Måndag: Därför är han värd en staty på udden

(Uppdaterad 01:35)

Ballota nigra,
Thlaspi arvense,
Fallopia convolvulus,
Aegopodium podagraria, 
Convolvulus arvensis,
Geranium robertianum,
Stellaria media.

Han: För något år sedan ville en pöbel riva alla hans statyer och säga vad man vill om Carl von Linné. Men på en punkt var han väldigt demokratisk – även ogräset fick fina latinska namn.

Och vem vill inte hellre heta Ballota nigra än Bosyska eller Bonässla – för att inte säga Stinkmynta.
För så heter hon på ren svenska.
Nåja, lite doftar hon kanske.
– Ganska mycket, faktiskt. Ungefär som fuktiga cigarettfimpar.
Morgonen efter.

Vacker är hon. Men trädgårdslitteraturen låter ibland som folkhemmets gamla rasbiologer. Bland stinkmyntans karaktärsdrag nämns ”underläppens stora och breda mittflik och de smala borstlika skärmbladen”.
Blomman trivs i ruderatmark, vilket kommer ur latinets rudera, ruin. En gammal torpblomma, med andra ord?
– Inte riktigt.
Snarare nånting helt annat: ”Ruderatmark är mark som ofta störs av mänsklig verksamhet, typ upplagsplatser för schaktmassor, i hamnar, på industritomter och soptippar.”

Och hon är en produkt av sitt ursprung: ”Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning, sådana växter som ofta benämns som ogräs.”Ogräs, alltså. Men vackrare än de flesta fina och dyra rabattblommor.
– Som dessutom importerats från främmande länder.
Och tack vare Linné med fina latinska namn.
Rättvist tycker jag och om jag skulle få för mig att resa en staty på udden vet jag vem jag skulle hylla.

PS: Nu måste jag sluta för nu kom det ytterligare sommargäster. Även på den punkten är våra ogräs lika oss människor:
– Olika trivs bäst tillsammans.  

Hon: fanns det ingen bild där jag inte såg helt galen ut, även om jag känner mig lite sån 😉

Kvällen började med regnskurar och middag under markisen (precis som igår). Faktiskt ganska mysigt, tyckte vi alla. Men efter regn kommer sol:

Söndag: landat (även mentalt) på udden

I torsdags kväll: Solnedgång i Skagen…

I fredags kväll: tillbaka på udden, tack Bomme för skjutsen, och tack Kinna för supertrevligt sällskap i baksätet. (Och för magiska dagar i Skagen, förstås!)

Söndag kväll: middag i lä under markisen på udden. Ja, det regnar…

Han: Och där satt vi och ugglade tills mörkret föll över Bergkvaras Manhattan, för att citera Uggla som även tog bilden:

Lördag: Semester från semester gick naturligt över i en arbetsdag

Han: Det var ett tag sen. Det beror på natt vi haft semester från semestern och lämnat udden för en annan udde – Grenen i Skagen. Underbart, förstås. På hennes bucket list stod att bada i ett riktigt hav. Det fick hon, vilket betyder att även husse tidigt en morgon gick mot sitt mandomsprov.
Och sedan gjorde vi som alla andra badgäster, vi samlade utanför Solnedgångskiosken och såg solen gå ner.

Tillbaka i verkligheten: Jag vet att det är lördag och alla vettiga människor är lediga. Men säg det till Tomek och Krzysztof, för äntligen har våra verandadörrar kommit till ateljén (”Leverensproblem” är det nya svarat).
– Alltså blev det arbetsdag fast det är vilodag, vilket i mitt fall betyder att jag sett arbete utföras.

Dagen började med att jag hade en vägg. Och eftersom ingenting är enkelt började grabbarna med att förstärka balken i taket på ladan.
– Sedan gick det fort.

