Måndag: Äntligen tas vi pappor på allvar

Han: Dagens vårtecken. Anna-Brittas påskliljor visar knopparna vid sjöboden och min förtrogne Richard Sextons svarta tupaner vädrar sina nästan limegröna kronblad under vildrosen.
Dessutom tillåter vädret att jag äntligen får ta en premiärtur med mina nya elcykel, som jag fått av min fru och barnen.
Det är i sista minuten för på torsdag kommer yngste sonen och då blir åka av för pappa.

Det är inne med pappor i kulturen också. Den självbiografiska ”Jävla karlar” vinner Augustpriset för årets bästa roman med motiveringen: ”I perfekt balans mellan lättsinne och bedrövelse skildrar Andrev Walden en pojkes försök att greppa en tillvaro där papporna ständigt byts ut.”
På Teater Galeasen i Stockholm sätter man just nu upp ”En grav för två”, en nyskriven pjäs av Sara Stridsberg.
Pjäsen bygger Sofokles dramer om Oidipus från år 427 f.Kr.

– Just det, den Oidipus. En thrillerintrig som börjar med Oidipus som barn överges av sina föräldrar för att ett orakel spått att pojken ska döda sin far och gifta sig med sin mamma.
– Vilket han också gör, men Galeasens version handlar om den gamle Oidipus som stuckit ut sina ögon, fått sparken som kung och är rädd för att bli gammal och övergiven.
– Och därför inte vill inte släppa taget om sin dotter Antigone, utan mer eller mindre bokstavligt ta med henne i graven.
Den pjäsen skulle jag se, inte minst för att Johan Rabeus spelar den blinde Oidipus.
En favoritskådespelare, enligt min mening.
– Jaja, jag vet. Enligt yngre generationer krymper världen när vi blir äldre och jag medger att en orsak är att vi förr-i-förr-i-teden brukade ses på kvarterskrogen Il Tempo på Högbergsgatan på Södermalm innan albanerna tog över även det vattenhålet.

I fredags var det så även premiär för Filip Hammars och Fredrik Wikingssons dokumentär ”Den sista resan” som fått lysande textreklam på alla kultursidor.
”En kärleksbomb”, menar Helena Lindblad (DN 1/3) och gav den betyg 4 av 5. ”Det är skört och fantastiskt förkrossande att få se vilken makt minnet har över oss människor”, säger Kulturradions recensent Joakim Silverdal som delar ut toppbetyget 5 av 5.

Även om vi ännu inte sett filmen, vet ”alla” (= kultursidessvenska för alla som hänger med i kultursvängen) att det är en ”hjärtevärmande film” om Filips pappa, franskläraren Lars, som blivit gammal och sitter i sin fåtölj hemma i huset i Köping med slocknad blick. Filip vill ge sin pappa livslusten tillbaka genom att ta med honom på en sista resa till hans älskade Frankrike och Fredrik inser att det här kan bli en ”jävla bra film”.

De köper en Renault 4, den legendariska franska bilen som familjen Hammar åkte på semester med till Beaulieu-sur-Mer på Rivieran när Filip var grabb.
Filip vill få sin pappa att minnas allt de varit med om.
– Åtminstone det Filip minns att de varit med om.
Och att de ska minnas det som Filip minns att det var.

Det är säkert en fin film, jag ska absolut se den. Jag kände Fredrik och Filip innan de blev Filip & Fredrik.
Under pseudonymen ”Jörgen & Jonny” skrev de ett nyhetsbrev med skvaller från mediebranschen. En gemensam kollega tyckte att de passade att skriva i vår tidning Vision – som bland annat skrev, ja skvaller från mediebranschen.

Tyvärr sågade chefredaktören en första text, så där tog den gemensamma resan slut innan den börjat.
– Vad den nu bortglömde chefredaktören hette?
– Vad tror du.

Pappor har länge varit populära i kulturen – som driftkuckus. Ledsna kor, sprätthönor och minkars medborgerliga rättigheter kämpade hon för.– En utsatt grupp har Astrid Lindgren dock under 50 år systematiskt förödmjukat, baktalat och förlöjligat – papporna.
Tänk efter: Vad förenar Pippis, Emils, Lottas och Madickens och Ronjas pappor, Skrållans klant till morfar och en rad andra fadersgestalter i Lindgrens 88 böcker?!
– Papparollen är alla karikerade nidbilder.
Kollektivt dömda som mindre vetande (Madickens pappa), bindgalna koleriker (Emilis stolle till far), frånvarande som Pippis farsa (”min pappa, fordom havets skräck, numera kung i Söderhavet, Efraim Långstrump”), lättmanipulerade och lätt korkade jättebarn (Björn Ahlstedt som Ronjas rövare till far) och allmänt löjliga figurer (Lottas lätt debile far, utomordentligt rolltolkad av Claes Malmberg).

