Måndag: Summering av en vecka på mansläger

(uppdaterad onsdag 27 mars 2024)

Han: Äntligen hemma på udden igen efter ett trevligt mansläger i Las Palmas. Tillbaka i arbetslägret inser (en) man att det är skillnad på män och kvinnor även på semestern.
– Två män som delar på 30 kvadratmeter behöver inte planera så mycket.
Eller göra så mycket.
Man vaknar när man vaknar. Äter frukost när det passar. Alltid på Paparazzi Las Canteras
– Efter några dagar visste även personalen att gubbar har enkel smak. Vi nöjer oss det bästa: Café con leche, tostadas con jamon y queso y una botella de agua sin gas (a 7 euro).

Varför ändra en vinnande strategi? Efter frukost vilar (2) man ut på stranden. Två solstolar med parasoll (9 euro). Alltid på ”9:an”.
Vilan sker under manlig tystnad. Avbruten endast av lätta snarkningar, som upphör när det börjar kurra i magen.

Lunch intas längs Las Canteras, detta utan omfattande diskussion om var och varför och varför inte och utan hänsyn till de frekventa tipsen på nätet om vart ”alla” går.

Strandpromenaden är 3,5 km lång, vilket innebär att under dagens power walk serveras 1 eller 2 flaskor rosé samt valfri enkel meny varefter gruppen återsamlas i solstolarna.
– Nej, du får inga rekommendationer. Alla lunchställen är ungefär lika bra och trevlig
(Okej, även denna gång tycker jag bäst om den lilla krogen La Macarena i den norra änden av strandpromenaden.

Efter eftermiddagsvilan i solen är det skönt att ta en siesta på rummet. Innan det är dags för kvällsaktiviterna.
Några drinkar inåt de gamla delarna av stan som landar i enkel måltid. Ugglan hittade tillbaka till ett mysigt dominikansk hål i väggen.

Bengt Benito Uggla är född i Dominikanska republiken, vilket förklarar en del.
Om även du har undrat.

Vill du se hur kvinnor driver en krog ska du gå till Bodegón Don Juan Pachichi, som jag rapporterade om i den enda flaskposten hem under veckan.
– Om du har tur att få bord ska du absolut beställa Choriza del Infierno, Choriza from hell som vi säger på swengelska.

Till kvällsarbetet på Ugglas mansläger hör ett besök på någon trevlig källarklubb. Eller en promenad med silltrutarna längs havet.
– De vilar också ut på den gröna ön innan de tar sig upp till våra trakter och Uggla hoppas hinna hem innan Jacko landar på hans veranda.

Jaha, vad finns mer att säga om det som kan sägas kan?
– En sak: Vid denna sena tid på dygnet uppmuntras till långa intressanta samtal om allt viktigt som hänt under dagen.
Dock sägs inget om vad vi måste eller borde göra i morgon.
Ungefär så.
– Tack Uggla för en givande vecka i genusforskningens tjänst!

En fylligare beskrivning av vad du kan hitta på i Las Palmas, till exempel med en ambitiös kvinnlig reseledare – se min rapport från vårt besök i december.
– Även det var en mycket trevlig resa.

PS: Världen är mindre än vi tror. Ovanstående akvarell föreställer Uggla vid ett av många besök på udden. Även här spanar han ut över havet. Men av ett särskilt skäl. Där ute kämpande och dog hans anfader amirallöjtnanten Claes Johansson Uggla år1676.
Även då var det orostid och krig i Europa och Uggla ledde den svenska marinen i slaget om Östersjön.
Till skillnad från betraktelsen ovan var det en tragikomisk historia.
Den svenska amirallöjtnantens sista bevingade ord svävar sedan dess över havet:
– När såg man någonsin en uggla låta sig fångas på ljusa dagen!
Om detta diktade jag på bloggen en solig i juli år 2020.

Fredag: tomater, tomater, för mycket tomater…

Hon: kan det bli det, egentligen, jag tror det…

Bilden ovan är tagen utifrån igårkväll, det är alltså inte växthuset, utan vårt vardagsrum. Nu är det ju en massa chili också, närmast fönstret (och en katt på soffans ryggstöd) men det mesta man ser är tomater. Och de behöver planteras om, typ igår, men jag har inte plats för större krukor.