Som en dans, faktiskt. När vi gav upp var klockan 18:30 och där jag hade en tom vägg sitter nu en dubbeldörr som ger ljus. Finlir på måndag, men nu är lördagkväll även för en hårt arbetande pepperazzi får sin eftermiddagsdrink

Hon: stugbytardag är det också. Vinkade adjö till Kinna och Bomme som fortsatte hemåt mot Stockholm, checkade in barndomskompisen Mia i torpet efter att städat lite snabbt. Sängen var redan bäddad. Snabbt hem för att dammsuga och bädda i före detta ateljén, numera titulerad friggeboden, för Ugglorna som anländer från Gotland vid midnatt. Förberedde också Chateau Margareta inför måndagen då Richard och Anna kommer och hälsar på en natt.

Efter att gått igenom planteringarna (som bästaste Ancy skött till perfektion) och vattnat ytterligare en gång (det blåser hård vind som torkar ut) plockade jag av så många röda vinbär jag orkade. Rensade dem och gjorde en paj och marmelad. Lite jordgubbar slank också med. Helt klart en arbetsdag!

Onsdag: morgondopp och turistande på en annan udde

Hon: dagen börjar med ett morgondopp i höga vågor. Helt underbart!!! Sedan klarade vi av två museum, smörrebröd på Bröndums och så givetvis det klassiska besöket på grenen…

Han: För egen del kom jag till Skagen för Krøyers skull. Men de var inte hemma. Däremot var det en massa andra som också följde deras fotspår ut på Grenen där två hav möts – Skagerrak och Kattegatt.

Men skam som den som ger sig. Plötsligt var det bara haven och jag – ja okej, en fotograf. Att två hav möts är ett naturfenomen som vi bara kan uppleva på några få ställen i världenvilket skapar våldsamma strömförhållanden som man känner av om man står med en fot i Skagerrak och en fot i Kattegatt.
– Märklig känsla när vågorna kommer in från var sin sida av det smala näset,

Även om Marie Krøyer inte var här i sin vita långklänning var jag omgiven av trevliga människor hela dan. Dessutom hade jag tur att träffa på en av de gamla profilerna. Hemma hos Anchers får jag plötsligt syn på den gamle konstnären.

Och när vi pratat en stund om gamla tider gjorde vi som de gamla konstnärerna – vi gick till Brøndrums och tog en smørrebrød och en pilsner.
– Bra?
– Hver gang!

Tisdag: (gamla) Skagen!

Måndag: Sker under det som synes ske i Almedalen

Han: Olof Lagercrantz (en svensk publicist som i nutiden bara spökar som Zlatan– och Milleniumförfattaren David Lagercrantz pappa, ungefär lika kolerisk som Emil i Lönnebergas knäppgök till farsa), beskrev en gång i tiden journalistikens utveckling så här:
– Förr stod journalisten längs bak i lokalen i refererade på den politiska diskussionen. På 1960-talet hade journalisterna banat sig väg fram till scenen och nu har journalisterna klivit upp på scenen och sitter där bland de andra makthavarna.
Detta skrev pappa Lagercrantz för trettio år sedan. Sedan dess har journalisterna förenklat formatet ytterligare:
– Numera intervjuar journalister helst andra journalister, framför allt på tv.
Har jag rätt eller har jag rätt?

Idag börjar Almedalsveckan. Jaha, och?Det var ett tag sedan men nu är Almedalsveckan är tillbaka ”i ett nytt krispigt format”.
Vad det betyder? Svar: ”Kortare vecka, ökat fokus på politik och ett fullspäckat program. Närmare 100 000 besökare beräknas delta på plats i Visby under Almedalsveckans fem dagar. Till detta kan läggas mer än 500 timmars livesändning av evenemang på Almedalsveckan Play. Så kan årets Almedalsvecka sammanfattas.”

Så beskrivs ”politikerveckan” på den officiella hemsidan. Och det säger verkligen vad det handlar om.
– Mer än 500 timmars livesändning.
Innan du slutar läsa, läs det här också:
– Tro mig, det intressanta som sker i Almedalen 2022 är inte det som sker på livescenen utan det som skett under det som synes ske.

