Onsdag: igår ”Pripps Blå blått”, idag ”fifty shades of grey”…

Hon: utsikten idag är totala motsatsen mot igår. Runt minus två grader, inte något blått i sikte under hela dagen, och snön faller tung och lite blöt. inomhusväder, igen!

Till frukost smakade vi i alla fall de första mogna tomaterna. Lite vårkänsla. Hade inga höga förväntningar, men attans så goda de var jämfört med sist jag odlade under vinterhalvåret. Speciellt med tanke på att det varit typ noll sol sedan jag satte fröna. Mmm, även den gula microdwarfen har börjat mogna:

Promenad är med andra ord uteslutit idag, det räckte med de 1800 steg det är för att hämta morgontidningarna i brevlådan. Körde däremot ett yogapass, Powerpass, jag blev svettig som tusan. Bra jobbat!!! (Han är och simmar med Blomman och Melvin, också bra jobbat!)

Innan duschen, efter yogan, klippte jag håret med den Vietnamesiska fårsaxen (tack igen Hong och Thomas). Den är bra och vass som tusan trots att den är rostig och lite otymplig. Tycker jag lyckades ganska bra med nacken…

Och sedan tog jag äntligen tag i de sista chilisarna. Det är bara Habaneros kvar. Chocolate Bonnet, Röd Habanero och Habanero Rio. Någon gul också som inte hamnat i Chili(fisk)blandningen.

Det går inte åt så många Habaneros till Den ganska heta Chiliblandningen eftersom de är så starka, men eftersom jag fick så många över i år tänkte jag mala ner dem till ett pulver. Det blir hett som tusan men med Habanerons säregna smak. Tror det kan bli en hit!

Men fy tusan vad det kostar på att mala så fint och superhett pulver. Jag nyser, hostar och nästan kvävs när det sätter sig i luftrören. Vad göra, jo de gamla munskydden som blev över efter pandemin blev räddningen. Pust!

Två stora burkar och fem små blev det. Tror de små är lagom storlek. Behövs ju bara en knivsudd i maten, och pulvret är drygt. Skulle jag haft i går till chicken Tikkan. Fast den blev het ändå. Öste på mycket av Chiliblandningen. Men lite Habanerosmak som tillskott hade inte suttit fel. Nästa gång…

Tisdag: Som vanligt är ingen ansvarig ansvarig

Han: Idag börjar bortom udden. Först lite ordförståelse. Trafikverket vill ha 150 miljarder extra för att täppa till groparna i det eftersatta vägunderhållet.
– Detta utöver de  959 miljarder kronor som finns i nuvarande nationell plan för infrastrukturen.
Eftersatt betyder försummad, åsidosatt, underutvecklad, vanvårdad, vanskött, misskött, förfallen
– Som vanligt frågar ingen journalist VEM och VILKA det är som i årtionden har försummat, vanvårdat och misskött det svenska vägnätet och järnvägen.

Pessimisten säger nu på morgonen att Trump vann primärvalet i Iowa. Optimisten i sängen på udden påpekar att till och med 48 procent av republikanerna i rostbältets Iowa gör tummen ner för expresidenten.

(”Möjlighetstänkare” är ett annat ord för optimist)

Ett kinesiskt ordspråk lyder: När den vise pekar på himlen, tittar idioten på fingret.
Hur det ska tolkas?
Mitt svar: Två år efter att Ryssland invaderat Ukraina finns det människor som blir upprörda när någon påpekar att vi bör förbereda oss på att kriget kan komma även till oss.

Apropå ord läser jag läser en underhållande ledartext av Stig-Björn Ljunggren i dagens Barometern. En läsarfråga: När Disney nu ska göra om ”Snövit och de sju dvärgarna” får filmen inte längre heta så. Utan ”Snövit och de sju karaktärerna”. Nu har väl ändå de politiskt korrekta slagit knut på sig själva?