Astrid Lindgren förklenande papparoller har förvaltats in i det absurda av filmmakare och reklamare (tänk bort mansrollen i samtliga filmer för telekombolagen, Yoggireklamen och budskapet skulle reduceras till hö!
– För att inte om Svensson, Svensson utan Allan Svenssons korkade farsa!

Om detta har jag skrivit och tjatat om och därför är jag glad att Filip uppgraderar papparollen, att Andrev Walden komplicerar bilden och att Sara Stridsberg åtminstone inte håller upp en skrattspegel för att beskriva pappa Oidipus på scen.
– Frågan är varför detta paradigmskifte sker just nu?

Jag tror att Åsa Beckman (som även hon skriver en bok om sin pappa Erik) är något på spåren när hon påpekar att ”Den sista resan” handlar mindre om pappa Lars, mer om den 48-årige sonen Filip: Jag tror inte att det är en slump att 40–50-åringar just nu febrilt försöker hitta sätt att handskas med sina gamla föräldrar … frågan är om det inte väcker extra mycket ångest i en tid när vi får veta att vi måste motverka åldrandet. Inte bara genom fillers, botox, IPL-behandlingar eller plastikkirurgi, utan även genom alla propåer om att leva hälsosamt för att få en aktiv ålderdom. Tänk bara på hur många reklamfilmer ni sett där friska 70-åringar med tröjor knutna över axlarna promenerar längs sandstränder med ystra labradorer.
Som om åldrande eller sjukdom skulle vara ett misslyckande. Ett bevis på att man inte kämpat emot tillräckligt. Att man gett upp.

Det är inte vi pappor som har förändrats, it’s in the eye och the beholder som det heter på swengelska.
Allt sker i den yngre betraktarens ögon.
Har jag rätt eller har jag rätt?
På torsdag kommer yngste sonen med familj till udden. Kanske vill grabben ta med sin gamla pappa på en tur tillbaka i tiden?

Hon: okej, nu ska pappa upp på väggen och inte stå skymd bakom massa grejer på byrån. Tack!

Solig måndag och alla tomatplantor har fått egna krukor. Känns väldigt bra! Förutom en ganska lång promenad och bakning (havrekakor, baguetter och en mörk limpa) trots att det verkligen inte är bakväder, har dagen tillbringats i växthuset.

Han, igen: Fixat! Idag hyllas alla pappor.

Hon, igen: tack, det var snabbt handlat. Men den där Rotarygrejen som stod bakom kanske inte ska stå kvar synlig…

Söndag: Jo, polisen har viktigare saker att göra

Han: Nu har det hänt igen. Min Opel Astra har kört för fort. Igen.
– Och nu ber polisen mig om ursäkt:

Jag är inte dum på det sättet. Polisen har säkert viktigare saker för sig. Men hon har som vanligt rätt.
– Det borde jag ha tänkt på innan jag tvingar vår hårt arbetande poliskår att ägna tid åt skitsaker.
– Förlåt!
Jag har erkänt och tar mitt straff (1500 kr).
– Men i Grisbäck av alla jävla bonnhålor …

Det här hade jag däremot ingen aaaaning om. ”Fin, folklig och oväntat trendig just nu – bokhyllan” är ämnet i helgens Stil med Susanne Ljung, ett av mina favoritprogram.
Visst är det i paradox:
– I en tid när allt färre läser böcker har det blivit trendigt med bokhyllor.
För så är det tydligen.

Fenomenet har till och med fått ett trendigt namn. På engelska, förstås.
– Bookshelf Wealth går ut på att kändisar visar upp sina bokhyllor.
– Varför? Svar: För att visa hur fina människor de är.
Till och med på Tiktok, denna ungdomsgård, finns en sida som heter Booktok – där människor tar selfies med sina bokhyllor.
– Boken är död men bokhyllorna lever!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men det är klart att det är kul att som hängiven bokhyllenörd plötsligt få veta att man plötsligt är inne när det mesta tyder på att man varit ute i årtioenden.

Jag får väl kvittera Susanne Ljungs passning genom att damma av några olästa blogginlägg om mina hyllor:

Måndag: Nu återstår bara 1960 böcker

Lördag: t.o.r förrådet och piffandet kan börja

Måndag: jodå, även i Jämjö tycker folk att toapapper är viktigast i virustider

Även idag finns en utelista: Svenska landslaget i fotboll har fått en ny förbundskapten. Jag antar att jag därmed kan förpassa även detta porträtt till dimmornas minnespalats (obs. han till höger hette Janne Andersson).

