Måndag: elavbrott, rosor, Vårstädning, Ernst och bananer

Han: Ny underbar morgon. I huvudstaden är det kaos i tunnelbanan, mellan Slussen och T-centralen – och jag slipper vara där!
Vi har visserligen haft elavbrott på udden, men felet är av allt att döma identifierat (ett element i ateljén). Frukost i soffan med tända ljus, en fantastisk björnbärsgrotta (hennes kaka, alltså), morgontidningar. Inga nya lögner från Trump och ”vårt” län har fått nästan 900 friska miljoner i EU-bidrag till ditten och datten, inklusive bredbandsutbyggnad.
– Kanske även på uddar och kobbar där det vanligtvis glada gubbar ofta svär surt över dålig uppkoppling.
Dock inte denna dag.

Kort sagt, ännu en underbar morgon. Förmodligen beror det på ljuset. Den röda rosen vid sjöboden vägrar sluta blomma, trots att den är mest utsatt för vindarna. Förresten, idag känns det inte som höst. Fåglarna låter som det är vår och flyger omkring som de är nykära.
Även vi människor gör som vi gör på våren.
– Vi vårstädar.
I helgen samlades ett 20-tal tappra medlemmar i vår stugförening för att städa bort sjötången som stormen dumpade längs de stränder som vi i våras städade av samma orsak. Fyra och en halv timmars tångkast med grepe känns fortfarande i axlarna.
– Slipper alltså gå på gym även denna vecka för att känna var jag borde ha muskler.

Måste man ta bort tång som spolas upp ur havet, kanske du undrar. Svar: Man kan tycka olika. För egen del odlar jag potatis i blåstången och hon lägger den på sina land säsongen efteråt.
Å andra sidan: Om jag inte tyckte så mycket om våra ambitiösa grannar skulle jag säga som cynikern inom mig:
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.
Kort sagt, jag hoppas att det inte stormar igen nästa vecka.

Nu tillbaka till händelser vid vatten: Världen är liten och internet är ett underbart bibliotek. Härom dagen återberättade jag gamla Margaretas historia om lastfartyget som en jul gick på grund utanför udden och gjorde att bananer kom att ersatte julpyntet i stugorna kring udden.
Det visar sig att jag för en gång skull inte minns helt fel: ”1936 var bananbåten ”Sigrid Mathiesen” på väg till Stockholm, tog fel och gick på grund. Lasten bananstockar och kaffe var man tvungen att lämpa överbord för att få fartyget loss. Kaffesäckarna sjönk, men bananstockarna flöt. Alla i trakten som hade båt i sjön var ute och bärgade bananstockar. Det var många som hade bananstockar hängande vid spisen under den julen.”

Läser jag på nätet. Det visar sig vara på svenska Fyrsällskapets hemsida, under beskrivningen av Garpens fyr. Garpen är fyren som ligger tre distansminuter ut från udden. Om du som sitter fast i kaoset på T-banan känner igen namnet beror det på fyren blev världsberömd i hela den svenska medievärlden när Ernst Kirchsteiger gav sig på en gammal välbevarad tvättstuga i en av alla dessa förglömliga klassiker, Sommar med Ernst.
Du har förmodligen glömt detaljerna, men enligt historieskrivarna inredde Ernst tvättstugan till ett ”andrum” i ljusa färger ”med inspiration hämtad från naturen. Ett rum att finna stilla ro och andlighet i. Vilket blir lätt på en plats som denna.”

Viktigare, även i Garpens loggbok återkommer bananerna. Jag citerar: Incidenter har hänt när fartyg misstagit fyren för att vara Utgrundens och således gått till väster om Garpen och stött på grund. En gång gick bananbåten Sigrid Mathiesen på. Lasten av bananstockar och kaffe tvingades man lämpa överbord för att få loss fartyget. Den julen blev det en riktig bananfest för fyrfolket.
Så var det med den saken.
Och för att knyta ihop morgonens predikan:
– Ibland finns det inget så meningsfullt som när det som inte borde göras alls utförs på ett inkompetent sätt.

Hon: nä, nu ger jag snart upp det här med surdeg, grrrrr! Trodde detta brödet var ok ända till jag delade det… inte lika illa som förra försöket, men nära på. Om det beror på att det jäst för lite eller är överjäst vet i sjutton. Något av det är det, och alltså utfört på ett inkompetent sätt helt utan mening!!!

Och jag som bakat till Björn och Hanna som är på väg från Göteborg. Som tur är har jag en halv lyckad dito i frysen inne i Chateau Margareta. Frågan är hur pizzorna som jag typ hållit på med hela eftermiddagen är… tog nyss ut den sista. Och barnen kommer om en halvtimme, bara hoppas på att de är ok när vi börjar skära i dem. Kan vara så att det blev lite mycket projekt med jäst inblandat på en och samma dag…

Och dagens bästa, kompis och fd kollega ringde idag och skvallrade om jobbet och livet i Stockholm. Precis vad jag behövde som börjat längta mer och mer efter kompisarna i stan. Och ett telefonsamtal räcker ju långt. Men snart hoppas man ju på att kunna åka lite mer fram och tillbaka. Och hälsa på alltså, det räcker också bra 🙂