Stig Björns svar är att detta är ett exempel på ”kulturkrig”, vilket är nyspråk för ”ideologistrid”: ”Då gäller mer än någonsin att inte trampa några på tårna. Eller snarare, minimera bråkandet för att maximera profiten.”
Det kommer inte att hjälpa. ”Disney kommer de att få kritik oavsett. Genom att inte ha sju dvärgar har de retat upp småväxta personer som på så sätt går miste om ett välbetalt filmknäck. Men skulle de ha dvärgar kom aktivister att anklaga dem för att stärka stereotyper. Så hur de än gör blir det fel enligt regeln att om du nämner en synål är det alltid någon enögd jävel som blir förbannad.”

”Snow White” har premiär våren 2024. Filmen regisseras Marc Webb och är skriven av bl.a. Greta Gerwig (Barbie). Gal Gadot (Wonder Woman) spelar rollen som den elaka drottningen och Snövit spelas av Rachel Zegler.
– Folk skämtar om att det här är PK-Snövit. Ja, det är det, för det behövdes, säger Zegler i en intervju.

Till bilden hör att Disney naturligtvis fått kritik för att bolaget valt en latinamerikansk skådespelerska att spela en tysk (vit) sagofigur.
– Hur man än gör så har man ändan bak, som flickan sa.
Åtminstone förr i förr-i-tiden-tiden.

Hon: fantastiskt vacker dag, men svinkallt! -14 imorse, sedan runt -10 hela dagen. Tog ändå en snabb promenad med kompisen Ancy och hunden Eddie i förmiddags. Eddies tassar klarar inte någon längre promenad i kylan, inte vi heller, men jag stod ändå i solen utanför vårt hus efteråt i nästan en timme. Solen värmer faktiskt lite nu.

Men det var skönt att komma in i värmen och dessutom sätta på ugnen. Gjorde lite granola. Längesedan nu. Den blev väldigt god. Krispig.

För övrigt är det chilins dag idag, det firar vi med en het Chicken Tikka till middag.

Måndag: Hallå våren, kom!!

Hon: brukar inte ha något emot vintern men i år har jag det!!! Kanske för att solen knappt synts till och det har blåst oupphörligt. Jag känner mig sååå oinspirerad, och får noll gjort. Körde i alla fall ett yogapass i förmiddags och hann (nästan) ta en promenad före snöstormen kom. Från brevlådan och hem var luften vit och nordan bet i kinderna:

Okej, en sockerkaka har jag i ugnen. Men that’s it, nu blir det soffan och en bok.

Han: Hon har som vanligt rätt, vintern är här igen. Min tanke går förstås till Bengt Olsson, Trafikverkets stackars talesperson, eller målvakt, åtminstone den ende chef som verkar jobba på verket och som därför nu sitter och plitar på veckans ursäkter för varför ingenting fungerar den här gånger heller.

Minnesgoda läsare minns att vår varmvattenberedare frös förra gången vintern slog tillbaka. För att undvika att även jag blir nominerad till Årets Svensk trotsade jag kylan och tog mig till Lindbergs i Bergkvara.
– Johan fattade förstås vad jag behövde och någon timme senare har jag monterat in en enkel frostvarnare (330 kr) i skåpet bakom Margaretas stuga.

Den som lever får se om det håller kylan ute. För säkerhets skull harjag plitat ihop några uttalanden om att jag inte heller den här gången visste att SMHI:s vädervarningar även gällde på udden.

I övrigt ägnar jag mig åt fortsatta Zorn-studier. ”Zorns penselskrift för alltid tankarna till något skummande och rinnande”, skriver konstkritikern Ingela Lind i en tidstypisk analys. ”De ofta krämfärgade kreationerna över ockrafärgad grund är som vispad grädde eller ölskum. Allt flyter över sina bräddar. Zorn älskar blankpolerade golv, glas, ordnar, pärlor, överarmar, skinkor och vattenytor och trollar fram häftiga speglingar endast med ett blänk av zinkvitt.
– Det är bara att njuta av all denna lögn”.