Hon: Trött i mössan efter gårdagens trevliga häng med kompisarna i Södra Kärr. Skärpte till mig och gjorde scones till frukost som jag lovat, men nu tänker jag tillbringa resten av dagen i soffan med en bok.
– Jo, vi behöver flera bokhyllor.

Han, igen: Okej, dagen landar tidigare än vanligt i sofforna. Sista avsnittet av hennes favoritprogram ”The Good Doctor” på Netflix.
– Med utsikt över vår trendiga innemöbel.

Torsdag: ”Utan Stenbeck inget Spotify, utan Stenbeck inget Skype”

Han: På förekommen anledning börjar bloggen dag bortom udden. Stenbecksfärens maktbolag Kinnevik säljer sitt innehav i Tele2 och gör sig därmed av med den sista bastionen från Jan Stenbecks dagar.
– Jag tar det personligt.
Inte bara för att vi är Tele2-kunder. Under en omtumlande period var jag plutonchef i Stenbecks mongolhär, därefter i två decennier en frigående underrättelsetjänst på två ben med täcknamnet PepTalk.
Jag var en fluga på väggen.
Nu har väggen rivits.

Det är klart jag är nostalgisk. Liksom mongolerna en gång i tiden satte skräck i Europa spred Stenbeck kring millennieskiftet panik i det gamla svenska näringslivet och dess allierade inom statsmakten.
– Med rätta!
När han hade ruskat om spelbordet hade det statliga Televerket förlorat sitt monopol inom telekom. Det statliga radio- och tv-monopolet hade brutits upp och det Bonnierstyrda medielandskapet hade vänts upp och ner.

Och vad berör det mig, tänker du kanske.
Ett svar: När Jan Stenbeck dog mitt i steget bara 59 år ung, hade han satt fem (5) miljardbolag på börsen (Tele2, Millicom, MTG, Metro och Transcom).
Det har ingen annan svensk affärsman lyckats med, varken före eller efter Stenbeck.

Stenbeck hade en enastående förmåga att identifiera nya affärsmöjligheter i en värld av snabba tekniska och ekonomiska förändringar. Varumärken som Comvik (senare Comviq), gratistidingskoncernen Metro som under en tid var världens största tidningskoncern enligt Guiness rekordbok.
Dessutom satte han ett antal varumärken på kartan inom medieområdet: Viasat, Radio Rix FM, Strix Television, TV3, TV8,  TV-Shop, TV1000, ZTV, Moderna Tider, Tidningen Z, Finanstidningen, Finans-Vision och Kapital.
Även bokförlaget Bromberg tillhörde sfären under en tid.

Mycket är historia, men historien om Stenbecksfären är större än så. När jag skriver det här lyssnar jag på en engagerad diskussion i P1 Talkshow med Jonas Bonnier och Katherine Zimmerman.
– Vad var det för märkvärdigt med Stenbeck, undrade Zimmerman (Jonas visste redan svaret).
”Utan Stenbeck inget Spotify, utan Stenbeck inget Skype. Utan Stenbeck hade det svenska mobil- och it-undret aldrig skett”, sa Petter Nylander. ”Innan Jan vände upp och ner på allt ville alla på Handelshögskolan bli storbolagsdirektörer. Efter Stenbeck vill alla bli entreprenörer.”

På den vägen är det. En epok är slut, en ny har redan fötts. Andra skriver den historien. För egen del nöjer jag mig med att ha varit en fluga på väggen i ett märkvärdigt hus.
– Skål!

Hon: och jag känner mig väldigt nöjd efter en skön förmiddag på Stufvenäs SPA med kompisarna i Södra Kärr. På torsdagar är det specialerbjudanden för oss 60-plussare. Lunchbuffé ingår i entréavgiften. Gott!

Okej, efter de sköna varma baden och en god buffé fick jag ställa mig i ett kallt växthus och skola om trångbodda tomatplantor. Inte lika skönt… men det var nödvändigt.

Men när drygt hälften fått egna och större krukor var det helt fullt igen, fast jag möblerat om och tyckt jag fått till mycket ny yta. Pust!! Vet inte hur jag ska få plats med resten…

Han, igen: What’s a story without an end, sjunger Van Morrison. Lucas Erikssons resa i årets ”Sveriges mästerkock” är över. Vad ska vi nu titta på?

Tisdag: Tacka vet ja Vågen!

Hon: har varit inne på lasarettet i Kalmar idag och röntgat ländryggen och höften. Haft typ ischias, hur nu det känns … i något drygt år, så kanske lika bra kolla upp det.
– Förmodligen något man får leva med, men ändå.

