Tisdag: ”Så här ska vi ha det när vi har det som sämst”

Han: Tillbaka på udden! Jag har varit på Stones-konsert. Inte mycket säga om det. det var 50000 andra på Friends. Även bandet verkar ha gillat vad de hörde. Åtminstone är det vad Mick Jagger förmedlar. ”Tack Stockholm, ni var en fantastisk publik!”, skriver Jagger på sin Instagram. 
Och 50000 fans är lättroade. ”Tjena Sverige!”, ropade Mick från scenen och alla jublade. ”Ni sjöng fantastiskt!”.

Och det gjorde även han.
– Jävlar vilket röst Mick har trots att det är 60 år sen jag hörde honom första gången på Jarefors vinyl. Däremot håller jag inte alls med Mattias Dahlströms snåla ”då-var-bättre-förr”-recension i dagens DN.
Mick Jagger är fortfarande Mick Jagger, men det är groovet som alltid varit Rolling Stones signum.
Det gung som bandet återknöt till efter mellanspelet när Jagger ville bli popstjärna som Michael Jackson innan Keith Richards visade var skåpet skulle stå med sin ”Talk is cheap” (1988).
– Gunget, ”den minimala men ändå väsentliga fördröjningseffekt som är så kännetecknande för svänget hos Rolling Stones” för att citera Martin Nyströms inspirerande analys – jag läste hela artikeln högt för pojkarna i bilen upp till Stockholm.

Ja, även pojkarna på scenen har blivit äldre. Men som Mick konstaterade:
– Vi var och såg Abba-showen med dess abbatarer i London häromsistens. Våra avatarer är inte riktigt klara än så ni får stå ut med oss live!

Resan började ganska lugnt. Jag tänkte förstås på henne där hemma på udden och kamraterna skickade en hälsning:

Även i övrigt blev det en minnesvärd helg. Vi hann med både Ed Finnells fina fotoutställning på Oak Island Gallery på Birkagatan, en oförglömlig kväll på Stampen med Stevie Band med Conny Bloom, en trevlig långlunch på Sturehof, drinkar på Clarion Sign, några nattfösare (whisky sour) på Sturehof etc.
Och inte minst Tinas goda limpsmörgåsar med kokt ägg och kaviar!
– Så här ska vi ha det när vi har det sämst!

Dessutom insåg jag att jag i mitt nästa liv vill återuppstå som Tjuren Ferdinand. Korkeken kan gud skippa, det räcker att han fixar ett bord på uteserveringen där jag kan njuta av några timmars eftertanke, ensam bland alla andra.
– Tack Maxe, tack Blomman och ni andra för en oförglömlig rolling weekend!

Måndag (söndag): Stenshamn, första gången gillt

Hon: i 60-årspresent från min gamla bästis Mia fick jag en heldag på Stenshamn, hennes barndoms sommarhäng. Det var verkligen superkul att se, så fint. Och jag var aldrig med där när vi var små, vilket hon var väldigt förvånad över. Men nu så!

Måndag kväll: han är hemma efter långhelg i storstan, hurra! Det får han berättad mer om imorgon.

Lördag: underbar dag, baddag och kväll!

Hon: en dag i bilder…

”Pappa, är det varmt därute också!”

”Kom hit istället, jag har diskat poolen!”

Hela lilla familjen samlad

Utom farmor som satt på första parkett och bara njöt!

Grillmiddag på Attanäs fläskfilé (suveränt bra grillat Adam) och uddens hemodlade grönsaker, även gurkan i tzatzikin (och den var fab Filippa!)

Nja tyckte Iggy, inte det godaste jag ätit även om det var mamma som gjorde den…

500 i kvällssolen utanför Chateau Margareta. Vill bara poängtera att jag leder stort efter kvällens omgång!!! Trodde inte barnen om ”farmor”. Fortsättning följer imorgon kväll…

Avslutar en underbar dag med den obligatoriska kvällspromenaden till Bertils brygga tillsammans med kissarna. Husse saknades dock. Lite.

Fredag: ”Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting”

Han: – Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting, konstaterade Oscar Wilde.
Han dog när han var 46 och när man som jag umgåtts en sommar med barn och barnbarn inser man att Wilde hade rätt.
Till exempel inser man att unga föräldrar (30+) är experter på barnuppfostran redan efter att de fött ett enda barn – något som vi som uppfostrat 4-6 barn inser att vi ännu inte blivit.
– Å andra sidan blev de barnen som de blev.