Min poäng: Liksom många gubbar gick vår främste målare genom tiderna till historien för något han annat är han velat vara. I Sverige är Zorn känd som pornografisk snuskgubbe och ”Kullamålare” – i resten av världen är det hans förmåga att måla vatten i vatten som lever kvar.
Liksom hans enastående porträtt av dåtidens kändisar, amerikanska presidenter och rövarbaroner. Duger något epitet så här 100 efter sin död så var Anders Zorn en makalös societetsmålare.
Inte minst målade han den amerikanska kapitalistklass som växte fram under ”The Gilded Age”, ett begrepp som Mark Twain myntade och vars löjliga högfärd kan ses i tv-serien med samma namn på HBO.

Som Per Svensson formulerar det i sin Augustprisvinnande biografi: ”Det var den här förgyllda världen, kapitalismens Premier League, som Anders Zorn gjorde till sin när han steg i land i New York 1893. Han kände sig omedelbart hemma.”
Som av en händelse är ”The Gilded Age” hennes favoritserie just nu.
– Slutsats?
Allt hänger ihop på udden.

Söndag: Även fruar behöver rastas

Han: Det är inte bara hundar som behöver rastas. Idag har vi tagit en långpromenad längs havet, från Örarevet norrut förbi Stufvenäs Gästgifveri.  
– Det stavas fortfarande så.
För här kliver in i den del av den svenska historien som visas i kvällens avsnitt av ”Historien om Sverige”.

Stufvenäs dyker upp på historien år 1546 då Gustaf Wasa i ett av många brev ger kronobonden Joen Fierse rätt “att uppbygga och fullborda den gard Stufvenäs han påbörjat bygget av”. 
År 1553 befaller kungen Fierse, nu kungens fogde över Värnaby rättardömme, att på Wärnanäs anlägga en avelsgård och under gården lägga Södra Värnaby, Stufvenäs och Nässjökvarn ”hvilket allt han skulle bruka”.
– Så blev det. Men under det Nordiska sjuårskriget (1563-1570) brände danskarna godset år 1564, men det återuppbyggdes av Gustav Vasas son Johan III och 450 år senare åker vi dit när vi vill bada i pool utomhus och äta lunch på vänners vis.

På vägen hemåt gick vi längs ”den tusenåriga vägen”, som enligt de informativa skyltarna under 1000 år anses ha används för gränstrafiken mellan dåvarande Sverige och Danmark och när vi kom hem pratade jag med mina tre systrar på telefon och sedan åt vi hennes hemlagade köttbullar, dito potatismos och råröda lingon som Neta Isman skänkt oss; en gammal fin svensk tradition att göra lingonsylt på, utan kokning och socker och som även Gustav Vasa lär ha uppskattat.
(Om du är lagd åt det hållet kan du fundera över en vettigare meningsbyggnad).

Lördag: Alltid är det något som skymmer utsikten

Han: Naket säljer och han är därför mest känd för sina nakna kullor. Men faktum är att Sveriges mest framgångsrike konstnär genom tiderna blev världsberömd för sin förmåga att måla vattnet runt de badande kullorna.

Inför Anders Zorns första oljemålning ”Ute” tvingades även en mycket kritisk kritiker i Dagens Nyheter konstatera att  ”medgifves måste, att den i sitt ofullbordade skick skall vara föga njutbar för den stora allmänheten. Men ytterst intressant är den för kännaren, icke minst som ett experiment med några få på färgskalan bredvid hvarandra liggande färger, ett experiment, som ledt till det lyckligaste resultat i afseende på det fulla middagsljusets nästan bländande verkan der inne i vikens stilla vatten”.

Det var detta till synes ”ofullbordade” som var det radikalt nya i Zorns måleri. Förmågan att med några få penseldrag skapa en illusion av vatten i vatten.
– De badade kullor var för övrigt inga kullor från Dalarna, utan Stockholmstjejer målade på Dalarö.

Jag läser Per Svenssons ”Zorn, ett liv, en tid”, hennes julklappsbok. Den ger mig lust att måla havet.
– Sagt och gjort och … där ser man hur lätt det är att någons stjärt dyker upp och skymmer bilden.