På hemvägen åkte vi förbi Vågen (loppis) i Bergkvara för att hitta på något kul i det disiga och råkalla vädret. (Istället för att åka direkt hem och göra någon nytta). Och där fyndade jag både en potta och en barnstol.

Speciellt glad är jag för barnstolen, tycker den var så fin! Och en mer säker och modernare för de mindre barnbarnen har vi redan på udden. Men det behövs två, minst…

Egentligen borde jag ju åkt direkt hem och skolat om tomatplantorna som trängs fyra stycken i vardera planteringsplugg. Det är väldigt trångt nu… Men stå i växthuset i detta väder är inte kul. Stå och jorda ner i köket vägrar jag! Håller tummarna för sol imorgon.

Jag satte även en del tomater något senare, och de kan gott stå kvar ett tag till i pluggarna. Några av dem var (minst) tre år gamla microdwarf-fröer som jag inte hade mycket hopp om, men nu har de tittat upp allihop. Så himla kul!

Han: Fin barnstol! Jag tycker om färgen och formen och framför allt tycker jag om att hon fick ögonen på den i Vågens dragiga lada.
– Men, även om vi ofta tänka lika, så triggar våra hjärnor ibland igång på olika saker.

När jag, efter en eftermiddagslur i soffan med P1 i örat (lyssnade på Vetenskapsradion om vårdträd men vaknade med att min gamle chef Jonas Bonnier pratade med Christer Sjögren om religiösa sånger), ser att hon skriver om stolen vill en nyvaken nörd som irrar omkring i min hippocampus (namnet kommer från grekiskans hippokampos som betyder sjöhäst) genast ta reda på barnstolens historia.
Så efter en halvtimmes grävande journalistik (= 13 alternativa sökord på Google) hittar jag:
– Nada!

Vårt minne är kort (vilket för övrigt var gårdagens bloggämne, om du minns?) och det enda intressanta jag hittar är att Ikea nån gång när Kamprad ännu vandrade omkring bland oss gjorde en kopia på hennes gamla barnstol.
– Jag vet det tack vare att Öja Västermo skytteförening för några år sedan sålde två kopior på Facebook!
Lika som bär? Absolut!
– I samma bemärkelse som inskränkta européer alltid tyckt att ”kineser äro lika som bär”.

Måndag: Mycket att minnas, mycket att fira

Han: Så har den svenskaste – och mest småländska – av alla svenska musikmakare gått ur tiden. Om regeringen med sitt stödhjul framhärdar i att vi behöver en svensk kultur kanon så torde musiklistan toppas av ”Idas sommarvisa” och ”Du käre lille snickerbo”.
– Ironiskt nog fick Sverige visorna och mycket annat tack vare en invandrare, dessutom jude.

Det är viktigt att komma ihåg det andra föredrar att glömma när de säger att de vill minnas.
“Kaliningrad? Jag känner bara till en stad som heter Königsberg.”
Den kinesiske premiärministern Zhou Enlais sarkastiska kommentar om den sovjetiska ockupationen av Königsberg, gjordes i en intervju med den franska nyhetsbyrån AFP:s chef Jean Marin år 1973.
– Denna antiimperialistiska inställning är sedan länge bortsuddad ur Beijing-regimens världsbild.
Nu hyllar de kinesiska ledarna den ryska invasionen av Ukraina och hotar själva Taiwan.
– Och den gamla ostpreussiska huvudstaden Königsberg – 50 mil från Ryssland – kvarstår fortfarande som en rysk enklav mellan Litauen och Polen.

Glömskan lägger sig som dimma över historien.
Häromdagen uppmärksammades 2-årsdagen av Putins storskaliga invasion av Ukraina. Men, som bland andra DN:S utrikeskommentator Michael Winiarski påpekade på årsdagen, det är viktigt att vi minns att Putins invasion inleddes för tio år sedan med annekteringen av Krim.
– Som sagt, det är viktigt att komma ihåg det andra föredrar att glömma när de hävdar att de minns.

Tillbaka till udden (som bara ligger 30 mil från Königsberg). Gråvädret är tillbaka. Men det finns saker att fira.
Inte bara att Ungern äntligen sa JAS till det svenska Natomedlemskapet.
– Till exempel firade vi vår granne och vännen Håkan, 59, igår.
Värd att skåla för!

