Måndag: ingefära, chili, sol – och mörka moln

Ingefära från överblivna fatet…

Hon: köpte svindyr sätt-ingefära i Paris, 15€ för tre små stackare. Gjorde exakt som man ska, två tredjedelar under jord, en över, inget hände på flera veckor. Googlade, man kan ta vanlig från affären, eko. Satte ner tre sådana också, nada!!

Skulle laga mat, med ingefära som ingrediens. Letar i kylen, tomt. Hittar en bland fatet på diskbänken där vi lägger lite allt möjligt som blivit över, typ halva citroner, torkad chili och vitlöksklyftor. Där ligger en liten intorkad ingefära som börjat skjuta skott… satte den i en kruka, och sim sala bim, där satt den.

Typ en tredjedel av chilin som fortfarande huserar inne…

Hon: annars ägnat hela dagen åt min chili. I princip alla har fått vara ute, i halvskugga. Satt om så många jag hunnit. Sen försökt omorganisera så alla skulle få plats inne trots större krukor. Tagit sju timmar och 7 000 steg, och då har jag inte haft mobilen på mig hela tiden. Helt slut!!!

Just, tog ju ut en del tomatplantor från växthuset imorse, de måste in. Fort, himlen ser becksvart ut i väster, och det blåser upp. Hann! I med torkad svamp i varmt vatten och fram med salsiccian. Det får bli risotto. Kylen gapar tom, längesedan vi handlade. Oooops, nästan ingen parmesan. Hittar frusen riven västerbottenost. Det får gå…

17.54

Fortfarande hon: maten klar och dags för drink. Och då ser himlen ut som ovan… kanske hinner med drink ute, men tror det blir middag inne 😉

Han: Hon är en mycket bättre människa än jag. Det insåg jag från början, alla andra också. Efter några års resande i världen insåg jag även att hon har bättre lokalsinne än jag. Tjugo år senare retar det mig att hon dessutom är en mycket bättre vädertydare än jag.

Sånt märker man snabbt här på udden, där vädret slår om på någon minut. Nyss sol och vindstilla. Nu svarta moln och kastvindar som tvingar mig att lämna min solstol och eftermiddagsdrinken för att rycka ut och rädda hennes nyutplanterade Moneymaker, Principe Borghese,  en känslig Brandywine och en Costoluto nånting från ett öde värre än döden (läs = köldskador).
– Jag sa ju att vinden höll på att vända.

Eftersom jag är man har jag en teori om det också: Hennes gener har skolats fram i två generationer på en fyr och det innebär att hon redan som barn lärde sig lyssna på Sjörapporten och att tyda molnen. Dessutom var pappa Bertil sjöman i sin ungdom och amatörfiskare, som hatade att vakna i gryningen med fel vind och veta att nätet var fulla med tång.

Med en barometer behöver man inte gissa väder.

Med tiden har även jag lärt mig att barometern på väggen är viktigare än alla Ekosändningar på P1 för att veta hur vi mår idag.
– Men nu lyser solen igen.
– Nu, ja.

Hon: och den går mot vackert väder. Du glömde flytta markören Peppe, så vi ser vartåt det lutar imorgon.

Två hägrar nöjer sig med att solen skiner. Nu.

Han: Hon menar på barometern. För egen del gör jag som gråhägern på bilden ovan. Undrar varför börsen sjönk idag.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s