Hon: Känner mig lite oinspirerad (trist väder igen…) men tar mig i alla fall ut i växthuset och fyller ett tjugotal små krukor med planteringsjord. De måste stå inne ett tag och värmas upp innan jag kan plantera om mina små pyttiga chilisådder i den kalla jorden.

Satte också lite purjolök- och vitkålsfröer. Tänkte se om de kommer upp ute i växthuset som bara håller ett par grader plus nu. Experiment alltså.

Dagens röda glädje 1: Amaryllisen som har stått sedan långt före jul och bara fått blad på blad på blad, men ingen knopp. Men när det väl hände gick det fort. Nu har den två knoppar och en av dem har nästan slagit ut. Så vacker!

Dagens röda glädje 2: Bonsai, min röda dvärgtomat. Helt plötsligt har båda plantorna tomater som börjat mogna och skifta i rött. Så kul! Fast jag vet att de inte kommer smaka som på sommaren, men ändå!

Han: Visst har hon en förbluffande förmåga att skapa en massa saker samtidigt som hon hävdar att hon är håglös och inte får något gjort!
För dokumentationens skull noterar jag att igår återvände Den Ensamma Hägern till udden och idag återkom fasantuppen.
– Den senare vägrade vara med på bild efter att ha upptäckt att gräsänderna visar stjärten i vår vik.

Fredag: Solen börjar värma och grillen ska fram!

Hon: okej, solen försvinner fortfarande lite för snabbt bakom träden (strax efter ett) för att det ska vara optimalt grillväder på vår solaltan, men det går ju att flytta ut stolarna i snön, där skiner den ett bra tag till.

Och med lite Gluhwein i glasen känns det nästan som om vi vore på afterski i alperna, tyckte Tina!Bara hav istället för berg som fond.

Även kissarna njöt av det fina vädret och lämnade soffvärmen för att leka i snön. En stund.

Vilda gav sig till och med ut på hal is…

Han: En av Sveriges minst kända ministrar heter Carl-Oskar Bohlin (M).  I Aktuellt (9/1) förklarar minister Bohlin vårt behov av klarspråk: ”Alternativet att inte prata om hur vår omvärld ser ut gör ju inte att vår omvärld försvinner”.
Minister säger vad många av oss tänkt länge: ”Vi har en lite osmickrande tradition i det här landet av att politiker ibland inte ser saker komma och i efterhand ber om ursäkt för naivitet.”

Klarspråket behövs därför för att ”stärka vår robusthet och därmed också bidra till att det värsta inte ska hända.”
– Det är den här regeringens arbetsmodell, tillägger minister. ”Det vill säga, vi pratar om de risker som finns i vår omvärld för att kunna hantera dem och åtgärda dem medan tid är.”

Bra tänkt där! Jag har länge väntat på att nån minister ska ”våga säga som det är” om den klimatkris som redan är här. Där verkar regeringen tycka att minsta pip skrämma slag på väljarna.

Dessbättre händer det saker i världen även om den svenska regeringen inte ”vågar säga som det är” i klimatfrågan. Tillväxten av förnybar energi var 50 procent högre under 2023 än 2022.
– Och takten ökar enligt en ny rapport från det internationella energirådet IEA.
Det tillkom närmare 510 gigawatt ny förnybar energi under 2023 och en större del av ökningen kommer från solenergi.
– El från landbaserad vindkraft och sol är billigare än från ny fossilkraft nästan över allt i världen och billigare än el från existerande kolkraftverk i de flesta länder, säger IEA:s chef Fatih Birol.

Enligt IEA:s rapport kommer de förnybara energikällorna inom några år vara större än de traditionella, man pekar på några milstolpar:
2025: Förnybar el är större än kolproducerad, vindkraften går om kärnkraften.
2026: Solkraften går om kärnkraften när det gäller elproduktion
2028: Global solkraft levererar mer el än vindkraften. 

Se där, det är inte bara på två kloka katter på en solig och lite blåsig udde som inser var energin kommer ifrån.