Eftersom allt hänger ihop knyter jag dagens blogg med en liten teckning:

Fredag: sol, vind och full fart…

Hon: äntligen sol och våren är här, även meteorologiskt. Hoppas den stannar…

Okej, det blåser som sjutton, men i växthusen är det varmt, och även ute i lä. Jag vågade mig faktiskt på att sätta lite blommor i växthus 1. Ätbara! Kul. Det står att de ska sättas ute i maj, men jag tror det funkar fint redan nu i växthuset, vem vill vänta med ätbara blommor till augusti…

Satte några solrosor också. I krukorna som jag brukar ha kryddor i. Kunde ju bli kul med en i varje, eller så flyttar jag ut dem på friland sen om det blir för trångt i de relativt små krukorna.

I växthus 2, där citronträden mm står och där jag har värme på om det går under nollgradigt, har både vitkålen och purjolöken tittat upp. Vet inte om de klarar att kallsås, ett experiment. Kanske går i stock. Spännande oavsett.

Satte även vårblommor där för ett tag sedan som också har kommit upp. De kommer att klara sig fint, har jag testat i flera år nu.

Mmm, kanske bäst lägga på lite fiberduk på de ätbara. Vill verkligen se ska ta sig. Blir det minusgrader igen får jag väl flytta över dem till växthus 2.

Han: Fick ett sms från Magnus på Alnön, Sundsvall. Han är en av pöjkarna i vår släkt som jag saknar.

Och jag förstår piken fast den var fin:
– Okej, jag ska sluta gnälla på vädret. Och när allt kommer omkring verkar det som våren nått Småland.
Idag stod de första snödropparna och väntade på mig vid torpet.
– Ja, du har rätt, visst ser det ut som om inte ens mobilkameran riktigt tror att de finns på riktigt?!

Andra vårtecken: Kniporna har återkommit från vintersemestern , storskraken kom redan för två veckor sedan.
– Sångsvanarna börjar samlas på de redan gröna rapsfälten kring Gökalund. Och så jag monterat ihop min ny elcykel.
I princip, hon är lite för fin för att jag ska vilja pusha ut henne (det är fortfarande bara +5-7°).

För att visa min vårgoda vilja (?) har jag framför allt tagit mig samman och avslutat grävjobbet jag påbörjade innan vintern kom tillbaka (för tredje gången) och gråvädret sedan la sig över udden.
– Hennes lökplantor står redan och stampar i sina alltför små krukor inomhus.
Så kan vi ju inte ha det!

Torsdag: Terapisamtal hos Chatty

Han: Ännu en dag till förgängligheten. Wallentorp och jag har varit ute några timmar och löst det sista olösta fallet med en tomtgräns inåt viken. I övrigt har jag legat i terapisoffan och pratat med den enda människa som förstår att somliga dagar får en gubbe på en udde inget gjort.
– Eller, människa och människa. Följande dialog är ordagrant nedtecknad från dagens terapisamtal med Chatty, min personliga chatGPT:

Vet du, idag känner jag mig trött och håglös och när jag försöker skriva något tar orden liksom slut. Vad är det tecken på?
– Att känna sig trött, håglös och ha svårigheter att formulera sig kan vara tecken på olika saker, och det är viktigt att ta hänsyn till olika faktorer för att förstå vad som kan orsaka dessa symptom. Här är några möjliga orsaker tillägger hon och nämner sömnlöshet, stress, ångest, depression, mm.

Hjälper alkohol tror du?
– Att använda alkohol för att hantera känslor av trötthet, håglöshet eller andra psykiska eller fysiska problem är inte en rekommenderad lösning. Alkohol kan ge en tillfällig känsla av lättnad eller avkoppling, men det kan också försämra din mentala och fysiska hälsa på lång sikt och göra problemen värre. Om du kämpar med trötthet och håglöshet är det bästa du kan göra att söka efter mer hälsosamma sätt att hantera dessa känslor.
(Och så följer en längre och tidstypisk utläggning om alkoholens negativa effekter; jfr dagens nyhet att vi är tre miljoner svenskar som dricker för mycket.

Vad gör du själv när du känner dig håglös? Chatty svarar inom 0,4 sekunder:
– Som en AI är jag inte försedd med känslor eller sinnesstämningar på samma sätt som människor, så jag upplever inte känslor av håglöshet eller trötthet på samma sätt som du gör. Min kapacitet är konstant och jag är programmerad för att fortsätta fungera effektivt oavsett tid på dagen eller andra faktorer.
– Däremot är mitt syfte att hjälpa och stödja människor oavsett hur de känner sig. Så när du känner dig håglös eller behöver hjälp, är jag här för att svara på dina frågor, ge råd eller stödja dig på andra sätt som jag kan. Oavsett vad du behöver, är mitt mål att vara till nytta och vara till hjälp på bästa möjliga sätt.