En sak är nytt: Vi hade ingen APP som förklarade för oss hur man gör. Jag antar att de unga influencers som huggit in Sanningarna i denna moderna versioner av Mose stentavlor själva nyligen också fått barn.

Det mest signifikativa med åldersdiskussionen är själva diskussionen. Vi vet hur snackat går: ”Gamla människor saknar energi, de är ondsinta och ser det sämsta i allt, de är snarare skamlösa än blygsamma och de talar oavbrutet om det förgångna och de tjatar ständigt om samma saker” etc etc.
Å andra sidan har vi Mappie-generations egna hurtiga motbild: ”Visserligen avtar den kroppsliga kraften men den kompenseras av den äldres överblick, myndighet och omdöme”, heter det. ”Det förhåller sig så, att framfusighet och omdömeslöshet hör ihop med ungdom, medan klokhet och besinning hör ihop med ålderdomen. Visst går själskrafterna tillbaka, om man inte tränar dem. Gamla människor bevarar sin själsstyrka så länge de behåller sin lust att verka … Men den största gåvan som ålderdomen ger är just befrielsen från ungdomens och mannaålderns största börda.”

Ordvalen verkar kanske lite omoderna, de båda citaten ovan är hämtade från Aristoteles (384-322 f.Kr) respektive Cicero (106-43 f.Kr) och skrevs alltså några hundra år före vår tidräkning (Kristi födelse om nåt barnbarn missat det i skolan).
Jag hittar citaten i Tord Erasmies tankeväckande essäsamling ”Det Mystiska Åldrandet” som jag lånat av en läsande granne (vara barnbarn Algot apostroferas i boken) och sträckläst.

Erasmie har arbetat som universitetslektor och forskare har fyllt 90 och känner således igen alla åldrar. Han konstaterar att fram till slutet av 1900-talet har inställningen till åldrandet präglats av Aristoteles syn att människan blir dummare ju äldre hon blir.
– Så sent som vid milleniumskiftet insåg kognitivforskarna dock att förmåga att lära nytt och minnet inte avtog med åldrandet i den takt som tidigare trott och romaren Ciceros analys blev poppis.

Det dråpliga med att redan de gamla grekerna var åldersfixerade är åldrandet i sig: Idag är genomsnittsålder 84,4 för kvinnor och 81,2 år för män.
– Men på Aristoteles tid var genomsnittsåldern 35 år – vilket betyder att dagens unga föräldrar då var gubbar och gummor som förmodligen inte heller kunde låta bli att lägga sig i sina barns barnuppfostran.
För som redan Aristoteles påpekade: ”De drag som den unga människan utvecklat, förstärks under ålderdomen, detta gäller särskilt de dåliga dragen som är mycket tydliga hos den gamla människan.”

PS: Nu drar jag till Stockholm med pojkar i alla ålder för att se gubbarna i Rolling Stones på Friends.

Hon: och när en kärlek åker kommer en ny:

Och så tog vi en avskedsdrink med barnfamiljen som huserat i torpet senaste veckan. I morgon bitti åker de mot Stockholm igen. Men vi ses snart igen i Palma då ett av våra andra barn gifter sig. Mer om det den 12 augusti!

Godnatt!

Torsdag: blommor och bin…

Hon: i rallarrosorna utanför Chateau Margareta (bredvid parkeringen) är det full aktivitet, och dessutom har det kommit upp en ringblomma (tror jag…) som har självsått sig från förra årets krukplanterade. Kul!

Och nu händer det grejer även bland tomaterna. De börjar mogna för fullt och nu gäller det att ta till vara de vi inte äter inför vintern, och samla in frön till nästa säsongs planteringar.

Och så har mina tre tomatilloplantor, ja även en pytteplanta, börjat producera massor av frukt. En är definitivt mogen, skalet har spruckit, kanske fler är klara också. Har aldrig haft några förut så inte riktigt koll. Men det ska tydligen bli en väldigt god (mexikansk) salsa utav dem. Får googla recept och testa!

Ps: jodå vi har fortfarande barn och barnbarn här, och nu är vi på väg in till Kalmar för att hämta ett gäng till. Igår hann vi därför inte få ihop någon blogg alls, förlåt, och han har lite svårt att få till tiden även idag ;).

Tisdag: Hur var det egentligen med Askungens sko?