Ungefär detta: ”För mig är det en väsentlig skillnad om journalisten i en fråga agerar som granskare eller som aktör”, skriver den bortglömde förrförre statsministern Ingvar Carlsson i en bortglömd skrift (Samtal i rörelse, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009) som råkar ramla ur en boklåda i helgen.
Carlssons poäng är att i de svenska valrörelserna har journalisterna ”gått från att vara granskare till att också skaffa sig ett inflytande över innehållet och uppläggningen.”

”Jag tror inte det funnits någon gemensam och samlad plan från mediernas sida för att flytta fram sina positioner på politikens bekostnad. Ändå är det slående hur journalisterna har ökat sin makt och sitt inflytande”, skriver Carlsson som tvingades ta över statsministerposten efter mordet på Olof Palme 1986. ”Då var det en självklarhet att partierna ansvarade för upplägget och innehåll. Partisekreterarna gjorde upp om debatter, ämnen och platser. Vanligen ägde debatten rum inför jättepublik någonstans ute i landet, och journalisterna var givetvis mer än välkomna att referera dessa möten”.
Välkomna?
Referera!
– Glöm det!

Denna vecka är det medierna som kallar till sig partierna, regisserar deras ståndpunkter så att det passar medierna.
Medieveckan i Almedalen har fått ”ett nytt krispigt format”. Det betyder mindre information, mer mediedramaturgi.
Och inte minst: Före, under och efter fajten låter journalister andra journalister kommenterar vad debatten handlar om och vad respektive partiledare egentligen menar.
Eller med Ingvar Carlssons ord: ”Idag är medierna de dominerande aktörerna i valrörelserna… De har ett avgörande inflytande över vad som skall diskuteras och hur det skall gå till… I kampen om den politiska dagordningen står medierna som vinnare”.

Det är detta fenomen som du ska hålla ögon och öron på under Almedalsveckan. Och – om du inte orkar följa journalistmakten 500 timmar live – tänk på var det du läste den här analysen först.

Söndag: slut som artist…

Hon: efter att ha flyttat hela fredagen (medan farmor passade Iggy) och därefter släppt loss på festivalen Lollapaloza lördag eftermiddag och kväll med sin mor och syster Meli, är man inte helt på topp klockan fem på morgonen…

Men igårkväll, då rockade vi loss:

Lördag: I väntan på att färgen ska rinna till

Han: I natt gick åskan runt udden. Det var häftigt, jag drog till och med ur sladden till tv:n som hon lärt mig att jag ska göra. Vädret var som jag känner mig.
Sov bort hela eftermiddagen efter att ha skjutsat henne till flyget.
– Å fan, jag fattar, sa Ludde Wadman manligt medömkande när jag berättade att jag inte ens var sugen på en whisky.
Vi pratade om vår Sturm & Drang-period på TV8. Ludde är en bra kompis, men inte ens det fick coronadimman i huvet att skingra sig som den behagliga man’s flu jag hela tiden trott att jag drabbats av.

Låg kvar i sängen hela förmiddan. Trodde jag var frisk, men det känns som om jag fortfarande har gröt i huvudet.
Hade annars tänkt ägna dagen åt att skapa storverk.
– Åtminstone återerövra min ateljé i torpet.

Länge skyllde jag passiviteten på att jag inte hade någon lokal (sedan hon förvandlat min ateljé på udden till lager för hennes lökar). Sedan köpte hon ett torp (säga vad man vill, men hon är snäll innerst inne) och det kändes faktiskt som att det började rycka i målarhanden.

Sex månader senare har jag ägnat mycket tid åt att bygga om, bygga golv och inreda ladan till ateljé.
– Och just idag hade jag lust att …
Nåja det blir fler soluppgångar, som van Gogh sa. Det som fick startmotorn att nästan hosta igång denna gång var ett sms från en bekant i huvudstaden.
Meddelandet var kort: ”Målar du fortfarande? Fortsätt med det!!!”
Och så skickade han den här länken.

