Torsdag: Örnen har landat – men vem kalasar han på?

Han: Idag slog örnen till ute i viken. Pampigt drama – om det inte hade varit för vår svarta lilla katt, Vilda, samtidigt försvann  Nå, det visade sig vara en av svanungarna som blev örnföda.
Och efter någon timme förstod Vilda att matte var i upplösningstillstånd:



Havsörn är vi som alla förstår måttligt förtjusta i här på udden. Åtminstone idag. Talgoxen är däremot årets smålänning, det framgår av länets statistik över årets småfågelsräkning. Topplistan i övrigt består av blåmes, pilfink och gulsparv.
Om vi bortser från gulsparven återspeglar det vår egen räkning på udden.
Som i övrigt blev en besvikelse jämfört med förra årets. Fåglarna struntade i vår planering. Först idag passade det att flyga in till vår flygplatsbuffé.
Jag medger att statistiknörden inom mig suckar över att ett års planering sprack på några dagar.



– Att planera är att flytta framtiden
till nutiden så att man göra något åt den.
Så sägs det och där utanför udden planeras det fortfarande för de kommande vaccineringarna. Medierna är fyllda av planer om vilka som ska få sprutan först och vilka som inte ska stickas först och inte minst, vilka som minsann inte borde få gå först i kön och på Ekot toppar man med nyheten att det är klart nu.
–Alltså att myndigheterna nu har reviderat sin plan så att även 65-plussarna ska tillhöra prioriteringsgrupp 2 eller 3 eller 2:3 eller … och som alltså inte längre bara består av 70+ som de sagt vid en tidigare presskonferens när vi också fick intrycket att nu kör vi, grabbar.
– Det visade sig att de inte menade så. De menar även nu att nu har vi en plan över hur planen ska planeras. Och så fortsätter framtiden att vara nutid.
Jag undrar fortfarande om och när någon ska sticka den där sprutan i mig.

Allt har hänt men ingenting har alltså förändrats. Frågan kvarstår:
– Ursäkta, nån som vet när vaccinet kommer?
 Tur att det finns fåglar. Deras planeringshorisont är kort.

Hon: ja pust, vilken pärs!!! Var helt övertygad om att de tagit Vilda. Det var för övrigt två Havsörnar, med crew, flera kråkor och en trut, som alla väntade på sin tur att få kalasa. Är ju egentligen fantastiskt att kunna beskåda detta på så nära håll, men när man tror det är en älskad familjemedlem de kalasar på känner man ju bara hat och avsky. Husse fick sig en drapa också när han kom dragande med sin nya kamera. Likställde honom med gamarna som stannar och filmar när det hänt en olycka istället för att hjälpa till…

Innan detta trauma hände hann i alla fall Vilda och matte med ett yogapass. Testade ett nytt idag, fortfarande i Lulu Lemons regi, men det leddes av en man, inte Lulu. Riktigt bra det med. Skönt med lite variation. Hänt massa annat också, men allt förbleknade i efterdyningarna av chocken att Vilda kunde ha hamnat i klorna på Havsörnen..,

Vinyasa Flow, 45 minuter

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s