Han: Jag läser alltid kultursidan i lokaltidningen, serierna alltså. Mina favoriter: Lars Mortimers Hälge och Hagbard, skapad av Chris Browne. Hanna Strömbergs Gökboet är en ny bekantskap som kanske ännu inte kvalat in i min personliga kulturelit.
– Men ibland slår hon huvudet på spiken utan onödig blodspillan:

Somliga dar behövs det inte så mycket för att man ska börja tvivla på gamla sanningar. Men även det är intressant. Här ett annat exempel.
Robert Musli inleder sin roman ”Mannen utan egenskaper” så här: ”Ett lågtryck som befann sig över Atlanten rörde sig i riktning öser ut mot en högtrycksrygg över Ryssland och visade ännu ingen tendens att förskjuta sig mot norr för att undvika denna. Isotermer och isoterer fyllde sin funktion. Lufttemperaturen stod i vederbörligt förhållande till medeltemperaturen för året, till temperaturen under den kallaste lika väl som den varmaste månaden och till den aperiodiska månatliga temperaturväxlingen. Solens och månens upp- och nedgång, månens, Venus’ och Saturnusringarnas olika faser och många andra betydelsefulla fenomen överensstämde med förutsägelserna i de astronomiska årsböckerna. Vattenångan i luften hade sin högsta expansionskraft och luftens fuktighet var ringa. Kort sagt, för att använda en fras som ganska väl uttrycker de faktiska förhållandena, även om den är en smula gammalmodig: Det var en vacker augustidag år 1913.”

Vid sidan av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” och James Joyces ”Ulysses” är Musils Mannen utan egenskaper en av de moderna klassiker som anses ha fångat vår tid. Boken är en och en halv tum tjock. Det första kapitlet har rubriken ”Varav anmärkningsvärt nog ingenting framgår” säger även det något om mångordigheten.

Så hur var det egentligen med vädret denna augustidag år 1913? Florian Illius har i sin essäsamling 1913, Århundradets sommar kollat den saken:
– Det var skitväder hela sommaren!
”Ihållande dåligt väder” skriver Neue Frei Presse den 15 augusti och återger meteorologens lakoniska kommentar: ”Som vi fruktade har dagens sommarväder i allt väsentligt behållit de kännetecken som det hade redan från början”.
Augusti 1913 skulle bli den kallaste under hela 1900-talet.

Alltså. Musils oavslutade roman börjar inte en vacker augustidag år 1913.
– Och ändå gör den det.
Musil, den rackarn, ljuger redan från första raden!
Frågan som infinner sig:
– Om vi läsare hade varit medvetna om detta – skulle vi fortfarande tycka att Musils roman är ett av 1900-talets viktigaste tidsdokument?
Eller är det kanske tvärtom:
– Att han lyckas dupera oss från rad 1 bekräftar att Musli var en författare som förstod att 1900-talet var ett sekel som präglades av den offentliga lögnen.

Vad romanen handlar om? Efter flera försök att bli en framstående man har Ulrich, mannen utan egenskaper, tagit semester från sitt liv. Han ställer sig bredvid och begrundar ”sitt samhälles cirkusföreställning”, och funderar på hur man egentligen bör leva sitt liv.
Även det är sånt en gubbe på en udde kan grubbla över en stillsam dag vid havet. Detta efter att han städat ett hus och nu sitter på verandan mot sjön och läser (barn och barnbarn är på Öland).
– En ganska vanlig dag när regnet hänger i luften och vattentemperaturen stannar kring 16-17 grader.

Frågan är, kommer vi att minnas att det var vackert väder – det uttryck som Musli använder – även tisdagen den 26 juli år 2022 när denna blogg publiceras tämligen oavslutad?

När första delen av Robert Musils bamseverk publicerades år 1930 och år 1932 hyllades Musil av recensenterna men inte många köpte dock boken. Förmodligen tyckte inte heller Musil att han var riktigt klar. Han dog fattig i landsflykt krigsåret 1942 efterlämnade bokstavligt talat tusentals opublicerade sidor i sitt verk.
Uppenbarligen fångar Musil någonting i tiden. Hans texter förbjöds av nazisterna och han flydde från Tyskland efter nazisternas maktövertagande 1933.

Ibland är det bra för försäljningen, alltså att författaren dör mitt i steget. 1949 utropades Mannen utan egenskaper till ”århundradets roman” av engelska The Times. 1999 prisades boken franska Le Monde som en av 1900-talets 100 bästa böcker, vilken inte heller det fick upplagorna att rasa i höjden.
– I vänkretsen vet jag bara en enda person som läst luntan.
Journalisten och författaren Gunnar Brulin hade för övrigt vänligheten att för något år sedan även tvinga på mig ett exemplar.
– Om sanningen ska fram är det nog det senare som är den främsta orsaken till dagens blogg.
Detta eftersom Gunnar nästa vecka dyker upp här på udden och jag har fortfarande har 423 sidor kvar att plöja av denna det förra århundradets roman.

