som vanligt-folk-företrädarna i S gör tummen ner för.

Statistik är intressant. Den bredaste lönestatistiken jag hittar är den totala genomsnittliga medellönen i Sverige för året 2023. Så här ser det ut enligt de senaste siffrorna från SCB:
Medianlön för kvinnor: 34 300 kronor
Medianlön för män: 37 000 kronor
Total medianlön i Sverige: 35 600 kronor

Låt oss anta att ”vanligt folk” befinner sig där någonstans i den statistiken – annars tillhör de ju en minoritet (som de rika).
– Men varför tjatas det i så fall om de stackars sjuksköterskorna som sliter ut sig för en skitlön?
Många sjuksköterskor tjänar idag långt över medianlönen enligt SCB.
Den genomsnittliga lönen för grundutbildade sjuksköterskor år 2023 motsvarar vad vanligt folk i Danderyd tjänade…Detsamma gäller lärare och andra (med rätta) omhuldade yrken.
Till och med jobbarna som arbetar på bandet på Volvo får efter några kvällsskift ut över 40 000 kr efter skatt. 
– Vanligt folk, eller?

Om inkomsten avgör vilka som får tillhöra det vanliga folket, så visar valresultaten att detta folk vill ha allt mindre med sina självutnämnda representanter att göra.
Utbildningsnivån är den faktor som mest styr lönenivåerna i Sverige. I Sverige ligger andelen högutbildade på 35–40 procent vilket är högre än i många andra länder. Statistiska Centralbyrån, SCB, har sedan 2006 gjort partisympatiundersökningar två gånger om året och frågat väljare vilket parti de tycker är bäst. Dagens Arena har sammanställt resultaten mellan 2006-2021 för att se hur utbildningsnivå påverkat vilket parti väljarna anser är bäst. Undersökningarna svarar inte på hur väljare faktiskt röstar vid val, men de ger en bild av hur hög- och lågutbildade de senaste 15 åren har ändrat sina partisympatier.

Mellan 2006-2021 har högutbildade som sympatiserar med Socialdemokraterna ökat från 23,8 procent till 28,3 procent. Bland de med förgymnasial utbildning har sympatin minskat från 49,9 procent till 38,1 procent under samma period.
– Betyder det att Socialdemokraternas stöd bland vanligt folk ökar eller minskar när allt fler blir högutbildade med högre inkomster?
Moderaterna har fortfarande störst sympati bland väljare med eftergymnasial utbildning.
Men stödet minskar.
Mellan 2006–2020 krymte M-stödet bland höginkomsttagare från 33,8 procent till 25,8 procent.
Centerpartiet, som också gärna pratar om ”vanligt folk”, har sedan 2006 gått från att vara störst bland väljare med lägre utbildning till att bli störst bland de högutbildade.
2006 valde bara 3,7 procent högutbildade Centerpartiet som bästa parti, 2021 hade stödet ökat till 12,2 procent.
Samtidigt sjönk andelen sympatisörer med lägre utbildade från 8,1 procent till 4,7 procent.
– Vanligt folk ..?

Jag fattar att många av er läsare redan är förbannade på den här långa texten. Men det verkar alltså som att vanligt folk i allt mindre utsträckning uppfattar sig som ”vanligt folk”.
Eller i vart fall inte tycker som Mikael Damberg tycker att de ska tycka, nämligen att de ska känna sig hånade av regeringens budget.
Men som något kvickhuvud sagt:
– Om politikerna inte är nöjda med vad folk tycker får de väl välja sig ett annat folk.
Och det väl det som redan har skett.

PS: Alex, för att du inte ska tro att att jag är så arg som jag låter publicerar jag en fin kvällsbild från udden. Om den fina segelbåten tillhör vanligt folk vet jag inte, men jag har mina aningar.

Torsdag: han är tillbaka…

Hon: varit gräsänka i ett dygn, men inte fått mycket gjort utan ägnade mig mest åt att sträckläsa ”Döda kvinnor förlåter inte”. Och det har jag fortsatt med fast han är tillbaka. Går inte att lägga ifrån sig…

Kelat med kissarna har jag också gjort, och kurerat den vanliga bacillen som brukar dyka upp efter en helg med barnbarnen i Stockholm …

Han: Kelat med kissar har jag inte gjort. Inte med henne heller. Egenligen skulle vi ha rest på parresa med goda grannar, men det satte barnbarn P för. Tur man har polare som vet hur (en) man har det:
– Vill du hänga med på en grabbresa till Gdynia?
Självklart!
– Sagt är gjort.
Om du undrar vad tre män gör på en båt under 24-timmar, så kan det beskrivas i bilder.

