Söndag: ”Tegnell tvingade hans syster se ett helt avsnitt av Bonde söker fru”

Bror och syster Kajsa. Här på förcoronskt avstånd, nuu på telefon.

Han: Till slut inser även jag att karantänen börjar ta på omgivningens psykiska välbefinnande.
– Idag har jag till och med sett ett helt avsnitt av Bonde söker fru, säger en syster uppgivet.
Vi upprätthåller rutinerna, rings varje lördag.
– Ett helt avsnitt, stackars dig. Jag ser rubriken framför mig: ”Tegnell tvingade min syster att se ett helt avsnitt av Bonde söker fru”.

Å andra sidan: Efter att syster Kajsa och hennes Tore sett om tidernas alla filmer i repris, konstaterar vi att James Bond dödförklarats lagom på Alla helgons dag.
– Betrakta alltså alla rykten om att det kommer en ny film som fake news.

Alla helgons månsken. Foto: Bengt isman.

För ett år sedan hade vi fest på udden, påminner mig Isman när vi på stipulerat coronaavstånd (= 2 tegnell) jämför gårdagens månstudier. I år blev det ingen fest.
Jag erkänner: Hans bild är bättre än min.

Kom, sågs och packade den gamla Volvon för nya äventyr.

Inget bus, inget godis. Idag åkte Hanna & Björn vidare mot Stockholm efter en vecka i Chateau Margareta. En enda gemensam middag vågade vi oss på, resten fick bli dubbel armbågslucka som vi säger som gjort lumpen på jägarförband och alltså lärt oss att hålla avstånd (Formellt uppträdande, sid 37).
– Jaha, bara jag alltså.

Min kompis CA ringer. Även det tillhör helgens rutiner. Även denna gång mår vi som vi förtjänat, det vill säga bra. Men han låter lite trött på rösten. Åtminstone tills han får prata om dagens match.
– Det är klart att Hammarby slår Häcken!
– Grattis, säger jag som jag brukar säga.
Klart man ska ta ut segern i förskott, efteråt kan det vara för sent.

Vit bourgogne, nu med chili.


Och vädret? Tackar som frågar. Gråmulet, 11 grader som känns som elva grader. Sydlig vind, 5 m/s, 11 i byarna. Inneväder. Tända ljus. Och eftersom ingenting i övrigt har hänt kan jag berätta att jag nyss la en halv chili (Sichuan) i mitt vitvinsglas.
– Du har rätt syster, coronan börjar påverka vårt allmänna välbefinnande.  

PS: Gnällig ton? För att du som läser detta ska fatta att det inte finns någon anledning till oro skickar jag med en rolig kortfilm från Isman:

Han igen för att hålla humöret uppe: Apropå Festum omnium sanctorum eller Dominica in natali sanctorum – eller Alla helgons dag som den obildade pöbeln säger nu för tiden – Trumplandets ”Halloween” tar vi inte ens i vår mun här på udden – tillägnas ju alla helgons ära. Somliga av er läsare tycks ha uppskattat min historia om hur Pelle Wendel (Stora Journalistpriset 1988) tvingade mig att sätta statsminister Göran Persson på plats.

Två skalliga män utbyter råd. Pojken är en ung Engberg. Erik Junior.

Det finns många historier, en i mängden: Pelle kände alla och däribland naturligtvis en indisk maharadja. Hemma hos denne träffade Pelle Dalai Lama. Både Pelle och Lama var rädda för att flyga. Pelle hade varit med om flygkraschen i Ängelholm år 1964, där 31 av de 43 ombord dog när en Convair 340 Metropolitan kraschade. Pelle vaknade på en åker med en huvudlös medpassagerare i stolen intill.
Det glömde han aldrig. Vad som gjort Dalai Lama flygrädd framgår inte, men även denne hade en metod att få kontroll över nerverna.
– Jag mediterar, sa den milde halvguden.
– Jag tar några järn, sa Pelle från Expressen.
Snarare tre GT rakt upp och ner innan han gick ombord. Sedan några till. Men med tiden lärde sig Pelle faktiskt också att meditera inför våra flygresor. Han hävdade att det hjälpte.
För säkerhets skull kombinerade han dock Lamas metod med sin egen.
Jag vet, Expressens murvel hade till och med ett läkarintyg som sa att flygplanspersonalen borde servera honom dessa drycker redan innan start.

Nå, det går ett efter mötet hemma hos den indiske maharadjan och så får Dalai Lama Nobels fredspris i Oslo. Mellan dubbla led av kungligheter, potentater och mediefolk skrider pristagaren fram för att hämta sitt pris. Stämningen är mycket värdigt, allt fokus på Pristagaren i sin röda tunika. Plötsligt viker denne till arrangörernas, livvakterna och den församlade pöbelns förvåning av från den röda mattan och går fram till en lönnfet kille i en iögonfallande gulbrunrutig tweedkavaj.

Fredspristagaren skakar hand med Pelle Wendel, som är där för att bevaka prisutdelningen för Expressens räkning. Han lutar sig framåt och viskar:
– Psss, jag har upptäckt att din metod också funkar.

PSss: Bor du på udden eller kretsar kring Stureplan kanske du känner igen kavajen. Jag ärvde Pelles hästtäcke. Används alltid vid högtidliga tillfällen. Typ alla helgons dagar.

 

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s