Fyra plantor åkte därför på försök ut i växthuset efter omplantering idag. Får ser hur det går för dem. Löken jag planterade om igår och slängde ut ser inte sådär jätte-happy ut…

Men det gör däremot purjolöken som stått därute säkert en vecka nu. Hoppas hoppas den gula löken reser på sig, annars blir det enbart purjolök i maten i höst.

Ps. Jodå, jag har assistent i växthuset, oftast två, men den andra jobbar visst i pallkragarna idag.

Och imorgon kommer husse hem. Efterlängtad!

Onsdag: några vårtecken, trots allt…

Hon: ganska skönt ute idag, uppåt tio grader plus och ingen direkt vind. Ingen sol heller, förstås…

Stod ändå inne och stekte ett kilo köttbullar, det är ju påsk snart. Och goda blev de, gjorda på nöt- och fläskfärs (utegrisar) från Attanäs gård. Unnade mig trots det bara en, resten hamnade i frysen. Iggy gillar köttbullar och han kommer ner till farmor i påsk ;).

Han, via flaskpost: Inte bara Iggy tycker om farmors köttbullar. Men livet är hårt med de hårda. Uggla och Don Peppe får i kväll klara sig på egengrillad ”chorizo från Hell” på Bodegón Don Juan Pachichi.
– Ett hål i väggen som alltid är fullt och där man (= kvinnorna, för det är bara kvinnor som jobbar här) endast serverar ett enda rödvin, Morozán a la 14 euro.
Självklart längtar jag hem till udden.

Tisdag: gnäll, gnäll och gnäll!

Hon: ja, vädergnäll! Men helt plötsligt fick jag lite energi efter morgonpromenad med bästisen i grannhuset. Gnällde väl av mig…

Tog tag i pallkragen som han sedan tidigare rensat ren från inkräktande hagtorn och grundat med marktäckduk. Kommer nog inte att räcka för att stoppa ogräset, men med lite kartong också kanske det hjälper ett tag i alla fall.

Och så lite tång på det. Plus tre säckar jord gånger 80 liter. Måste nog på med mer jord innan jag planterar ut purjolöken, som jag tänkte skulle trivas här. Men det dröjer nog ett tag innan den klarar sig ute.

Men i intilliggande pallkrage, som bara behöver gödslas upp lite, kanske jag faktiskt skulle sätta bondbönorna idag….

På med koskit!

Och så vattna fåran ordentligt eftersom jag inte låtit dem ligga i vatten över natten… detta var en impuls. De måste man ta tag i 😉

Och så kattskydd. De tror annars matte gjort iordning en ny toalett!

Hurra, upptäcker att en solros kommit upp inne i det kalla växthuset. Kul! Hopp om våren.

Och där tog inspirationen slut. Nu ska jag snart åka upp och klippa mig hos Lottie. Välbehövligt!

Ps. Ett sista ryck, några blomfrön blev försådda i växthuset också!

Söndag: vi håller ställningarna på udden…

Hon: fast vi skulle gärna ha lite sol och värme också. Som vädret är nu kurar vi hellre inne under pälspläden. Blåser som sjutton ute och det är kallt även om solen tittat fram då och då under dagen.

Inne är det en djungel (och varmt och vindstilla) men egentligen behöver en del av de större chiliplantorna flytta ut i växthuset så jag får plats med större krukor till tomatplantorna som redan har vuxit ur första omskolningen. Men det är nog för kallt även om jag sätter på fläkten nattetid. På något sätt måste jag lösa platsbristen. Imorgon…

Lördag: I vikingarnas spår

Han: När du läser det här är jag inte här. Jag har flugit söderut. Av säkerhetskäl (viktigt bussword i dagens debattklimat) vill jag inte uppge vart.
Eftersom jag är man och gärna vill se mig själv i ett större historiskt sammanhang kan jag säga att redan vikingarna tog sig hit.
– Åtminstone enligt legenden.
Ty bland lämningar av ursprungsbefolkningen (nu utplånad i enlighet med den kristna kolonialismens princip) har man hittat rester av långa blonda och ljushulta människor – och när turistnäringen kom igång på 1960-talet drog man med den självklara slutsatsen att det måste vara skandinaviska vikingar.

Det var tyvärr fel. Blondinerna kom från Nordafrika och kallas guancher.
Om detta har jag skrivit.
– Men ändå.
För å andra sidan inga bevis för att vikingarna inte landssteg på ön. Faktum är att när jag googlar så kommer ett bevis upp:

Nu vet du. Hoppas ni får fint väder hemma på udden. För egen del är jag utsänd för att söka efter en förlist Uggla. Han lokaliserades senast längs Las Canteras med ett glas rosé i handen.