Vad säger man? Tavlan beställdes en gång i den gamla goda förr-i-tiden-tiden av en framgångsrik pr-byrå som hette Havanna och om jag inte missminner mig var originaltiteln ”Cuba Libre”.
Hoppas någon fick lika bra betalt som jag.
Och vid närmare eftertanke är det kanske en bra början på en lördagkväll i timmerkojan på kråkudden?
– En Cuba Libre tack! För konsten, men bara en liten.

Fredag: Lyckas med rosor? Tänk barnuppfostran …

Han: Hennes exposé genom rosornas trädgård var fin. Hon missade vår gula klätterros utanför sovrummet som blommar idag. Den ska vara gul men som så många andra i vår tid med vaga identitetspolitiska trender tycks hon ännu inte ha bestämt sig vem hon vill vara, gul eller vit eller …?

Besökare på udden undrar hur vi lyckas med våra rosor. För det gör vi uppenbarligen. Min insats i trädgården är begränsad, men när det gäller rosorna erkänner jag mig skyldig.
Om vi bortser från de vilda vresrosorna har jag planterat alla rosorna på udden – inklusive ”Mammas ros” som jag var tvungen att rädda huset ifrån och som nu får geriatrisk vård i en pallkrage.
Kanske kommer tanten tillbaka.
– Några av de första rosorna jag planterade har faktiskt återuppstått.

Så hur lyckas man med rosor?  Mitt svar är inte det svar du vill ha:
– Om du ska lyckas med rosor – gör så lite som möjligt.
Absolut inte som det står i böckerna.
Eller förresten: Tänk barnuppfostran! Inte som du hade bestämt dig för att uppfostra dina barn, utan som det blev.
Ungefär så här:

1. Kolla in en ros du gillar. Köp den! Lyssna inte på dem som säger ”är inte den här finare/ kraftigare/ rakare/ etc…”.
– När det gäller rosor ska du verkligen följa ditt hjärta.

2. Hitta en plats där du vill att rosen ska stå – förmodligen betyder det att du måste strunta i trädgårdsböckernas råd om antal soltimmar, vindkänslighet, norr och västerläge.

3. Gräv en grop. Den behöver absolut inte alls vara så stor och djup som det alla säger (inte bara Småland är stenigt). Häll i en hink vatten och några spadar bra jord (behöver inte vara rosjord).
– Trampa till runt roten, häll en extra hink vatten över rosen och önska den lycka till.

Sen är det klart. Om rosen överlever den första sommaren har du lyckats. Det är här parallellen med barnuppfostran kommer in:
– Visst kommer du att ha ångest över att du gjort för lite när de växte upp.
– Men det gick ju bra!
De blev vackra.
Välväxta och längre än du.

Och bäst av allt. Varje sommar kommer de tillbaka hit till udden några dagar eller några veckor.
Det räcker. Ibland kommer de flera gånger och somliga blommor ända in på hösten
Ett tips till: I böckerna står det att du ska låta din värsta fiende klippa ner dina rosor.
– Gör inte det!
Nöj dig med att klippa bort torra grenar på våren.
Men låt rosen växa i fred.

Torsdag: festivalnerver, och så lite rosor

Hon: på lördag ska jag på festival med mina stora barn. Adam fick det i 30-årspresent av mig och Meli. Flyger upp imorgon. Så himla kul!!

Men då ska alltså han sköta mina plantor, därför har jag vattnat och vattnat och vattnat. Samt planterat om några chilis i lite större krukor. Allt för att de ska klara sig. Rensade också bort den övervuxna rucolan och satte ny. Plus lite plocksallad och en rad sockerärtor. Känns bra, återanvändning av land. Och förlängd säsong.

Och så lite bilder på dagens rosor. De är verkligen fantastiska nu. Men det går för fort, jag hänger inte riktigt med. Imorgon är det juli, och i nästa ögonblick höst. Gäller att suga ut allt ur rosorna och stanna upp och njuta. Mellan vattenkannorna…