Onsdag: som i en film om det vita…

Hon: två timmars långpromenad i egna tankar. Dessutom utan att se eller möta en enda kotte på vägen, ganska häftigt faktiskt… och helt plötsligt kändes det som om jag hamnade i en scen från Hemsöborna.

Tänker nog den när de går på isen och vinden tjuter och snön yr i vinden. Men som tur var så gick jag längs strandkanten och ramlade inte i någon vak. Men han började nog bli lite orolig därhemma, och efter någon dryg timme så ringde mobilen i fickan. Och jag var tillbaka i verkligheten 🙂

Jo, ett jättetjockt träd träffade jag på på vägen

Han: Vackert. Och roligt att se vad hon gör efter vårt onödiga morgongräl (mitt fel även om hon har fel i sak). För egen del tvättade jag ur frysfacket som straff.
Det luktade vitlök och räkor av allt.

Nu vänder vi blad. Ser mig omkring på udden. Snön ligger vit. Det är kallt och den vita snön gör att allt blir mycket ljusare. Läser sedan kultursidorna och inser att jag naturligtvis menar att snön ligger ljus i alla regnbågens färger och vid närmare eftertanke absolut inte är vit.
Ty ord är viktiga.


Läser i en kulturartikel i Dagens Nyheter attidentitetspolitiska debatter” skakar flera konsthögskolor i Norden. Det handlar om färg.
På Konstfack i Stockholm är det namnet på skolans utställningslokal som skapar turbulens. Konstnärskollektivet Brown Island uppfattar namnet ”Vita havet” som förtryckande och rasistiskt och kräver att det ändras och skrivs ut ur historien.
– Sedan något år utreder skolan och tillika myndigheten frågan, berättar konstprofessorn Sara Kristoffersson som dock ställer sig oförstående till detta krav från massorna tolkade av representanter för eliten på skolan.  

Namnet på den stora utställningslokalen tillkom i början av 1950-talet när salen målades vit för att skapa en ljus miljö för den tidens konstskapande begåvningar.
Jo, det fanns en politisk udd: ”Spontant kallades lokalen för Vita havet, inte minst som en republikansk blinkning till det största rummet i Kungliga slottet med samma namn.”

70 år senare läser medlemmarna i konstnärskollektivet Brown Island in nåt annat i namnet.
Och?
– Stackars omnipotenta barn som inte inser att det fanns en tid innan de fanns.
Tänker jag, som aldrig fick iväg min ansökan till Konstfack eftersom livet liksom skapade små konstverk i form av barn som krävde omtanke och mat på bordet.  
För dagens konststuderande går solen upp för att de vill leka.
– Om jag är avundsjuk?
Självklart!
Om jag blir förtvivlad över deras perspektivlöshet?
– Ja, jag blir förtvivlad över alla dessa pseudodebatter som skymmer sikten för viktiga debatter.Men, eftersom klockan är mycket, jag är glad att vi köpte en liméfärgad SMEG.
– Tänk om jag här hade tvingats medge att jag i detta nu tänker hämta mer is till kvällens andra Horses Neck ur en frys som kan misstänkas återspegla den rasistiska vitvarubranschen.

Inte vit. Ser bara ut så.

Ord är vad vi gör de till. I en annan tidning läser jag att en företrädare för ryska Pussy Riot (ett välkänt ryskt konstnärskollektiv som diskriminerar män och representanter för alla andra kön – åtminstone i namnet) åtalats för ”brott mot sanitära och epidemiologiska regler”.
– Låter suspekt, eller hur?
Vad hon har gjort?
Maria Aljochina har deltagit i en demonstration till stöd för oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.
Kanske glömde hon att tvätta händerna efter att Putins polis gripit henne.

Makthavare gömmer sig bakom ord. I vår kommun har polisen kritiserats för att vara för osynlig när drägget drar omkring på gator och torg och skrämmer hederliga medborgare.Men massorna kan vara lugna.
”I lokalområde Nybro där Torsås ingår, jobbar vi bland annat med att tydligare visa vad vi arbetar med”.
Så skriver polisledningen i lokaltidningen.
Visst är det bra formulerat?
– Klart vi känner oss lugnare.Tänk om polisledningen sagt att de gått upp i stabsläge, beredskapsläge eller nåt annat nysvensk begrepp som vi medborgare inte begriper vad det betyder.

Konstaterar en färglös gubbe på en udde som nyss fick i uppdrag att titta till kvällens middag – en vackert gyllenbrun kyckling på en bädd av röda och gula rotfrukter och beströdd av vit fetaost.
– Jag menar fetaost.
Men förstå mig rätt, det är inte så att jag pekar finger åt eventuell feta läsare – jag menar er alternativsmala..Jag menar bara att
Är du klar, frågor hon och det är jag nog.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s