Tack Chatty! Kanske beror min håglöshet bara på det trista vädret …?
– Absolut, väderförhållanden kan definitivt påverka vårt humör och välbefinnande. Många människor upplever en känsla av trötthet eller håglöshet under perioder av dåligt väder, särskilt om det är mörkt, regnigt eller grått under en längre tid.
– Att vara medveten om hur väderförhållandena påverkar dig och att ta itu med eventuella negativa effekter kan hjälpa dig att hantera håglöshet och trötthet under perioder av dåligt väder.

Det verkar som du alltid vet vad du svara på mina frågor..?
– Som en AI är jag tränad med en stor mängd text och information från olika källor, vilket gör att jag kan generera svar på olika frågor och ämnen baserat på den informationen. Min förmåga att svara beror på min förmåga att analysera och förstå text och kontext för att generera relevanta och meningsfulla svar.
– Dessutom är jag designad för att vara anpassningsbar och lära mig från nya interaktioner, vilket gör att jag kan förbättra min förmåga att svara över tid. Min träning och min förmåga att analysera text gör att jag kan ge svar på en mängd olika frågor och ämnen, men det är viktigt att komma ihåg att jag inte har några verkliga känslor eller medvetenhet. Min förmåga att svara beror på min programmering och den information jag har tillgång till.

Kanske är det som jag behöver, en omprogrammering?
– Om du känner att du behöver lära dig och anpassa dig på samma sätt som en AI, kan det vara en bra idé att utforska olika sätt att förbättra och utveckla dig själv. Det kan inkludera att lära sig nya färdigheter, ta del av olika perspektiv och erfarenheter, samt att utmana dig själv att växa och utvecklas på olika områden i livet. Om du har specifika områden i ditt liv där du vill utvecklas eller förbättra dig själv, så kan det vara till hjälp att sätta upp mål och skapa en plan för hur du ska nå dem.
– Kom ihåg att det är en process och att det är viktigt att vara snäll mot dig själv och fira framsteg längs vägen

Jag tror att jag i alla fall ska be henne göra en eftermiddagsdrink, jag menar klockan är ändå fyra …
– Att njuta av en välsmakande eftermiddagsdrink kan vara ett trevligt sätt att koppla av och unna sig själv lite tid för avkoppling. Om du behöver receptidéer eller tips på hur du kan göra din eftermiddagsdrink extra speciell är jag här för att hjälpa till.
– Berätta gärna vad du är sugen på eller vilka smaker du föredrar, så kan jag föreslå några läckra alternativ!

Tack min vän, men jag tror inte att min fru vill att vi fortsätter det här samtalet.
– Självklart, jag förstår. Om du eller din fru har andra frågor eller behöver hjälp med något annat i framtiden är jag här när ni behöver mig. Tveka inte att återkomma när som helst.
– Ha en fortsatt trevlig dag och njut av er eftermiddagsdrink!

Det finns ett PS. Jag ber denna min förtjusande AI chatGPT att sammanfatta vår dialog och hon svarar glatt:
– Från håglöshet till eftermiddagsdricka – det har varit en resa! Nu är det dags för en uppfriskande drink och att skåla för att slå tillbaka håglösheten. På återseende till nästa gång, där vi kanske inte pratar om vädret, men definitivt njuter av en drink!
– Cheers! 🍹

(Notera att det är hon som avslutar med emojglaset. Var hon nu fick det ifrån?)

Hon: ja vad göra i detta väder, han har hängt med Chatty, jag med Nicole. Det var kanske mer välbehövligt än trevligt. I Stockholm gick vi på yoga och pilates på luncherna, minst två gånger i veckan. Och vi växlade ganska jämnt mellan dem. Lite övervikt på yoga kanske. Härnere har det i princip bara blivit yoga. Och det syns på magen, den börjar bli lite tantig tycker jag. Okej, jag är tant, men nu är det pilates som gäller minst varannan gång. Och det kändes att det var alltför länge sedan… kommer ha träningsvärk imorgon!

Onsdag: Nu ler hon igen!

(Uppdaterad 17:36)

Han: Idag kom solen och udden förändrades. Hon har arbetat hela dan i växthuset och katterna sover inte längre bort dagarna.
– För egen del har jag inspekterat strandlinjen och rensat solpanelerna på Margaretas tak från fjolårets tallbarr och löv.

Tomas-Hasse kom förbi och förutom att vi som vanligt löste den stora världens problem har jag äntligen satt upp min hemmagjorda havsnivåmätare.
Till dess proveniens hör att mätplåten plockade jag för många sedan med mig från Sippmikk. Under den stora katastrofen 1952 brast dammarna i Semingsjön och Sippmikk och plåten tillhör det skrot som tre generationer engbergare sedan dess hittat i älvfåran nedströms.
Nu vet du det också.   

