Torsdag: Taggig Maria finns förstås även på burk på Apotek

Han: Har hittat en ny app, Plantsnap. Betyg? Svar om det obildade barnet får bestämma:
– Redan första dan känner jag världsvant igen ett tiotal örter och blommor på udden som jag borde ha känt igen utan en app.
(Jag lider av minnesdyssläcksi också.)

Till exempel kan jag nu avslöja att den lilla taggiga plantan som hon fick av sin kompis Annica är ett typiskt exemplar av en Silybum marianum.
– Förlåt?
– Elementärt min kära Watson, det här ingenting annat än en Mariatistel. Det är en ett- eller tvåårig ört och du känner igen den på en grenig stjälk med vitfläckiga blad, som i sin tur har tandad kant med vassa tornar.
– Dessutom: Den kommer att bli en meter hög om du fortsätter vattna den.

Förr, innan folk blev pillermissbrukare, användes Mariatistelns blad och blommor/frukt för att motverka lindrigare gallbesvär, förstorad lever, förhöjda levervärden och skrumplever.
Örtens aktiva ämne kallas silymarin. Finns konstgjort i dyra plastburkar. Men växer alltså gratis i naturlig form på skuggverandan.
– Frågor på det?

Hon: och på skuggverandan har det idag bara varit mellan +18 och +19 grader enligt vår termometer. Fast det i alla väderappar står typ + 28-29 grader och även känts mycket varmare. Konstigt! Så jobbat på i trädgården, hade ju ingen ursäkt att det var för varmt då…

Sedan middag hos barnfamiljen borta i Chateau Margareta. Känns ju väldigt varmt… tar ut en termometer inifrån, +29 visar den (i skuggan förstås). Kan det verkligen skilja 10 grader mellan husen, hrmmm. Går bort till hus 1 och kollar hur temperatur-sladden egentligen hänger. Jo, mot trädgårdsslangen som är på för fullt och öser ut kallvatten…

Onsdag: Grattis Margareta!

Hon: idag har Margareta namnsdag, och då tänker jag förstås på ”vår” Margareta som bodde i Chateau Margareta från 1950 (på somrarna) fram till hon gick bort den 12 juli 2019. Efter att ha tagit adjö på Kalmar Lasarett åkte vi till Thurgårdens Blomsterträdgård och köpte rosen Julia till hennes minne.
Den står på baksidan mot hennes hus. Och idag blommar den som finast!

Sen har jag börjat skörda tomater lite mer på allvar, snart kommer det bli fler än vi hinner äta upp, då åker de i frysen eller blir till inlagda soltorkade tomater. Eller ketchup. Eller…

Även chilin, som jag inte riktigt hunnit med i år, behöver också börja skördas och torkas för att bli kryddor. Än så länge torkar de bra i solen på köksbordet, det är inte så många mogna än, men snart får det bli en snabbare process i ugnen.

Han: Grattis Margareta, alltid saknad! Fina skördebilder! Men nu blir det en P3-övergång (= Vi byter ämne). Jag har sagt det förut: Små artiklar är ofta intressantare än långa (det är därför flertalet av er läser hennes korta notiser än mina långa predikningar).
Av dagens lilla morgontidning minns jag bara en enda rubrik:

”Vi var här före fåren”, klagar en stugägare i området bortom udden. Utan att ta ställning i sakfrågan väcker uttalandet en existentiell fråga hos mig:
– Om det visar sig att fårskallarna var där först – betyder det att stugägarna bör maka på sig?
Och mer generellt:
– Om blommor och bin var här först – betyder det att myndigheterna bör ta stugägare i örat som anlägger gräsmattor där pollinatörerna inte kan överleva?
Eller:
– Bör de fårskallar som sågar gamla enar för att de skuggar solverandan få pisk av riset?

Å andra sidan: Djurens rättigheter talas det mycket om. Så kallade djuraktivister terroriserar ofta våra hårt arbetande lantbrukare.
– Men ingen av aktivisterna talar om djurens skyldigheter.

Inte för att allt var bättre förr, men faktum är att under medeltiden – och på vissa håll i Europa ända fram till 1800-talet – kunde djur ställas inför rätta för att ha brutit mot lagar och människans moralregler.
Jo, det är sant.

