valborgsmässoafton: inställt

Fireworks heter den här fina Chilin. Blir det närmaste en brasa vi kommer idag.

Han & hon: Trevlig Valborg alla där ute i coronaland. Här respekterar vi statsmakternas dekret, men framför allt för att det blåser pålandsvind 8 m/sek i byarna. Alltså ingen brasa. Skön innesittardag, alltså.
Tid att läsa, tid att tänka.

Han: – Hur mår du?
Plötsligt betyder den retoriska frasen någonting väsentligt. Just när jag ska sätta dit det gamla fönstret (tack för stödet, det betyder mycket när hon ger mig beröm) ringer Gert. Han undrar om jag mår bra och jag säger att jag mår bra och att jag har tänkt ringa och fråga detsamma. Det visar sig att beskedet om Adam Alsings tragiska död hade väckt samma tanke hos oss båda.
– Hur mår du?
Gert Åke Fylking är en vän som alltid finns där. Läser i Aftonbladet att Robban Aschberg hälsat på Gert på kobben: Han sitter där med Runo Andersson, en gemensam bekant. Halva öns trädbestånd gick åt i stormen Alfrida förra vintern. Man ser det på långt håll. Bara enstaka ståndaktiga pinnar där det förut var urskog.
De låg och sov när vi förtöjde. Egentligen skulle de ha svetsat en grej till en båt men de hade ingen svets så de sov middag istället. Det var enklare. Livet går ju ändå lite långsamt i karantän.

Skriver Robban och jag ser scenen framför mig även utan bilderna i tidningen. Gert har hållit sig på sin kobbe i Stockholms norra skärgård i tre veckor när han ringer mig. Ska vi tro Robban Aschberg har det blåst värre där än här på udden, men Gert är lugn och samlad och säger att det kunde vara värre. När jag hör honom är det svårt att förstå att den här mannen lyckats skapa så många stormar kring sin person.
Det började tidigt. Gert gjorde lumpen som plutonbefäl vid Vaxholms kustartilleriregemente. Fylking muckade med goda betyg och vitsord och skrevs in på Kungliga Sjökrigsskolan. Han relegerades dock efter att på en kadettbal dansat ”alltför tätt med prinsessan Sibylla” som det heter i Wikipedia. Sibylla var den nuvarande kungens mamma, om du inte visste det.

Inte bara en clown. Porträttet målade jag i en cigarrask när Gert Åke fyllde Riskgruppen.

Det är klart att den mannen skulle stå på en scen. Skådespelare på Pistolteatern med Kim Anderzon och Claire Wikholm. Filmroller i Hassel, Adam & Eva och andra filmer. Oförglömlig som Robban Aschbergs side-kick när TV3 förändrade debattprogrammen för all framtid. Fräck radiopratare i FiX FM Morgonzoo (”Fylking Sverige) och mannen som skrev in utropet ”Äntligen!” i Svenska Akademins historia, vilket slutade med att Horace Engdahl portade honom från det årliga jippot när årets litteraturpristagare offentliggörs.

Däremellan en massa andra upptåg, men Gert Fylking är mycket mer än så. Han spelar på alla positioner, inte minst när det gäller entreprenörskap och ledarskap. När jag bläddrar i mina egna dagböcker hittar jag bland annat följande notering: ”Gert Åke Fylking drabbar mig på krogen Blå Dörren vid Slussen. Gert drabbar mig varje gång ni träffas. Nu hade han träffat Kenta Forsberg (Foppas pappa, även han en lysande hockeyspelare) och utvecklar dennes teori om hur man förvandlar ett arbetsteam till ett vinnande lag (”förhållandet mellan centrum och periferi och kärnans avgörande betydelse, mycket intressant”). Dessutom berättar Gert vad alla chefer kan lära av Greenspans kalsongindex(1) och en fylkingsk vidareutveckling av den portugisiske filosofen Manuel Sérgios inflytande över fotbollslegenden Mourinho.
– Den som bara intresserar sig för fotboll förstår aldrig någonting om fotboll säger Sérgio, enligt Gert. Matcherna avgörs i huvudet. En stor tränare vet att han/hon arbetar med människor, inte bara fotbollsspelare och måste därför förstå sig på kultur, filosofi, litteratur och psykologi.
– I det perspektivet framstår Mourinhos återkomst till Chelsea som Napoleons återtåg från Elba.

Ungefär så. Som fotbollsintresserad ungdom i alla åldrar inser är därmed lunchen med Gert daterad till år 2013 – sedan dess gick med Mourinho som för Napoleon. Lägg till två smala glas gammeldansk och några expressiva skisser i hovmästarens orderblock och plötsligt slår det mig att jag för egen del denna vår firar 17 år som o-chef. Det kräver naturligtvis några reflektioner. Lyssna här, säger jag och Gert lyssnar faktiskt:
– Enligt legenden hade Chamulaiindianerna de bästa hövdingarna. Det berodde på att de hade ett smart sätt att utse bossen: Alla kandidater fick sätta sig på det kollektiva utedasset med byxorna nere. Sedan tände man eldar under stjärtarna och den som satt kvar längst fick bli chef.

Poängen: Eftersom ingen ville göra om det årliga testet slapp Chamulaiindianerna chefer som år efter år klängde sig fast vid makten.
– Lysande, sa Gert och än en gång föddes en idé i hans entreprenella hjärna:
– Vi borde hålla ledarskapsseminarier!
Jag håller med, men vet att när det gäller mig faller ännu en av Gerts idéer på hälleberget. Jag har inte minsta lust att ge mig in i affärslivet igen. Det räcker med att sitta på en udde och veta att längre norrut står en polare denna Valborgsmässoafton i lovart och lägger ut texten om hur världen ska bli bättre.
– När coronan blåst förbi.

Min solros
Peppes solros
Min solros i helfigur, och så tittar Peppes andra solros fram bakom pelargonerna

Hon: vill bara direkt poängtera att vi började vår solrostävling innan första avsnittet av Trädgårdstider gått. Eller, det var ingen tävling från början utan Peppe skulle helt enkelt ta hand om de små solros-skott som kommit upp bland tomatplantorna. Fågelfrön som hamnat i planteringsjorden. Blommor är Peppes grej, jag kör sånt man kan äta. Så han planterade de två skotten som kommit upp, men de slokade mer och mer, trots fina lerkrukor med fat. När så ett tredje litet skott kom upp bredvid en annan planta tänkte jag att nä nu gör jag ett försök. Och bilderna ovan talar ju för sig… jag tror t.o.m min håller på att slå ut 😉

Bakväder, blev en Kardemummakaka.

Omgiven av sina välvårdade plantor.

Han: Man kan säga mycket om solrosor, typ att i somliga bonusfamiljer gör man skillnad på egna barn och andras ungar. Jag utgick från att även mina solrosfrö fick del av den kärlek hon visar sin egen planta.
Men jag vet att hon är snäll innerst inne. Under den dagliga eftermiddagsdrinken i växthuset fick jag en present.
– En bortglömd liten anemisk lökplanta, som trädgårdsmästaren ratat och ändå skulle dö.

Lökplantan är den i lilla krukan, om nån undrar.

Hon: om det inte varit för mig hade de stackarna inte levt alls… och grejen är att jag fortfarande pendlade mellan Stockholm och här när jag överlämnade ansvaret för de två solrosorna till dig, min är omplanterat efter det redan var kört för dina. Vet inte om den biologiska ”trädgårds-pappan” varit en bra förebild precis 😘

Publicerat av

En reaktion till “valborgsmässoafton: inställt

Lämna ett svar till Lördag: En kväll som gjord för kärlek i soffan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s