Ja, det väl allt. Lägg till ett antal shoppingbesök i butiken ombord och du förstår varför män ibland längtar till sjöss.

Måndag: ”If you can’t beat them, eat them”

Hon: efter en hektisk, men kärleksfull helg i Stockholm fortsätter jag i samma anda. Skörd och nedklippning av vissna och ledsna plantor står först på agendan. Upptäcker då en purjolök som växt sig så stor och lång att den inte orkade stå upprätt längre…

Lika lång som jag…:

Veckans tillökning: fasanfamiljen…

Han: Apropå stor, så har vi varit i huvudstaden i helgen. Behöver jag förklara varför? Antalet födda barn per kvinna i Sverige har inte varit så lågt sedan 1700-talet och nu reagerar till och med lärarfacken:

Skyll inte på mig. Min insats var visserligen varit liten, som barnens mödrar skulle säga. Men ändå, tio barnbarn har det blivit. Och i helgen fyllde ”Tian” ett helt år. Detta med stor uppslutning från klanen.
– Grattis Olivia!

Tillbaka på udden: Apropå hennes jättestora purjolök har hon vittnat om att hon flera gånger fått oväntat besök här på udden. Det hände redan sommaren 2021 och sedan dess har de mötts ett antal gånger, särskilt när jag inte varit hemma: ”Helt plötsligt när jag står till midjan i vatten ser jag en mörk hajliknande skugga närma sig… skriker högt och både jag och skuggan vänder förskräckt om och flyr åt varsitt håll. Det var läskigt, men spännande. Jag tror det var en torsk faktiskt. Den vände en dryg meter ifrån mig och var i alla fall en halv meter lång, och det var ingen av de svultna sorterna, den var tjock!! Aldrig har jag sett så stor fisk härinne, det bådar väl ändå lite gott! Nu ska jag hoppa i och se om han är kvar …”

Stor var han, men det var ingen vanligt torsk.– Snarare en prins!Namnet id (Leuciscus idus) kommer troligen från ett indoeuropeiskt ord med betydelsen ”brinna, skina” på grund av ”sin silverne lyster”.– Lokala namn är mindre tjusiga: falsk lax, idbarn, tjockfälling, harrinack, harnacke – och Dyngprins.

Uppriktigt sagt. Jag visste inte ens att såna fanns, uppvuxen som jag är på ett kraftverksbygge i Norrlands inland där bara röding och bäcköring räknades.
Men häromdagen såg jag den med egna ögon. Närmare bestämt när jag såg Ensamma häger, Kråkan och en stor trut kalasa på något vid den stora stenen längst ut på udden.

Nu vet även jag att id är en karpfisk som lever både i sött och bräckt vatten. I Sverige finns arten längs kusterna i Öresund, Östersjön, Bottenhavet och i många av inlandets stora sjöar och vattendrag.
Alla pratar om att östersjölaxen, strömmingen och flundrorna har försvunnit. Men ingen pratar om id.
Utom möjligen på Gotland där den länge ansetts vara en delikatess: ”Id är en fisk med välsmakande kött som efter kokning blir svagt rosafärgad. Iden innehåller relativt mycket småben vilket gör att den behöver tillagas på ett sätt att benen försvinner; genom att lägga in filéerna som sill eller mala till olika färsrätter. Den är god även som inkokt eller gravad.”
– En tredjedel av året, när vattnet är varmt och fisken är aktiv så bedriver vi ett småskaliga och extremt kustnära fiske av id. Då är vi till och med så nära land att vi måste vänta in att turisterna lämnar stränderna för att vi ska komma åt fisken.
Berättar Johannes Klingvall, som är yrkesfiskare på heltid och driver den ekonomiska föreningen Gutefisk.

Varför jag skriver detta just nu? Därför: ”Om kriget eller krisen kommer kan svenskarna ta tillvara på den mat som finns ute i naturen” skriver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i höstens nya krisberedskapsbroschyr.
– Det finns så mycket i naturen som vi kan använda, säger Anna Teljfors som håller på att sammanställa MSB nya broschyr.
Äntligen har myndighetssverige upptäckt vad många av oss andra sedan länge insett – vår natur är fylld av bär, svampar och inte minst ”ogräs” som är delikatesser.
– Min egen favorithistoria handlar om vårt värsta ogräs – som de fina stockholmskrögarna härom året betalade 1 200 kr kilot för på Hötorget.

fredag: Apropå Ogräs, Lundell och Dylan

”If you can’t beat them, eat them”, lyder den nya parollen.
Och detta bör inte bara gäller ”ogräset” på land. Nu har hon slutat (?) bada, men kanske bör jag som en god medborgare köpa henne en harpun inför vårens simturer?