Torsdag: Än en gång denna debatt om debatten

Han: Lugnet sänker sig över en solig udde. Men inåt landet är det full storm. Än en gång har vi fått en debatt om debatten istället för om hur verkligheten ser ut. Under konferensen Folk och försvar sa överbefälhavare Micael Bydén att det nu är hög tid för oss svenskar att förbereda oss på krig.
”Krigshetsen skrämmer barnen”, hävdar Barnens rätt i samhället (Bris) som slår larm om att organisationen nu blir kontaktade av barn som är rädda för krig efter uttalanden från politiker och andra makthavare.
– Även på Tiktok skapar utspelen stor oro, hävdas det.

”Vi ska vara glada för att vi har en regering och ÖB som säger som det är”, menar andra. ”En europeisk demokrati befinner sig i en förtvivlad kamp på liv och död mot en fascistisk jätte, ja fascistisk med dyrkan av våld och militär, en enväldig ”stark man” i toppen, ett samhälle på krigsfot och uttalade imperialistiska ambitioner”, skriver Peter Kadhammar i Aftonbladet. ”Skulle ÖB säga att allt är lugnt – fortsätt som vanligt med era latte och planer för en ny inredning till villan och bostadsrätten, bekymra er inte om framtiden? Skulle regeringen ljuga som statsminister Per Albin Hansson 1939 och säga att vår beredskap är god?”

Vänsterdebatten Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten, har en egen vinkel på ÖB:s uttalande: ”Ärligt talat har jag ju alltid misstänkt att många utbildade militärer faktiskt hyser en hemlig längtan efter krig. Varför skulle de inte göra det, när krigssituationer är det de tränat för, ibland i hela liv?”, skriver Greider i en text i Dagens Nyheter. ”De liknar på många sätt boxare som aldrig får gå några matcher.”

Jag undrar om Greider tänker likadant om andra yrkesgrupper. Typ brandmän, som med samma logik naturligtvis ber till gud om fler pyromaner så att de får visa vad de kan.
Hyser poliser ”en hemlig längtan” efter att gängvåldet sprider sig?
– Varför skulle de inte göra det, när de hela sitt liv tränat för att bekämpa slöddret.  

För inte tala om läkarna och annan sjukvårdspersonal!
– Klart som korvspad att de hoppas på fler trafikolyckor så att de äntligen ”får gå några matcher” runt operationsborden.

För egen del undrar jag ibland om vår vanligaste tyckare hoppas att kometen ska slå ner – så att de får tycka något om hur debatten förs.

Tisdag: Vacker morgon … men sen då

Hon: vaknar redan vid sexsnåret, men drar upp rullgardinen först vid 7:30 när han också vaknat, och möts av en fantastisk vacker vy. Det är fortfarande kallt, -8, och golvvärmen är på överallt. Vi gör av med tre gånger så mycket el som förra året vid samma tid. Kolla elåtgången var vad jag pysslade med innan rullgardinen drogs upp och han också slog upp ögonen. Ångest!!! Men det är ljuvligt skönt härinne.

Får fortfarande alldeles för lite gjort, inte alls satt lika många fröer som samma tid förra året. Också ångestladdat. Men nu på eftermiddagen har termometern börjat stiga, bara ett par minusgrader ute. Och värmen i badrummet, där mina fröodlingar vanligtvis huserar, börjar komma tillbaka. Stängde raskt av golvvärmen i stora rummet och köksdelen. Han får helt enkelt börja elda i kaminen om morgnarna igen.
– Och imorgon ska jag sätta mer chilis!

Han: Somliga dagar är vi helt överens om allt och ingenting. Mest ingenting för idag har inte heller jag fått något gjort.
– Jo, jag har köpt en påse solrosfrön till småfåglarna.
Åtminstone rödhaken behöver mig.
God natt jord!

PS: I nöden testas vännerna. Fick ett inkännande sms från en granne som fattar.
– Tack Tommy!