”Hundar, råttor, kor, ja till och med tusenfotingar (!) fängslades och anklagades för allt från mord till förargelseväckande beteenden”, berättar den norske författaren Morten A Strøknnes  i sin faktaspäckade Havsboken. Försvarare utsågs, vittnen kallades och alla tidens procedurer följdes. Sparvar anklagades för att ha kvittrat för högt under gudstjänsten.
Grisar som attackerade småbarn dömdes till och med till döden. ”I Frankrike blev en gris uppklädd i kostym, förd till galgen och hängd, medan en åsna efter en olycksam episod 1750 blev frikänd tack vare att en präst vittnade om att djuret tidigare fört ett dygdigt leverne…”

Varför man sysslade med sånt är svårt för oss att första, konstaterar Strøknnes.
– Tja, eller inte.
Rätt ska väl ändå vara rätt, eller hur?

Nu till större vyer! Det är varmt i Europa. Människor dör av den hög temperaturen hemma och på tågstationer. Men det är inte värmen som är problemet. Läser i den stora morgontidningen: ”Brittiska myndigheter har samtidigt vidhållit att det inte är temperaturen i sig som är problemet. Det är att landet inte är byggt för att fungera i den här typen av värme.”

Lysande analys! Många byråkrater får här ett nya mantra att gömma sig bakom:
– Det är inte bristerna i sjukvården i sig som är problemet. Det är att svenskarnas vårdbehov inte är anpassat till den här typen av vårdorganisation.
Eller:
– Det är inte våldet och knarket i sig som är problemet. Det är att de kriminella vägrar anpassa sig till den typ av polisorganisation som vi har i Sverige.

Snömos kallade vi det förr i tiden på rak redaktörssvenska .
– Åtgärd?
– Stryk skitpratet innan tidningen går i tryck så att läsarna slipper reta sig på alla tomma ord.

Tisdag: Skrattar bäst som skrattar sist

Han: Ett gäng ungdomar sitter på våra stenar vid strandkanten. Någon pladdrar på om ditt och datt som unga gör men de flesta sitter tysta i solnedgången, försjunkna i tankar och förhoppningar om sommarens äventyr.

Det fina med att bo på landet är att man blir varse naturens gång. 700 meter utanför udden ligger Fimpan, som är ett skyddat fågelskyddsområde för häckande eider och en koloni av skrattmåsar.
Fram till mitten av juli har vi människor därför besöksförbud på ön.

Det lustiga är att skrattmåsarna tycks ha lärt sig kalendern.Nästan på dagen som människorna tillåts börja häcka på Fimpan flyttar måsarna över sina ungar till vår sida.
– Skrattar bästa som skrattar sist?

Idag fick även annat besök. Mormor tyckte att lilla Alice måste få en liten pool när det är så varmt. Självklart blev det ett besök på Jula! När alla gått hem kom det även långbenta badgäster förbi för att titta på underverket. Tyvärr blev hen lite generad hen insåg att det lurade en papparazzi i kulissen.
– Vad då jag bada? Ville bara kolla lite.

Hon: Alice satt dock hellre i skuggan med mormor och åt Ballerinakex än badade i poolen, få se om katterna uppskattar den mer. Är den sönderklöst imorgon bitti måntro…

Hoppas inte för det ska bli lika varmt imorgon och eftersom vattentemperaturen fortfarande knappt orkar upp till 15 grader är nog poolen att föredra om man inte är av hårdare virke som mormor.

Måndag: Sommarvikarierna blandar rötmånadens busgrogg

(Uppdaterad 19:54)

Han: Om jag inte minns fel läste jag i den stora tidningen härom morgonen: ”Särskilt äldre människor bör vara försiktiga med alkohol, då riskerna ökar med ålder”.
Det låter ju inte bra, eller hur?

Synen på alkoholens hälsoeffekter har ändrats under de senaste åren. Tidigare ansågs öl, vin och sprit kunna skydda både hjärnan och hjärta/kärl. Särskilt för oss lite äldre.
– Det är en myt som hänger kvar. Det beror nog på önsketänkande hos en del och stark lobbying, säger en forskare som heter Sven Andréasson.