Onsdag: tack hösten!

Hon: idag blev det höst på riktigt och jag började mala Chiliblandningen. Känns riktigt bra faktiskt!

Nio burkar a 38 gram klara. En bra början.

Men allra allra bäst, höstens första yogapass avklarat. Såååå skönt, nu måste jag bara fortsätta i samma anda. Två pass i veckan!

Och så tre långpromenader i veckan på det. Med början igår:

PS: … och så blogga i alla fall fem dagar i veckan…

Han: Lekprogrammen blir allt fler i tv och även politikbevakningen har reducerats till underhållning. Dagens rapportering kring matchen Trump vs. Harris handlar därför om den vanliga sportfrågan:
– Vem vann?

Eftersom i princip alla svenska redaktioner håller på Harris är svaret givet: 
– Harris vann. 
Möjligen gjorde hon det, för även Trumps favoritkanal lyfte hennes handske i luften:
– Hon var väl förberedd, hade svar och visste vart hon var på väg, sa Fox News konservative kommentator Brit Hume. 

Även han refererar debatten som om han satt vid ringside:
– Harris fick Trump att vid flera tillfällen tappa fotfästet (”managed to derail”) under debatten.
Trump hade en dålig kväll, enligt Fox kommentator. ”Hon lurade honom framgångsrikt att gång på gång begå misstag”.
Slutsats: “She came out ahead in this, in my opinion. No doubt.”

Även bettingsajterna, de mest trovärdiga (= opolitiska) tyckarna dömer till Harris fördel. Noterar  Bloomberg News, vars tyckare också är vana vid att reducera politik till cash flow.
– Återstår att se om Trumps väljare tycker att deras gubbe även denna gång blev bestulen på segern av domarna.

Vem vann 2: Igår presenterade statsminister Kristersson sin Regeringsförklaring (innan du tycker nåt bör du läsa den till exempel här).
– Många ord, de flesta kommer oppositionen att försöka plocka isär.
För egen del noterar jag att Kristersson fick dagens längsta – och enda partiöverskridande – applåd när han slog fast det enda som forthoppningsvis kommer att stå i framtida historieböcker:
– Försvaret av Ukrainas frihet och suveränitet är de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift. Ukrainas öde är sammanflätat med hela Europas. De för en strid på liv och död.
– Sverige kommer att fortsätta stödja Ukraina så länge det behövs.

Tillbaka till udden: Trenden sattes av den unge kanadensiske influencern (vad annars?) Logan Mofitt.
Numera ”The Cucumber Guy” och när något blir trendigt på Tiktok så blir det verkligen trendigt:
– De senaste veckorna har grabben med den skakad gurksalladen fått 93 miljoner träffar på Google!

Som kuriosa, eller för att visa att Tiktok är större än världen berättar medierna att Mofitts recept skapat gurkbrist på Island.

Klart man vill visa att man hänger med! Just nu är det överskott på hennes gurkor på udden. Men varför krångla till det? För egen del gjorde jag några burkar inlagd gurka utifrån ett av Mannerströms gamla recept spetsad med extra chili:

1 lagom stor gurka, skivad (inte för tunt)
1 dl ättika
2 dl strösocker från tempo i Gökalund
3 dl kranvatten
+ 1 tesked av hennes starkaste chilipulver, lagom med svartpeppar och en näve av uddens fortfarande gröna persilja.

Häll allt i en burk med rejält lock, skaka. Låt stå i kylen någon timme. Ät! Därefter kan du fylla på med färsk gurka tills du ledsnat.

Gott? Som gjord för frukostmackan med leverpastej. För att inte tala om hennes nästa hemgjorda köttfärslimpa med grönmögelost.

Lördag: Vem av partiledarna nappar först på det betet?