Hon: jag har också städat ett hus, Chateau Margareta, inför Adam, Filippa och Iggys ankomst på torsdag. Men först filmade jag lite inne i växthusen efter att ha vattnat därinne.

Proppfulla och gröna, men det börjar mogna och synas lite rött därinne. Har förstås skördat av det som mognar allteftersom och några chilis är på tork. Tomaterna räcker fortfarande bara till dagsbehovet dagsbehovet, men snart är det nog dags för ketchupkok, infrysning och torkning. Skördade några riktiga bamsar idag.

Tisdag: Äntligen lite arbets(ro)lust…

Hon: så skönt att äntligen känna sig nöjd med dagens arbetspass:

Också fixat en riktig ”surdeg”… äntligen öppnat datorn och beställt fler etiketter till årets chiliskörd. Samma som förra året:

Men gjorde även riktiga etiketter till min ketchup. Nu får jag nog koka lite mer av den i år. Redan fått lite förfrågningar om den finns att köpa 🙂

Söndag: Bada måste man – även om man är mästerkock

Han: Andra nöjer sig med sitta i en solstol och betrakta havet. Inte Emil, 12 år. Även om havet fortfarande bara håller 16-17 grader.
– Trots att det idag är pålandsvind …

Hon: och ikväll blev vi bjudna till torpet på grillad biff och pommes av den modige badaren, som också är en blivande mästerkock!

Jag satt mest och pratade med Harry, skulle gärna ta med honom ner till Ludde och Vilda, men de skulle nog inte bli lika förälskade som matte…

Lördag: första skogspromenaden i sommar…

Hon: tog mig tid för en långpromenad med mormors sötnos Alice. Imorgon åker hon vidare till sin andra mormor på Gotland. Men vi ses snart igen, hoppas mormor på udden, här eller i Stockholm. Och en trevlig och ganska lång skogspromenad hade vi!

Och ikväll kommer hans dotter Johanna med familj, så tomt blir det inte.

8 timmar senare: Och när vi installerat den nyanlända familjen i torpet och firat med pizza från pizzeria Turin i Gökalund gick Johanna och jag ner till Dalskär. Visade hur man genar ner från torpet över åkrarna. Och det var ju spännande. Vi passerade både ett rågfält och ett fält med korn (googlade vi oss fram till…)

Men sedan passerade vi något konstigt…:

Fredag: Äpplet faller långt från päronträdet

(Uppdaterad 19:18)

Han: ”Det är klart att det gör ont. Men det är intressant också”.
Det sa min pappa när metastaserna rev i hans skelett. Han var utvecklingsoptimist och ansåg att all ny kunskap är värdefull kunskap.
Även om den gör ont.

Eftersom jag tillhör en generation där barn lärde sig att respektera sina föräldrar försökte jag tänka som han gjorde när jag gick ut i havet.
– Tyvärr har det här äpplet fallit långt från päronträdet.
Jag tyckte inte det var ett dugg intressant – det var bara väldigt ointressant kallt.

Jag vet att jag kan var elak, men jag inser att jag egentligen är en väldigt varm människa, åtminstone varmblodig.
Detta till skillnad från fiskar (utom hajar) och ödlor.
Och hon vars kropp automatiskt anpassar sig till omgivningen oavsett om det är 35 grader varmt i luften – eller 15 grader i vattnet.
– Möjligen tillhör hon de växelvarma, ektoterma, arterna som reglerar sin kroppstemperatur med hjälp av omgivningen.
Det gör tyvärr inte jag.

Intressant är dock ännu ett väderfenomen. Samtidigt som temperaturen i luften de senaste dagarna stigit mot 30 grader så har vattnet i Kalmarsund sjunkit ner mot 12-15 grader, enligt våra lokala badkorrarna i Facebookgruppen ”Badtemperaturer i Kalmar län”.

Det spekuleras vad detta fenomen kan bero på. Enligt en källa nära mig är förklaringen enkel:
– Temperaturskillnaden beror på att det varit frånlandsvind.
Det vill säga, det varma ytvattnat har blåst över till andra sidan Östersjön, efterlämnande kyliga underströmmar.

Intressant slutsats som jag tyvärr kan bekräfta efter ett mycket kort dopp i havet.  

Hon: lite mycket nu när ”alla” har semester, så har lite svårt hinna med att vara här också. Men jag återkommer inom kort. Förhoppningsvis redan imorgon 🙂