Alkohol påverkar hormonet hepcidin, som reglerar omsättningen av järn i kroppen, menar forskaren och får en helsida i den stora tidningen. Brist på hepcidin leder till att järn lagras i kroppen, och ett järnöverskott kan skada olika organ.
– Är det alltså järnets fel att en gammal man ibland kan känna sig lite tung i huvudet?
Det händer inte ofta. Men det händer och efter att ha läst artikeln kände mig grinig.
Stigmatiserad, åldersdiskriminerad.
Kort sagt: krääänkt.

Dessbättre är minnet kort. Särskilt i medievärlden. I dagens lokala morgontidning läser vi: ”Det kan vara nyttigt med alkohol – men bara för lite äldre.Om du är under 40 borde du däremot inte dricka alkohol alls, ­enligt en global studie.
Det finns inga hälsofördelar, i stället ökar risken för trafik­olyckor, självmord och våldsbrott…”

Tänkte väl det! Och här är det ingen vanlig Forskar-Sven som tittat djupt i våra glas. Nyheten lanseras av den världsberömda vetenskapstidskriften Lancet och ”som ibland andra CNN rapporterat om”.
– Och då måste det ju vara sant.

Så vad ska vi tro? Järnöverskott eller inte, jag tror att den här typen av ”nyheter” tillhör rötmånaden och de som mår bäst av de beska dropparna är sommarvikarierande reportrar som redan glömt förra årets missbruk av gamla sanningar.

Hon: kvällens middag intogs inne hos barnfamiljen i Chateau Margareta, inget utesittarväder. (Men det klarnar upp mer och mer).

Middagen tillverkades dock inne i hus 1 av mig. Jäkla jobb egentligen, men raviolin med salvia-smör uppskattas alltid, och när det ändå var inneväder så okej då. Blir dessutom snabbare och snabbare på att göra dem. Proffs snart 😉

Söndag: ”Låt våra utomjordingar sköta snacket med eventuella UFO:n”

Han: På 1100-talet ritade den arabiske geografen Muhammad Al-Idrisi en världskarta enligt vilket det finns minst 27 000 öar i Atlanten – ”som en skärgård vid horisonten”.
Inte ens det var sant.
I havet finns nästan bara hav.

Om vi skulle få besök av utomjordingar kommer vi ha svårt att förstå varann. Det handlar inte om språkförbistring utan om vår skruvade verklighetsuppfattning.
– Bara detta att vi kallar dem utomjordingar är en dålig början.

Tänk efter: Det vi kallar Jorden består till bara 30 procent av jord. Resten – 70 procent – täcks av vatten.Oceanernas yta är 361 miljoner kvadratkilometer. Det genomsnittliga djupet är 3 790 meter, den djupaste havsgraven är 10 923 meter och tillsammans har dessa kontinenter en gemensam volym på ungefär 1,3 miljarder kubikkilometer.
Obegripligt stort?
– Man kan tänka sig vattnets volym som en kub med kantlängden 1 111 kilometer fylld med vatten, konstaterar Wikipedia med sedvanlig pedagogisk folklighet.

Med tanke på klimatförändringarna torde proportionerna i framtiden bli ännu skevare. Enligt FNs klimatpanels rapport från augusti 2021 kan havsnivån år 2300 vara allt mellan 2 och över 7 meter högre än år 1990, beroende på hur snabbt vi lyckas minska utsläppen.
Alltså bör vi hitta en ny början när det gäller eventuella möten med främmande upptäcktsresande, typ:
– Tjena, välkommen till Havet!
(Det slår mig nu att Havet har en bättre USP! (Unique Selling Point) som varumärke. Så vitt vi vet är det just förekomsten av vattnet som skiljer oss från andra planeter där ute.)

Vad vi ska säga mer är oklart.
– Vi vet väldigt lite om havet, konstaterar professor Robin Teigland på Chalmers. Havet täcker mer än 70 procent av jordens yta, men människan har bara utforskat fem procent enligt Teigland som leder Sveriges första havsdatabas – projektet Ocean Data Factory.
– Faktum är att vi vet mer om planeten Mars än vad vi gör om havet, säger professorn.
Det är inget skämt.
– Slutsats?