Måndag: Iskunskap – allt händer i luften

Han: Vattnet i våra kranar fryser vid 0° Celsius, hav fryser först kring minus två grader.
Hur istäcket växer till beror inte bara på hur kallt vattnet är.
– Avgörande är snarare vad som sker i luften över havet.

Att isen lägger sig beror till stor del på lufttemperaturen. Vilket i sin tur beror på hur mycket det blåser, solens instrålning, ut- och ingående värmestrålning från atmosfären, och avdunstning.
Under konstanta förhållanden med minusgrader i luften växer isen fortast i början när den är tunn för att sen växa långsammare när den blir tjockare. Isbildningen beror på att när havet kyls flödar värme ut till atmosfären.
– Hur fort isen växer styrs av värmeflödet upp genom isen från undre ytan.

Isen växer till i gränssnittet mellan is och vatten då värme flödar upp från gränsytan men ingen värme tillförs från havet. Då minskar den termiska energin vid gränsytan vilket sker genom bildning av iskristaller som har lägre energi än flytande vatten.
–Den termiska energin kan inte minskas genom att sänka temperaturen eftersom vattnet redan är vid fryspunkten.
Så säger de som vet.

Fattar du? Annars kan du göra som jag och bara titta på havet och se hur isen breder ut sig utanför udden.
– Vilket den gjorde i går, söndag.
Idag är vattnet lika kallt som igår. Men eftersom allt allt väsentligen finns på ytan ser vi idag den här bilden av havet:

Lördag: Idag firar vi Kroppkakans dag!

Han: Andra må kalla det Trettondag – men idag firar vi troende Kroppkakans dag!
– Med riktiga öländska kroppkakor.

Det senare är en viktig markering. Hennes mormor Emilia var lotsdotter, hennes morfar var fyrmästare. Andreas Pettersson Krall kom till Långe Erik som Sveriges yngsta fyrmästare och skötte fyren på Ölands norra udde (som då var en ö) under 37 år.

Mormor Emilia födde sex barn och skötte hushållet på fyren.
Hon var ett präktigt småländskt fruntimmer. Han var uppvuxen i ett borgarhem i Uppsala.
Hon lagade självklart riktiga öländska kroppkakor.
Andreas älskade sin fru – fortfarande kan man följa Kärleksstigen som fyrmästarparet Pettersson Krall promenerade varje kväll runt ön:
– Men han älskade inte hennes kroppkakor.

Vad gör man när man ligger i samma säng, men drömmer olika drömmar?
­– Åtminstone när det gäller mat.
Svaret: Som varande inte bara ett präktigt utan även ett kärleksfullt fruntimmer, gjorde Emilia det bästa av situationen.
Hon serverade sin make kroppkakor.
– Falska kroppkakor, o-riktiga kroppkakor.
Kroppkakor i vilka hon bytt ut fläsket mot fisk!
– Det måste ha varit en tidig variant av stekt strömming med potatismos, konstaterar hennes dotterdotter.

Jag berättar detta på förekommen anledning.
– Jag har nämligen alltid gillat kroppkakor.
Detta till skillnad från norrländskt paltbröd som somliga påstår tillhör samma familj av kamsrätter.
– Jag mår illa vid tanken. Jag flyttade till Norrlands inland som barn när fascismen ännu levde kvar i skolvärlden. I Jorms skolor fick vi inte lämna skolmatsalen innan allt var uppätit på tallriken (som matsalstanterna slevat upp mat på). Som tur var hade jag en klasskamrat, Orvar. Han var från Stora Blåsjön och var ständigt.
Han fick mitt paltbröd.
– Eller för tala sanning på denna kristna högtidsdag: Han betalade till och med 25 öre för mitt paltbröd.

Nåja, det var en utvikning, om än en nödvändig utvikning som ger dagens blogg den tragikomiska kontext som ämnet kräver.
– Som sagt, jag har lärt mig tycka om kroppkakor.
Det vill säga kroppkakor inköpta i plastförpackning med innehållsförteckning som ingen vettig människa vill läsa. Små, vita bollar av kokt potatis med inbakade fläsktärningar, som man delar i två halvor och steker i smör och sedan serverar med mycket lingonsylt.
– Länge trodde jag att det var kroppkakor.