Han: Österjöfiskarna har protesterat, sportfiskarna också. Forskarna har lagt fram larmrapport efter larmrapport, miljöorganisationer har demonstrerat.
– Och alla vi som bor kustnära har tjatat om det i årtionden, inklusive en obetydlig gubbe på en udde i Kalmarsund.
Men nu måste väl ända politikerna och deras trendkänsliga pr-makare reagera.
– För idag ryter 36 av våra mest kända stjärnkrögare och vinnare av Årets Kock ifrån!
På landets mest prestigefyllda debattsida dessutom, bara en sån sak.

Fisken i Östersjön måste räddas. ”Om vi hade samma bristande reglering av vilt på land skulle hjorten och älgen snart vara utrotade”, skriver kändiskockarna.
– Vem av partiledarna nappar först på det oemotståndliga betet?

Händer på land: Stor konst- och loppishelg i Bergkvara. För egen del fastnade jag hos Karin Gyllerfelt, som ställer ut i Bergkvara Konsthall.

Mest intressant för en terapimålare: Sällan man ser så stora format när det gäller akvarellmåleri (utom hos Lerin förstås). Här finns en annan poäng. När det gäller teater säger man att det är tystnaden mellan orden som engagerar mest.
Karin har en liknande filosofi:
– Akvarellen präglas av transparens. Allt lyser igenom och brister syns. Det där blottläggandet, eller avslöjandet, intresserar mig också i relation till de motiv jag arbetar med. I mina bilder skildras de avporträtterade ofta i utsatta, intima situationer, oförmögna att förställa sig. 
Sant.

Utställningen kan även du se 7–8 september kl. 10:00–16:00,
även 14–15 och 21–22 september kl. 13:00–15:00

PS: Vad hon, denna där, har haft för sig idag kan du se här.

Fredag: Studier i rött

Han: Fredag 6 september. Vaknar före sex. Hon är också vaken. När vi drar upp mörkläggningsgardinerna lyser en röd sol över Fimpan.
– Morgonrodnad, kallas det.
Det är inget mysterium. Det är ett tecken i tiden. När solen står lågt på himlen måste solstrålarna gå en längre väg i jordens atmosfär för att nå våra ögon. Solens breda palett av ljus filtreras på sin väg genom atmosfären och det röda ljuset är det som klarar sig bäst från att filtreras bort.
– Det blir alltså kvar mer av det röda ljuset än av de andra färgerna i solljuset, och vi upplever då himlen som röd, ett fenomen som kallas för Rayleigh-spridning.
Nu vet du det också.

Ett gammalt engelskt ordspråk lyder: ”Red sky in the morning, sailors take warning! A red sky at night, a sailor’s delight.”
Om röd morgon betyder något annat i Ukraina vet jag inte. Efter två och ett halvt års krig ockuperar Putins regim cirka 20 procent av landet; Krimhalvön, samt stora delar av de östra och södra regionerna Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson. Ukraina å sin sida hävdar att efter fyra veckors motoffensiv kontrollerar deras trupper 100 ryska städer och byar och mer än 1 294 kvadratkilometer av ryskt territorium i Kurskregionen.
– Nyhetsbulletinerna hävdar att Putin är förbannad och ”ser rött” över denna snabba scenförändring.

.Sant eller inte, de små historierna är intressantare: I Kursk sätter ukrainska soldater upp kort på raserade städer, offer för Putins fullskaliga invasion.
– Lokalbefolkningen verkar helt oförstående.
I ett nyhetsinslag talar en ukrainsk soldat i Kursk med en lokal rysk kvinna. Hon säger att hon har levt i konstant rädsla sedan kriget började.
Soldaten frågar henne när kriget började och hon svarar att kriget började den 6 augusti.
– Ska vi skratta eller gråta?

För denna ryska kvinna i Kursk-regionen började kriget inte i februari 2022 när Putin anföll Ukarina, och definitivt inte 2014 när ryska trupper invadera Krim.
– För henne började kriget först när kriget kom till Kursk.
För alla som utan censur följt kriget från början är det surrealistiskt att inse att för de flesta ryssar började kriget inte alls.
De vet förstås att Putin startade någon form av militär operation, någonstans långt borta, på TV.
– Nu inser de att kriget kommit till dem.

Som sagt, ska vi skratta eller gråta över denna okunskap?

Hon: På tal om röd så gjorde jag en tomatrisotto igår (den ska vi äta resterna av idag), den var jättegod! Mycket godare än jag trodde, men min blev inte alls lika röd som den i receptet …

Kanske för att jag hade lite gula tomater i den andra ”omgången” tomater i receptet. Men först hade jag piennolotomater precis som det stod. Oavsett färgen så kan jag hett rekommendera DN lördags recept:

Trevlig helg!