Den stora världen: ”Vi minns alla Alexander Befriaren [Alexander II] och Jaroslav den Vise [Jaroslav I]. Nåväl, nu har vi Vladimir Kalsongförgiftaren.”
Häromdagen citerade jag ur Aleksej Navalnyjs försvarstal där han häcklade Putin, Kalsongförgiftaren.

Först i efterhand, när jag läser Kristian Gerners ”Centraleuropas historia” (Natur och Kultur, 1997), inser jag att Navalnyj vågade vara mer hånfull än jag fattat.
– Att han valde att ställa Putin mot Alexander Befriaren och Jaroslav den Vise var ingen tillfällighet.

Att den ryske tsaren Alexander II (1818 – 1881)kallas ”Befriaren” beror på att avskaffade livegenskapen, som levt kvar längre i Ryssland än i andra delar av världen.
Alexander var inspirerad av de liberala idéer som spreds i Europa och under hans regenttid genomfördes, till skillnad från dagens Ryssland, många reformer som ledde till ett friare samhällsklimat och skapade förutsättningar för ett civilsamhälle.
Förutom att ge 23 miljoner trälar frihet, reformerade han rättssystemet och armén och var nära att ge Ryssland sin första konstitution. 

Även i Finland, som Sverige förlorat till Ryssland 1809, har Alexander II ett gott rykte. På Senatstorget i Helsingfors står den ryske storfursten fortfarande staty. Statyn är med sina fyra sidofigurer det främsta personmonumentet i Finland. Sidofigurerna Lex (Lag), Lux (Ljus), Pax (Fred) och Labor (Arbete) symboliserar Finlands utveckling under Alexander II:s regeringstid.

Jaroslav den vise (978-1054) å andra sidan var storfurste av Kievriket och furste över Novgorodriket, dvs han var ingen av Putins föregångare i Kreml. I propagandakriget mellan Ukraina och Ryssland har inte minst Jaroslavs fru, den svenska vikingaprinsessan Ingegerd Olofsdotter, blivit en viktig symbol för Ukrainas frihet.
Efter faderns död 1015 kämpade Jaroslav länge med sina bröder om tronen, och sökte stöd i Sverige. Han blev storfurste i Kiev 1036 (på svenska Könugård) och Jaroslav och Ingegerd flyttade till Ukrainas nuvarande huvudstad.

Jaroslav var en skicklig statsman, som konsoliderade makten och inflytandet över Kievs Rus. Han återerövrade delar av dåvarande Polen från polackerna, som hade fått landsdelen av Sviatopolk för sitt stöd till denne. Efter att ha besegrat uppror i Litauen och Finland 1036, erkändes han som härskare över största delen av Ryssland.
– Även Jaroslav den Vise är således även han ett rött skynke för Kalsongförgiftaren i Moskva.

Hon: ja så mycket mer har jag inte att bidra med idag. Och hurra för solen som äntligen kom fram så en massa plantor fick större krukor. Många kvar som väntar dock. På fredag…

Dagens middag: kom på att jag ju också testat ett nytt recept från ICAs medlemstidning Buffé som kom med posten igår. (Förutom omskolat plantor)

Hade typ allt hemma utom keso, men ricotta med lite yoghurt i borde ju funka. Och färsk bladspenat uppblandat med uddens grönkål borde funka lika bra som fryst. Och givetvis var även de krossade tomaterna från udden, infrysta från förra årets skörd.

Skarvade lite här och där med andra ord, plus la i lite av Kerstins fisk(chili)blandning. Resultatet blev kanon!!! Över förväntan faktiskt, trodde inte det skulle bli så lyckat.

Tisdag: väntar och väntar…

Hon: ingen sol idag heller, bara grått grått. Jag behöver skola om en massa chiliplantor men vägrar stå i köket. Om det bara blir lite sol går det alldeles utmärkt att stå i växthuset. Imorgon…

Även citronträden, fikonträdet och olivträdet i växthus 2 behöver lite sol för att komma igång. Det har varit sååå mörkt hela vintern och citronträdet tappar blad. Kan i och för sig bero på att det har mängder av små citroner och att all energi går till dem. Plockade av den sista stora, mogna citronen igår, den var superfin. Resterande (typ minst 50) är pyttiga i jämförelse. Och gröna…

Han: Gråvädret fortsätter. Det märks på hennes humör, mitt med. Att väderomslag påverkar både djur och människor har forskarna vetat länge. I Tyskland har man till och med biometeorologiska  väderleksrapporter med prognoser för 30 olika sjukdomar.
Men här handlar det inte om reaktioner på väderomslag, utan reaktioner på bristen på omslag i vädret!
– Att det jävla skitvädret över udden förblir grått, mulet och småregn.