”Riktiga kroppkakor” köpte jag en gång för något år sedan, ”hemlagade” på Ica i Torsås.
– Trodde jag, i alla fall.
Jag var ensam på udden och såg fram emot en festmåltid för en man, två katter och några öl.
Det gick illa.
– Efter en tugga stannade filmen.
Vad är detta?!
Jag slängde alla de gråslemmiga jordklumparna i soporna.
Det var så de smakade.
– Kompost.

Där kunde denna blogg sluta. Men lugn, det här är en historia med lyckligt slut där de goda vinner.
– ­Jag hade nämligen mer tur än morfar Andreas på fyren.
Det började på Trettondagen förraåret. Då bjöd våra grannar Kristina & Höjdhopparn in oss på kroppkakor.
Jag medger att vi bävade båda två, även hon har lärt sig hur kroppkakor inte smakar.
Men vi hade fel!
– Höjdhopparn bjöd inte på kroppkakor utan på stora, hemlagade öländska kroppkakor serverade med grädde, smör, lingonsylt (för den som inte kan vara utan sylt) och vin från Öland.
Riktiga kroppkakor.

Den middagen förändrade mitt liv, åtminstone min inställning till kroppkakor.
Och tänk – denna nådens dag som andra kallar Trettondagen men vi gourméer kallar Kroppkakans Dag – bjöds vi in till samma exklusiva värdshus inåt viken!
Och nu, åter på udden, upprepar jag mätt och en smula däst, det jag skrev förra året:
– Tusen tack för en trevlig och en bokstavligt talat god lördagskväll!

… Som man ropar får (en) man svar. Publicerar ett läsarbrev apropå ovanstående predikan:

Hehehe Kroppkakor;
Skrattade gott åt din drapa om kroppkakor och paltbröd. Så jävla gott. Jag tog med mig morsans recept på kroppkakor, ingen märkvärdighet, fläsk med lite lök i mitten liksom, stekt i mkt flott…jussom.
Det käkar vi säkert nga gånger/månad här.

Paltbröd
Paltbröd med vitsås är också mumma. Det åt vi ganska ofta emedan jag behagade vara hemma. När syrran flyttade till Lit fanns en liten restaurang mellan Lit och Östersund, namnet glömt, där de var specialister på just paltbröd. Där bromsade vi in emedan farsan fortfarande levde. Då smackade han riktigt, så pass en gång att löständerna glappade. Numera anar jag att paltbröd är sällan förekommande. Finns inte längre att köpa uppihär.

Palt eller kams.
En annan favvo. I Jämtland kallades de för kams, annorstädes oftast palt. Piteborna är ju speciella och kallar den för pitepalt. Skillnaden mellan en äkta kams och palt lär vara att förr hade man enbart kornmjöl och potatis, förståeligt på självhushållets tid, då många bönder i ex; Jämtland odlade just dessa ingredienser. De var jävligt stora och jag orkade oftast bara en. Viktigt; Jag lärde mig att messmör till var kanoners, förr oftast hemtillverkad getmese. Snart nog började vi också med lingonsylt till. En sak till, en äkta kams hade fläsket i mitten av bollen, inte utanför. Stora så att till och med en kulstötare skulle imponeras.

I Tornedalen har de ngt som kallas pottopalti (potatispalt). Korn- och vetemjöl och potatis. Dessa gjordes –görs – mindre än kamsen och har fläsket på sidan, lika gott det också, bara det finns messmör, vilket mer sällan förekommer i Norrbotten.

Skandal.
Det finns folk idag som inte vet skillnaden på en palt/kams och en kroppkaka. Något har gått snett med skolundervisningen. Några gånger per år kommer en snubbe från Piteå till Konsum i Råneå och säljer pitepalt så det stor härliga till. Då brukar jag vara med och hjälpa till, dvs det blir en jävla massa snack om kams och palt. Mkt trevligt.

Nicke