Ett förslag från en udda jordbo på en pytteliten udde nånstans i denna flytande glob:
– Lägg ner de ständiga spekulationerna om hur vi ska ta emot utomjordingarna. Låt våra egna utomjordingar – valar, sköldpaddor, knubbsälarna i Kalmarsund och andra kloka havsdjur – fundera över hur framtida samtal bör läggas upp med eventuella besökare från yttre rymden.
Om de nu finns.
– Och om de tycker att Havet verkar intressant att mellanlanda på vägen till semesterplaneten.

Hon: idag har mormor och mormors lilla utomjording plockat bär, vildhallon och röda vinbär, som ska bli en kaka. Men först måste de rensas.

Och när vi har vispat och hällt smeten i ugnsformen lärde mormor Alice hur man slickar smeten av vispen…

Det var en hit! Varför har ingen lärt henne det? Smetresrerna i bunken gick också åt.

Färdiga kakan var också en hit ;). Mmmm, vi har smakat av den.

Lördag: burr… till och med torskryggen levereras djupfryst

Hon: jodå, jag badade ändå. Och duschade plus tvättade håret i uteduschen som värms upp av solen. Det vattnet var ännu kallare!

Tänk vad det förändras fort, för en dryg vecka sedan var det pålandsvind och 24 grader i vattnet. Men det var å andra sidan jolmigt, nu känns det friskt. Men det får gärna komma upp ett par grader till…

Han: Och nu blir det reklam. För idag kom grabbarna från fiskbilen ut till udden. Och som vanligt dyker de upp när jag är som hungrigast. Alltså lät jag mig även denna gång luras att bärga hem en rejäl fångst av både torskrygg, tonfisk och dessutom två kilo fina små rödingsfiléer.
– Klart jag känner mig som en storfiskare!

Hon: och så kom mormors lilla sötnos till udden. Imorgon ska vi vattna! Ikväll hann vi bara med middag.

Tandsprickning på gång, ajjj, bara isglass som går ner. Mormors moussaka fick nobben…

Första stora och mogna auberginen är skördad. Den blev alltså moussaka, och så lammfärs också förstås! Och lite squash.

Fredag: Idag har vi planterat ett träd – återstår 1 999 miljarder

Han: Om alla fredsälskande människor planterade ett träd skulle världen bli bättre – särskilt för dem som äger Blekingeplantan och andra handelsträdgårdar.
– Skämt å sido.Sant är att träd suger upp koldioxid från luften. Om mänskligheten bestämde sig för att plantera 2 000 miljarder träd (2 000 000 000 000) skulle våra gemensamma koldioxidutsläpp nollställas och alla som vill kan åka till Thailand utan att flygskam.

Plantorna skulle kosta runt 540 miljarder euro, vilket är mindre än till exempel USA:s årliga militärkostnader. Men efter Putins invasion av Ukraina tycker många kanske att just de pengarna fyller sin funktion.
Uppriktigt sagt: Idag har vi planterat ett träd. Jag erkänner att den gropen grävde jag utan att tänka på varken världsfreden eller på koldioxidutsläppen.
– Vi hade tröttnat på att vårt persikoträd bakom Margaretas stuga även i sommar dragit på sig någon slags svamp – man undrar vad persikoträd pysslar med när vi andra somnat med händerna på täcket.

Alltså åkte vi till på Blekingeplantan och köpte en prydnadsapel (Malus Red Sentinel) för 650 kronor. Ett litet välväxt träd med rundad krona (men vårt är långt som en stör och kronan spretar rakt upp).
Bladen är mörkgröna och glänser, sägs det.
– Rosavita blommor under försommaren som sedan blir till små orangeröda äpplen som fåglarna älskar enligt expertisen.
Blommorna lockar dessutom till sig humlor och bin och sedan lever vi alla i sus och dus tills någon lus tar flyttar in i kronan.
Den som överlever får se.

Hon: vilken usel bild du tog på det planterade trädet… mina två från bilen gör det ju nästan mer rättvisa 😉

Jodå, vi handlade mycket mer grejer än trädet på vägen hem från min faster och farbror, som ju var dagens egentliga mål.

Biltema passerar man på vägen hem från Ronneby, ligger precis utanför Karlskrona, och det åker man ju inte bara förbi. Där inhandlades diverse saker, bland annat två solstolar till torpet som var det vi egentligen skulle ha… bara! Såpbubblor, diskställ, bevattningsslangar, sekatörer, blockljus, cyklop mm mm slank också med.