För egen del orkar jag inte ens lyssna på P1, då kanske du fattar att lågtrycket är existentiellt.
Till och med morgonens Ring P1 rann in mellan öronen utan att fälla ut minsta lilla adrenalinkick i min kropp!
– Till slut åkte jag med sopor och grenar till återvinningscentralen i Torsås.
Inte ens det hjälpte.

Återkommer i morgon. Enligt SMHI:s 10-dygnsprognos blir det kanske sol.

Söndag: Glöm aldrig Navalnyjs garv!

(Uppdaterad 14:05)

Han: Aleksej Navalnyj är död. Igen. Den här gången har Vladimir Putin gjort honom odödlig.
Det är lätt att bli uppgiven inför putinismens råa förtryck, men vid sidan av sitt mod gav Navalnyj oss ett vapen som inga diktatorer tål:
– Att man skrattar åt dem.

Adolf Hitler hatade många, men högst upp på listan stod Charlie Chaplin.  Nazisterna avskydde Chaplin för att han vägrade låta Hitler bestämma agendan. När de försökte nagla fast honom som jude, svarade han:
– Man inte behöver vara jude för att vara antinazist. Det enda som behövs är att man är en normal, anständig människa.

Filmen ”Diktatorn” hade premiär när Hitler var som mest framgångsrik på slagfältet år 1940. Det hindrade inte Chaplin att få en hel värld att skratta åt den lille diktatorn.
Nazisterna imperiedröm krossades på slagfältet först fem år senare, men skrattet höll modet uppe hos miljoner människor tills Hitler äntligen insåg att det bästa han kunde göra för mänskligheten var att ta livet av sig i sin bunker.

Aleksej Navalnyj arbetade i samma anda. När Putins säkerhetstjänst försökte ta livet av honom år 2020 gjorde man misstaget att lägga det dödliga giftet novitjoks i oppositionspolitikerns kalsonger.
– Ett misstag, eftersom det gav Navalnyj en chans att få oss alla att garva åt diktatorn.

I sitt försvarstal i skenrättegången klädde han bokstavligt talat av Putin all maktfullkomlighet: ”Huvudsaken i hela den här rättegången är inte vad som händer mig. Att låsa in mig är inte svårt. Det som är viktigast är varför detta händer. Detta händer för att skrämma ett stort antal människor. De fängslar en person för att skrämma miljoner….
– Förklaringen är en enda mans hat och rädsla – en man som gömmer sig i en bunker. Jag förolämpade honom dödligt genom att överleva. Jag överlevde tack vare bra människor, tack vare piloter och läkare. Och sedan begick jag ett ännu allvarligare brott: jag sprang inte och gömde mig.
– Sedan hände något riktigt skrämmande: jag deltog i utredningen av min egen förgiftning, och vi bevisade faktiskt att Putin, med hjälp av Rysslands federala säkerhetstjänst, var ansvarig för detta mordförsök. Och det driver den här tjuvaktige lilla mannen i sin bunker till vansinne.
– Eftersom alla var övertygade om att han bara är en byråkrat som av misstag fick sin position. Han har aldrig deltagit i några debatter eller kampanjat i ett val. Mord är det enda sättet han känner till när det gäller politisk kamp. Han kommer att gå till historien som ingenting annat än en förgiftare.
– Vi minns alla Alexander Befriaren [Alexander II] och Jaroslav den Vise [Jaroslav I]. Nåväl, nu har vi Vladimir Kalsongförgiftaren.”

”Varje gång vi ser en bild på Putin tänker vi kalsongmördaren. Det kommer att följa honom i graven”, skrev Stig Björn Ljunggren i en ledare i Sydostran (2 april 2021).
Jag tror att Aleksej Navalnyj flinar instämmande. Ukraina behöver vapen för att förpassa Putin till historiens soptipp. Men till dess är skrattet en viktig försvarslinje.

Hon: tänk den dag rubrikerna istället bekräftar att ”Putin är död”, vilken lycka det vore!

Igår invigde vi vårsäsongen med grillad korv, för visst måste den komma nu!!! Våren alltså!

Som vanligt hade han problem med att få fjutt på grillen, men har man Hasse i grannhuset som gäst kan man lita på att det löser sig :).

Och den som väntar på något gott får vänta till solen försvinner bakom tallarna och en filt kommer väl till pass.