Fredag: och idag såg vi på morgon-tv…

Hon: Meli, mamma är så otroligt stolt över dig, men det ska erkännas att det var en ansträngande och nervös gårdagskväll, så även jag är lite trött i mössan idag. Jag följde utdelningen hela kvällen via Instagram, fick emellanåt ett mess från dottern, men hon hade ju fullt upp med att springa upp och ner på scenen och håva in priser. Hela tre stycken!
– Det sista, Årets Fotograf, delades ut av vår statsminister:

Dessutom fick vi gå upp tidigt imorse för att inte missa inslagen i morgonsofforna (fast vi hade ju i och för sig inte firat till tre på morgonen för att ett par timmar senare bli upphämtade för transport till tv-studion…). Men det är faktiskt känslomässigt ansträngande att vara förälder också. Skulle hon få någon utdelning på sina nomineringar eller inte? Och om inte, hur ledsen och besviken skulle hon då bli. Och hur ska jag trösta henne? Ja ni fattar! Men där var jag ju helt klart nervös i onödan.

Lyckades i alla fall ta mig samman efter morgonsofforna och planterade ut vitkålen i en pallkrag. Skönt vårväder hela dagen. Och dagens styrketräning blev inköp av elva säckar jord på Agro shop:

Han: Av ovanstående förstår alla att solen strålar över udden. Bara en fråga från bonuspappan:
– Meli, grabben som delade ut priset, är det inte han Kristersson som praode som ledarskribent på vår tidning Finans-Vision?
Alla vill sola sig i glansen av en stjärna och dottern gör media nu som vi säger i branschen:
– Dagens intervjuer i Expressen, Affärsvärlden till Journalisten.

Nåja, även där ute är det hyggligt vårväder och småfåglarna sjunger i dungen bakom sjöboden.
– Eftersom jag vet att somliga av er läser bloggen för väderleksrapporterna skull, kommer jag i fortsättningen att använda Sjöräddningens uppdaterade rapporter över kustvädret.
Vår kompis Blomman är aktiv i RS Bergkvara och han har övertygat mig om att den här sajten är bästa spågumman när det gäller vädret.

Nu till något mindre soligt. I helgen är det val i Ryssland. Ingen förstår varför. ”Den ryska demokratin är den bästa i världen”, slog Vladimir Putins pressekreterare Dmitrij Peskov fast i veckan. ”Vi kommer därför inte längre att acceptera kritik av vår demokrati och påståenden om att den inte är sådan som den borde vara”, förklarade han.
– Intressant, eller hur?
En definition av demokrati brukar annars vara just att man får tycka och säga vad man vill om hur demokratin fungerar.

När det gäller historia och geografi får man däremot tycka fritt i Ryssland. Åtminstone man heter Vladimir Putin.
– Enligt honom är inte bara Ukraina en del av Ryssland.
Hans geografikunskaper sträcker sig längre väster ut.
På en ungdomsfestival i veckan hävdade den ryske presidenten att Belgien (!) existerar tack vare Ryssland: ”Belgien dök först upp på världskartan som en självständig stat, till stor del tack vare Ryssland och Rysslands position”, förklarade han för ungputinisterna.

Även här fejkar Putin historien. Sanningen är precis tvärtom. Ryssland var inblandad när Belgien blev Belgien – men på fel sida i historien. När Belgien år 1830 reste sig mot Kungariket Nederländerna och krävde självständighet stod Ryssland på holländarnas sida.
– Tsarriket planerade även att skicka trupper för att krossa de belgiska rebellerna, en spasmisk ryggmärgsreflex man både före och senare visat när det gäller att bekämpa frihetskämpar (nutidsmänniskor minns bara Ungern, Tjeckoslovakien, Afghanistan, Georgien, Ukraina). Planerna ändrades dock på grund av novemberupproret i Polen samma år, där polackerna konfronterade den ryska överheten.
– Även Ryssland tvingades acceptera Belgiens status som självständig stat vid Londonkonferensen 1830. 