Köttreserverna behövde också fyllas på, och mjölhyllan. Lite ”närodlad” ost och yoghurt slank med också.

Torsdag: städ- och avresedag!

Hon: idag åkte senaste veckans sommargäster hem och huset var i stort behov av en storstädning. Det var alltför länge sedan och huset har haft många gäster sedan dess. Ja det kanske inte blev en storstädning precis, men bättre en liten än ingen!

Imorgon ska vi åka och hälsa på min faster och farbror i Ronneby, det var också alltför länge sedan!

Han: Även om jag fått igen min stol känns det lite tomt. Ibland behövs det är uggla för att få syn på vad sker under det som synes ske på udden.

Onsdag: Samling kring Kiosken

Han: Kiosken byggdes i november år 1955 i anslutning till den badplats som spontant uppstått bland enar och betande kor i Skeppeviken, känd under namnet ”Skepauick” från år 1557 och ”Skepparawik” år 1820.

Bygget sker samtidigt som Sovjetunionen i den stora välden sänder upp Sputnik 1, T-Centralen i Stockholm invigs och kvinnliga trafikvakter, så kallade lapplisor, börjar tjänstgöra på Stockholms gator (samtidigt som det svenska kyrkomötet säger nej till regeringsförslaget om kvinnliga präster).
Till tidens tecken hör också att Ingmar Bergmans film Smultronstället har svensk premiär i vilken huvudpersonen sätter sig i sin nya bil för att köra ut ur Stockholm via Slussen på den nya motorvägen vidare ut på landsbygden söderut.

Kiosken var en kommunal angelägenhet som kostade skattebetalarna i Söderåkra kommun 2 115 kr. Detta som ett led i politikernas ambitioner att inte bara verka för medborgarnas vård, skola och omsorg utan även för deras fritid.
År 1957 tar kommunen beslutet att bygga ”fritidsområde Skeppevik”. Ett arrendeavtal tecknas på hela fastigheten Björkenäs 1:1 på tio år med bonden Johansson i Lafsakulle.
Ytan uppgår till tolv hektar och kostnad per år: 3 600 kr.

”Kiosken” blir ett nav i stugområdet och den campingplats som växer upp i viken. Så småningom byggs en större kiosk med handelsbod och restaurang som 1967 övergår i privat ägo. Detta efter att arrendeavtalet löpt ut och kommunen succesivt insett att vad gäller medborgarnas fritid vet medborgarna bäst hur de vill ha det.

Och Kiosken vill vi ha! Därav denna blogg.
67 år efter att politikerna i sin godhet byggt oss en kiosk samlas vi fortfarande här och firar.
Till dagens middag serverar Jinjun sin goda asiatiska buffé ….

Hon: efter 11 timmars sömn är jag på banan igen och har skördat, planterat nytt, vattnat och fixat med plantorna. Känns bra, haft väldig ångest över att jag inte riktigt haft tid med dem och nästan gett upp ibland. Men nu så. Full fart!

Han igen: Och just när vi tänkte gå och lägga oss dök gubben i månen upp. Inte bara full, dessutom gjorde han sin sista spektakulära uppvisning för i år som superfull. Det vill säga han är cirka 14 procent större än vanligt och dessutom lyser 30 procent starkare.

Tisdag: bokläsardag!

Hon: Efter en skojig kväll blir det inget gjort förutom vila och bokläsning. Om då en av gästerna dessutom är författare och lämnar en hög trave med böcker efter sig, är ju även en trött dag en bra dag!!

Tack Anna! Och tack bästis-Richard för att du tog med Anna hit. Så glad ni träffats. Ses snart igen. Kanske vi tar en tur förbi Kivik och ser hur ni har det. Lite stressigt och fullbokat B&B här i juli, men kanske en fin hösthelg om ni är nere.

Han: Varken gästernas eller böckernas fel, men mest blev tisdagen en vilodag i skuggan. Som när man var barn och de vuxnas litterära samtal blev ett mummel och snart övergick i drömmar som en duktig manusförfattare möjligen skulle kunna förvandla till både Rederiet, Pelle Svanslös Julkalender, Lilla Jönssonligan och stjärnkuppen  och tv-aktuella Tisdagsklubben.