Tisdag: Kan man inbilla sig att man är hypokondriker?

Han: Kan man inbilla sig att man är hypokondriker? Den i dessa kanske-har-även-jag-corona-tider mycket relevanta frågan ställs på Dagens Nyheters NoN-sida. För egen del är jag snorig och trött i kroppen. Men tre tester har visat att jag är frisk, dvs virusfrisk. Och nu har jag fått besked från min cancerläkare att den senaste skiktröntgen på SÖS var negativ, det vill säga positiva.
– Det är inget fel på dig. Vi ses om ett år, skriver Dr Malin och det är ju värt att fira.

Å andra sidan är det ju bara viruset som räknas. Det var därför alla radiosändningar avbröts för meddelandet att vår statsminister skulle tala till nationen. Och det är klart vi lyssnade på det.
– Vad han sa? Först tror att jag det är mig det är fel på. En kvart efter talet minns jag uppriktigt sagt inte ett ord av vad Löfven sa.
Har jag slutat bry mig om coronan?
– Eller var det så demensen började.
Situationen är närmast alarmerande:
– Landet är i kris. Statsministern talar direkt till mig. Och jag minns inte ett enda ord, bara att munnen
rör sig på ett sammanbitet sätt som om om han tuggade på kaka samtidigt som han pratar.


Nästan like illa: Inte heller minns jag en enda mening som SVT:s kommentator Mats Knutson sa direkt efter talet. Det är först när jag läser dagens Croneman som jag inser att Hon ännu inte behöver skaffa mig ett enkelrum på Mariahemmets äldreboende i Torsås: ”Stefan Löfven hade hållit ett ”förmaningstal”, menade Mats Knutson. Det var ”en sammanbiten statsminister” och han hade ”ett bistert budskap”. En av Aftonbladets analytiker tyckte att det lät som en statsminister i krig, i Expressen tyckte man att statsministerns budskap var en ”uppläxning”.

– Vi kan inte ha lyssnat på samma tal, menar Johan Croneman i DN: Visst, vi skulle tvätta händerna, och visst såg Stefan Löfven lika sammanbiten och ospontan ut som han alltid gjort, och visst, det är bistra tider – vari låg själva nyheten?
Om någon hade frågat mig hade jag sagt att det var dålig teater, ingen gestaltning, inget innehåll, bara politiska klichéer. Tur att ingen gjorde det. Frågade alltså.

Tack Croneman. Du svarade på den viktigaste frågan: Nej, det är inte mig det är fel på.
– Bortsett från att jag fortfarande har spettarmbåge. Igår köpte jag till och med ett stödförband, som på otymplig medelklasssvenska kallas Tennisarmbågsband.
Men det är förstås ingen intresserad av att prata om när ett viruset härjar på bästa sändningstid.

Hon: jo det kan man, vi var båda ”svårt” sjuka i Corona tills vi fick svaret att så inte var fallet. Vet att han påstår att det i så fall måste ha varit vanlig influensa. Men det är fel, det var klockren hypokondri!
För övrigt tycker jag också Cronemans krönika var spot on. Skrattade när jag läste den. Annars bakat precis hela dagen, från 06.00 typ…

Stockholmslevain, på surdeg, ser ut att ha lyckats med den idag…
Kaffe och tranbärsbröd, på rågsurdeg, inte lika lyckade som senast. Tror jag… (ska svalna i plast) sen får man smaka.
Lussebullar med massa socker, smör och mandelmassa. Smakat av, dööööögoda! Hurra!!!
Nästan hela min dag i bild, några bullar fattas till höger 😉

Just, också satt pepparkaksdegen. Den ligger till sig i kylen nu. Minst ett dygn, helst mer. Blir nog bak på fredag eller lördag. Hoppas den blev bra trots att jag glömde sockret… men som tur var slickade jag av fingrarna efter att ha knådat ihop den, tyckte kryddningen satt, men brukar den verkligen inte vara lite sötare, tänkte jag. Just fasen, har nog glömt sockret som ska i grädd- och sirapsblandningen, innan mjölet… äsch, knådade i det efteråt. Tre deciliter… facit kommer i slutet av veckan.

Han: Skrivjobb. Inte liks kul som hennes knådande i köket. Tar som alla hemmaarbetande en paus och går på gym.
– Det kan ju inte vara så farligt. Alla bär ju tights.
Skojar, jag gick över till Margaretas för att lägga lite trall på nya verandan. Det går långsamt, men jag har inte bråttom. Resan är allt, målet intet.
Trä är vackert.

PS: Om jag verkar uppspelt så beror det på att jag fått provsmaka på hennes saffransbullar. Generös som jag är hade jag tänkt avslöja receptet, men så givmild är inte bagaren.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s