Och varför pratar Putin 200 år senare om Belgien i sin valpropaganda? Den ryske diktatorns historierevisionism är ingen tillfällighet, menar tidningen Politico.
Väst diskuterar just nu huruvida man ska använda frysta ryska tillgångar för att finansiera kriget i Ukraina och en stor del av de beslagna tillgångarna förvaras i i säkerhetsdepån Euroclear som finns i Belgien.
Enligt Financial Times tjänade Euroclear miljarder förra året på förräntningen av de frysta ryska tillgångar.

Nu vet du bakgrunden om du hör Putin lägga ut texten om att Belgien också är en del av ”den bästa demokratin i världen”. För egen del åker jag i morgon till Gran Canaria, en ö utanför Afrikas kust som hittills betraktats som en spansk ö.

Tisdag: Och så var det bara vi …

Hon: Efter tre dygn i Stockholm med barn, barnbarn och vänner, och så två dygn på det med barn och barnbarn på udden, är det nu bara vi fyra bofasta kvar.
– Det blev alldeles alldeles tyst, och alldeles tomt …

Och matte fick sätta full fart med trädgårdsbestyr. En liten runda i det kalla växthuset visade att de ätbara blommorna har tittat upp trots att det varit en del frostnätter och skitväder mest hela tiden.

Och salladen jag satte i vintras i pallkrage utan fiberduk över har också börjat tittat upp. Kul!

Och några gurkfrön blev satta. Hög tid. Måste komma ihåg att börja sätta fänkål, isbergssallad, grönkål och betor i veckan också.

Han: Matte är tillbaka och husses ansvar för vattningen av alla plantor upphör härmed.
– Pust, skönt!

Minns du vilket år allt det här hände? Sedan dess har allt förändrats. Utom en sak

Jordbruk är mer än ett heltidsjobb och på förekommen anledning fortsätter vi på det temat: Norrmalmstorgsdramat med Clark Olofsson. USA kastar in handduken i Vietnam.Jan Guillou och Peter Bratt avslöja IB-skandalen. General Pinochet störtar den demokratiska regeringen i Chile och inte minst, Tjabo blir Knugen och sedan Kungen.
– Mycket har hänt sedan år 1973, men en sak har inte förändrats på 50 år:
– Hur länge vi förväntas arbeta.

Lagen om 40 timmars arbetsvecka trädde i kraft 1973 och där nådde vi historiens slut. Åtminstone om vi ska tro på företagsledare, fackföreningsledare, politiker och nationalekonomer, som alla varnat för Sveriges undergång om vi inför kortare arbetstid.
”Ja till 6-timmars arbetsdag” är en 1 maj-paroll lika stendöd som ”Mera kärnkraft!” och Natomedlemskap var under 50 år.
Den ende som vägrat släppa tanken på kortare arbetstid har varit sociologen och debattören Roland Paulsen.
– Symtomatiskt nog har han på senare tid börjat skriva artiklar om sin egen psykoterapi istället.

På 70-talet såg alla partier, utom Moderaterna, arbetstidsförkortning som ett naturligt nästa steg på 40-timmarsveckan.
– Då var det var inget kontroversiellt att propagera för kortare arbetstid, poängterar Roland Paulsen.
Sedan tog det tvärstopp.
En majoritet av oss svenskar vill visserligen fortfarande ha någon form av arbetstidsförkortning.
– Men bland beslutsfattarna har åsikterna snarare svängt i motsatt riktning.

Men kanske börjar även de där uppe vakna. Så många som 8 av 10 chefer är positiva till kortare arbetstid.
Det visar tidningen Chefs enkät.

Bra! Utvecklingen har inget slutmål. Däremot är upp till oss att välja vad som ska utvecklas. Datoriseringen och teknikutvecklingen i stort möjliggör en annan arbetsdelning än för 50 år sedan.
Ingen trodde för två sedan att Sverige skulle med i Nato och att regering och socialdemokratin slåss om vem som ha mest kärnkraft.
– Vem fattar först att vi arbetar för att leva och inte lever för att arbeta.

Hon, igen: barnbarn är kärlek också, om än lite hårdhänt ibland…

Och tårfylld (farmor):

Och musikaliskt och kaosartat:

Dessutom är jag ju lyckligt lottad med sex bonusbarnbarn. Här med ”tian” Olivia:

Som välkomnade bonusfarmor med middag och stort leende i söndagskväll!

Lördag: Sluta leka krig – tillbaka till jobbet!