Torsdag: Krikon, något helt nytt för mig

Hon: helt plötsligt häromveckan upptäcker vi en buske i trädgården utanför torpet som har en massa plommonlika frukter. Smakar lite samma, fast syrligare. Vi kom på att det nog är krikon. Plockade inga då men idag skulle jag plocka gråpäron och kom på att jag kanske kunde göra lite marmelad på krikonen och skördade sådana också. (Var i rödaste rappet, många var redan övermogna.)

Det var ett jäkla pill att få ut kärnorna kan jag säga, men väl i grytan var bara färgen på den kokande sylten värt mödan, så snygg.

Men färdigkokt och upphälld på burk var den kanske inte lika snygg, men förhoppningsvis god. Kryddad med lite kanelstång och en skvätt rom. Avsmakning på frukostmackan imorgon.

Och så en bild på gråpäronen också. Både krikon och gråpäron är väl ”gamla frukter”, passande ett torp från 1860. Kanske planterades de redan då, päronträdet är i alla fall väldigt mossigt och skruttigt.

…. och så nyheten som spårade ur och försvann

Han:Krikonen var goda, nu till något surare: I tisdags bjöd regeringen in media för att presentera sin satsning på det eftersatte järnvägsnätet och annan infrastruktur. ”Regeringen vill att hela Sverige ska fungera”, heter det i pressmeddelandet. ”Transportinfrastrukturen är avgörande för att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Regeringen prioriterar att fortsätta förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt”.
– Äntligen!
Jag lånar Gert Fylkings klassiska kommentar, men utan ironin.
– Som vi har väntat!

Den kommande infrastrukturpropositionen kommer att omfatta nästan 1200 miljarder kronor, en ökning med 200 miljarder de kommande 12 åren. Den största infrastrukturpropositionen på 15 år. De kommande tre åren satsar man 15 miljarder extra på underhållet.
– Bra för klimatet, bra för oss som gillar att åka tåg.

Vi lever i en landsända där få tåg går och de som går är ofta försenade eller inställda. Flyget till Bromma däremot fungerar hyggligt.
– Även om det hänt att jag hamnat i Kallinge Ronneby istället för i Kalmar, 11,4 mil norrut där min bil står.
Nå.
På samma pressträff där den stora tågsatsningen presenterades meddelade regeringen att man tar bort flygskatten.
Det innebär att staten avstår 1,8 miljarder i skatteintäkter för att förbättra för dem som behöver flyget.
– Bra för de landsdelar som saknar tågförbindelser. Bra för oss som ibland flyger eftersom tåget inte går att lita på.
Men som vi alla redan vet:
– Dåligt för klimatet.
Förvisso inte lika dåligt för klimatet som mångmiljardsatsningen på järnvägar är bra, men ändå. Dåligt.
Jäääättedåååligt!

Under sommaren har Sveriges största morgontidning uppmärksammat tågkaoset i en serie intressanta artiklar där hårt arbetande journalister engagerat smiskat regeringar och myndigheter för tågkaoset. :

Mycket bra! Alltså kastade jag mig över tidningen för att se hur redaktionen kommenterar regeringens presskonferens.
Svar: Jodå, en hel sida på bästa nyhetsplats, med ettan-puff.
– Om flygskatten!
Vinkel: Dåligt för klimatet.
Jäääättedåååligt!

Däremot inte ett enda ord om vad satsningen på järnvägen. Inte heller idag tycker tidningens nyhetsredaktörer att 200-miljarderssatsningen är värd att uppmärksamma.
– Inte ens en liten skitrubrik i marginalen.

Jag erkänner, egetintresset ljuger inte. Jag tycker om att resa till huvudstaden med tåg och vill därför läsa mer om vad regeringen konkret tänker göra åt tågkaoset.
Missförstå mig rätt.
– Detta både för att det har betydelse för oss i en bortglömd del av Sverige – och för att jag bryr mig klimatfrågan.
Dagens Nyheter gör däremot en annan nyhetsvärdering.
– Uppenbarligen sätter man punkt efter den regeringskritiska kampanjjournalistiken.

PS: Apropå alte kameraden Gert Fylking så träffades vi härom veckan på en kräftskiva i huvudstaden. Alltid lika roligt. Även när skyfallet fick taket på en känd uteservering att ge vika.
Vad tror du att legenden sa?
– Äntli …!