Han: I två dygn har svenska journalister och Mats Knutsson nu rumlat omkring med en enda fråga i huvudet:
– Vad betyder Natomedlemskapet för det svenska försvaret.
Följdfrågorna har rullat som vågor mot stenig strand:
– Kommer våra pojkar att skickas ut för att dö i andras krig?
– Betyder det här är att vi måste ha kärnvapen i Sverige?

Natomotståndarna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet (och Putin) älskar den vinkeln.
– Det finns ett annat perspektiv.
På det uppmärksammade pressmötet i New York avslutade USA:s utrikesminister Antony Blinken sitt tal med de här orden, ord som tycks ha runnit som sand mellan öronen på våra vanligaste kommentatorer.
– If you go back to 1949 at the signing of the NATO Treaty, President Truman said this, and I quote: “In taking steps to prevent aggression against our own peoples, we have no purpose of aggression against other peoples.  We hope to create a shield against aggression and the fear of aggression, a bulwark which will permit us to get on with the real business of government and society – the business of achieving a fuller and happier life for all of our citizens.

Meningen med föreningen är alltså att våra politiker och myndigheter ska kunna ”fortsätta med regeringens och samhällets verkliga verksamhet – verksamheten att uppnå ett mer fulländat och lyckligare liv för alla våra medborgare.”
– Det är i grunden vad detta företag handlar om, vad Nato handlar om.

Dags för Ulf Kristersson att sluta leka sänka skepp med journalisterna och ägna sig åt sina olösta vallöften.
Business as usual!

Nu till någonting helt annat. För några år sedan, när katterna och jag flyttat ner till udden, gjorde jag en dagsnotering: ”Katten väcker dig. Eller kanske är det havet. Ljudet av långa vågor som rullar in mot viken. Det låter fridfullt. Svagt sydlig vind, förmodligen.
– Så här skulle vi bo, tänker du.
Inser sedan att det är det du gör. Ser sedan att klockan bara är strax efter fyra. Allt är en illusion. Vågskvalpet kommer från radion. Under nattens sändingsuppehåll spelar P1 ett ljudband med vågljud. Katten tittar på dig och undrar om du är riktigt klok som somnar med radion på när ni sover ensamma. Sedan går ni upp. Du öppnar verandadörren och hör havet på riktigt.
– Så här skulle vi bo året runt, säger du till katten som sitter på verandan och tittar på änderna som sover i er gemensamma vik.”

På den vägen är det, men jag lär mig först idag att det kallas ”white noice”, vitt brus. Det visar sig nämligen att vårt tionde barnbarn också sover med havet.
– Eller Havet2.0 förstås, ty Olivia är ett urbant barn av sin tid och hör havet i en app.
Men det funkar också.
Förståsigpåarna menar att ljudet av vågor har en lugnande effekt för att det påminner om ljuden i livmodern.
För egen del tror jag att det beror att vår sort ganska nyligen har kravlat oss upp ur havet och saknar det.
Varför skulle vi annars välja att återvända till en udde på ålderns hös … vår?

Till er som läser bloggen för väderleksrapporten: Idag har vi plus en (+1°) på udden, men 5 – 8 sekundmeter vind från nordost (NO) får luften att kännas som -4°.
– Och nyss (10:30) virvlade några snöflingör förbi utanför fönstret.

Inte så kul, men igår hade vi i alla fall tur med vädret. Ett strålande vårväder, vilket tvingade fram både grillen och rosévinet.

Torsdag: Jag kommer att minnas att jag byggde ett skåp

Han: Det ser ut som en den tanke det inte är att Sverige blev medlem i Nato på Smålands inofficiella nationaldag. ”Fössta tossdan i mass ska ju firas med massipantååta”, som den nya nationalsången lyder.
– Trams som bara stockholmare tycker är kul (hon hatar det!).

Det blev ingen tårta på udden, tänkte inte ens på det. För det är ingen nationaldag. Och ingen dag att fira. Det är bara att hoppas att Putin någonstans i sin sjuka hjärna inser att det enda som gör denna torsdag till en ”historisk dag” är hans storskaliga invasion av Ukraina.

Om 7 mars år 2024 är en sån där dag som vi kommer att minnas vad vi gjorde, då kommer denna korta notering påminna mig om att jag byggde ett skåp.
– Eftersom hon reste till barnbarnen i Stockholm kunde jag använda diskbänken som snickarboa.

Även i övrigt har det varit en fin dag på udden.